Forntida månhjul, avenyer, jordvallar, Carnac,

Aveny, jordvall, månhjul, cursus, aveny, långdös, dubbelvall, civilisation, Brudfölje, Jungfrusten, Maiden Stone, woodhenge, Sarup, fornborg, Alvastra, omfärd, Celtic field, Levene, centrallager, Avebury, Carnac, Le Grand Menhir, Jätten Finn, syftsten, världspelare, hälsten, Medicine Wheel, Aubrey hål.

Månhjulet

De som forskat vid Nabta på gränsen till Sudan vill absolut får denna anläggning att vara äldst från femte årtusendet f.Kr. Det är vanligt bland arkeologer att man vill vara först om det går. Det är dock svårt att bevisa eftersom man inte tar hänsyn till mörkertalet och man har inte finkammat hela globen för den typ anläggning man talar om. Jag ser det som meningslöst tävlande.

Kanske Indus-kulturen var först med att systematisera månhjulet som naksatras =månens 28 hem runt 3100 f.Kr. Men förmodligen använde man månens faser och cykel långt dessförinnan såsom vi ser av grottmålningen i Canchal Mahoma. Månens varv definierades from nymåne till nymåne och räknades i nätter. För att få en cykel över Tiden måste man kalkylera med 27 / 28 nätter.

Min vän John i Australien skickade mig 3 bilder på "månhjul". Två av dem är från Australien och ett ifrån Brasilien och jag begynte leta i minnet efter fler. Först kom Medicine Wheel från Big Horn i Wyoming. Men snart nog insåg jag att man måste utvidga sökningen och inte helt begränsa sig till ristningar och anläggningar.

Min första teori om Aubreyhålen var att man tänkte på att man hade en rektangel som symboliserade horisonten och då delad i 4 x 14 = 56 som ett staket runt horisonten. En bild som finns i hällristningar. Den idén kan jämföras med ett guldbleck från Stonehenge med en romboid figur delad som en horisont. Man kan använda den när man kalkylera året.

Men eftersom forntiden följde himlavalvet "som-man-ser-det" är kanske bästa förklaringen att man räknade fullmånar och nymånar. I engelskan har man fortfarande begreppet "forthnight" dvs. 14 dagar ett halvt månvarv

Wandjinan associerar i högre grad till fullmåne - nymåne där fullmånen finns överst och ingen i andra ändan av det delande strecket.

Folket i norra Västern kan förstå själva ha uppfunnit detta. Men i skenet av utbredningen av månhjulet och där vi kan tillägga att Indusscripten nådde Påsköarna och förmodligen Östasien. Vi vet för lite om arkeologin i Fjärran Östern annat än att åtminstone Kina tycks ha liknande astronomi som i Indien Vi får vänta på mer arkeologi. Det finns något gemensamt matematiken mellan Kina och Mellanamerika baserat på talet 20 som vi för all del också har haft i de germanska språken.

För min del ser jag forskningen i speciellt hällristningar har en vildvuxen vokabulär och den är ytterligt primitiv utanför stadskulturerna. Ett exempel är bruket av ordet "medicine wheel" som skapar den primitive syn på gammal nationell kultur som jesuiterna stod för. Man la ofta ordet i munnen på indianerna och dessa i sin tur valde förstås ord som de ville plantera i de "vilda vita".

Månhjul är ett ord vi får skapa för att det ska spegla bruket att följa månens gång och att det är likt et hjul där ekrarna står för nätter. I allmänhet menar jag att i exakt vetenskaper ska man välja termer och vokabulär som användes likadant oavsett plats och kultur i geografin. Samtidigt menar jag att vi ska beskriva all kulturer med samma respekt och med rationella förklaringar. Magi och mer eller mindre övernaturliga saker kan vara sig mätas eller bevisas i forntiden. Det blir bara fantasier. Den teleologiska attityden är ett hinder för rationella och värdiga beskrivningar

Säkerligen kan vi finna fler framställningar med 27 - 29 skålgropar eller punkter i arkeologin när vi väl börjar söka. Här är en till att börja med. Det finns förstås ingen textlapp som berättar att punkterna används som naksatras om inte vi vet sammanhanget. Men eftersom vi annars har många globala indikationer blir det vårt första val vid tolkningen.

Den Enarmade ser vi bl.a. på Lökebergets stora kalenderristning. Han står i början av kalender slingan och tycks vara ledare och där vi kan förbinda detta med "säsongen" som styrdes av månen. I Egypten var Thot redan från börja skrivare och tidräkningens idol.

Avenyer, jordvallar

I British Archaeology Issue 69 March 2003 berättas : "English Heritage håller på med ett projekt som ska reda ut alla oklarheter om "jordarbeten"/ earthworks. Vi planerar att undersöka och återupptäcka alla kända cursus /avenyer, långdösar och dubbelvallar. Det finns mer än 150 och de flesta är kända endast som förhöjningar i terrängen. Så här långt har vi undersökt 50 och har redan fått uppfattningen att en del omhuldade uppfattningar måste omvärderas"

Man kan bara välkomna projektet där i synnerhet Wiltshire i Södra England har många långdösar och avenyer/ cursus. Det är naturligt att man inte hittills har lagt ned mycket arbete på dessa anläggningar. De är i allmänhet så stora att det skulle bli dyrt att gräva ut. Moderna markradar kan kanske hålla kostnaderna nere. Men exempelvis Dorset-cursus är 9.75 kilometer lång och det finns fler andra som är 2 - 4 kilometer långa men för det mesta är de kortare än 250 meter. Man kan bara göra stickprov och markradarn kan möjligen fånga upp om det finns ställen med speciell arkeologi.

Man har dokumenterat ungefär en tredje del och ger ut en preliminär rapport som berättar om många former och förmodligen varierande användning. Dessa former har dock använts i något tusental år där själva den rituella strukturen kanske varit liknande hela tiden. Men nytillkomna kanske introducerat nytt eller nytt mode har införts. Än så länge är dateringarna inte så omfattande att man kan se tidsaspekten i uppförandet.

Mörkertalet är stort och det finns få fynd och det varierar från plats till plats. Begreppet "jordvall" är svepande och omfattar egentligen mer än 5000 år fram till vår tideräknings början. Här är det dock den tidiga förekomsten på gränsen till civilisationen. Ett följe och/eller en aveny lärde folk grunden till civilisation. Per definition är metoden att upplysa, förfina och fostra att följa civilisations förstådda och underförstådda regler.

Eftersom det finns stenrader från den tidiga perioden är det lätt att tänka sig att dubbelvallarna begränsade en processionsgata där man bokstavligen "Följde Tiden". Kanske vid nymåne/ fullmåne men andra tidpunkter är tänkbara. Det är det egyptiska uttrycket "Shemesu Hor" = "Följa Tiden" och underförstått är antingen Nymånen eller vid denna tid stjärnbilden Aurigae/ Kusken som sedermera blev Isis' himmelska inkarnation. 

En del av avenyerna har en oregelbunden kurs eller sen finns ett vattendrag som ena sidan. Enligt den allmänna myten länkas de himmelska vattnen till Vattenormen/ Hydran och symboliken visar att man tänker sig odla i den som en livmoder. Liknelsen är förstås mycket lik naturens kretslopp. På nordiska hällristningar ser vi ibland en och ibland 2 ormar för halvåren. Vi har kvar antydningar om den himmelska floden i namn som Watergate, Via Lacta = danska Mälkevejen och även engelskan Milky Way vilket förmodligen syftar på att vattnet var en förutsättning för mjölken. 

Vid den ritual-astronomiska tidens början skar Vintergatan solbanan vid vårdagjämningen ungefär i Orion och hösten inträffade i Skytten/ hunden Rahu och fåglarna Örnen och Svanen. Denna symbolik användes i delar fram till mitten a första årtusendet vår tid. Symboliken gav sig själv och man synkroniserad sol och månår i Skytten/ Rahu

Den första konventionen tycks ha varit de fyra himmelsriktningarna för dagjämningar och solstånd. Men när de inte passa överallt infördes åttadelning dvs. med tidpunkterna mitt emellan huvudriktningarna dvs. Imbolc/ Kyndelsmäss, Beltain/ Valborg, Lugnasad/ augusti samt Samain/ oktober.

Okunnighet och brist på undersökningar har gjort att man mystifierat och gjort forntidens tempel och rituella platser mer obegripliga än nödvändigt. En delorsak är nån sorts lokal enögdhet i stället för jämförande studier inte bara inom Europa utan även i tillkämplig mån med de såkallade kulturländerna. Sen har man jagat guld och s.k. högkulturella lämningar och ser sen inte skogen för bara trän.

Lika väl som att vi i dag har kyrkor, församlingshus, rådhus i en storlek som passar folkmängden så får vi förvänta samma skala även i det förflutna. I Wiltshire tycks det dock gått mode och tävling i att bygga anläggningar och man kan jämföra det med Västgötlands närmare 300 gånggrifter inom ett rätt lite område.

Om vi vill se och hämtar data från ett stort område förstår vi att arbetet för födan var det viktigaste i en kultur som levde på att skörda naturen. Redan för runt 20000 år sen ser vi en naken kvinnlig "idol med ett horn" Det finns ingen textad lapp på fornfranska som säger namnet och vad hon symboliserar. Dock är sannolikheten stor att det är samma idé vi ser avbildad i exempelvis Sumer och där vi sen har sumerisk texter som berättar hur man i processioner följde prästinnan som var "ställföreträdare".

I Europa har vi namn på stenrader som Brudföljet och det finns ett antal Jungfrusten/ Maiden Stone och vidare känner vi till att källorna var viktiga långt in i kristen tid. Det var inte ritual och mystik för nöjes skuld utan det var att man uppskattade rent vatten hela året. I vår nordiska Eddas äldsta poem berättas om "Tre mör/ idoler från trollens värld". Vi kan jämföra det med barnsbördens gudinnor som även fanns som stjärnbilder på himlavalvet.

De arkeologer som specialiserat sig på astronomiskt orienterade anläggningar har kontrollmätt ett otal anläggning orienterade efter den rituella kalendern. Återigen det finns inga lappar med text på ren svenska. Men sambandet mellan astronomi och anläggningar och naturligtvis den forntida kalendern är närmare 100% bevisat. Och vi kan förstås också dra paralleller till de sydliga länderna klarare bevis. Det är bara sensationsjagande journalister och mystifierande arkeologer som gör något primitivt och mystiskt av dessa anläggningar folk behövde i lika hög grad som att de flesta har en klocka på handleden i dag.

Jordvallarna är ofta oansenliga och vi vet ej hur mycket kring utrustning/ anläggningar som gått förlorade. Megalitnörderna brukar bara se stenbumlingarna utan att tänka på kontexten/ sambandet med dåtida ekonomi och bosättning. Från England känner vi till några woodhenge dvs. runda byggningar i trä och så stora att de måste ha varit för ett större kollektiv.

Även vi har några anläggningar med palissader man bara kan spekulera i. För bara något decennium sen kände man bara till Sarup på Fyn som en märklig anläggning med många vallar. Numera känner man till ett 30-tal i Danmark och även i andra länder i Nordeuropa har man dokumenterat några tiotal. De består i regel av diken, vallar och spår av palissader. Gemensamt är att de är tidigare än bronsålderns "hillfort"/ engelska fornborgar ingärdade av diken och vallar och belägna högt.

Variationen i byggen är stor kanske beroende på det långa tidsspannet. Det kan också bero på inflyttning av folk med nya idéer. Ett exempel är pålbyn Alvastra från runt 3000 f.Kr. Folket var odlare och använde tydligen anläggningen för fester under säsongen. Det fanns rituella prylar och "installation" pekar på jordbruk. Man fann 40 dubbelyxor som hör till Mångudinnans ritual. På ett ställe hade man ställt en dubbelyxa bredvid en mindre sten och med ena eggen neråt. Man kan tolka det som att man "skärar" jorden neråt och uppåt … våra bönder betar utsädet för jorden dolska makter och ovan jord använder de pesticider.

Det finns pålbyar på andra håll i Norra Europa och i vissa fall som tillflykt. Odlarna gjorde intrång på naturbrukarnas områden och vi ser det i några hällristningar som skyddar åkern. Jägare och herdar vill inte ha ingärdningar och även de vilda djuren kunne tycka att odlingarna är värda att tulla.

Jordbruket drevs förmodligen kollektivt till viss del Ritualen och förberedelserna var gemensamma. och rituella avenyer och stensträngar ersattes av omfärd. In i medeltiden gjorde kyrkan omfärd runt åkrarna som en rest från forntidens ritual. Kyrkan bar en relik medan forntiden kanske bar en idol i trä. … här på orten brukar böndernas roten företa en "markvandring". På det sättet sprids också kunskap och hjälp i annars individuellt jordbruk. När det passar uppträder bönderna naturligtvis som ett kollektiv.

De senaste decennierna har man funnit många s.k. Celtic Field. Man kan skönja något liknande i utkanten av Dalmetropolen. Bäst känt är Levene "brödäng" i Västgötland med 25 parceller och avgränsningar med stensträngar. Bruket att göra skålgropar i stenar nära åkrarna och på gravar hänger samman med att man förmodligen trodde på "återfödelse" och då blev begravning och såning samma företeelse i abstraktionerna. … naturligtvis recirkulerar all materia och i nån mån kan vi säga att just min materia återuppstår. Jag tror jag varit katt i ett tidigare liv eftersom jag vet något tillfälle sett att jag kan få kattögon. Men hur förklara det och att jag älskar kattor.

Generellt kan man under rubriken inkludera även gropar där exempelvis fångstgroparna använde den uppkastade jorden som en vall som gjorde gropen djupare. I nordliga ristningar ser vi att man gjorde ingärdningar och möjligen även använde klippstup som fälla för djuren. I nabolaget finns en jordbank jag inte begriper mig på. Vid början finns ett stengärde som försvinner i en lite annan riktning men vallen har knappast varit bo- eller åkergräns. I närheten finns ett par större stenrösen.

Arkeologerna vill gärna se "krigiska stammar och hövdingar" utan att visa på trovärdiga bevis. Det är teorin man utgår ifrån och övertolkar sen ute i verkligheten. Arkeologerna på Kreta menar numera att det minoiska samhället styrdes rituellt och man kan jämföra med templens rikedomar i olika kulturer. Knossos var mer likt ett centrallager med administration än säte för en krigförande stam … vår medeltida prostkyrka Bolstad visar samma mönster i miniformat.

Exempelvis i södra Jylland finns flera större diken som går över hela eller delar av halvön såsom exempelvis Olmerdiket. Det visar att man slutit sig samman och var medvetet ett land som försvarade sig mot ett annat land. Nästa steg var Danevirke som försvar mot Heliga Romerska Rikets strävan att lägga under sig Norden. Men då är det försvar och inte krigiska stammar.

Carnac

Franskan har bevarat begreppet kermesse även det av keltiskt ursprung. I nutiden betyder det marknad, men har antagligen även kunnat betyda vad vi kallar ting eller sammankomst för att dryfta gemensamma ärenden. Det gör folk ändå på marknaderna dvs. vare sig det är organiserat eller inte vänder folk hemåt med nyheter och nya erfarenheter.

Många av ortnamnen i trakten har ett förord KER- exempelvis Kermario. Ordföljden är kel-tisk och ker torde betyda krets. Samma rot finns som KR i Kronos … han som lär ha krumma tanker. I Norden är det endast på Bornholm och med vår ordföljd vi har en del namn på -ker. Dock oftast av mycket yngre datum och kan vara en dialekt av ordet kär eller på svenska damm. En samlingsplats för törstiga kreatur då det begav sig. Men ordet krets har innebörden av organiserade sammanslutningar av många kretsar. I Tyskland används ordet fortfarande i denna betydelse.

Från Sydengland finns erfarenheter att stor-stenskulturen tydligen varit en federation dvs. sammanslutning av jämbördiga och omfattade alla samhällen med storstenskultur. Ett av be-visen är samlingar av förmodligen ritualvapen från alla orter som tillhört federationen Bland våra äldsta artefakter betyder det fasces eller ett signum för medlemskap i ett broderskap och som kunne samlas till gemensamt ting.

Avebury är som kulturcentrum mycket märkvärdigare än Stonehenge vilket fått mest uppmärksamhet. Till detta kulturcentrum hör Kennet Avenue, West Kennet långhög, Windmill Hill och Sillbury Hill. Dessa var i bruk 3000 –2000 f.Kr. och ett par tusen år yngre än de äldsta anläggningarna i trakten av Carnac.

Det går inte alltid att föra företeelser bakåt. Men om vi ska svara på hur det var möjligt att skapa ett monument som Le Grand Menhir vid Loc Mariaquer är federationstesen en möjlig förklaring. En bjässe till pelare 21 - 23 meter hög då den var upprest och vägande runt 350 ton Den måste ha krävt mannakraft för att forsla från stället den bröts ur berget till platsen där den restes. Den största av alla över 3000 stora sten som finns kvar.

Tyvärr är inte en enda rad riktig på teckningen. Det finns ej heller någon anläggning som har 20 rader stenar som på bilden. Bilden må symbolisera att fransmännen tydligen inte är intresserade av historia bortom solkungen Louis XIV. Han förebådade rokokon personi-fierad … för min del var rokokon enbart fjantig. Sagt utan att en a´n vill vara karlakarl. Men enkelhet är en dygd … men detta är väl att svära i franska katedralen.

Här har kolonialmakten La France tidiga anläggningar närmare ett par tusen år äldre än pyramiderna … och sen tar man inte tillfället i akt att använda dem i sin kulturimperialism. För mig som alleuropé vore det trevligt att veta allt om den europeiska kulturens födelse. Bättring har visserligen skett.

När jag började studera dessa frågor för 25 år sen fick jag förlita mig på von Däniken för att få fler uppgifter om Carnac än att där finns en 21 meter lång pelare på marken. (uppgifterna om dess längd varierar 21 - 23 m.). Upprest är den som ett sjuvåningshus och syns överallt runt Morbihan. Det är mer troligt att den är en Heraklesstod än något som inte finns vid Gibraltar. Sjöfarare trodde säkerligen att folket vid Carnac hade jätten Finn gömt nånstans.

Till dessa jättens verk hör bl.a. då Le Menéc med 11 rader stenar och totalt 1169 stycken i raderna. Därtill 70 i en halvbåge vid ena ändan. Talet 70 gör att man kan spekulera i om denna kalkylator har tillkommit för att följa Capella som vid en tid däromkring försvann 70 dagar om året, eftersom den inte var cirkumpolär än. En annan sak är att precessionen är en grad per 71 år.

Övriga är exempelvis fältet vid Kermario 100 meter brett och 1200 meter långt med 10 rader och 1029 stenar. Kerzehro med 113 stenar i 10 rader. Kerlescan med 555 stenar i 13 rader varav 39 i halvbåge. Lagtiar med 140 stenar i 3 rader. Här uppräknade 3006 stenar med en höjd av en till sex meter och vägande upp till några tiotal ton. Om man rest en om året har man förstås hållit på i 3000 år. De är en gåta och mat för de fantasifulla.

Lillebror till Le Grand Menhir är menhiren vid Kerlois med blygsamma 12 meter och 150 ton vikt. Det mesta ligger inom ett par kilometer från Carnac centrum. Den stora världspelaren ligger runt tre kilometer österut.

Hur dessa riktlinjer sen har använts är inte lätt att grunna ut med säkerhet. Antalet rader stämmer väl överens med tesen om "himlavalvets kvadratur" eller hur man med använt raderna som rutnät för himlavalvet. Sen har man valt de stjärnor som passar i rutnätet, gett namn och delat omkretsen. Kvadraten med 9 – 14 linjer har varit lämplig för att täcka alla varianter av nätet. Enhetsmåttet för en månad har kanske varit en sida i Pegasuskvadraten och Jungfrun mitt emot är ochså en utdragen figur.

De stora menhirerna har förstås kunnat användas som syftsten och världspelare, medan stenraderna har kunnat användas så väl som hälsten som syftlinjer och räkneverk. Det som kallas Carnacs linjeanläggning går i riktningen sydväst – nordost.

Bland symbolerna i grottorna och i äldre artefakter finns några med parallella linjer och avgränsade i åtminstone i ena ändan samt med punkter mellan linjerna och ibland med tvärstreck. Det kan tänkas att detta med linjeverk är nån urgammal metod att mäta himlavalvet. Man tycks ha gjort det i Egypten.

Stenraderna har daterats allt från 4800 till 3000 f.Kr. Några gånggrifter dateras enligt äldsta siffran, varför det är rimligt att anta att en del av stenraderna hör till samma tid. De får ingen mening utan att vara del i ritual där så väl pelare som underjorden ingår. Vidare kommer då vårt himlavalvs strukturering i stjärnbilder och som kan dateras till runt 4200 f.Kr. Det är rimligt att anta att mätningen börjat några århundraden dessförinnan.