Observationsplatser

Ronarudden, tidhjul, fotsymbol, fotspår, tingsplatsen, Ramadan, Björnväktaren, Samekultur, källkult, Lilla Björn, Koschab polstjärna, precessionen, Osirislik, Toth Gyrsten, Toth,

Med tidhjulet som centrum kan tänkas att stranden använts som ett observatorium. Likaså att udden varit en viktig plats, så som det var på många håll att stjärnkikandet förlades till uddar där man fick bra horisont. De med tjockare linjer inramade småmarkeringarna ligger på andra sidan av viken.

En konturerad fot tolkas PA i stavelsespråket. Fotsymbolen i väst betyder då "på" och den andra markeringen i nordväst syftar på något sorts nolläge. De övriga på västra sidan är graverade i kobbarna. Östra sidan är längs stranden ut till udden i söder. Fyra markeringar korsvis anger i regel en tidpunkt. Kretsarna och de förbundna ormarna betyder förening.

Vad jag kallar Tingsplatsen består av de stora hällarna 1 och 4 och bildar tillsammans med 2, 3, 5, 6, 06 och 7 en enhet jag har rekonstruerat till en harg. Ett begrepp som definieras längre fram. Tillsammans med Evenstorp och Laghällen är de ett unikt världsarv som ger en beskrivning av förfädernas organisation och idéer om samhället. Inte så olikt vårt eget för de som kommer ihåg hur det var på 40-talet.

Häll 4 ska ses som en första skiss till tingsplatsen och en fyrkantig harg. Förmodligen har man arbetat i omgångar under sten och bronsålder. Det finns åtminstone fem symboler som säkert placerar symbolerna på himlavalvet. De är rätt placerade att utgör en enkel stjärnkarta på hällen.

Längst ner till vänster finns en "stövel" man känner igen från sumerisk astronomi. Båten i mitten nederst motsvarar en egyptisk ramadanbåt och passar in på himlavalvets ena sida i en kvadrat. Ramadan är benämningen på års/halvårskiftet runt början på augusti. Möjligen ska symbolen under båten tolkas som en björntass och det daterar den till runt 1700 f.Kr. när Björnväktaren blev aktuell i astronomin. Dessutom finns Vattenmannen och Kräftan i symbolform. Slutligen kan möjligen skålgroparna ovanför stöveln kännas igen som Hunden dvs. Skytten.

Vad man särskilt ska lägga märke till är symbolerna i mitten av hällen där krysset kan tolkas än som KU och än som SU. SU betyder "så som alla vet" och hänvisar till betraktarens kunskap eller ibland det onämnbara. Det stämmer förövrigt som ett origo/ pol för himlavalvet med hänsyn tagen till några graders drift av magnetiska nordpolen på 5000 år.

Fotspåret är intressant med sitt snedstreck och lösningen SKEV ligger nära och avser då himmelspelaren riktad mot polstjärnan. Det är egna världens centrum eftersom ju himlavalvet kretsar runt den och jämns synranden ser jorden ut som en skiva. Man kan anta att man stått mitt på hällen vid en viss tidpunkt.

Samekulturen har in till våra dagar burit minnet om "maailman stytto" eller "naveln, spiken, pålen". På pålen lär man ha markerat "de tre världarna där ovan" ... dvs. nederst djurkretsen och överst de alltid synliga stjärnorna och emellan dem den tredje sfären. Vi kallar det deklinationer inom astronomin. För samerna var förstås renen eller älgen högdjuret i deras värld. Åtminstone i sentiden fanns den framför Perseus som älg. Naturligtvis har Arcturus/Björnväktaren varit Bågskytten eller jägaren Favdna.

En annan version är att man såg en stor älg med Orion som bakdelen och hornkronan i Cassiopeja och vi kan jämföra det med motivet på några guldbrakteater och lite senare mynt från Hedeby och Lund under vikingatiden ... att Orion av samer senare kallas Kalla Pardna eller "stor jägare" lär nog vara sentida påfund inspirerad av grekernas myter.

Tommy Andersson har tagit fram övre högra hörn och björnspåren där. Sammantaget med båten i mitten med ett björnspår under längst ned daterar det huvuddelen till ca 1700 f.Kr. då vårdagjämningens fullmåne gick in i Björnväktaren. Spiralen från "spiralens tid" är möjligen något århundrade yngre. De skurna figurerna och Axet är från sista årtusendet.

I Östergötland finns också en hällristning med Björnen som ritualdjur. Björnspåren går förbi en tidig skaftad ritualyxa i brons. Skaftningen antyder ritual. Björnen stannar till vid ett vårritual dvs. vårdagjämningen. Där finns det ytterligare en ritualyxa typisk för Östergötland och möjligen ännu äldre än den andra … eller kanske det är en lur?

Där finns en båt med en pil i ena ändan … pil har i alla fornspråk ljudvärdet TI och betyder "liv" men även att "ge ut" eller flödets ursprung. Begreppet "flöde " var ett viktigt filosofiskt begrepp i den keltiska kulturen. Exempelvis i St Brigids kyrka strömmar en källa genom kyrkan den dag i dag och man har ett par ställen där folk kan ta hälsovatten.

Arkeologerna i Time Team skämtade att om man inte har nån förklaring kallar man det kult. Schamanism är ett annat ord man vanligen använder om folk ovanför sextionde latituden. Våra förfäder betedde sig förstås rationellt och det finns en naturlig förklaring även om det betyder möda att nå fram till förklaringen. Det handlar mycket om vår attityd.

Det är knappast så enkelt att det är källkult. För dåtiden var vattnet ett problem eftersom de inte kunne ta vatten ur kranen som vi och känna klor/saltsmaken. Vattnet var otjänligt i synnerhet under de vintermånader då förruttningen tar allt syret ur vattnet och det kan finnas allehanda bakterier i vattnet. Därför har det varit en högtid när vattnet "börja leva igen" vid Kyndelmässa och det biologiska filtret "börjar dra igen". De kunne skatta sig lyckliga om de hade en kallkälla i närheten. Annars var det odikade landskapet förstås mycket surare och vattensjukt jämfört med dagens öppna täckdikade landskap. När man väl börjat med kontinuerlig odling blev ölet drycken hela dagen. Det kokta vattnet var rent.

Nedanför björnen finns några typiska symboler för våra hällar. Sommarens enstrukna och vinterns tvåstrukna fotsymboler. Bredvid den stora skålgropen finns en IBAN- eller båtyxesymbol. En indikation på att även båtyxan var av ritualkaraktär. På häll 4 Högsbyn är så väl axet som björnspåren under det avsnitt de förväntas vara dvs. mellan hälen som markerar sådd och hösten. Björnspåren antas vara symbol för Björnväktarens stjärnbild. Hos oss levde Björnväktaren kvar till Sigurds- och Gökristningarnas kalenderorm

  Ett mytiskt hörn av hargen

Observera att man kan se bilden antingen som en halv kvadrat/ trekant eller sexkant. Denna häll ger oss ytterligare information om hargen även om det är svårfångat. Längst upp till höger har vi sju stjärnor som bildar Lilla Björn. Koschab, polstjärnan är utmärkt med den kryssade kvadraten. Bilden är spegelvänt, men pröva själv att vrida nacken bakåt och se på Polstjärnan och rita stjärnbilden. Ett fåtal bilder på våra hällar tyckas var spegelvända.

Precessionen gör att nordpolen rör sig i en cirkel under ca 25000 år. Den förflyttar sig en grad per ca 71 år. Jag fann att man måste ha använt Koschab som dåtida Polstjärna Allt började stämma när jag använde den för tiden 3000–1000 f.Kr. ... Stjärnraden nedanför är möjligen Drakens svans, som minoerna tydligen hade som skrivtecken. Det är vanligt i symboliken at man använder bara en detalj av motivet och det gör tolkningen oerhört svår.

På undersidan av våglinjen till vänster finns figurer som grenar sig från ett omaka par fotspår dvs. myter och ritual grenar sig och är förbundna. Överst i utkanten en båge och 5–6 skarvdagar. Ytterst på mitten en nymåneskära. Nederst har vi en liten öppen båt som brukar finnas vid säsongens början och bredvid finns "liket". I Egypten gjorde man ett Osirislik i ett tråg med sand och halm och sådde däri. Det måste ha varit en test av grobarheten och när det väl började gro reste man en pelare.

Det var vårritualet som började runt 1 februari enligt deras klimat och då började deras månkalender. Toth, månen var ledare under säsongen medan kvällssolen följdes andra delen av året. I Norden har man förmodligen börjat vid vårdagjämningen eftersom våren var senare här. Bilden associerar också till slipritualet som pågick exempelvis vid Flyhov VGL det mesta av tredje årtusendet f.Kr. det var ett symbolisk inträngande eller plöjande

På hällen ovan är våglinjen Tiden eller tidsflödet. Nederst till vänster finns något som liknar en pelare med graderande streck. Jag antar att man har haft vad jag kallar en Gyrsten i hargen av samma typ som Håvesten i Färgelanda och att man använt den på samma sätt som bopålar och menhirer att syfta efter. Våglinjen ringlar iväg till en fot ovanför och i anslutning till den en sumerisk symbol som betyder Mada dvs. Ormbäraren.

Våglinjen fortsätter till en ny fot ovanför och i hälen på den har vi samma fyra skålgropar som på häll 4 och vilka jag tolkar som hundhuvudet. På detta stället skarvar man en bit dvs. 12 månvarv plus 11 dagar och linjen vindlar vidare under vintern och slutar i en krok. Det är samma ritual vi ser bättre före mångubbarna på Evenstorps häll. Ovanför finns en "halvfot" med två tvärstreck, vilket väl står för "andra" halvåret ... detta är ungefär så mycket av det lätt begripliga på den hällen. Men det kompletterar det övriga som sägs på hällarna runt tingsplatsen.

Sannolikt har tingsplatsen påbörjats senast under tredje årtusendet och övriga anläggningar är ochså av olika ålder. En av figurerna har ett svärd med vinge på doppskon och den bör vara från Halstatttid dvs. ca 600 f.Kr. Häll 6 är ett annat exempel. Där finns något som kan vara Skorpionens stjärnbild på övre sidan. Den var aktuell i symboliken 3100 - 2000 f.Kr. Mycket talar för att sidan på hällen är en sen komplettering och samtida med Lekarehällen, som har en tredelad bild och tredelat egyptiskt år.

Häll 6 är tydligen Isis eller Baldersmyten ankomst samt en första Loke. Observera att figurerna är egentligen sammansatta av skriftsymboler. Det enda figurlika är benen och på Lekarehällen tycks de ha benskenor vilket man förbinder med bronsåldern.

Hela våglinjen är Tidens lopp och ser vi närmare består den egentligen av symboler och den liknar de andra slingorna på Laghällen och på Häll 1. På undre våglinjen finns en hacka och i slutet på vågen "Lellen" i sin lilla båt på underjordsfloden. Flödet sluter i korset och det är skördetid.

Det är tydligen en "sörjande moder" vid benhögen. Enligt Isismyten sprids Osiris ben för vinden och till många länder. Det är naturligtvis det skördade kornet. Färjkarlen som väntar med en symbol på huvudet som betyder Stenbock. Här dras slutsatsen att det är ursprunget till Loke i en vida mer positiv tolkning än kristendom och enfaldiga bordsnöt kan tänka sig ... och alltså icke enligt vikingatida myter.

Loke betyder bl.a. lås men även förvaring och det abstrakta att låsa en fantasi och en tanke. Hela tiden måste vi komma ihåg att gudar var idoler och symboler för vad man skulle göra. Gudar äga ej existens, men kan vara förebilder medan människan nog får göra skitgörat. Loke var uppfinningsrikedomen som löser överlevnadens problem ... och det har vår tid ju inte klarat av än. Här är det en förutsägelse innan vintern om skörden ska räcka under den. I Egypten var det översvämningen och djurens tid med bl.a. dräktighet.

Att denna häll rymmer en massa s.k. ormvindlingar är inte ensbetydande med att den är samtidig med övriga hällar med våglinjer utan man har fortsatt traditionen från tidigare. Det tycks ha varit något av en lokal tradition att symbolisera tid med nånting som vindlar iväg om det sen är en orm, vatten eller tid är ju egalt. Våglinjen är obestämt tid medan sågtandlinjen är indelt i "exakta" bitar om man följer logiken.

Ser vi noga finns det få ormhuvuden och klara ormbilder i Högsbyn. Om det finns betyder det en bestämd tidsrymd. Det tar tid att följa en vindling och om det därtill finns relationssymboler längs vindlingens väg får man en uppfattning om tid och cyklar eller strandhugg längs Tidens Flod om man så vill.