fornspråk, lag om brödrabo, Karkemish, månkalender, tredelat år, triad av idoler, Laghällen, brödrabo, Den Nakna, harg, jordhuvan, majgren, Ersdagen, votivbåt, värnformel

.

 Hällen och lagen har ett stort AHA-värde för mig. Det var där det hela började. Jag upp-täckte att jag kunne läsa några bitar ur strängarna genom att använda kända tolkningar av symboler från fornspråken. Egentligen var jag bara ute efter lite bakgrundsmaterial för att beskriva en tid betydligt närmare oss, men Tids- och Mimersbrunnen är ju bottenlös. Endast tillgången på symboler och artefakter sätter gränsen för hur långt bakåt man kan gå i tolkningen av förfädernas idéer ... så det har blivit så att jag ägnat minst ett tiotal år heltid på att tolka hällarna och läsa på bakgrundsmaterialet.

För att knyta hällen till samtiden och inte bara i Norden utan i hela gamla världen här en motsvarande rituallag från Karkemish, Syrien. Den är visserligen en bit över 1000 år yngre, men det visar att symbolspråket levde länge.

På Karkemishtavlan nedan ses ett triangelformat altare med tjurhorn i vänstra övre hörn. Tjurhornaltare var vanliga i Mellanöstern och Ionien. I nedre vänstra hörn syns en örn med gudasymbol på huvudet. Det är Örnens stjärnbild.

I Egypten var det en örn med Amonfjädrar och i Bohuslän finns en märklig bild av något liknande. I Syrien vid denna tid hade man månkalender och ett tredelat år. Möjligen hade man även en triad av idoler, eftersom de syns på en annan texttavla. Triader var vanliga i den keltiska och nordiska världen. Kelternas "välde" sträckte sig till Frygien, Anatolien när det var som störst.

Texten läses "som man plöjer" och man börjar i högre övre hörn och vänder och läser nästa rad i motsatt riktning. Symbolerna är till största delen stavelser med två bokstäver i vårt sätt att skriva. Man kan känna igen några som finns på våra hällar, men det är en annan historia.

Första tecknet är ytterst internationellt och finns även i vårt runalfabet. Visserligen är det lite annorlunda utformat, men vist är det symbolen TI. Sen gäller det att välja väg uppifrån eller nerifrån är frågan. För den som kan språket och kanske vet vad texten innehåller är det ingen svårighet.

Vi väljer uppifrån och ned och foten är PE/PA, krukan är BE/BA och nästa är lite otydlig men ska vara två cirklar med ett streck emellan. Strecket har ibland en böj överst. Det skrivs VA och nu är vi plötsligt på laghällen i Tisselskog eftersom denna symbol kan utläses där. Den finns i högre hörn vid tårna av de nakna fötterna bl.a.

På hällarna i Högsbyn kan man finna fler tecken som var internationella då. Det är med vårt norröna symbolspråk som i andra samtida att de lånade av varandra. Såsom att hettiskan, minoiskan, tidig cypriotiskan m.fl. lånade av varandra 10 – 20 % tecken. Därtill kommer att det totalt sett fanns kanske ett par hundra begrepp som beskrev astronomi och astro-kultur i ideogram. Dessa kunne ofta förstås av alla insatta eller folk i dessa kulturer. Exempel är tjuraltaret och örnen på Karkemishtavlan

Tolkningen av denna häll öppnade ögonen på mig från min rätt så naiva och andefattiga tolkning av bildspråket i början av 80-talet. Så småningom har fornfolket och dess vardag blivit levande för mig. För att bättre förstå texten nedan är det kanske bäst att först ge en förklaring till egennamnen i lagen:

Tued är det samma som brödrabo eller ett fördrag mellan odlare och avlare.

Det Nakna är namnet jag använder vid sidan av Gyr hon "Den med de nakna fötterna" och i vars namn lagen är given. Där vi från den anatoliska och syriska världen känner Den Nakna eller den våta och kraftiga Anahita från Persien. Hon lär ha haft bävern i sällskap.

Floden är Vintergatan, men det finns även en reglerad Flod dvs. egentligen kanal utgående från Orion och Rigel.

Leak, ska egentligen skrivas Le-ak och är stället på hargen med en bruten stav. Egentligen där årstiden bryts.

Gulis är namn jag gett Hunden/Skytten eftersom det passar på Dal. Indiska braminer kallar den i dag månhunden Rahu och det ordet är säkerligen minst lika gammalt som denna häll.

Två par omtalas i texten odlare och avlare och för att skilja på dem kallas de Tåboan och Tupa, vilka bor i Tån samt Efne och Boan

Ina eller Inanna är nymånegudinnan och där Efne tydligen är så väl husbonde som gud. En dualism även Tor och Siv stod för.

Anan är "Han där uppe" som ger oss livet med sitt solflöde

Nyib är "Den unga Mannen" ... på västkusten kallar man töserä Grebba ... att vara häl är att vara underställd.

Älgskog är stället där de unga får vara i fre´ och närma sig varandra ... det förmodas att några av hällarna i området kallat Skogen är minne därav ... eller som en folkminnestalare soldaten Otto Hjelm f. 1868 från Högelund berättade:

Först texten i en följd:

På ... gå ... Gyr ger ut ...

Den nakna kräver gärdespålar på land under halva året ... vara lag på ... 12

Jordhuvan berättar att Floden rinner ... huvan rättar upp sig ... Floden korsar och rinner i jord ... Månen ger ut ... underjorden ger ut i Leak ... underjordsfloden rinner och rinner.

Från och med majgren till Gulis rår Tåboan om fältet.

På Boan i Tån ... Jorden ger ut under underjordens äktenskap och Tupa rår om bogården. Under tredje kvartalet tar Efne boskapen under sig.

Månfasen ger när Efne och Ina ska leka "ge ut" ... sommargille ... Anan ger ner regnen ... jorden ger ut ... Anan la, la, la, la ...

Nyib och Grebba tar i hand ... svepa ... Anib Efnes häl ... makar ... livsorm råder ...

Älgskog (där vi ser de unga tu i vågorna ... och sen förklaringen "Mi mor berätta ...)

(resten av hällen är mer osäker)

Under tillväxten rår Tupa – ormen är gräns ... Tåboan rår om grytan ... när de är Tåbor.

Ungdomar bor i hus i kretsen ... (vid skilsmässa bor den förfördelade parten kvar i Tån i två år. Återgår sen till kretsen.)

Nedre slingan förmodas vara boskapsfolkets årslag och innehåller bara symboler. Raden börjar med det sumeriska tecknet för "mat". "labyrinten" står för juvret och en stor skålgrop antyder mjölkoffer i jord vi känner från just Syrien, Libanon, Palestina man förr kallade Levanten. I senare tid hos oss på Ersdagen 18 maj då mjölkningen började ... Er var det folkliga namnet på moder jord ... Symbolerna fortsätter möjligen med parning, avskiljning, höstslakt samt smörberedning och lagring.

Texten slutar med "Upp på land"

I lagens kant finns en båt med Laggivaren med officianter. I bortre östra ändan finns fotspår som går ner för berget mot sjön kanske för ett rituellt bad.

Och vi får sluta med lagens värnformel alldeles i kanten på lagen.