Guillou, TV4 och Svearikets Vagga

Svearikets vagga, Guillou, TV4, Arn,

Alla författare vet att man måste fånga läsaren/ lyssnaren uppmärksamhet under de första minuterna. Därför lägger man sig vinn om att skapa ett anslag som ska färga läsarens inställning. Bäst är det förstås om man fjäskar för läsaren och slår an på dennes förutfattade åsikter om man har en avsikt att med retorikens finesser sälja ett budskap. Inom saklig historia är det dock frågan om att presentera fakta på ett meningsfullt sätt.

När jag hörde Guillous anslag till TV4-serien om medeltiden kom jag först att tänka på den invandrade norska munken Theodrici som runt 1180 skrev "Historien om de gamle norske kongene". Guillou är väl mer som en halvfransk observatör som likt en annan journalist Herman Lindqvist helst vill skriva om det franska och guldglittrande i svensk kultur. Fint ska det va´. Nåja Theodrici skriver i Magnus Barfots historia:

"Sedan Håkan, han var son till Magnus, som var bror till Olav sörjde Steigar-Tore, som hade fostrat honom, för att hela Norge lades under Magnus. Och han förmådde en viss Sven, son till en viss Harald, att som falsk kung resa sig mot Magnus, så som norrmännen brukar göra …"

Vi märker att Theodrici inte riktigt har grepp om norska genealogin och han distanserar sig genom att skriva "så som norrmännen brukar". Hans horisont sträcker sig ej längre än till Götland eller närmare bestämt till Dalsland i den vidare texten. Det är ungefär som när Guillou egentligen inte ser längre än till Junabäck dvs. Östgötland. Det är en stil vi finner hos nedsättande distanserade latinare som håller distans till barbarerna. Vidare kan vi notera att hela Norge samlades enligt Theodrici vid denna tid runt år 1000 AD… se nedan.

Theodrici framställer det som om det var en maktkamp där fylkeskungar bekämpade varandra utan att fråga efter motiv och orsaker. Oftast var det dock egentligen frågan om arvstvister men för skribenter som söker det spektakulära gäller det att dramatisera och inte att skriva analyserad historia om motiv och orsaker och frågan om något så prosaiskt och naturligt som tvist om arv.

En annan gynnare som kommer i tanken är Alf Henriksson och hans stora produktion. I början jag läste honom kunne jag finna honom lustig, men fick snart nog en fadd smak i munnen. Han skriver ofta nedsättande och raljerande om våra "dumma" förfäder. Efter vad jag kan se är Guillou en Alf-fan och har utvecklat ett arrogant sätt också mot oliktänkande. Bara Jans version är giltig.

Så snart man blandar in partiska värderingar minskar trovärdigheten. Guillou är tvungen att damma av Gamla Rydbecks Atlantis-teori för att själv framstå som den upplyste. Annars är teorin något i kuriosakammaren och har inte använts annat än i historieböcker rom 1600-talet och då med distans.

Man kan göra en annan jämförelse från Voluspa vers 3:

I de flesta kulturer börjar man berättelsen om "skapelsen" från Kaos eller Ginungagap där sen hjälten bringar ordning. Guillou är den självutnämnde hjälten som bestämmer att "slaget vid Gestilren" år 1210 är punkt NOLL för skapelsen av Sverige. Efter det kröns Erik Knutsson av kyrkan. Vi underförstår då att Guillou anser att bara av kyrkan krönta kungar räknas. Mer än 100 år tidigare skrev påven till kung Nils i Danmark att kungavärdigheten är instiftad av Gud.

På ansvariga utgivaren TV4:s hemsida om första programmet i serien kn man läsa:

"De sverkerska och erikska ätterna kämpade om makten och sedan blandade sig folkungarna i den blodiga "leken". Det här var tiden då nationen Sverige inte fanns, landet bestod i stället av maffiastater och småkungar. Efter det blodiga riddarslaget uppstod det vi i dag kallar vårt land."

Rappakalja … alla nämnda ätter var inte samtida. Samhället består även om en del höga herrar slås. Det var inte så många som hade rås att köpa rustning och hästar som kostade en förmögenhet. Mycket ska man läsa innan öronen ramlar av. Vilka bevis har man eller är det bara Guillous svamlande fantasier? Denna essä ska blicka bakåt och framåt från det magiska "ginungagap" år 1210:

Bara 6 år efter Gestilren kröns den 15-åriga Johan Sverkersson år 1216. I brev till biskop Bengt, Skara av år 1219 beviljas kyrkligt frälse och brevet inleds med "I den heliga och odelbara treenighetens namn hälsar vi Johan, med Guds nåd svearnas kung, för evigt alla kristtrogna som ser eller hör detta brev …"

Johan har knappast själv skrivit brevet. Han var i ledband hos såväl kyrka som högadel som passade på att flytta fram positionerna under en svag kung. Det gyllne tillfället fortsatte efter Johans tidiga död 1222 varefter blott 6 år gamla Erik Knutsson blev marionett. Det var dessa förhållanden som skapade en stark och talrik högadel i Svealand. De befäste sina ställningar genom ingifte mellan landskapen så att exempelvis folkungarna hade gårdar på många håll. Med Johan flyttas tyngdpunkten till Svealand.

Notera att egentligen nämner man att Sverkerätten, Eriksätten och senare folkungarna hade sitt ursprung i Östergötland. Man undrar varför man polariserar till en strid mellan svear och västgötar och grundfrågan om vaggan påminner om biblisk arkeologi. Man vet svaret. I själva verket tycks stridigheterna egentligen att ha fyra parter sveaherrarna som en part och med dansken en annan part i striderna byggande på arv efter de tidiga kungarna med Margareta Fredkulla som en huvudarvinge efter Inge d.ä.

"Sigridslevet" efter Storråda runt 1000 AD skiftades i minst 8 generationer och nämns så sent som 1231. Naturligtvis strider de lärda, men bevisen är bättre många andra om tidiga händelser. Det är en påminnelse om att arvet var viktigare än personerna och att danska och svenska intressen levde och förmodligen inte bara i högsta klassen. Från senare medeltid finns många bevis för "gränsöverskridande"

Adam av Bremen berättar om en kung (lokalt) från Svealand söker hjälp från Danmark och svear nämns vid Hedeby = försvar mot tysken. Det är dokumenterat indirekt genom runsten på Lolland där orden "viking" och "söder-svear" nämns. I ett inledande skede var kungarikena lösliga förbund mellan stormanssläkter som inte kände gränser.

Man kan inte kalla det partibildning utan att de dominerande släkterna höll reda på sina medlemmar och svagare släkter anslöt sig till den starke. När sedan adelsskölderna kom valde man vid gifte den starkare partens sköld. Den specifikt svenske rådsadelns ställning syns sedermera när unionsdrottningen Margareta "tillsätts" av svenska högadeln medan hon formellt valdes på ting i resten av Norden.

Den egentliga striden stod oftast mellan kungen och hans krets och å andra sidan högadeln. För en tid var även kyrkan part och då oftast stödjande kungen. Fram till celibatet var de högre prelaterna egentligen feodalherrar och där biskopar jämställdes med kungabarn. Det är en utveckling vi också ser på kontinenten. Egentligen kan man säga att usurpatorn Magnus Ladulås var i famnen på högadeln. Han var tvungen att i ett par år "fängsla" en stor del av högadeln under herredagarna på Alsnö då adeln fick sina privilegier.

De tidiga kungarna före Guillous "Ginungagap" titulerade sig kungar av Götland och Svitjod el.likn. och var faktiskt kristna sen 200 år och mer. Munken Theodorici använde också denhär uppdelningen. Gamla Västgötalagen från Johans tid förbehåller sig götarna att "kung taga eller vräka". Kung Knapphövde fick lära sig att inte alla dög och kom inte längre än till Junabäck. Västgötalagens tillkomst är som en markering av Västgötlands suveränitet

Vi har visserligen inte entydiga bevis för en rad av kungar före 1200-talet. Men vi har bevis från perioder vi kan länka samman till en helhet. De är runstenarna som talar om arv och ägande sen 700-talet. Svealands många runstenar manifesterar ägandet hos storbönderna under 1000-talet som föregås av uppgifter om Knud I i Danmark och Olof Skötkonung i Götland-Svithjod. Folk från Svealand deltog i beskattningen av England. En del var tidigt kristna och en del riktade sig österut.

Det finns en del "tekniska bevis" och dokumenten börjar komma i slutet av 1100-talet. Även om de som skrev levde 100 år och mer efter händelserna var de dock bra mycket närmare förfäderna än vi är. Man kan säga att det är notiser om ett vanligt fredligt samhälle där stridigheter bara är krusningar på ytan. Sensationsjournalister brukar blåsa upp så fort det blir tillstymmelse till strid och det är mänskligt att alltid först tro det värsta. De flesta besinnar sig dock och ser de rätta proportionerna.

Runt 100 år senare än Knud är Magnus Barfot och Margareta Fredkulla dokumenterade av bl.a. Theodorici. Kung Nils i Danmark lämnar oss en väsentlig hållpunkt och där deras efterkommare Magnus Nilsen och Magnus Henriksson länkar oss till den sverkerska ätten.

Även Östergötland är länkad till de danske där vi Kaga kyrka finner en huvudlös staty. Förmodligen Sankt Nils som stor på ett lejon vi finner i Italien bl.a. Bari dit Erik Ejegod vallfärdade 1096 efter att Sankt Nils kvarlevor blev förts dit i slutet av 1000-talet.Kanske en indikation på den danska influensen vid hovet i Östgötland?

Det är svårt att förena Sverker I med TV4/ Guillous "maffioso". Perioden med byggandet av stenkyrkor började omkring 1110 dvs. under kung Inges tid och man tillskriver honom Olofs kyrka i Sigtuna och Vreta kloster bl.a. Vi vet att dotter Margareta ock kung Nils främjade kyrkan. Unikt för all myntning är att vi ser dem båda på mynt. Åtminstone i Danmark var kvinnan jämställd.

Med Guillous aggressiva fantasi är det förstås helt dött när man talar om kung Nils som i Guiness' Rekordbok ståtar med minsta kända hirden/ hovet med 7 riddare. Han representerar det normal fridsamma samhället som också hade goda konjunkturer under den tiden. Då är Olof den Helige mer intressant för Guillou med 64 i hirden och han slaktade ett stort antal familjer ur norska adeln. Det låg i Tiden där kejsar Otto slaktade flera tusen och ställde obodriter och andra in för valet "dopet eller döden?"

Margareta hade Dal i förläning (dog på 1120-talet) men det är tveksamt om vi kan knyta kyrkbyggande till henne även om Bolstads kyrka 1146--49 är nära knuten till "kungsgården" Hallebol vid Dalaborg. Däremot vet vi att kyrkan måste ha tilldelats ett antal egendomar av byggherren som torde ha varit Sverker I. Den har liksom ett antal tidiga kyrkor ett stort västtorn och västverk. Praktiskt vid visitation där det fanns plats att bo i tornet varför man kan kalla dem kungskyrkor. I Västgötland - Östgötland finns ett antal och man kan spekulera om de var ett led i att manifestera såväl kungamakt som kyrka.

Det var fullt fräs på Bengt och han förtjänar ärligt tillnamnet "den Gode". Vist lönar det sig att vara god. I sin livstid fick han ihop 170 kilo silver och tjugo hästlass med prylar. Allt detta från biskopsdömet Skara under sverkerna och erikarna! Var biskopen "maffioso"? Varför gav Bengt klockor åt Eriksberg? Historien berättar inte om han hade en rustning i garderoben och var "templare". Det hade en senare biskop Bengt i början av 1200-talet. Före celibatet var biskorparna som vilka riddare som helst och bland kungasönerna fanns biskopar.

Rundkyrkor är lika sällsynta som korskyrkor från romansk tid före mitten av 1200-talet. Bengts kyrkor i Dimbo och Agnestad var två av tre kända rundkyrkor i Västgötland, men kvar finns bara ruiner av Bengts kyrkor. Det är förstås tänkvärt att det är samma byggherre till dessa. Man anser att typen har kommit från Danmark. Bornholm har 4 rundkyrkor, vilka med säkerhet var försvarskyrkor. I Sverige har man registrerat ytterligare 3 i Uppland, 3 i Östgötland, 2 i Blekinge och 2 i Skåne. I övrigt finns sparade en på vardera Själland, Fyn och Jylland. Noterade på TV samma byggnadsstil i Österrike och nån har setts på TV från England som templarkyrka..

Kvar finns bara Skörstorps kyrka som är mycket ombyggd till barock stil. Det finns teorier om att dessa varit "templarkyrkor" där man på Bornholm har bevarat ett templarkors i en kyrka. Vidare menar man att formen av dom kommer från St. Sepulchres dom i Jerusalem men det kan lika väl var influens från Ravenna..

Egentligen är det ett mirakel att kristendomen tog så tag i folk. Vi vet från Svealands runstenar att där rådde mångfald under 1000-talet. Man fick tro vad man ville. Antagligen fanns kristna i en del familjer sen många århundraden … se Rimberts Krönika. Och det finns spår av arianer i takt med katolska kyrkan sen 300-talets början. Ändock var den ende undervisningen den latinska mässan. Det var länge förbjudet att översätta till svenska. Sen återstod vad präster och munkar berättade fast det fanns få biblar. Ett av knepen var att berätta om mirakler som då tillskrevs helgonen. Kyrkorna blev en cell för den intellektuella maktutövningen trots nämnda besvär…. På Dal - Värmland byggdes alla kyrkor under tiden 1150 - 1250

Det är skillnad på att vara "nedsättande distanserande" och att vara "historiskt distanserande". De här kungamorden Guillou raljerar om var nog inte så många som man förleds att tro utifrån svepande formuleringar. Ser vi i ett vidare perspektiv blev kungarna feodalismens ledare och vi ser genom historien en likartad utveckling i hela Europa och egentligen tusentals år bakåt i de folkrika kulturerna. Även om kungarna var folkligt valda blev kungamakten ärftlig och i andra eller tredje generationen börjar arvstvisterna och ibland med mord som följd.

Likt många lokalhistoriker är perspektivet för snävt utan koppling bakåt. Man kan inte i något sammanhang börja en historia från en viss tidpunkt. Alla samhällen och verksamheter bär med sig sin historia. Oftast tänker man lokalt bara till farfars fars tid, men samhällets institutioner går tusentals år bakåt. Norden har alltid följt Västeuropa och kanske varit ledande periodvis.

Redan Tacitus omkring 100 AD berättar om det germanska systemet med ting. Norden utvecklade sin variant som exempelvis infördes i Danelagen England och sen har vi då Tingsplatsen på Isle of Man. Här på Dal har funnits ett fornminne som påminner om den på Isle of Man.

Det finns många källor att kritisk granska allt från Vatikanen, England, Tyskland, Danmark och Norge-Island. Vidare har vi de oförstörbara runstenarna och ibland svårtolkade ortnamn.

Hur många vet i dag att "Tre Kronor" kommer från Magnus Eriksons tid 1343 som kung av Norge, Sverige och Skåne? En kort period som satte spår och som finns manifesterad i mynt från hans tid.

Olof Skötkung och sonen Anund är dokumenterade genom mynt. Västgötlands band till speciellt Jylland genom runstenar från 1000-talet och kyrkoarkitektur från 1100-talet.Det förefaller urfånigt av Guillou att förneka det danska arvet och det norska är han okunnig om.

Mest förvånad är jag över Guillous okunnighet om korstågens historia:

Det första 1095 -1101

Det andra ledd av Louis VII av Frankrike 1145 - 47

Det tredje anförd av Philip Augustus och Richard Leijonhjärta 1188 - 92

Det fjärde riktade sig mot Konstantinopel i 1204

Det femte ledde till erövringen av Damietta 1217

Det sjätte där Frederick II deltog1228 - 29; samt Thibaud de Champagne och Richard av Cornwall 1239

Det sjunde leddes av St Louis 1249 - 52

Det åttonde också ledd St. Louis 1270

Guillou vill förmodligen få Arn att delta i Richard Lejonhjärtas tåg. Dock tycks han vara helt okunnig om att Norden deltog i detta tåg där danska källor berättar att man värvade folk på kyrkbacken. Somliga vill få det till att det fanns tempelriddare på 1400-talet. Men orden lades ned 1312. Vi har inga notiser om svenskar deltagit i korståg fr.o.m. femte. Men man hade sitt eget mål att omvända karelare och andra från det grekiskt ortodoxa … eller rättare att kunna beskatta folken.

Sen kommer gåtan med Forshems kyrka på Kinnekulle som är en av de få med synliga dekorationer om korståg. Man får inte ordning på det förrän tolkningen ser det i ett brett perspektiv. Helgonet Nils beskyddade sjöfarten och är med i symboliken eller en båt med segel och templarkors på seglet. Det är bara det att Forshem byggdes förmodligen 1135 - 1137. Guillou får till det:

"Den som byggde kyrkan i Forshem, den från det Heliga Landet hemkomne tempelriddaren (dvs. senare än 1190), var den som skapade de mirakulösa segrarna vid Lena och Gestilren. Därför talar vi svenska idag och inte danska. Där föddes Sverige.

Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader. "

Citat sista styckena i Jan Guillous introduktion på Västergötland Museums sajt.

TV4 är inte ensam om att favorisera en enfaldig och begränsad historiesyn. Vi såg hur SVT:s och Maja Hagermans Ginungagap var ungefär vid Ansgar 800 AD med berättare Adam av Bremen medan Rimbertskrönikan sällan nämns i Sverige Där det sen bara blir nidskrivning av de "hedna" förfäderna. Man kan inte analysera orsakssammanhang om man pålägger referensramar av något som helst slag. Man får skilja på partsinlaga och objektiv framställning. Såväl SVT som TV4 sysslar med partsinlagor och båda är i vanlig ordning 08-baserade. Att använda Guillous böcker om Arn är att använda primitiva pojkfantasier som historia. Av hans senaste film "Ondskan" att döma ägnade han sig inte mycket åt historia på internatet.

Det är okunnigt att inte veta att de nordiska kungahusen och även adeln var insyltade med varandra. Många nymodigheter tycks komma från Danmark men då med rötter i Västeuropa. Guillou tycks vilja frondera mot Danmark också.. Jag vänder mig emot att Guillou gör Sverker och Erik Jedvarsson mer svenska än tidigare kungar. Det är rent av oförskämt att inte beakta och tala om deras rötter. Båda dessa kungar tycks ha grundat sina anspråk på kronan genom sina giftermål.

Historien är en lång process och det privata ägandet började i Sverige förmodligen på 700-talet dokumenterat på runstenar. Rökstenen berättar om framträdande ätter runt år 800. Ätten förvaltade och försvarade odalarvet av jord dvs. släkten knöts till den beständiga jorden som står sig över genrationsväxlingarna Skillnaden mellan folket och högdjuren var att de senare ägde mer och på många ställen. Många skaffade förmodligen sin förmögenhet genom handel och att vara i viking. "Handelsflaggan känner inga gränser" brukade en lärare i handelsrätt säga. Handelsmännen behövde vänner överallt om inte annat så för övernattning. En företeelse som går tillbaka till bronsåldern.

Adelns särställning kom när de blev befriade från skatt 1280 och hade alla rättigheter till näringsidkande. Godsen var sen bronsåldern som små öar i folkhavet. Det är begreppen "ornum och birke" vilka syns även i ortsnamn. Med andra ord kan man följa en del ätters anspråk på makt och ägande. Ägandet var förstås nödvändigt för att kunna rusta fysisk makt.

Egentlig beskattning infördes så sent som i mitten av 1200-talet när wapentaket/ krigsledung omvandlades till skatteledung. Wapentaket beviljades av folket när kungen behövde försvara landet, vilket egentligen var grunden till dennes ställning. Många drar fram "Uppsala Öd" som bevis för kungamakt i Svealand och de såkallade "husen" skulle vara fataburer. Som ortnamn förekommer de mest i Svealand och Östgötland. Möjligen kan vi se en tidig tendens till att kungen byggde "hallar" med kungsgårdar där han kunne bo på sina resor i landet. På Dal har vi in "hall" vid Dalbergså och en annan i Tössbo. Det finns en del kvar att forska i.

Det är ju bara det att kungliga husen och Uppsala Öd kan inte gärna vara tidigare än beskattningen! Beskattning jämsides med försvar, erkända gränser, myntning, existerande lagar är vad som bör ingå i definitionen kung och kungarike i vår mening. Dessa kom inte alla på en gång och jämsides användes begreppet för småkungar/ näskung dvs. landskapskungar/ landshövdingar. De tidiga dokumenten är i regel på latin och Rex = kung i vår definition.

Guillou är specialiserad på att skriva action och älskar förmodligen att fantisera om fältslag. Man kan inte förvänta sig att han ser den historiska processen hur samhället omdanas i takt med behoven. Vi borde komma från min barndoms historiesyn som handlade om kungar och deras bordskick. Krigen och konflikterna stod i centrum trots att de bara upptar en mycket liten del av tidsrummet. Nutiden har ett överdrivet intresse för maktfrågor, när man istället borde ägna sig åt att förstå dynamiken i samhället inklusive naturens gensvar.

Varje storlek på samhälle och naturgeografiska förutsättning alstrar sin egen form för samhälle. Därför blev den nordiska demokratin något specifikt med feodalherrarna som en utväxt som nådde sin kulmen med reduktionen 1680. Sverige kunne inte bära obegränsad feodaladel och kyrkans motsvarande växt minskade med celibatet 1248 och upphörde med reformationen.

Hundra år före Ginungagap har vi då ovannämnde Magnus Barfot och under vars tid gränsen mellan Norge och Sverige drogs och då Margareta blev Fredkulla/ Helena / But och fick Dal i förläning. Gränsen nämns på 1130-talet där Harald Gille och Karl Suneson nämns. Den såkallade Danaholmstraktaten ca 1101 om gränsen mellan Danmark och Sverige strider de lärda om

Margaretas rumepbrede far Inge försvarade gränsen och är en verklig person och därtill var han kristen. Förmodligen byggde han korskyrkan i Sigtuna när han väl klarat av usurpatorn. I fortsättningen kan vi följa hur generationerna hävdade normala arvsregler som var väletablerade vid denna tid. Margareta blev sen gift med Nils i Danmark och han var den sista av Estridsönerna som helt enligt arvsreglerna fick sin tid som kung. Magnus Henriksson hävdade arvet efter Margareta när han blev kung i Sverige.

Påven skickade tillbaka en svensk prinsessa eftersom hon var för när besläktad till danska kungen. En liten indikation på banden mellan länderna. Knud I titulerade sig efter Olof Skötkonung "kung över största delen Svavorum". Det är helt enligt arvsreglerna att han fick lejonparten av arvet efter Olof Skötkonung. Dessa tog i sin tur arv efter Sigrid Storråda och hennes arv skiftades i många generationer. Här gick danska och svenska kungahusen ihop.

Förmodligen hjälpte Erik Segersäll danska kungen att försvara gränsen mot Heliga Romerska Riket. Det var handelsintressena vid Hedeby som fick folken runt Östersjön att samarbeta. Vi kan inte dra gränser mellan de nordiska kungahusen eftersom det blev många ingiften och man hjälpte varandra.

För några decennier sen var det nån som sa: "Svensken har tre viktiga ting, 1) döden, 2) livslögnen och 3) demonregisören Ingmar Bergman" … Jan Guillou tycks ta över Ingmars roll. Han håller på att sälja sina fantasier om ett Svearike med hans romanfigur Arn som landsfader. Tyvärr tycks många höga nutida herrar inte ta historien på allvar. Här ett klipp ur Aftonbladet:

"Sten säger: Vad tycker du om Guillous Arn-dokumentärer som utbildningsmaterial?

Göran Hägg säger: Allt som väcker intresse är bra, även om det är påhitt - så länge som man inser vad som är påhitt. Men antagligen får Arn folk att gå vidare till den verkliga historien också. Och då är det förstås bra."

Den som vet något om exempelvis byggbranschen vet att om nån gör en "varg" = bedrövligt fuskverk … tja det är nästan omöjligt att reparera och kostar skjortan. Om man släpper iväg en genomfalsk historieskrivning kommer dess följdverkningar att multipliceras i varje generation. Varför ska man besvära läsare att genomskåda påhitt? Endast ett fåtal har kunskap att kunna genomskåda.

Norrmännen ska alltid vara värst men munken Theodrici har inte så noga reda på de tidiga norska kungarna där Harald Hårfager på 800-talet framstår som en känd organisatör av samhället. På Island får vi veta om samhällets tingsordning på urgammalt vis. Det är hela Nordens arv. Men vi får hoppa fram till runt år 1000 då det börjar bli ordning och reda med kungar som fyller definitionen kung. Från början med roll att försvara landet, sen att mynta och få lagar skrivna med mera.

Vi ser att 1000-talet var en tid då vikingatiden klingade ut och det är bara från Danmark vi någorlunda har beskrivningar av ett kungarike. Svealand (Södermanland, Uppland och förmodligen Östgötland) riktade sig mot öst. I Upplandslagen från början av 1300-talet är det fortfarande fullt legitimt att fara i viking och att hämta trälar eller gäld-gisslan. Träldomen avskaffades i Sverige 1335.

Landslag får Sverige så sent som 1350 när Magnus Erikson kung av Sverige, Norge och Skåne skriver några lagar som ska definiera statens övergripande funktioner. Det var bara Uppland, Finland och Norrland som införde lagen helt medan landskapen bevarade sin suveränitet i de gamla "tingslagarna" som reglerade lokalsamfundet. Kristoffers lag runt 100 år senare skärpte adelns ställning lagligt sett.

Landskapslagarna gäller fram till 1734 års lag för lokalsamhället och de trycktes 1608. De olika landskapens kände samhörighet inom sitt landskap … man kommer att tänka på uttrycket "ge kejsaren vad kejsarens är och sköt ditt eget fögderi"

TV4 skriver att folkungarna "blandade sig i leken"! Men folkungarna var inte samtida med erikssöner och sverkerssöner. Det var ingen större strid när Erik Erikssons systerson Valdemar Birgersson valdes till kung 1250 och gifte sig med en dansk prinsessa! Valdemar var Birger Jarls son och den starke jarlen, folkungen var den egentliga administratören så länge han levde. Han var väl huvudman för folkungarna som sen splittrades i en liljegren och en lejongren och man kan följa deras bas genom dessa symboler.

I ingressen nämnas att Guillou har kallat den s.k. Västgötaskolan för stollar. Nu tycks han göra en halv vänding när han nu menar att nämnda ättlingar till kung Inge I och Margareta Fredkulla bildade Sveariket. Sanningen är att dessa hade sin bas nära Vättern och på Visingsö. Men de flesta i högadeln hade åtskilliga andra fästen där exempelvis folkungarna hade minst tre gårdar på Dal dokumenterade till från 1300.

Kung Valdemar flydde förmodligen till Lövås/ Murängen där man funnit tegelbitar med folkungarnas vapen. Sen har vi dokumenterat att Hafridsgrenen tog arv från Lövås och ägde Nordkärr som förmodligen drottning Margareta besökte med sin hovdam gift med Knut Algotsson då han var hövding på Dal.. Trakten runt Dalbergså tycks ha varit äldre kungligt gods dvs. egentligen krono att användas av regerande kung.

Guillou talar om historieförfalskningar. Vist och ibland är det frågan om propaganda från antingen kyrkan eller högadeln. Man vill få det till att Birger Jarls lag om kvinnan 2/3 arv var ett framsteg. Till Birgers arvslag får läggas morgongåvan på runt 17 %. I själva verket var säkerligen kvinnan jämställd på danskt vis, men regeln infördes för att hindra för stor splittring av odaljorden. Norrmännen löste samma problem genom att göra äldsta sonen till huvudarvinge och huvudman för släkten. Märkligt nog är kvinnans ställning ungefär lika i dag.

I ett märkligt brev ger Birger den karelska kvinnan frihet. Som om de inte var fria förut. Det var ett sådant där politiskt luftslag för att göra sig populär. Även i våra dagar tror politiker att bara de skriver en lag så följer folket efter, medan folket nog säger "vi gör som vi alltid gjort". Biskop Gunner i Viborg myntade uttrycket "Land ska med lag byggas" och det är väl en sanning med modifikation. Samtidigt är det en pekpinne att de fann lag och ordning.

Munkar och propagandister har fått oss att tro mycket. I Norge hade man Erik Prästhatare. Han var minderårig när adeln beslöt minska kyrkans tillväxt, men den unga gossen fick bära hundhuvudet. Magnus fick tillnamnet Ladulås för sina paragrafer mot "våldgästning". Flera kungar under medeltiden gjorde försök att stävja våldgästningen. Först sen man fick inrättat skjuthåll och värdshus började det bli ordning.

Jag gjorde denna långa framställning som motvikt till TV4:s "maffioso" och Guillous "Ginungagap" med fältslag som skulle lägga grund för ett Svearike. Många skribenter och historiker är oförskämda mot landskap utanför Götaland och Svealand. Sverige av i dag blev till 1658. Om man vill få en objektiv historia måste man ta med alla landskap, men också banden till Sverige och Norge … och sen inte glömma att karelarna gav svensken på nöten på 1200-talet

januari 2004