Bildsten Gotland 2

Bildsten, löpande spiral, Solhästen, Öland

Vi människor är ju olika och en del vill "brösta sig". Stenen är den största hittills och är i två halvor som påträffades med 50 års mellanrum. Det finns sliprännor på nedre halvan vilket har givit upphov till mycken akademisk diskussion.

Övre bården är "löpande spiral" medan sidornas bårder är för tiden ovanligt kantig sågtandig med utskott. Ormarna är tidens krafter och är gjorda lite olika men har ändock samma värde. Man kan inte klara sig utan båda.

Kapellet på båten associerar till ägeiska havet liksom hela båtens komposition. Bilden till höger är svag men kanske det är "livets träd" en av de urgamla symbolerna. Kanske det är en delfin vilken var ett favoritdjur i symboliken. Överst på stenen finns ett par obestämbara figurer varav den till höger associerar till vegetativ fruktbarhet.

Här finns bakåtblickand djur där den till vänster associerar till "Solhästen" dvs. med tjurhorn. Svansen och hornen på den andra ser mer ut som en get, vilken också hör till den ursprungliga (astronomiska) symboliken dvs. Stenbocken. Den slingrande ormen på nedre bården tycks ha ett huvud.

Kämparna har olika sköldar vilket förstås är naturligt efter som det oftast är så. Den magnifika skölden har den fyrdela årsspiralen med mindre symboler för de olika lägena. Lägg märke till YIN-YANG längst ned.

Kanske symbolerna inte har annan betydelse än vara dekoration och visa vad konstnären har i sin skissbok. Förmodligen hade dåtiden konstnärer en skissbok såsom vi vet från senare tiders byggmästare bl.a. Det har förstås varit en kostnadsfråga för beställaren av stenen som fått välja vad som ska med på stenen.

Ytterligare en med virvelsköld. För djuren se nedan.

Det finns ett fragment från Garda med liknande sköld och bakåtblickande hästar ovanför skölden

Vi skymtar en båt i halvmåneform och en sköld med fyra spiraler. Bården är i samma stil som tidigare stenar. Eftersom djuret, spiralen och båten har mycket gemensamt med nästa sten kan man fråga sig om det var samma mästare

Vi kan möjligen jämföra med den dunkla texten på Eggjum/ Eggja-stenen från Sogndal, Sogn Norge en 3 meter lång sten med ca 200 runor och längsta texten med de tidiga runorna. Dateras möjligen till 600-tal med blandade runor. Stenen är sliten och tolkningen osäker. Där förekommer ALU som en vänformel mot sten/ gravskändare.

Andra raden innehåller möjligen vad vi kan tolka som gamla gravsed och -myt. Sten låg med textsidan vänt neråt och det förklaras i första versen. Man föreslår följande

Rad 1:

Rad 2:

Rad 3:

I första raden kan vi notera att man förband regnet med månens nedan. I andra raden finns det symboliska stänkande med blod som förekommer i vissa religioner även i dag. Den avlidna var kanske en seglare och är trött på att bära den och vi ser att båten är symbol för "sista färden". I texten läser vi "hæráss" och ser att ass = gud. Men här utsägs inte att det är Oden utan vi underförstår Färjkarlen som kommer och hämtar … vi kan inte i tid och otid sätta in våra egna tolkningar annat än som anmärkningar utan är skyldiga att följa ursprungliga texten. Anmärkningsvärt att vi finner att man kallade sig "gotar" förutsatt att vi fått fram rätt text.

För att förstås slutet av texten får vi i första hand ge oss till dens senare Ynglinga Saga Kap 7. Detta om Färjkarlen "då låg kroppen som död eller sovande, men själv var han fågel eller fyrfotat djur, fisk eller orm, och for på ett ögonblick till fjära länder, i ärende för sig själv och andra". Jag sätter inte in Odin eftersom sentiden har gett honom alla andra idolers uppgifter. Som budbärare och Färjekarl har vi traditionellt Hermes eller Loke om vi nu vill ge ett namn.

Vi ser en Färjkarl så tidigt som på Häll 6 i Högsbyn där han står vid Älven, dvs. på himlavalvet där Vintergatan korsar solbanan vid Skytten stjärnbild som ursprungligen var symbol för skördetiden och även Dödsälven i myten. Bättre att ge den neutrala och funktionella benämningen så att den passar i alla kulturområden. I Kalevala simmar Tuonelas Svan där och vi har som minnesanteckning Svanens stjärnbild ovanför.

Eller kanske vi helst bör gå bakåt till de ursprungliga sumeriska texterna om underjorden. De analyserade att man måste komma igenom tre lås/ tre väktare / tre skikt till underjorden såväl vidd sådd som vid begravning. Första biten mot "Landet bortom" företas då här till häst. På bildstenarna ser vi den bländade hästen eftersom vare sig människor eller djur får se underjordens ansikte. Ibland ser vi like på hästen ibland rider han redan.

Näste steg är den skrämmande dödsälven grekerna kallade Styx och där Färjkarlen förvandlar sig till fisk. Kanske det är "fisken vi ser här? Sista steget förvandlas han till fågel som kan flyga över bottenlösa moar och skyhöga berg. Själen symboliserades ofta med en fågel. Allt detta är förstås förklarande poesi om vägen som börjar exakt i jordskorpan.

I symboliken ser vi endast fragment av detta och samma är det i texterna.

Dessa två orter ligger med en rund mils avstånd på norra Gotland. Men fortfarande kryllar myrorna. Har man på denna sten huggit bort det mesta av "djuret". Det tyder på att det var något som inte passade i den gotländska kulturen. Den regelrätta Draken finns inte ännu vid denna tid. Hur ser en Drake ut? Man hade Fenrisulven som symbol för det "Det Okända" som vi ser på brakteater ett djur med "fyra" ben.

En annan förklaring är att beställaren först beställt skölden och för att "bräcka" den andra stenen beställer han en extra krets med spiraler. Sen ångrar han sig och vill ha även "fisken". Förmodligen hade forntidens konstnärer nån sorts "skissbok" som vi vet från senare tiders byggmästare. Beställaren tittade i den och valde flera bårder eftersom han ville ha allt och hade pengar.

Osäkerheten i tiden och utformningen går igen i de omaka bårderna. Den till höger tycks vara en början till de kedjeformade ornamenten som sen kom att prägla många av vikingatidens bårder och ornament. På stenen finns till vänster om skölden en liten figur som liknar ormen i nästa komposition.

Bilden är en rekonstruktion. Ornamentiken är liknar samtida metallbeslag man daterat via fynd via fynd från gravar

Huvudet påminner mycket om sjätte ringen på Anglernas horn från Gallehus. Hon är förstås den urgamla gudinnan vi ser med spretande ben i tidiga hällristningar. Hon är nymånegudinnan som symboliserar det livgivande vattnet: Underförstått är att hon ger det till sin tvillingsyster i jorden här symboliserad med den ena ormen. Den andra är ormen är ovan jord dvs. skörden. Naturligtvis är hon besläktad även med minoernas "Gudinna med två ormar"

Ovanför finns tre ormar som symboliserar de tre månsäsongerna/ terminerna och vi har samma symbolik exempelvis på Tyr-medaljongen från Trollhättan. Huvuden är olika och har sannolikt varit tre stjärnor på himlavalvet vid varje säsongs början. Här har bården utvecklats till tvinnad länk som kan vara dekorativ. Men bakom kan ligga de tvinnade ormarna vi ser i andra sammanhang dvs. exempelvis "livets krafter"

De två översta bilderna är säkerligen hästar. Naturligtvis var "Hästen" alla karlakarlars och rikemäns favoritdjur och det började säkerligen långt före bronsålder när man väl lyckats tämja djuret. Hingsthetsning var ett stort folknöje. Det var naturligt att se det som en "livets kamp". Den var från början småvuxen och inget dragdjur. Men pojkar och lite äldre pojkar älskade säkerligen att flyga iväg på "Djuret"

Osäkerheten kommer när vi ser de nedersta två raderna. Den "flygande hästen Pegasus" var aktuellt för vårdagjämningen och vi ser den i såväl grekisk som romersk symbolik. Därmed blir hästen även symbol för Tiden. På många brakteater har hästen oxhorn och det är symbol för solen / vårdagjämningen sen fjärde årtusendet f.Kr. Här kan hästen vara symbol för första halvåret medan Geten är symbol för andra halvåret.

Undre radens djur är parvis från Väskinde. Parvis associerar man till häst respektive get och det kan betyda säsonger och halvår med alla de överförda betydelse dessa symboler kan ha. När man adderar detaljer till en figur är det ensbetydande med att man vill säja mer eller påpeka att det inte är riktiga figur. Det är allt för enkelt att prata om fabeldjur och kult. Det är att undervärdera förfäderna.

Fynd av minst en rituell halsring i Havorskatten … fynd av 26 gulbrakteater varav en med eriltext samt dessa bildstenar binder den gotländska kulturen till erilernas överklasskultur … även om den säkerligen p.g.a. av Gotlands isolation och rikedom tog sig speciella former.

Nylén Erik Bildstenar, Barry Press Förlag, Visby 1978

Och för tolkning av Eddapersonerna

Ohlmarks Åke Fornnordiskt Lexikon, Tiden 1993

Eddan Svenskarnas tro genom tiderna, Nordstedts 1947

Vårt Nordiska Arv, Stureförlaget 1979 Upplaga 2000 numrerad

Baeksted Anders, Nordiska gudar och hjältar, Forum 1988