Megalit-symbolism i Gavrinis

megalith, Carnac, Gavrinis, Canchal Mahoma, Nakna Gudinnan, Saros cycle, pollenkurva, Frejgalten, Troy, Stora Modern, Odin, New Grange, Knowth, Dowth, ortnamn, Table de Marchand, kermesse, von Däniken, Voluspa, Arkimedes

Det finns 26 graverade stenar av ett månvarv om 29 nätter eftersom månen är osynlig i tre nätter. Månvarvet t.h. är från en grotta i Chanchal Mahoma på andra sidan av Biscayan i Baskien och antas vara runt 9000 år gammal. Symbolen i mitten är likadan som vi finner på Ramses 4:des stjärnhimmel.

Det är lätt att tänka sig just denna gånggriften som ett tempel eftersom det bara är en gång där man går in och ut. Annars är det vanligt med nån form av inre rum. Detta tempel ligger på en ö i en vik till Quiberonbukten vid Carnac. Vattnet har stigit så att man på andra öar finner stencirklar i vattnet. I alla händelser har den runt 23 meter höga pelaren Le Grand Menhir på spetsen av udden Locmariaquer varit fullt synlig eftersom det bara är runt 3 kilometer. Pelaren på 350 ton är i sig ett mysterium. Den är också bearbetad så det är en ofattbar prestation 1500 år före pyramiderna. Man tror att den hämtats ur brott på halvön Quiberon som skapar bukten Quiberonbukten där Gavrinis ligger i en vik.

Templet är kanske det äldsta i Bretagne och dateras ca 4000 f.Kr. Nästa alla de bärande stenarna är graverade med för oss non-figurativt mönster. Kanske det berodde på att man i detta tidiga skede var osäkra på Världsordningen och såg sin värld som ett kaos. Endast ett fåtal stenar kan ges nån tolkning och vi kan ana de sökte ordning i tillvaron. Vi har haft nonfigurativa perioder senare i historien vid liknande osäkerhet.

Anläggningarna med stenrader och templen i underjorden associerar till att man följde speciellt månen som skenbart försvinner under jord och är borta i några dagar. Såväl i kaukasisk som i Kalevala-mytologin försvinner/ stjäls månen. Från Sumer har vi litteraturen som berättar om "Hon stiger ned" och det syftar på vatten och mångudinnan Inanna/ Ishtar. Vi vet också om de två festerna och tillfällen vår och höst var syfte var att följa månen, en fixstjärna och alltså Tiden. För folket var det tillfällen att komma samman, ha marknad, dryfta gemensamma saker, festa och leka.

Vi kan anta att man egentligen sysslade med vetenskapen att kartlägga hur sol och måne samt stjärnor kunne bindas och göra att man fick koll på Tiden. Vid denna tid var inte symboliken utvecklad och vi finner exempelvis ingen dubbelyxa, men väl en ceremoniyxa. Man manifesterade upptäckterna i stenrader och utarbetade ritual med gånggrifter = gå-i-jord som centrum för de lokala klanerna. Förmodligen utarbetade man en ekologisk syn med vattencirkulationen som bärare av fruktbarhet. Det var något alla näringar kunne ställa upp på.

Vi måste tänka oss till hur de följde månvarven och kanske med vattenoffer och symbolisk nedgång i jorden i takt med månens faser. Allt detta kan vi tänka oss till eftersom det förekommer senare i kända kulturer. Man vävde samman naturens och människans fruktbarhet och skapade tron på efterliv/ återliv. Det är förstås möjligt i växtvärlden medan det bara är människan rykte som kan leva evigt. Ett fåtal kan "återuppstå" som Tutankamun gjorde med lite hjälp.

Man brukar säga att vad hjärtat är fullt av talar man om och samma gäller konstnärers uttryck. Kanske de också räknade år och säsong på denna sten. Vi kan kalla strecket i mitten KEN eller kil symboliserande en pelare som referens när man rent praktiskt räknar månens varv natt för natt. Pelaren var medelpunkten i samhällets värld och allt inklusive sol, måne och stjärnor kretsade runt den. Antalet bågar/ varv är 7 - 14 och speglar månens faser och vad vi ser under himmelskupan som den ser ut. Vi kan inte veta om dekorationen är rent artisteri utifrån konstnärens erfarenhet eller om det är rena matematiska noteringar.

För de som följde månens gång var detta just en minnessiffra Dessa två stenar har den klaraste symbolismen men även R4 och L6 har figurativ ristning medan resten är svåra att finna mönster i. På vissa finns en våglinje som kan associera till Vattenormen som förekommer i området. Den symboliserar säsongen dvs. närvattnet i jorden är fertilt.

Vi kan anta att förfäderna i än större omfattning än vi ville ha "eviga lagar och metoder" för att få mat på bordet och ordning i samhället. Att kunna följa Tiden är det centrala och då ligger det nära att skenbart kunna reglera tiden. I Portugal har det funnit tillgång till stora naturliga stenflak. Deras dolmen/ dösar liknar stenbord med tre till fyra fötter och förstås gjorda för gudar ursprungligen fast nutida språkbruk vill kalla dem jättar.

Vi har en del på himlavalvet och exempelvis på den sumeriska zigguraten tänkte man sig att guden steg ned på översta plattformen. Därifrån och till mänsklig nivå var ett jättelikt steg endast för gudar. Om man i en sumerisk sång läser att Inanna sitter och dricker öl i Lejonets ansikte betyder det att månen / Tiden var i stjärnbilden Lejon vid skördetid och då var kanske ett jättebord lämpligt

Stenraderna i kombination med stelarna i området var lämpliga verktyg för att följa stjärnhimmeln och "rita" stjärnbilder som följde Tiden. Stjärnbilderna är människan konvention och utvalda att spegla Tidens gång. Man har säkerligen följt natthimlen sen människans morgon. Den största stjärnbilden är Vintergatan som delar himlavalvet itu och det finns rester av urgamla myter speciellt hos såkallade naturfolk. Det finns andra stora utmärkande bilder som Orion, Lejon, Karlavagn/ Stora Björn och även den minst Plejaderna tycks ha fångat folks uppmärksamhet.

I början gjorde man inte skillnad mellan planeter och stjärnor, men månens relativa regelbundenhet användes tidigt som stegare. Det är dock inte möjligt att planera tiden genom att observera månen och man kan högst räkna nätter. Men om man har en bakgrund delad i bitar kan man förutsäga var sol/ måne stiger upp vid en viss tidpunkt i framtiden.

Ett rutnät baserad på 9 - 14 linjer har varit bekvämt och vi använder fortfarande 9 deklinationer i en sfärisk avbildning. Det var lämpligt att använda ett månvarv som baslängd och där stjärnbilden Pegasus "iku = fältet" på sumeriska var ett mått som sedermera passade för en tolftedel av solens årsvarv. Zigguraten = stegpyramiden är en grov schematisk modell av himmelshuvan.

När man möter nonfigurativ konst eller expressionism kan man antingen lita till experterna utläggningar med många främmande ord eller kan man känna in vad just jag känner. Då blir det i regel att de streck eller detaljer jag känner igen är basen för vad jag ser. Här ser jag först babyvecken i pannan och de plirande ögonen och jämför med munnen som mer liknar springan mellan benen och jag kallar henne "Babygumman"

Sen kan jag lägga till att det finns ristningar av en "ett välklädd barn" i området. Vi har även en sovande modersidol och får en textrad från Sumer som berättar om "det moderlösa barnet vars mor sover i Underjorden". Då blir dessa ikoniska bilder som en uppmaning att ta hand om det oklädda barnet och den tandlösa gumman även om de inte har nån mor. Det blir idén om det goda moderskapet.

Fram till våra dagar har forskningen varit i mäns händer. En del vill inte se kvinnan och moderskapet i den forntida symboliken. Det blir inte bättre av detta tvingat fram feminister som uttolkare så att det blir ett motsatsförhållande. Jag har fått brev som skällt på mig för att vara feminist.

I det fallet väger fakta lätt. Men kvinnan var i centrum redan före de utarbetade ritualen med "moderskapet och fertiliteten" som egentlig ledare. Jämför vi med andra arter som lever i flock är det vanligaste att honan sköter såväl jakt som moderskap medan hanarna hävdar reviret. Vi ser denna arbetsdelning i en del av våra hällristningar och kända seder före historisk tid.

Senast har vi den romantiska tiden då den bålde krigaren hämtade hem bytet till husfrun Hon delade sen ut/ sparade och gav en speciell gåva till krigaren. I vanlig ordning gäller detta överklassen. Våra kyrkor har en del krigsbyten från 30-åriga kriget och ibland något ikoniskt om Jungfru Maria.

Överst ser vi odlingskurvan med odling en period i mitten av 4:de årtusendet för att bli kontinuerlig mesta tiden framåt fr.o.m. 3000 f.Kr. … i Norden och på Irland ligger odlingen lite senare 3400 - 3000 f.Kr. med avbrott till hällkisttidens period och ytterligare avbrott till högbronsåldern. Tidigare forskning har överdrivit sädesodlingen medan det varit svårt att bevisa annan odling. En del växtfrö försvinner helt ur pollenmaterialet i jorden. Men som grottkonsten visar har man tänkt vegetativt i över 10000 år i Frankrike. I Europa ovan alperna kan man inte påvisa kontinuerlig odling under stenåldern ur de kurvor jag sett

Vi ser pollenfallet för lövträd med motsvarande ökning av gräs och örter fr.o.m. 3000 f.Kr. och framåt. Kanske man medvetet skapade gles ekskog för betande ollonsvin. Ändringen kan också delvis bero på klimatförändring. Den allmänna temperaturkurvan hade en topp under fjärde årtusendet som sen sjönk ned till lägst runt år 3000 f.Kr.

I Carnac finns bildstenar med ett djur med många bröstvårtor så att ammandet och moderskapet blir i centrum ån av dem kan associera till "Suggan" som idol. Från västra Frankrike har vi senare en del symbolik med bland annat "Frej och Galten" från Oise-Marne distriktet. Frej är egentligen stjärnbilden Perseus som blev aktuell strax före 2000 f.Kr. tillsammans med Plejaderna och syns i Induskulturens sigill. I våra hällristningar finns nån enstaka ristning på temat men mer utvecklat var det under Guldåldern och Vendeltiden. Man anar att kanske överklassen kallade sig ornar/ galtar som hade en svinfylking i släptåg.

Svin var ochså populära i vissa trakter under svensk medeltid och man betalde skatt med dem. Vi har det gamla begreppet "ornum" främst i Danmark och det motsvarar "birke" och var ett uttag av land från det allmänna bondlandet underförstått för överklassen vari ingick handelsplatser … min iakttagelse är att svinkött gör mig aggressiv. Förmodligen därför att min kropp inte förbränner det. Jag äter in svinkött p.g.a. hjärtat och kolesterolen som orsakat jag bytt ut fyra artärer runt hjärtat. Det har också gjort att jag blivit mer balanserad till humöret.

Det finns inte särskillt många vapenristningar och vissa är svårtolkade. Förmodligen ska några bågformade figurer tolkas som bumeranger. Det finns också nån enstaka herdestav och båda symboliserar förmodligen herdens vardag och problem. La Table de Marchand är en tumulus/ gånggrift med ett par anmärkningsvärda ristningar. Taket består av ett ursprungligen 14 meter långt block som har spruckit. Där hade man ristat en jätteyxa redan innan det sprack.

Mindre yxor finns här och var och tydligen har norrmännen varit på tur eftersom man finner en liknande i nån enstaka norsk ristning. Jag kallar en del "trofsyxor" eftersom de har tofs. I samma grotta finns en ofta fotograferad sten med 52 hackor möjligen. Det är en stav som slutar i en krökt del. Kanske det finns nån årssymbolik i det. Siffran 52 går igen i templet vid Barkär, Jylland vill jag minnas.

Vi kan aldrig få att veta vad förfäderna tänkte. Det är inte ens lätt att i litterär tid att veta om skrivaren skrev sanningen eftersom vi inte vet om man är ärlig eller har avsikter. Forskningen vill ofta primitivisera våra förfäder och tillskriva dem mer andlighet och magi än vad vi bedriver ...och utan reella bevis. Ofta är de kulturella lämningarna efter överklassen och vi vet ej vilka avsikter man hade med exempelvis rituell symbolik. Symbolik är ofta mångtydig och en del av våra förfäder kunne kanske inte skilja mellan idol och verklighet. Vi ser samma tendens i våra dagar.

Var och en tolkar förstås utifrån sina förutsättningar och belästhet. Jag försöker göra min beskrivning så neutral och allmän som möjligt. Sen får läsaren tolka som man vill. Jag använder attribut och gestaltning som beskrivning på idolerna som är som ikoner och vardagsidoler för dåtiden. Då finner vi idolerna: den sittande, den sovande, föderskan, den klädda, det klädda barnet och speciellt Inanna mytens "födande" som överlämnar säden åt systern i Underjorden. Från fjärde årtusendet har vi inte så många manliga utom Herden och kanske Bågskytt/ försvarare av samhället.

Vi har ingen kristallkula som kan berätta hur folk i allmänhet uppfattade abstraktionerna i myterna som skulle leda deras vardag. Hittills har det ofta varit att man än tillämpar kristendomens referenser och än att man antar att förfäderna var mer övertroiska och andliga än vi. Det ligger nära till att anta att det förekom en liknande variation av psyke och föreställningar bland människor som vi har. Ett är säker de rationella besluten som styrde utvecklingen av samhället har nog hållit sig till den reella verkligheten 

Men att pådyvla förfäderna för mycken magi och andlighet är en björntjänst åt såväl förfäder som åt de som vill leva sig in dåtidens värld. Säkerligen har det funnits de som då levt sig in figurerna man använde på himlavalvet och sett stjärnbilderna som jättar, men normalt har man väl vaknat upp på morronen och sett att de försvann med ljuset. Även vi har ibland svårt att skilja på idé/ ord och verklighet. Men de äldre som skötte tideräkningen, ritualet och fördelningen av arbete hade situationen under kontroll. Att det varit så bevisas av att människan överlevde och samhället utvecklades.

Enligt den lokala logikens lagar kan man inte använda samma beskrivning på olika saker och olika beskrivningar anger olikhet och vi får olika typer som beskriver olika moment. Sumererna använde tre arketyper för barnsbörden men därtill fanns "den befruktade" före och "amman" efter graviditeten.

Vi har i Europa tusentals ortnamn med rester av namn eller rättar synonymer för arketyper och idoler och icke för en Stora Modern. Ursprungligen var det en originell idé att animera företeelserna som dynamiska idoler i människohamn. Med analogt tänkande är livet ett ständigt upprepande av at något föds, näras, fortplantar sig och dör och som bäst beskrivs med en abstraherad modellvarelse som visar utvecklingen i tiden. I Carnac finner vi även några ormar. Ormen var en dynamisk bild av ett skeende under en längre tid. Himlavalvets Vattenorm var den stora förebilden.

Under bronsåldern började man tydligen använda en idol för bosättningen i vars namn man levde. Dativattributet/ suffix tycks tala för detta. Man hade medvetet olika idoler för att kunna skilja på samhällen. Ett exempel från Holland/ Frisien är de två Alaisagae som i Twhanti/ Twenthe hette Bede och Femmilene, medan grannarna Hnaudifridi kallade dem Boudhillia och Friagabis. Det är en förekomst vi har bevis för på 200-talet.

I de stora kulturerna kan vi dra slutsatserna at mycket av det rituella systemet var utvecklat under fjärde årtusendet f.Kr. och samma gäller Bretagne. Sen kan vi nästan fram till våra dagar se att exempelvis katolska kyrkan fortsatte bruket av arketyper som fick namnet "helgon" och var en direkt fortsättning på Romarikets idoler för dygder. I våra dagar har vi ingen systematik men vist har vi våra idoler och "role-models" … lever Elvis än?

Av naturliga skäl har vi inte heltäckande figurativ material av ritualkaraktär från ett enda ställe. Men lägger vi samman och ser att man norr om Medelhavet hade liknande symboler från Anatolien till Spanien och Frankrike kan vi ändock se huvuddragen. Vi får även slutsatsen att folk var mycket rörligare än vi kan föreställa oss med resor över långa avstånd. I Bretagne kartlagde man med all säkerhet månens gång och kanske även sol och stjärnor. Solens huvuduppgift är att skapa en bana över stjärnhimmeln man kan relatera till

På Irland får vi ytterligare bekräftelse om astronomin betydelse med en blomstring vid samma tid som i Carnac oh spår syns av odling vid denna tid. New Grange har fått mest uppmärksamhet och där de stora groparna på ingångsstenen möjligen syftar på "de tre jordmödrarna". Att gå under ytan i teckning är som att göra det i verkligheten när man odlar. Taklådan som fångar midvintersolen var ett sätt att binda solåret till stjärnhimmeln för att kunna placera in odlingen.

Nu har vi fått bilder även från de andra två stora underjordstemplen Knowth och Dowth som ligger nära varandra. I synnerhet Knowth ger oss klar symbolik som visar en månkalender knuten till dagjämningarna. Dowth är riktad efter vintersolståndet.

Tillsamman kan dessa tre plus Gavrinis ge oss slutsatsen att de större anläggningarna med underjordisk gång och/ eller rum måste anses som tempel. Riktning efter vårdagjämningen ger användningen måntempel, medan vintersolståndet är "solens återuppståndelse". En egyptisk text säger "Huvan reser sig" och det är ingen tillfällighet att Jesu födelse förläggs till denna tidpunkt.

Anthony Murphy, Mythical Ireland har gjort ett fint arbete genom att presentera de irländska templen. Sajten kan avnjutas även enbart för bildernas skuld..

Hans sajt kompletterar vad jag skrivit om de stora underjordstemplen. Gånggrifterna kan ses som ett enklare bruk för såväl naturritual som begravning där tanken på återfödelse gav samma tanke och ritual i båda fallen.

Man har numera också funnit att en del av gångtunnlarna fångar inte enbar solstrålar utan även månstrålar och det gör man förstås under åren. Det viktiga är att man kan fånga dem vid en exakt tidpunkt och man har även märkt ut månens fixpunkt. Viktigast är kanske att man inser att månen var mycket viktigare än solen för den löpande tideräkningen och astronomin, dvs. det här med solkult har ingen större sannolikhet och praktisk betydelse

När vi ger os in på att tolka hällristningar vetenskapligt behöver vi logiska kedjor av bevis eftersom vi inte har några beskrivningar på begripligt språk. I Gavrinis och på Irland finner vi bevisen för betydelsen av några logiska script-tecken såsom cirkeln, koncentriska cirklar, U-form och skålgropar och därmed har vi största delen av de symboler som förekommer i hällristningar på brittiska öarna och på Irland.

Mitt intryck efter alla år av studier i ämnet är att människan är i allra högsta grad traditionsbunden. Har man en gång börjat en sed/ ritual fortsätter man så länge bosättningen finns. Anläggningar med stora stenbumlingar förstärkte traditionen genom att man band minnet till dessa. Men man ska med alla typer av anläggningar som möjligen hör till samma kultur. Denna sajt har såväl överskådliga kartor som bilder från alla typer av anläggningar omkring Carnac

Det är runt 6000 år sen man byggde detta tempel och det låter mycket. Men om vi istället tänker i generationer, dvs. genomsnitt 30 år mellan födslarna i släktleden får vi 200 generationer. Skickar vi ett budskap genom en så lång rad människor skulle det sannolikt förvanskas så småningom. Om man däremot har budskapet bundet till ritual och jordfasta stenar är det fullt möjligt att bevara en tradition. En del begrepp och sedvanor har klarat att fortleva med mindre. Vi har exempelvis stenraden "Brudföljet" i Stenehed, Bohuslän av samma höga ålder och det är fullt möjligt att budskapet är korrekt.

När man ser på ortnamnen runt Carnac slås man av att namnen har ett attribut/ prefix i omvänd ordning jämfört med våra germanska språk som har gruppbegreppet som suffix/ slutled. KER som i Ker Mario är vanligast, men det finns också PLOU- Harnel och LOC Mariaquer. Ursprunget är språk efter bretons, gaels, amoricans och gauliska folk som bott i området genom tiderna. … På Bornholm har man en del namn med ändelsen -ker och man blir förstås undrande. Troligen är ändelsen dialekt för "kaer/ kärr" där under medeltiden landsbyn byggdes nära/ runt en bydamm. Men man kan aldrig veta säkert.

Gemensamt är att roten betyder "något krökt" och vi har KER, KR, CR, CHR som förekommer i många språk och måste vara gammalt. Finns även som rot i grekiska CHRONOS = Tiden som har krumma tankar. I området kallar man stenkretsar "cromlech" = krum sten(rad), vilket betyder att det inte nödvändigtvis behöver var en perfekt eller hel cirkel. Vi har roten i nordiska KRUM = KRökt = KRok osv.

Förmodligen syftar nuvarande bestämningar på inneslutning, nattfålla, mjölkställe eller krets. Vi har en del gamla ortnamn i Norden på samma tema. Vi känner också till järnålderns ingärdade byar för att hålla vilda djur ute och skydda små och tama djur och köksträdgården samt ibland med brunn eller damm.

Det finns några få stenkretsar i området och i regel i anslutning till stenraderna. Det kan ha använts som samlingsplats och antalet stenar har då en symbolisk betydelse. De äldsta är förmodligen i vardera ändan av Le Menec varav den i sydväst har 70 stenar. Om vi ska ge oss på att tolka betyder kanske MEN = föra och EC/EK är en gammal rot som betyder hörn. Vilket då betyder att detta är det hörnet där årsvarvet börjar. Det är utmärkt på alla typer kalenderristningar.

På halvön Loc Mariaquer finns de äldsta gånggrifterna varav Table de Marchand närmast kan räknas till templen. Dessa stora tempel är övertäckte med hög och med en del stensättningar runt om. Inne i denna har arkeologerna funnit ett golv och stolphål från en äldre byggnad. Man har funnit att det stora takblocket är hämtat från samma ställe som det i Gavrinis och Er Grah med ursprung halvön Quiberon liksom Le Grand Menhir i närheten av detta tempel.

I Table de Marchand finns en ofta avbildad sten med 52 krokstavar i relief där siffran i vår tideräkning är året kvartsvarv av månen dvs. 7-dagars-perioder men det kan lika gärna vara symboliska ax. Vidare fann man under utgrävningar keramik vid ingången på samma sätt som man funnit i Norden vid gånggrifter och hällkistor. Det kan vara spår av fest vid såväl vårritual som begravning. Man har i närheten funnit spår av en stenrad med möjligen 16 stenar.

Namnet kan tolkas "Handelsmannens Bord" och begreppet "bord" associerar till de stora dösarna som i Portugal, Cornwall och på Irland ofta har formen av ett bord. Namnet kan ha ändrats till handelsman då idolen med Handen var symbol för fenicierna. Vissa benämningar ändras med tiden/ precessionen medan anläggningarna in behövde ändras.

I området finns många mindre gånggrifter eller totalt runt 50 och oftast bestående av stenar ovan jord. En del är kilformade och det är lätt att anta att det är ursprunget till den senare hällkistan i Oise-Marne-området och som också inspirerat de nordiska. Kilformen kan dock ursprungligen komma från alperna. Men allt detta är spekulationer på vagt underlag

De stora grupperna av stenrader/ "alignment" kan knappast ha gjorts av en lokal befolkning. Folk har samlats från ett större område när "fisken gick till". Från ett antal platser bl.a. Stonehenge har vi fynd av stora samlingar yxor eller mejslar man kan tänkas använts som "fasces" dvs. egentligen en budkavle från folk anslutna till gemensamheten. Man kanske samlades till kermesse vilket var storting med marknad och förlustelser. Ordet är fortfarande gångbart där ett sök på GOOOGLE gav 60000 träffar i betydelsen stormöte. Vi vet ej hur gammalt ordet är och proffslingvisterna har säkerligen sina synpunkter.

Men i alla händelser har man behövt ett ord för när stora kretsen samlade vi de stora högtiderna. I vårt gemensamma ursprung från bättre kända tider har vi ordet ting med tre/ fyra årliga sammankomster. Tyskland har bevarat indelningen av landet i kretsar. Symbolhandlingar var ett sätt att hålla i minnet och helst knyta till jordfasta anläggningar. Att komma samman med mellanrum var ett sätta att befästa officiella vänskapsband och för folk att knyta vänskap och giftermål.

Vid Carnac får vi perspektiv på människans skaparförmåga och gemensamma kraft när vi ser den 23,5 meter långa/ höga Le Grand Menhir på 350 ton hämtad på andra sidan av Quiberonbukten. Ytan är bearbetad och det är nästan ofattbart att man kunnat transportera den även om det med största sannolikt skett på pråm över bukten. De flesta anläggningarna skapades mer än tusen år före pyramiderna och ett par tusen år före de formfulländade obeliskerna.

Stelarna fyller precis samma funktion att vara referens för bosättningen och möjlig att använda vid tidmätningen. Skillnaden är att på obeliskerna finns en massa symbolik som berättar om riktningarna och årstiderna i solåret. I centrala Carnacområdet finns 17 mindre menhirer/ stelar varav den högsta kvarvarande är ca 12 meter men mer normalt är från 6 meter och mindre. De tycks mest vara lokala markeringar nära gånggrifter.

I Egypten har vi tidigt symboliken med livets gång mellan "Berget och Underjorden" som en oändlig rad av händelser. Arkeologerna har närmast varit besatta av pyramiderna som är "urkullen" samtidigt som det är en himlastege där faraonens själ stiger mot Orion. Man glömmer Daltemplen som en del av ritualet där man hade nån sorts gå-i-jord-ritual vi inte känner lika väl som det sumeriska.

Vid Carnac har vid stenrader, långa resta stenar och tempel/ gånggrifter där man följt tiden och livets gång. Vid Carnac och på kontinenten tycks man ha använt de ursprungliga templen mycket längre än i Skandinavien dvs. långt in i bronsåldern. I Norden tycks man ha glömt gånggrifterna för en tid tills nya intryck kom igen med hällkistorna men förmodligen med annorlunda ritual. Det är svårt att generalisera eftersom vi inte har heltäckande undersökningar och såväl gånggrifter som hällkistor var plundrade långt innan vår tid arkeologer fick en chans att undersöka

Carnac är svårt att överblicka med sina mer än 3000 stenar och många monument av olika slag. De ser så primitiva ut att man lätt bortser från proportionerna och åldern som i det närmaste gör dem till föregångare jämfört med de kända kulturerna Egypten, Sumer och Indus. Där har den stadskulturen sopat bort alla möjliga megaliter utom i Sumer där det var stenfattigt.

När jag började jakten på forntiden på 1970-talet var min första anhalt vårt bibliotek. Där fanns ingenting om Carnac direkt. Men biblioteket hade alla von Dänickens böcker och i nån av dem fann jag lite uppgifter om Carnac oh det öppnade ögonen för dessa mäktiga anläggningar med 3000 stenbumlingar bara i stenraderna. Numera har fransk arkeologi och framför allt Internet hunnit i ikapp tiden så att man kan analysera det väsentliga. Det är så stort och mångfacetterat att man skulle kunna ägna hur mycket tid som helst. 

Seglande på Mobihanbukten måste ha blivit imponerade av den första synen som var Le Grand Menhir. Från bukten är det närmaste alignment Le Menec med 1169 stenar/ bumlingar i 11 rader (alla siffror är som vi nu ser det. En och annan sten kan ha försvunnit) I södra ändan finns en cromlech med 70 stenar och det finns en cromlech i andra ändan.

Ker Mario är 100 meter bred och 1200 meterlång 10 rader med 1029 stenar. Ker Zehro har 113 stenar i 13 rader. Och Ker Lescan har 555 stenar i 13 rader varav 39 finns i en halvcirkel. Lagtiar har 3 rader med 140 stenar. Sammanlagt 3006 stenar i dag. De 16 stenarna vid Table de Marchand ser obetydliga ut i sammanhanget men har förstås lokalt haft en avgörande betydelse i årsritualet. Det ligger nära att anta att man samlat dessa stenar under kanske 1000 år. Till detta ska läggas runt 40 dolmen/ tempel/ gånggrifter i området.

Det är naturligt om Le Grand Menhir blev en gemensam punkt dit blickarna drogs och man hade något gemensamt. I Kerlois finns en 12 meter hög stele medan de flesta är under 6 meter. Sen vet vi ej hur många pålar av trä det funnits. Den stora pelaren finns runt 3 kilometer från centrum av Carnac där anläggningarna finns inom en radie av ett par kilometer. Det är lättast att tänka sig stortinget samlas i Carnac.

Det finns förstås hur mycket utrymme som helst att spekulera om riterna och genom åren har många teorier sett dagen ljus från kannibalism till mystiskt magiska riter. Man vill gärna tillskriva förfäderna att vara primitiva och övertroiska utan tillstymmelsen till bevis. Svårt att se att man kunne odla med magi.

De europeiska prästinnorna hade inte alla juveler, men man har funnit halskragar och symboliken säger att de symboliserade det odlade fältet. Senare ersattes kragen med mellanting mellan krage och ring eller halsring (ormring) för prästinnan. Den manliga ringen hade också drag av fertilitet men mest av administration av "kretsen" av folk.

En följdsats av importen av sånger från Mellanöstern och kanske längre bort är att man fick inte bara nya begrepp utan många nya ord som smög sig in i det lokala språket. Det blir en praktisk språkteori som ansluter sig till det historiska flödet. De indoeuropeiska spekulationerna om krigande stammar som mördade och härskade finns det inga bevis för.

I dessa skisser ser jag spekulation men också försök att formulera tillvaran. Figuren i vänster nedre hörn får mig att tänka på Archimedes och "en kropp nedsänkt i vatten". I de franska grottorna finns 10000 år och mer äldre små teckningar man lätt överser. Bland dem finns växtlika symboler men också en något abstraherad fortplantning. Vi får indikationerna på att man sökte svar på den eviga frågan att få mat på bordet.

Sen finns och själva företeelsen "att tänka". Såväl datorer som människan måste ha olika logisk rum för att kunna utföra matematiska och andra tankeoperationer/ kalkylationer. Det var en genial idé att skapa en abstrahera värld på stjärnhimmeln som var skild från det närvarande. När den väl var skapad kunne den användas av alla folk och man hade något gemensamt.

Sen är det en annan sak att en del människor säkerligen inte kunne skilja på idol och människa. Dessa idoler var överordnade och det blev lätt att de ansågs som gudar och överklassen blev deras uttolkare och ställföreträdare och utnyttjade sin makt. Dock synes det att man fram till bronsåldern hade visdomen att låta bli att topprida folk. Makt är alltid en balans mellan folkets vilja och de styrandes visdom att styra för folkets bästa.

Se denna sajt för fotosafari och överblick över Carnac

Bra sajt från Irland med många bilder