Ritual-astronomi i Rigveda och på Dal

Månkalender, fortnight, tideräkning, månsvit, Brudföljet, naksatras, Rbhus, Rigveda, Indus, dubbelyxa, trattbägare, siktsten, hälsten, stjärnbild, hällristning, årman, prästkung, Viet, djurkrets, Evenstorp, disating, Osiris, Stora Gudinnan, Jungfru Maria, kättare, kulturimperialism, indologi

De flesta texter om Sumers och Indus månkalender nämner bara att månvarvet bestod av 28 nätter från nymåne till nymåne vilket ger 354 nätter. Det är vad man kallar sideral tid dvs. såsom vi ser månens rörelser. Då får man inskjuta ett månvarv var andra eller var tredje år för att hålla takt med naturens säsonger.

Vidare får man hålla i minnet ca 0,75 dygn i 40 år och sen inskjuta en månad för att få ihop det mer exakta året 365,75 dagar. Det var också bekvämt att följa ny och nä och få två perioder i månaden som man i engelskan kallar fortnight och kan symboliseras med ny och nä. Dessa kan sedan delas ytterligare till veckans sju nätter.

Men att följa räkningen i hela 40 år betydde en normal generation. RV 2.12.11 "Han som upptäckte att Sambara gömde sig i bergen 40 år, han som dräpte Ahi vars styrka ökade i Danus son; han männen är Indra" Denna vers anses gömma det viktiga talet för 40-årscyckeln.

Vi med våra klockor, kalendrar och datorer har förstås inte mycket intresse av att veta hur man mödosamt genom årtusen civiliserade människan genom små insikter och innovationer om hur man reglerar tiden och människans beteende. Men en del av oss inser att ju mer vi vet om grunderna desto bättre förstår vi oss själva och vår värld. Vi får ett bättre grepp om den istället för att inbilla oss mysticism och andlighet där den aldrig funnits. Civilisation handlar om att upplysa oss själva och få nya insikter.

Denna essä ska ta upp en del av den tidiga ritualastronomin dvs. från 4200 f.Kr. och framåt. Såsom i övrigt i mina beskrivningar nöjer jag mig med att ge en lättfattlig och vanlig variant. Det fanns fler modeller men de är inte nödvändiga för förståelsen av det centrala i tideräkning och ritual. Som vanligt integreras allt vi vet om samhället eftersom allting hör till sammanhanget. Specialstudier såsom exempelvis arkeoastronomi ger sällan en full bild. Man vill gärna mystifiera medan jag söker det rationella och meningen med vad vi ser.

Solens och månens periodicitet är förstås likadan över hela världen. Det är bara frågan hur man räknar rymddynamiken. Man tänkte och verkade i "rumtid" så att allt som hände i rum och tid var en helhet. Därför får vi se närmare om vi kan förstå det hela och även förstå att vi i Norden följde Tiden. Det är sol- och månårets matematik vi ser i en del anläggningar med rader eller cirklar. Det ser enkelt ut och man gjorde det inte mer invecklat än man behövde.

En annan del av tideräkningen var solårets delning man symboliserade med svastikan / eller hjulkorset som ger association till Tidens rörelse. Vi tycker måhända att en idol som ser åt fyra håll är en simpel sak. I Indien symboliserades detta också med den fyrhövdade Vishnu och man kan kalla det "Världsordningen grundbult" som fixerades vid vårdagjämningar och solstånd. Det var en stabil ordning bunden till dessa extrema lägen.

Vi ser det på våra hällar ett anat exempel som ett fotpar delat på mitten med tårna i huvudriktningen och med ett streck i 90 grader på mitten av fotspåren ger fyra riktningar. Samtidigt får man fyra fotblad för kvartalen. På en del fotpar har man markerat höger häl vilket torde betyda Ramadan och synkronisering med månåret.

Det var i grunden att uppfinna himmelsriktningarna. Man band dem till solens fyra extrema lägen som oföränderliga referenser Det markerar att "människan satte ned foten" och kunne börja orientera sig i universum om vi tar det högtidlig. Man behöver en fast referens för att kunna se i vilken hastighet exempelvis himlavalvet rör sig framför ögonen. På en del håll reste man en sten eller en pelare som den fasta punkten man utgick ifrån när man orienterade sig i sin värld vi kallar Midgård med Midgårdsormen som en abstraktion av det "stora okända" utanför vår värld.

Världen och människan är i ständig rörelse/ förändring och schematiskt irrar alla åt olika håll om det inte finns en kalender att följa. Ledarna kallade det förmodligen "anarki" eller att simma fritt: Det har aldrig passat ledare eftersom det är tvärt emot deras funktion. Man ville få människan att arbeta samfällt i en gemensam riktning.

Första steget mot civilisationen var uppfinningen av månsviten. Det kallas att "Följa Hor = Följa Tiden" när man följde månvarven och planerade tiden. Med hjälp av månens cykel kunne man dela den i bitar under året och ge varje bit av rumtid ett namn och symbol. Behovet att följa Tiden och kalkylera vad man skulle göra påskyndades av odlingen och förmodligen också av handeln och resandet. I själva verket planerade man oftast endast "säsongen" dvs. den fruktbara delen av året.

Man kunne även följa en stjärna/ stjärnbild som i detta fall säkerligen Aurigae/ Kusken som var Isis inkarnation ovanför Osiris inkarnation Orion aktuell från ca 4200 f.Kr. Tiden i bilden är från hyddan och regntidens slut till höger och till palmlöv RENPET till vänster där vi även ser Geten som bebådade den nya regntiden. Idolen Hors pose med händerna över huvudet betyder "Jag är redo" och standarden på pelaren betyder "omfamning" underförstått bröllopet med underjorden för en ny skörd.

Det var pedagogik och skola för såväl barn som vuxna att delta i säsongen och årets processioner. I synnerhet i södra England hade man under en period långa avenyer (150 kända) där man i vissa fall säkerligen har symboliserat årets/säsongens gång. I vissa fall har man en våglinje på ena sidan som kan associera till Vattenormen på himlavalvet. I andra fall har man förlagt avenyn längs ett vattendrag som då symboliserat Vattenormen förstås..

Det har funnits en aveny även i Högsbyn på Dal och i Stenehed, Bohuslän finns Brudföljet i avtrappad storlek med minst 11 stenar. Dessa anläggningar är svårtolkade och dyra att utgräva p.g.a. sin storlek. Säkerligen finns det mer än en typ och en förklaring. Men tidsritualet stod i centrum för de tidiga odlarna. Det blir en kvalificerad gissning att avenyer och stenrader har att göra med att "Följa Tiden".

Människan blev på samma gång "upplyst, skolad och förfinad" som det vackert heter i den normala definitionen av begreppet "civilisation". Den starkaste skolan är den frivilliga och lustbetonade. I de flesta kulturerna var det fredliga ritualet rådande och våldlig skolning och krigiska kulturer är undantag.

Vad vore väl lämpligare än att rita eviga stjärnbilder på himlavalvet och följa dem. Det är en "Stor Klocka" som inte kan justeras men väl följas och anpassa sig till. De resande upptäckte säkerligen för ännu längre sen att man kunne orientera sig efter stjärnorna. Fixstjärnan blir en gemensam referens för utgångspunkten och där man är eller dit man skall. Även för oss verkar de oföränderliga eftersom bilderna i Djurkretsen ändrar sig bara en grad i ett människoliv dvs. under ca 71 år. För att upptäcka det måste förfäderna / fornastronomerna ha hållit på med systematiska iakttagelser över en mycket lång tid.

För vår syn snurrar himlakropparna runt i sitt evinnerliga kretslopp. Vi använder fortfarande uttrycket "himmelshavet" och i Indus använde man för stjärna/ planet ordet "min" som betyder fisk. I början gjorde man inte skillnad på stjärna och planet. Planeterna med sina annorlunda cykler är inte lämpade för det praktiska livet och de kom i ropet först med astrologin under sista årtusendet f.Kr.

Det är lättast att följa stjärnorna där solen har sin bana man kan pricka in vid soluppgång och -nedgång. Man kan dela in året i solstånd och dagjämningar och solen har bara dessa fyra relativt fasta lägen. Endast vi dagjämningarna kan öst och väst preciseras. Solen står i söder vid midsommar så nord blir i andra riktningen. Annars svänger soluppgången mellan nordöst och sydost.

Fullmånen står motsatt solen med 5 graders avvikelse och månen förflyttar sig runt 12 grader per dygn mellan nordligaste och sydligaste läget under en cykel på 18,61 år. Det är alla dessa orienteringar vi finner i en del fornlämningar. I vissa fall kan det har varit praktisk astronomi bakom medan det i andra fall kan kallas rituella lägen. Forntiden omfattar en så lang period att ändringar har skett och vi kan inte generalisera.

I Buderupholm, Rold Skov, Nordjylland finns en intressant anläggning med en stenrad. Raden utgår från en låg hög 12 meter i diameter och över högen går raden 70 m lång och har 27 sten. Nord för raden finns en liten stencirkel där det förmodligen funnits 9 stenar och mittsten finns kvar. Väster om stenraden finns en dubbelt så vid stencirkel med 27 sten. Väster om hela anläggningen finns en stencirkel med 7 sten.

Talet 27 återkommer tre gångar och naturligtvis måste man förbinda detta med måncykeln. Det hela blir kalkylator och minne för ritualen. Man räknade sideriskt = "så som man ser månen" och då blir det 28 nätter för att gå någorlunda jämt upp. Då får man automatiskt 7 dagars perioder inom månfaserna.

De andra två heter Vibhva och Vaja och vid dessa tre tidpunkter hade man eldoffer till Agni. Förmodligen hade man månatliga offer till regn/ vattengudinnan. Den indiska tredelningen tycks ha kommit till Norden i en senare renässans under sista årtusendet f.Kr. Symboliken i Norden skiljer sig därmed i matematik från vår mest vanliga att utgå från solårets fyrdelning

Vår zodiak är en sen virtuell delning i 12 lika stora delar enligt gradkretsen. Det är ett senare steg och kom från Egypten. Man får skilja på ritualastronomi och astrologi. Den senare kommer från Babylon och man får ofta motsägelsefulla uppgifter från olika astrologer. Exempelvis anges att Aries är första stjärnbilden vid vår tideräknings början. Ramses IV gjorde en reglering med hänsyn till precessionen ca 1160 f.Kr. då gick man in i Aries som kallas Khnum i Amuntemplen. Den julianska kalendern gjorde två stjärnbilders reglering år 0. Man kan inte kringgå vilken stjärnbild man gå in i vid vårdagjämningen soluppgång. Det ska i dag vara Fiskarna och snart går vi in i Vattenmannen.

Den tidiga Djurkretsen var indelad i månvarv med månen som stegare. Från Djurkretsen nuvarande rymdgeometri kan vi sluta oss till att den bildades ca 4200 f.Kr. med dagjämningar i Geminis Tå _ Skorpionens Tab och solstånden i Korpen _ Fisken. Man höll de ursprungliga i minnet för att ha koll på precessionen. Men i de stora folkrika kulturerna Indien, Sumer, Egypten har man sannolikt följt vissa stjärnbilder mycket tidigare.

Ur Rigvedas texter kan man möjligen sluta sig till att man under 7 - 9000 år före vår tid använde stjärnbilderna Stora Hunden/ Canis Major under Gemini och Skytten/ Sagittarius = Hunden har använts för Ketu och Rahu som är månens stigande och fallande noder. Från Indien lär vi oss att man animerade allehanda begrepp varav en del som människolika. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen om vi ska följa med i detta dubbla språk för att vi ska förstå.

Rätt nya fynd i norra Syrien, Göbekli Tepe 11000 -- 9000 f.Kr. enligt kol-14-metoden. På gigantiska välbearbetade T-formade pelare finns ritualdjur i relief. Där finns Hund, Leijon, och Kräldjur som finns i alla de tre stora kulturernas symbolik. Vårdagjämningen bör ha varit i Lejon vid den tiden. Vi kan dra slutsatsen att bruket av ritualdjur är åtminstone så här gammalt och det råkar att passa med de viktiga tidpunkterna på året.

Indiens arkeologi är rätt så outforskad och värst är det när det gäller följden av de naturkatastrofer som svepte bort den rika kulturen vid Saravati_Sindhu numera Indus före 1900 f.Kr. Först på senare tid har man kommit underfund med att Indusfloden är en sammansmältning av två floder. Med hjälp av satellitbilder har man kunnat kartlägga de försvunna floderna där Sarasvati ligger i Pakistan medan Indus motsvarar någorlunda Sindhu. Sarasvati nämns som en vattengudinna i Rigveda.

Numera kallas hon vist Ganga i en annan flod. Även i keltisk och nordisk tradition var vattendrag och källorna heliga ting. Nutiden vill många helst att en källa ska vara mineralisk och ge ungdomlighet. Folk i våra dagar värdesätter inte rent vatten som en gång var guld värd och man kunne få det från källorna. Man anser att ha öl som dryck var ett sätt att få rent vatten under den tiden på året då vattnet inte är levande p.g.a.. att syret går till oxideringen av förra årets avfall. Att göra något heligt och under en gudoms beskydd var ett sätt att bedriva ett ändamålsenligt bruk. Underjordsfloden var en abstraktion av det för växtligheten livgivande vattnet.

Rigveda antas ha skrivits ned 1200 - 800 f.Kr. men man omnämner exempelvis Sarasvati i texterna. Kunskapen måste ha bevarats som muntlig tradition bland tidiga braminer. Man bör dock vara försiktig vid tolkningarna eftersom man tydligen gjort tillägg och ändring i texterna jämfört med vad man kallar vedisk tid före 1900 f.Kr då uttorkningen måsta ha skett. I Rigveda nämns ofta hästar som ritualdjur, men det finns inte ett enda sigill med en häst i sigillen från tredje årtusendet f.Kr. Indiern G.B.Tilak var den första att visa att Indisk astronomi började i Orion runt 4200 f.Kr. på samma sätt som i de andra stora länderna och i Skandinavien. Se Appendix nedan

Dubbelyxans Ny och Nä

 …

I Sumer sjöngs sånger vid vårdagjämningen som talade om att Inanna, nymånen var i Oxens stjärnbild dvs. under Aurigae 3100 f.Kr. och lite till höger om Orion. Vid skördetiden drack hon öl i Lejonet. Vi kan ta en bit där dubbelyxan nämns i en processionssång till nymånen Inanna från Sumer tredje årtusendet f.Kr:

Nutidens forskning visar att den s.k. Megalitåldern började senast runt 5200 f.Kr. i Bretagne. I norra Europa kom Trattbägarperioden TRB omfattar perioden 4200 till 2800 f.Kr. och hade sin utsträckning från södra Norge till Österrike och från västra Ukraina till Nederländerna. TRB och gånggrifter innebär också en och annan dubbelyxa.…. Se Maximilian O. Baldia 2002.

Det fanns en viss likhet i keramik och personliga begravningar, men under så lång tid förblir få saker sig likt. Keramiken hade egentligen inga idéer i utsmyckningen och säger ingenting. Parallellt finner vi utvecklingen av stenanläggningar där man kan räkna avenyer, stenrader med obestämda dateringar medan vi, dösar, långdösar, och gånggrifter förekom i tidsföljd under fjärde årtusendet f.Kr. Storstenen överlappar i Västeuropa från Norra Afrika och Sardinien till Norden även i Polen.

In emellan förekommer anläggningar av typ Sarup, Fyn. I Danmark har man funnit ett 30-tal och de finns även på andra håll inom TRB-området. Har inte lyckats hitta nån riktig beskrivning, men de tycks bestå av rader av pålar och diken som kan täcka flera hektar. Man vet inte deras användning. Vidare har vi Alvastra pålbyggnad för rituella ändamål och med det största fyndet av runt 40 dubbelyxor. Där finns en liten detalj där en dubbelyxa stod invid en liten sten. Kanske stenen symboliserar utsädet som ska skyddas "skäras" uppåt och neråt … numera använder bönderna pesticider för samma ändamål

På kontinenten har man hittat anläggningar på högt belägna ställen och det lämnar rum för att även några av våra fornborgar kan ha varit för ritual och skydd. Med detta sagt att det fanns kanske ingen fundamentalistisk enhetlig kultur vare sig av stenbumlingar, träverk eller keramik. Folkvandringsteorier av typ Kurgan kan inte passa de arkeologiska fakta vi har vare sig för denna tidigare period eller senare under hällkisttiden..

I Danmark är mörkertalet stort när det gäller stenanläggningar eftersom mycken sten har genom tiderna använts till andra ändamål men än finns tusentals kvar. Gånggrifterna är fortfarande ett framträdande element i landskapet och de har stått sig bra jämfört med mindre stensättningar. Antalet stenanläggningar är mångfalt större av de "standardiserade" än de speciella anläggningarna.

Tiden runt 4200 f.Kr. råkar sammanfalla med Ritualtidens början. Den kan vi fastställa genom att stjärnkalendern började användas. Än viktigare var sannolikt månräkningen och världsordningen. Det var en förklaring av vattnets kretslopp som relaterades till den fruktbara årstiden. I Sumer regnar det bara ett par hundrade millimeter om året, så där behövdes i det närmaste regnmakare. I Indien hade man den väldiga monsunen man både fruktade och älskade.

Gemensamt är at dessa kulturer insåg "de himmelska vattnens" betydelse för fruktbarheten. Naturligtvis utformades myterna därefter. Egypten hade sin Nilen som var en frågan om anpassning till "Floden" och reglering så långt man kunne. I Egypten kallas the fortfarande att "Följa Hor = Tiden". Den sumeriska myten kan kallas "Hon stiger ned" och där man då underförstår Inanna eller senare Ishtar som är regn- och mångudinna och bärare av fruktbarheten. Medan man med Agni = Elden symboliserade den oxiderande kraften i skeendet. Man får läsa hela Rigveda för att se metaforer och analogier som beskriver biologi och kretslopp

Den tidiga myten byggde på en mycket avancerad analys av vattnets kretslopp och vill man tolka rätt ska man gå till de tidigaste källorna. Senare har budskapet ofta förvanskats och vår tid använder grekisk - romersk - katolsk syn på gudarna som nån sorts fixare. För forntiden var det en förklaring av sambanden. Ordet RIG - VEDA betyder ursprungligen ungefär "ledning och vetande".

G.B.Tilak med flera menar att hela Rigveda är som ett program för det löpande året på samma sätt som kyrkan har utformat ett kyrkoårets texter. Kyrkan har dock aldrig varit intresserad av fruktbarheten utan gjorde snabbt "fruktbarhetens orm" till något ont. Inanna-ritualet var en ordning och förklaring alla näringar kunne enas om även i glesbygdens Europa och vi finner fragment i hällristningarna i Nordnorge vid denna tid. I de stora kulturerna Indus, Mesopotamien och Egypten var det A och O för ett styrt samhälle och jordbruk.

För tillfället dateras de första fynden av symbolisk script ungefär samtidigt i de tre kulturerna till 3400 - 3000 f.Kr. I Indien har man funnit 26 framställningar av svastika och 14 av dubbelyxa. från den tidiga fasen av kulturen. Förmodligen symboliserar yxbladen ny och nedan där det tidiga jordbruket sådde i ny och skördade i nedan. Det gäller allt vad som kunne skördas dvs. även träd som fikonträdet..

I början knöts ritualet och dubbelyxan nog till regngudinnan. I något av Sumers sigill ser vi henne köra i vagn naken med blixtar och dunder som "vapen". På ett annat ser vi henne bevingad med blixtar skjutande ut från axlarna. Vingar är symbol för att hon hör till de himmelska och man ska inte inbilla sig att hon trots den mänskliga gestalten skulle vara en mänsklig egenskap. "Hon stiger ned" i form av vatten och hon lockar bonden att gödsla och så som ett pedagogiskt exempel. Vi har bevarat folkminnet att man ska så i ny och skörda i nä viket speglar safternas stigande och fallande i träd exempelvis.

Men senare blev det överste himmelsguden Indra med dubbelyxa och i Grekland menar man det var Zeus som bar dubbelyxan … jag undrar jag eftersom an normalt har en åskvigg i handen. Myterna lever sitt eget liv i sentida uttolkares verk. Men man får inte glömma att för odlarna var innehållet det viktiga medan myterna och metaforerna var överklassens utstofferingar. I de folkrika kulturerna blev det snart nog prästerskapet som tog över ritualet och förklaringarna. I glesbygderna ser vi enkel symbolik där vi får uppbåda all vår kunskap och fantasi för att tolka. Det är dock ganska säkert att man åtminstone där man ser hällristningar och stenanläggningar "Följde Tiden".

Vi har inga gånggrifter på Dal. Men det finns fynd av dubbelyxor så man har använt dem ändå. Dubbelyxan förekommer i gånggrifter även som amuletter. Yxan till vänster på bilden är en hybridform där nymåneskäran är det symboliska. Även i Induskulturen finns artefakter som betonar nymånen.

När man ser Montelius exempelsamling om runt 70 stycken yxor inser man att det egentligen inte fanns nån standard. Här inräknas även de båtformade som tycks varit ett nytt mode i slutet av perioden. Men det finns blandformer och miniatyryxor talar för att det var ett ritual vapen Ofta har man bara den ena månskäran man var intresserade av den andra symbolisera nedan med en klack. Här några stjärnbilder i hällristningar

Ledstjärnor

…..…..

Månen och har man använt som ledare för tiden mycket länge. Exempelvis i Lascauxgrottan, Frankrike finns den "Nakna med Månhornet" 17000 år gammal Lady still going strong om man säger så.. För att göra det enkelt vid en generalisering kan vi ta hållpunkten 3400 - 2800 f.KR. då vi har relativt mycken arkeologi och symbolik. I Egypten ser vi att årssymboliken är fullt utvecklad i de tidiga sigill, klubbhuvuden och årsplaketter. I början kallades farao Horus = Tid dvs. årman och ledare av ritualen som hos vissa Horus var avbildad på klubbhuvudet. Från denna tid och framåt har man likartade uttryck i Indus, Elam (Persien), Sumer och Egypten med reflexer i Skandinavien.

Årmannen hade olika namn i olika kulturer, men vi ska kanske använda prästkung som ledde ritualen. Det berättas om hettiternas kung att han fick resa hem från slagfältet för att ombesörja ett säsongsritual. Denna ordning gäller nog de flesta forntida kulturer. Det är vår tids referensramar som vill se grymma hövdingar och stora kungar som med makt regerade folket. Det torde vara endast i enstaka fall man kan använda den modell.

Vi får också notera speciellt från Sumer där vi har många sigill med gudomar/ idolers namn som i regel föregås av symbolen "stjärna". Det är någorlunda likadant i Egyptens symbolik och där en del av gudinnorna har vingar. Det är det tydliga beviset för att gudomarna hade en himmelsk aspekt som då hänförs till stjärnbilder. Det speglar att myterna var abstraktioner och instruktioner för folks vardag. För människan har det varit ett stort steg att liksom skapa två rum i hjärnan och språket för att kunna skilja på idé och verklighet. Säkerligen har det varit svårt för folk då som nu att skilja på karta och terräng.

Samtidigt med Evenstorp ca 2300 - 2000 f.Kr. kan vi notera att i Egypten byggdes pyramider och i Sumer ziggurater. I Indus blommade kulturen i Harappa. Forskare kunniga i matematik, astronomi och Rigveda menar att deras års- och säsongsaltare byggdes efter en matematik som skulle bevara viktiga data från ritualastronomin. Vid denna tid ägde templen egna jordbruk och var ledare och kanske föregångare med de praktiska årsritualen inom kulturen. Allt av värde för livet vävdes in i ritualen. Där prästerskapet var ledare och uttolkare.

Man brukar ju dra fram Stonehenge i tid och otid, men det behöver inte vara så invecklat och mystiskt som många gör det till. Ett astrolab behöver inte mer än en pelare som siktsten och en hällsten plus att man känner till i vilken riktning man ska observera vid en viss tidpunkt. Det är vad vi ser exempelvis vid Flyhov och på Gotland där man slipade ritualmejslar i 1000 år.

Vi får börjar med denna bild från Högsbyn för att placera Hunden i Universum som en del av Djurkretsen. Här börjar vinterhalvåret. Hunden är väl delvis en fantasiskapelse för att lättare minnas och den finns på himlavalvet. Man kunne lika gärna ha kallat den Petterson eller 007. Det kallas Ramadan då månåret står stilla 11 dagar enligt Rigveda, det indiska eposet om den forntida världsordningen. I Indien började man sitt år strax efter midsommar när regntid och monsun var i antågande.

Från Rigveda vers RV1.161.13 "Oh Rbhus du sov; varefter frågade "Vem är det som vaknade Agohoya?". Han-geten svarade "Hunden är väckare. Året har gått, i dag förkunnar du detsamma"

Meningen med stycket är att man har ett år bestående av 12 månar á 28 = 354 dagar och över blir 11 / 12 dagar då Rbhus (Geten) sover dvs. tiden räknas inte för att komma ikapp solåret. I själva verket sparar man dessa 11/ 12 dagar till det är dags för utjämningsmånad. Grodorna förebådar att Rbhus regnsäsongen/ monsunen börjar genast efter midsommar och är en indisk säsong dvs. fyra månader av ett tredelat månår.

Solåret var delat i två årshalvor där det finns en hund vid vardera såväl i Egypten som i Sumer. I Egypten sägs Toth = månen styra det fruktbara halvåret medan Hathorkon tar över under regntiden. Kvällssolen Aton tog över vid Ramadan. I symboliken har man en lågtstående måne med redskap att bestämma tid som indikation. I England finns några anläggningar där man har en vågrätt sten där månen liksom rullar över vid sin lägsta position.

Den mesta symboliken gäller säsongen naturligtvis. Säsongernas längd växlade efter de lokala klimatet. I Indien var det 4 månader --- Sumers första Djurkrets har 5 månader säsong ---- i Egypten 6 --- i Rom och Nordens symbolik har man oftast 7 månader och kallar det sjumannakollegiet.

Sumer tidiga djurkrets var asymmetrisk och symbolerna kan förefalla primitiva och magiska för en del. Det var ett praktiskt folk som i regel bara brydde sig om det väsentliga nämligen att få en symbol för regntiden och en annan för säsongen som täckte hela perioden. Getfisken rationaliserade till bara get och fisk och levde som sådan in i medeltid katolsk symbolism. Deras säsongssymboler på gränsstenar man funnit i Nildeltat. Förmodligen runt 3400 f.Kr. då de även var i Sinai och bröt turkoser. Kanske de gett namn åt Sinai som betyder "månberget" efter den sumerisk månguden Sin. Man har funnit rester av måntempel i området.

I Norden vill man säkerligen inte tro att våra förfäder hade en lika avancerad tideräkning som i de sydliga kulturerna för fem till sextusen år sen. Vi ska i fortsättningen genom tolkningar och jämförelser göra åtminstone Dals tideräkning till en del av det hela. Evenstorps och Högsbyn ristningar från ca 2300 f.Kr duger gott eftersom ingenting hade ändrats. Allt kommer inte med i sammandraget men länkarna leder till fördjupningar

Tack vare indiska forskare som G.B.Tilak under 1800-talet och senare Herman Jacobi har vi fått en trådända att nysta i för att kunna förstå den dolda astronomin i Rigveda.. En nutida forskare som skrivit mycket är Subash C Kak. Dessa tre mycket kunniga på Rigveda de menar att alla de 1028 hymnerna är en sinnrik komposition av rituella texter för hela året ritual.

Tilak var koncentrerad på att visa att indisk astronomi började med Orion 4200 f.Kr. dvs. när vårdagjämningen var i denna stjärnbild. Han liksom de flesta forskare har inte varit intresserade av den praktiska användningen av dessa kunskaper. Ej heller har man varit intresserade av myternas och ritualen som ledare för jordbruket och vardagen under året. Naturligtvis har Tilak belackare som inte tror att det fanns fornastronomi. Det är bara att se på bevisen såsom exempelvis bruket av stjärnsymboler.

Tidigare generationer forskare tycks ha gjort misstaget att använda vår tids referensramar samtidigt som de läst texterna som verklighet. De har velat se krigiska folk och makteliter medan verkligheten då var ritualsamhällen med ritualledare (prästerskap). Detta vet vi bl.a. från hettiterna och sen förstås att den tidiga farao kallades Horus.

Myterna fiktion för hela året och har inget stöd i den direkta verkligheten. De måste tolkas som allegorier/ liknelser. Mest förödande är begreppet "Arier" som gjort våra förfäder krigiska i vetenskapens tolkning. Vist möter vi strid i myterna men exempelvis Egyptens Seth och Horus kämpade om herraväldet likt flodhästar. Det symboliserade de uppbyggande och nedbrytande krafterna i naturen.

Jag har fått vänta tills Rigveda blev tillgänglig i sin helhet på Internet. Nu är det enkelt att använda sökfunktionen på ARYA och ARYAMAN på alla mandala. Aryaman är aspekten solvärme. Det finns inget stöd för arierna i Rigveda och likt alla epos handlar det om den övre abstrakta världen och inte är det historieskrivning.

För de forna indierna var vattnets kretslopp fruktbarhetens bärare. Monsunen symboliserades med Regndraken som var både fruktad och hatad. I första RV-mandalan symboliseras den regntunga himlen med en ko som solvärmen Aryaman "mjölkar" dvs. kondenserar vattnet i molnen. Man kommer onekligen att tänka på nordiska himmelskon Audhumla och att italiener och danskar kallar Vintergatan för Mjölkvägen medan engelsmännen kallar den Vattenvägen liksom sumererna gjorde. En del av regnet blir ju mjölk senare.

För indierna är det svårt att stå ut med många veckors ösregnande. Men samtidigt viste man att utan regn inget Soma = livsdrycken som finns i all växtlighet. Den exakta analysen visar att Soma är vattnet och näringen i vattnet medan Agni är oxideringen av energi i alla dess former. Eldoffer och vattenoffer hörde till vid säsongers början och i andra rituella sammanhang. Det var dyrkan av den nödvändiga fruktbarhetens aspekter. Människan viste så väl att man själv får göra skitgöra och grovjobb.

Deras år började med regntiden efter midsommar. Grodorna annonserade tiden och från tiden runt 3000 f.Kr. finns sigill och amuletter med grodor. Kanske vi ärvt vår midsommardans "små grodorna … " från denna årscykel.?

Kalenderns sviter

Nedre raden av mångubbar symboliserar månåret och sviter finns på flera håll i nordiska ristningar, men ingenstans med denna omfattning. Symboliken vid Ramadan till höger motsvarar den indiska tredelningen och där man krokar i det nya året. Båtarnas streck är för beräkningen av tiden till fixstjärnan Hunden/ Sagittarius. Ovanför finns ett par gubbar med halvmånar som huvud. Förmodligen är det "forthnights" dvs. tvåveckors perioder och Ny och Nedan.

Mitten av ristningen associerar till Völvans sång/ Valaspa i Eddan. Där handlar verserna 29 - 31 om säsongen och avslutningen med Baldersmyten. I 29 versen ger den Höge henne halsguld och ringar samt visdomsord och varsel av stavar. För odlare har detta förstås varit instruktioner om jordbruk och hur ta ut tiden efter en fixstjärna Instruktionen gäller vad som göras under de påföljande månvarven fram till skörden.

Den övre slingan av båtar och orm är tidslinjen enligt Djurkretsen med dess rationella symbolik och användning för säsongens program. Vi börjar slingan från höger och kan vi lämna bort båtarna som symboliserar tiden som här börjar i Perseus/ Plejaderna runt 2300 f.Kr. Det är en detalj som daterar ristningen medan vi sen har hällkistorna av samma ålder i omgivningen. I Egypten var midsommar en viktig högtid då gick Tiden astronomiskt in i stjärnan Regulus, Lejonet, vilket är "fronten" och kanske gav idén till Sfinxen vid denna tid.

Från Egypten vet vi att säsongen började vid vår Kyndelsmässa/ Disating då månen Toth räknade tiden. Det är förstås beroende av klimat på olika håll Den keltiska tiden delades efter början av februari, maj, augusti och november. Våra sliprännor trycks ha synkroniserat tideräkningen vid fullmåne och vårdagjämning. Andra använde nymånen och förmodligen iakttog man regeln att så vid nymåne och skörda vid nedan.

I Sumer symboliseras vårbruket med Inanna/ prästkungen med mätrep och utsättningsticka. Vår tids uttolkare har missat centralmotivet och att exempelvis Inanna har vingar och hör till Övre Världen av idéer och ibland åska och regn. Kungen och kejsaren var "försteplöjare" och plöjde "tre fåror i Tor" som det nordiska sena uttrycket lyder.

Rationella idoler

Mitt arbete har i mycket liten grad handlat om att polemisera med religioner. Nutida religioner och forntida komplex av rationella myter och världsordning är icke jämförbara storheter. Forntiden ska tolkas utifrån sina egna referensramar om man vill vara vetenskaplig. Vill man fördöma forntiden är man politiskt inriktad och håller på med tyckande utan referensramar. Jag är helt enkelt ute efter att belysa de forntida idéerna och idolerna ur rationell synvinkel. Varför och till vilken nytta skapades de?

Den egyptiska sviten är mer elegant utförd än den i Evenstorp. Vi får icke den möjliga förutfattade åsikten att Evenstorps ristning ser primitivt ut. Däremot får vi förutfattade åsikter om mystik och spiritualitet. Inget av dessa får korn att växa.

Även på den egyptiska bilden finns Vattenormen kallad Apophis. Här får vi komma ihåg att det är fråga om idéer i sviten där Osiris tronar på väg till underjorden. I verkligheten gjorde man en halmdocka fylld med sand och sådde på prov säd för att se om det skulle växa. Osiris symboliserar utsädet. I sviten ser vi Isis med Isissteget på huvudet "Hon stiger ned" och det är egentligen fruktbarheten som abstraktion med vattnet som bärare. Därefter följer Neftys med en bägare på huvudet. Det symboliserar bevattningen och den sista figuren har jag inte namn på men förmodligen symboliserar den gödslingen vars idol man finner i Sumer.

Längst till vänster står Toth som är skrivaren och tiden dvs. Månen. Under säsongen följde man månen fram till Ramadan när aftonsolen Aton tog över som tidgivare och gudinnan Hathor. Isis blev symbol för guldletare och metallurger som helst jobbade under regntiden i de annars heta bergen. Det finns annan säsongsymbolik också där den enklaste går ut på att det är tiden från den tomma båten med lite utsäde till korgen att samla skörden i. Djurkretsens symbolik är lite utförligare och handlar om "barnsbördens gudinnor" och Björnväktaren dvs. ängeväktaren

Gudinnorna

Minns min barndom med en viktoriansk inställning till kärlek och sexualitet bland kvinnorna i min närhet. Annars var dethär med fruktbarhet och parning ingen hemlighet eftersom jag växte upp på en gammaldags bondgård.

Har man hjälpt en sugga att föda kultingar och hållit dem i famnen känner man glädjen i livet. Vår hund Rollo älskade att se på kultingarna. Min intensiva glädje över det nya livet omfattade alla födslar och även växlighetens liv. Jag tyckte synd om växterna dvs. på fältet och trädgården eftersom de inte kan springa iväg.

Senare i livet har jag nog fått uppfattningen att den tidiga kristendomen närmast hatade fruktbarheten. Det mesta bottnar i dels att man ville vara annorlunda, dels att man missförstod de gamla sumeriska liknelserna. Kärnan i kristendomen ligger i tolkning av motivet Adam, Eva och Ormen i kristet språkbruk.

Dumuzi säger:

Inanna säger:

Nomadiserande boskapsfolk och stadsbor har inget bruk av naturens kretslopp egentligen. Fört stadsborna blev alla dessa myter ren mystik och är det väl än i dag. Men naturbrukande näringar fann att de också kunne använda jordbrukarnas kalender och myterna beskrev i viss mån fruktbarhetens flöde om nyfikna ungar kom med sina tusen frågor. Även i våra dagar lär vi oss en massa i barndomen på barns språk och som finns i oss som en kunskapsbas om vårt nära universum.

Det är begripligt om kristendomens profeter inte förstod hur viktigt det är att vara ett med fruktbarhetens flöde. Kanske inte prästerskapet/ profeterna icke ville förstå utan de skapade sin religion. Man ska inte förväxla fruktbarhetens myter och symbolik med de senare religionerna som är artificiella skapelser. Därtill den hybris och inbilskhet i att den kristna människan ofta tror sig vara Naturens Herre … det går tills första orkanen kommer och ger en vink om människan litenhet.

Ur Bibeln kan man läsa att de judiska kvinnorna ville inte gärna överge de mångtusenåriga ikonerna för kvinnans och fruktbarhetens vardag. I slutändan blev det patriarken som vann. Kristendomen utvecklades vidare till mystik och jungfrufödsel. Jordbundet folk har svårt att tro på sådant utom när man har svärdet över huvudet. Å andra sidan har man snabbt lärt sig att "ge gud vad guds är och kejsaren vad honom tillkommer". På landet struntade man i prästerna och i den tidiga katolska kyrkan i Norden var det lätt eftersom prästerna pratade latin och folk förstod inte ett skvatt.

I alla händelser införde kyrkan sedan Jungfru Maria och kvinnorna fick sitt, men nån förklaring på jungfrufödseln har man aldrig givit. Därtill kom mängder av helgon som fyllde ut dagarna och kyrkväggarna. I grannsocknen Bolstad donerade en bondmora pengar och kor för att man skulle få en kalkmålning av St Gertrud. Hennes dag råkar infalla nära den gamla Vårfruns dag. Man kan bara med ömhet tänka på denna kvinnas tro. En del påstår att jag är hedning. Kanske för att jag har lika mycket respekt för de små gummor som offrade i älvkvarnarna som deras förfäder gjort i tusentals år. Det har varit ett sätt att ställa sin oro inför det okända i framtiden med hopp om att skörd och annat ska lyckas. Jag tycker inte man ska håna sådant och försvarar gärna om man sätter etikett på folk..

Eftersom idéforskning vilat på teologiska fakulteten i de flesta länderna är det kanske naturligt att man använt kristendomen ramar när man forskat i forntiden. Det har varit naturligt att söka en "stor modergudinna" = Maria. I synnerhet när de stöter på en enstaka förekomst av en moderlig idol har det varit lätt att kalla den "Den Stora Modern". Men det finns fynd av många andra konstellationer av kvinnliga idoler. Alla gudomar bör sättas in i sitt sammanhang = kontext. Detta betyder att man får inte säd att växa genom att be böner utan det är de praktiska råden gömda/ underförstådda i idolen som ger vägledning.

I vetenskapens ljus är det inte så enkelt. Ej heller är det rätt att arrangera gudarna i familjer ens om det forntida språkbruket kanske gett antydningar. Sumer är bästa exemplet på hur man delade upp skeendet i moment som man gav namn och skepnad som idol. Bäst kända är moderskapets idoler. De representerar för människan de olika momenten vid födseln. I Sumer och Babylonien var visserligen Inanna och Ishtar mycket vanliga, men man får inte glömma att dessa var ledande idol bara i några städer medan andra hade andra idoler och även manliga.

Men det är vanligt att vår tid påtvingar forntiden våra modeller och ofta långt från sanningen. Då blir det att man ser vad man vill se och man skapar politik och ej sanna data om forntiden. Om man söker sanningen kommer förre överraskningar och man behöver inte det försmädliga att måste ändra åsikt.

Ur förfädernas synvinkel är förstås kristendomen en nykomling. Det var kättare som trampade ned den urgamla beprövade världsordningen i strid mot lagarna. Ur forntidslagarna synvinkel var många kristna stora och små potentater helt enkelt brottslingar. Men vad har man att sätta emot när övermakten har svärden.

Kristna kättare

Våra uppfattningar bygger ofta på vilken sida av gärsgårn vi står. Jag tar med detta avsnitt därför att kristendomen vill gärna färga tolkningen av såväl vår egen fornkulturer som av andra kulturer. Men avsikten här är en enkel genomgång av forntidens gudomar som vi ser det i hällristningar i Norden. Det blir alltid schematiskt eftersom vi inte har skriftliga bevis utan ska tolka spåren i hällristningar och figurinerna.

Men först måste vi göra upp med kristendomen förvanskning av de tidigare rationella gudomarna. All kulturimperialism försöker tvätta bort tiden före det nya och kristendomen har varit oförsonlig inom sitt område. Bästa exemplet är den katolska kulturimperialismens födelse. Theodosius den Första var katolska kyrkans första Pontifex Maximus = Överstepräst och hans edikt mot kätteri har legat det katolska i fatet sen dess. Hans jakt omfattade bl.a. under åren:

388 Theodosius skickade sina agenter till Egypten, Syrien och Mindre Asien med order att förstöra alla icke-katolska tempel och bryta upp alla medlemskap.

390 Theodosius stängde Oraklet i Delphi. Detta grekiska tempel var helgat solguden Apollo och hade varit i bruk i 1500 år kontinuerligt. Det blev aldrig återöppnat

390 Theodosius beordrade mord på 7000 människor i Thessalonika som straff för deras uppror mot nyordningen.

391 Theodosius vägrade att återställa statyn Victoria som romerska Senaten bad om. Han gav en lag som förbjöd all kättersk offring, spådomar och annan icke katolsk religiös verksamhet.

391 Serapeion och Biblioteket i Alexandria förstördes i brand och all forntida egyptisk visdom gick förlorad.

392 Theodosius beordrade att alla ingångar till icke-katolska tempel ska stängas för publiken

393 Theodosius förbjöd de Olympiska Spelen som hållits var fjärde år sen 776 f.Kr. Uppehållet varade i 1500 år fram till1896. Men han stoppade inte gladiatorspelen som han menade förhärdade folket att tåla se blod när imperiet gav sig i krig

Theodosius hade en orfisk inställning till religionen. Man talar om Orfeus' som mysterier och han menade att ett religiöst budskap ska vara mystisk utan anknytning till reella världen. Då behövs ett prästerskap som uttolkar mysterierna och har monopol på sanningen. Därför blev den kristna trosbekännelsen med dess tre personer Fadern, Sonen och Anden ett mysterium liksom Marias jungfrufödsel … den arianska trosbekännelsen var biologisk och mer begriplig men klassades som kätteri av Thedosius.

I alla händelser slog Theodosius an tonen om kristendomen våldliga genomförande om inte folk lydde med en gång. I Västeuropa fick han efterföljare som Karlemagne i Frankrike, Otto I i Tyskland och Olof i Norge.

Även i Norden har vi enstaka exempel på när kyrkan ensidigt fördömer våra förfäder. Syftar här på Adam av Bremen som berättar om när munken Wilfred bröt mot lagarna i Mälardalen och välte tingets symboliska pelare. Sådant tilltag är brottsligt och fram till våra dagar har det straffats med döden. Adam och andra kristna gör brottet legitimt om det sker i kristendomens namn. Jag kan inte lära framtidens barn en sådan etik.

Än i dag (Bagdad) tänker man mörda i kristendomen och oljans namn. Budorden "du ska inte mörda" och "du ska älska din nästa som dig själv" gäller bara inom broderskapet. Därför blir det aldrig nån fred i världen. Enligt normal etik bland människor "Den som tar till vapen är den svaga utan argument" och blir brottsling om det går för långt. Detta gäller även nationer som består av vanliga människor.

Inom det såkallade indoeuropeiska området från Indien till Nordkap gällde fridslagar och fördragets principer. De nya generationerna tycks vara obildade och saknar intelligens. De har inte lärt sig av historien och det är en mänsklig rättighet att vara hur korkad som helst. För mig är händelserna år 2003 AD ett steg hundra år tillbaka i tiden. Det får mig att inse att det förekommer goda tider med stark etik och vågdalen är när rovdriften / kortsyntheten tar överhand och människan tappar bäringen.

Mördandet är förstås övergående fenomen som snabbt glöms eller undertrycks i folks minne. En mycket värre följd av kristendomen artificiella budskap är förnekelsen av fruktbarheten och vårt behov att vara ett med naturen. Från min barndom minns jag att man fick lära sig att fruktbarhet är synd och att förfädernas eventuella fruktbarhetsdyrkan var avskyvärd.

Därmed har man satt en dödskallemärkning på det mesta av vad vi omedelbart ser hos förfäderna och vad vi själva lever av. I början av mitt liv levde mer än 8 av 10 på landet. Nu har bönderna reducerats till ungefär 65000 om jag minns. Folket har förlorat det naturliga bandet till jorden. Min barndoms bönder var rationella och gick i kyrkan utanför säsongen dvs. till jul och påsk så att inga makter fick inkräkta på det nödvändiga.

Appendix om Indologi

Här behövs några ord om den illa behandlade indologin. Det var inte i kolonialmaktens och de europeiska missionärernas intresse att tillåta Indien kultur att bli märkvärdigare än Europas. På 1800talet började den indiska nationalismen och GB Tilak var både en framträdande politiker och indolog som kunne sin Rigveda. Han var en föregångare till Mahatman Gandhi och allt sen hans dagar blev indologin influerad av olika politiska riktningar.

Den mest förödande måste nog tillskrivas tysken Freidrick Max Mueller som var upphov till språkteorin om arierna, som sen utvecklades till teorin om indoeuropéer. Men många andra europeiska språkforskare och andra följde efter. Det var en vacker tanke att européerna skapat Indiens kultur. Samma gäller ju Amerika där man inte får ifrågasätta vem som var först … förlåt nummer två eftersom urinnevånarna naturligtvis var först men de räknas ju aldrig där européerna far fram.

Det finns inga arkeologiska belägg för att arierna överhuvudtaget skulle ha funnits. Nuförtiden finns Rigveda på Internet och vi har sökfunktionen så att kolla om "aryan" förekommer är gjort på ett kick. Inte en enda förekomst. Däremot finns Aryaman som är en animerad aspekt av solen dvs. solvärmen. Sen är det en annan sak vad man tolkat in i senare vediska texter från sista årtusendet f.Kr. och framåt. Här sökas det ursprungliga.

Det finns ultranationella som menar att bara indier ska utforska sin historia. Då lär den nog bli rätt så ensidig och enögt. För att förklara många aspekter behöver man se sig om i världen. Man måste också söka vad som är export och import av kultur och varor. Då kan man inte stanna inom den egna räjongen. Vetenskap borde vara öppen och generös och dela med sig så att man kan få något tillbaka.

I regel underskattar man alla okända kulturer som primitiva. Vi har redan hunnit se så mycket av Indiens forntid att vi behöver avancerade kunskaper i exempelvis, arkeologi, geologi, klimatologi, astronomi, språk och framför allt Rigveda. Frågan är så stor att knappast nån kan greppa helheten utan det måste bli föremål för teamwork och tvärvetenskap. Mycket av polemiken bottnar i okunskap om alla aspekter av historien. Det går exempelvis inte att enbart tolka efter lingvistiken so egentligen bygger på teorier och gissningar..

Politik bör förstås vara bannlyst och somliga från Väst bör nog lämna hemma kravet på att man ska studera utifrån västliga attityder och normer. Man tycker att det skulle vara onödigt att ta upp risken för att vetenskaperna blir bundna till nånting annat än den sanna uttolkningen ... men risken är i dagen hela tiden.

Å andra sidan nämns Sarasvati-floden ett stort antal gånger och den torkade ut före 1900 f.Kr. Det är kanske inte så sannolikt att man bevarat namnet i säg 700 år utan att ha minnet av sin forntids ritual manifesterat och att floden var som en gudinna och livgivare. Numera har man gudinnan Ganga i vars namn man håller en kvinnofestival i tre veckor om våren.

I Rigveda finns då ovannämnda hänvisningar till stjärnbilder som var aktuella för fem till sex tusen år sedan. Den sorts kunskap måste ha bevarats genom muntlig tradition bunden till himlavalvet och till monument. Slutsatsen blir att Rigveda har tidigt haft en stomme man byggt på och lagt till saker med tiden medan andra motiv kanske har försvunnit. Därför blir eposet svårtolkat eftersom det bara är antydningar och allegorier man kan tolka efter smak och tycke allt som oftast.

Soma är ett centralt begrepp som mystifierats. Från början var det förmodligen det himmelska vattnet likt i Sumer och Egypten. Sen utvecklades det så att vi finner rader om Somapressen som utvinner växt eller druvsaft eller kanske även kärnsaft. Den finns i liknelser om metallurgin och bronstillverkningen. Vidare finner man nån rad där soma silas igenom ylletyg ... osttillverkning kanske?

Man måste söka en gemensam nämnare och då tänker man närmast på Eddans Grottekvarn eller Kalevalas Sampo. Det är "Maskinen" som producerar till människans nödtorft och utvecklas med den tillgängliga teknologin och beroende på vilken näring man driver. En mångkultur behöver samlande abstraktioner.

Rigveda är vist på 600 sidor utskrivet och jag har inte tid med en djuplodning med risk att försvinna i detaljer. Jag förlitar mig (med inbyggd kritisk känsla) på vad andra skrivet eller polemiserat. Efter vad jag kan se var äldsta skiktet i Rigveda en helhet som innehöll en förklaring om naturkrafternas spel med de himmelska vattnen som ibland abstraherades till Himmelskon vi känner igen från Sumer, Egypten och Nordens Audhumla. Den var både Mjölkvägen däruppe och kon här nere som gav mat. Boskapen var för det mesta basen för ekonomin och det "rörliga" kapitalet.

Det är inte ändamålsenligt att tala om religion i första skedet eftersom det var en världsordning och världsförklaring när man försökte förstå naturkrafternas spel. Runt bronsålderns början 2300 f.Kr. ser man att åtminstone överklassen trodde sig ha kontroll över krafterna. Man förmänskligade många av dem och överklassen framträdde som halvgudar. Överklassen blev länken mellan krafterna och folket där nere som i början bara betecknas som "ben = verktyg". I Indien var det den såkallade Induskulturen med stora städer som Harappa och Mohenjo Daro levde i ett rus av utblommande kultur från ca 2600 f.Kr. tills naturkrafterna slog tillbaka före 1900 f.Kr.

Det förekom varu- och kulturutbyte åtminstone från Indien till Sumer och Egypten redan under fjärde årtusendet. Även vi i Norden fick ett och annat nytt element. I synnerhet Mohenjo Daro inte så långt från oceanen har lämnat tecken på högsjöfart och långväga handel. Inom samma område försiggick transporter landsvägen av tidiga metaller och ädla stenar.

Under sista årtusendet f.Kr. ser vi en renässans för Sumer i Mellanöstern. Bland annat därför att man hittade sumeriska arkiv. Vid samma tid uppfann man astrologin som inte har något gemensamt med forntidens praktiska astronomi. Man delar zodiaken i 12 lika stora delar medan Egyptens stjärnhimmel delades enligt solåret i 12månader à 30 dagar plus 5 eller 6 inskjutna dagar.

Nutiden astrologer menar att deras zodiak började i Aries vid Kristi födelse och de ligger i runda tal en halv stjärnbild efter verkligheten. I Egypten gjorde Ramses III kalenderjustering till Aries ca 1160 f.Kr. Vidare kalkylerar astrologerna med planeter. Jag tvivlar på att man haft nån större nytta av dessa i jordbruket efter deras cykler är arytmiska jämfört med jordbruksåret.

Astrologin avspeglar att överklassen i de folkrika länderna allt mer avlägsnade sig från bondesamhället. Det började med att man blev gudarnas ställföreträdare så att säga. Sen animerade man sitt eget vardagsliv där relationsproblemen är det centrala i städer. Vidare tycks de följa rikedomen och kampen för ekonomisk makt. Jag vill inte kalla det utveckling utan det är anpassning till folkökning och teknologi. Det ger mer komplicerade handlingsmönster.

Som sagt det är fel att kalla de tidiga ritualen och myterna för religion eftersom det var praktiska vägledningar i form av animerade seder och myter som var världsförklaring och världsordning. Religion blir det när man har råd att hålla sig med ett "arbetsfritt" prästerskap som formulerar det mesta. Kejsar Theodosius den förste menade att religionen måste var mystisk och oförklarlig och tog väl efter grekiska orfismen. Med en sådan inställning behövs ett prästerskap som tolkar lärosatserna och kanske en Pontifex Maximus = Theodosius som är högsta domare och uttolkare av kyrkans policy.

Vi kan bara var tacksamma att Indien tidigt var folkrikt och fick braminerna som först muntligt sen skriftlig bevarade mycken kunskap och historia. Det kan hjälpa oss att tolka vissa motiv i vår egen nordiska historia. Men om vi vill veta något om de tidiga idéerna måste vi vaska bort alla sentida tillägg och omskrivningar. Civilisationen har varit en mödosam väg att få människan att samverka sinsemellan och med naturen. Naturen svarar alltid i förhållandet 1 till 1 på vår behandling av densamma. Därtill kommer svängningar vi aldrig kan förutse. De förblindade tror sig vara naturens herre tills nästa stora vårflod kommer.