Rumtiden

Börjar här med en figur som är vad denna bok inte är. Den är inte astrologi, trots att "kvadraten" ovan är ursprungen ur fornastronomin.

Detta kapitel är något av en repetition in för den mer ingående analysen i några kapitel. Samtidigt visas något om praktisk astronomi som var förfädernas typ av vetenskap för att bringa ordning i "rundan"

Fornastronomin var en blandning av exakt kunskap om solens och månens "gång" i förhållande till stjärnhavet å ena sidan ... å andra sidan "antecknade" man ikoniskt i stjärnbilderna de årliga ritualen och en hel världsbild. Den levde man efter i några årtusenden i största delen av världen. Det var ett ritualsamhälle där man levde och handlade som gudarnas eller stjärnbildernas ben och redskap. Detta medförde att i synnerhet gamla världen fick ett gemensamt språk och en gemensam grunduppfattning om världen och att man fick gemensamma umgängesregler ... men det var en annan värld skulle de själva ha sagt.

Det är en tes jag håller i minnet under arbetet med fornastronomin. Ibland har jag arbetet månader – ja, år för att söka svar på en liten detaljfråga ... och får kanske en Lidnersk Knäpp – det sägs att det alltid knäppte i skallen på Lidner när han fick "en ljus". Bäst gick det om han höll huve´t lite på sne´... så om du ser nån gå med huvudet på sne´ kan det vara en av Lidners lärjungar.

Numera är det väl mest i datorer det knäpper och kanske hos knäppskallar som sitter framför och hackar sönder Tiden. Vilket sker i denna dator Lady Di med dess hastighet av 133 000 000 knäppningar i sekunden. Våra förfäder var alldeles i tidskalans andra ända och letade efter:

En annan fundamental olikhet är att vi blivit så inbilska att vi hela tiden vill skapa nytt och tror oss vara gudar. Medan förfäderna plikttroget spelande på säkerhet för det mesta bara upprepade "förstagångsföreteelsen". Den som deras förfäder lyckats med för kanske många tusen år sen. Den såkallade förfäderskulten var nog av det mer praktiska slaget som en hälsosam vördnad av förfäderna, för att minnas hur de löst problemen. Medan vi tappat all respekt bort om farfar om ens vi kan högakta hans försök att lösa överlevnadens problem.

När vi lever i en viss kultur och är fostrade till dess naturlagar, mått och seder är det ofta svårt att tänka sig utanför och inse att: "det finns många vägar till Rom – somliga räta andra aviga, besvärliga och krokiga, man kommer ändå fram"

Vi är nog många i min generation som har funderat över Einsteins teorier. Vi har atombomb och Hiroshima i minnet. Vi går inte på förhärligandet av vare sig Einstein eller hans teorier.

Vad är denna formel E=mc² annat än en formel Z = XY² och då är den genast rätt harmlös. I sig rätt självklart att om man ökar massan men acceleration är konstant ökar smällen om man kolliderar i proportion till massan … dvs man kolliderar hellre med en småbil under 1000 kilo och som ger efter än med en Volvo med armeringsjärn runtom på 2000 kilo.

Matematiskt har ekvationen varit känt sen sumerernas dagar. Det nya i praktiken är att man använder den på en instabil massa. Nästan av sig själv börjar den att sprida sig åt alla håll. Det berättas att när Albert funderade över ljusets natur tänkte han sig stå på säkert avstånd och betrakta masspunkten på strålen där den fisar fram med den beskedliga hastigheten ca 300 000 km/tim.

En a´n läste om det i 21 årsåldern och skulle inte vara sämre. Men dummerjöns var modig och tänkte sig sitta på masspunkten. Då upplevde jag hur jag delade mig likt energin när den övergår i strålning och sprider sig i rymden. Upplevelser kan vara starka även om man bara inbillar sig … och jag förbannade min vana att alltid tänka bakvänt mot experterna och att jag inte tänkt igenom hela ekvationen. Fast det hade inte hjälpt med ett så flyktigt ämne som uran och där bara en liten klump har en ofattbar inre energi.

Det tog ett tag innan jag insåg att själva explosionen är ändlig. Energin bestäms av massan och kan inte ha större effekter än den. Tillämpar man formeln på spridning av massa med mer normala hastigheter och stabilare material bestäms effekten av hur mycken massa man bringar i rörelse. Kan tillämpas på när vi sprider hel- och halvgifter i naturen.

Storleken på massan är helt avgörande och det naturliga villkoret är att man får inte sprida mer skadlig massa än vad omgivningen tål. Naturligtvis måste man angripa spridningen vid källan och inte tvingas gå ute i det diffusa rummet och samla ihop skiten … ett exempel är när papper sprids för vinden. Förr samlade man det i regel. Nu skiter man i det och låter eventuella rester i papperet belasta naturen.

Tyvärr är det få som besvärar sig med att ens praktiskt tänka igenom relativiteten. Det är de tanketomma skuld att eländet växer.

Vårt sekel har inte varit intresserad av att definiera relativitetens olika aspekter trots att vi haft en Einstein och en atombomb som gjort oss uppmärksamma på relativiteten och trots att man kan använda relativitetsdefinition lite varstans i vardagsanalysen. Det har blivit något av min käpphäst att nu och då ta fram den och leta efter nya aspekter.

Tillämpas relativitetsteorin på verbala logiska problem blir det frågan om att strukturera vetandet så att man avbildar alla möjligheter av sanning exempelvis normala triaden sannolikhet - teori - spekulation ... observera att graderingen är bruksvärdena medan vi oftast bortser från marginalerna dvs. den fullständiga graderingen ska vara oemotsäglig sanning - sannolikhet - teori - spekulation - nonsens och fantasier.

I den verkliga världen finns få fasta sanningar, tvärt emot den skola Platon förestod och som påverkade så väl kristendom som modern vetenskap. Hans eviga idéer kan bara bestå så länge det finns bärare. materian har definitivt inte denna stabilitet. Atombomben är det yttersta beviset. Bohrs stabila antika atomteori är rent av nys. redan termodynamiken säger att "allting flyter" och ger den skolan av antika tänkare rätt. Atommodellernas kulor satt på pinnar är bara fiktion. De finns inte i en värld där allt rör sig.

Det springande problemet är att till varje tid bestämma rörelsens art och omfattning. I universum finns inget tredimensionellt rum. Om massan frigörs sprider den sig åt alla håll. Det leder till att rummet har bara en dimension … praktikens massa sprider sig åt det håll där omgivningens motstånd är minst. Detta leder till en endimensionell rörelse. Våra navelskådare inom fysiken brukar strunta helt i omgivningen och att all massa är så att säga upphängt i omgivningen. Omgivningen tillåter inte vilka utbrott som helst från en massa. Försök starta något nytt och genast kommer Jante "Du ska inte tro att du får sticka upp"

… detta gäller allt från små människor och pyttesmå partiklar till stora galaxer.

Den speciella relativiteten gäller att massa större än elementarpartiklarna är sammansatta och så att säga passar ihop med omgivningen enligt speciella regler. Populärt sagt är det så att tomater och päron har sina egna lagar. Eller att regler för fotboll gäller bara för fotboll och inte för tennis. Därtill att ett regelverk är inte regelverk om det inte efterföljs.

Min fostran var nog lite grann som om det fanns ett generellt regelverk och det gällde alla ting. Det blir genast lite besvärligare om man från fall till fall alltid ska granska regelverket … ett emballage kan man bara slänga om det kan nedbrytas och ej innehåller farliga rester. I exakt mening kan man inte slänga mer på ett ställe än vad normalt kan nedbrytas.

Reklamsloganen "All skit försvinner" gäller bara mycket lokal … i relativitetens värld flyttas den till en annan plats eller omvandlas och ibland till än farligare substanser.

Verklighetens relativitet är att "Ingenting förgås utan allting är på väg mot minsta motståndet" … detta gäller allt från de minsta energierna i vindarna. Alltid på väg att utjämna energiinnehållet i sig.

Omtanken om vad man gjorde och vilka effekter det kunne få var nog mycket större i frontiden. Man kände en naturlig respekt för vilka effekter ett beteende kunne få. Vi skrattar åt det ordval vi tvingas till, eftersom det var ett annat tänkesätt. När allting var "besjälat" eller med våra termer innehöll ett eget regelverk av relativitet kunne man aldrig vara säker på vilket sätt det påverkade dig och din omgivning.

Fäller du ett gammalt träd försvinner en massa liv även omgivningen haft nytta av. Att ta bort nånting skapar ett hål i den lokala symbiosen mellan alla livsformer. Det går ej att förutse vad som möter dig när du återkommer till platsen efter en tid.

Skratta lagom du som bara låter motorsågen skära igenom för att mätta din kortsiktiga hunger! Ekonom in är en dålig mätare på vad som är rationellt på lång sikt. Det fungerar bara om precis allting har fått ett mättbart värde. Då kan man räkna ihop summan av framtida kostnader av alla konsekvenserna av att skövla naturen. Det är den räkningen nutiden borde betala och inte äta barnbarnens bröd om man säger så.

Denna predikan är för att möjligen få den inbilska att se att våra såkallade primitiva förfäder hade smaken att överleva. Det finns inte någon garanti för att den västerländska livsformen är kvar efter 30 000 år. En period jag överblickat för att skapa detta verk. Nu till praktikens navelskåderi och matematik.

I skolan lärde min generation latin och grekiska. Yträkning kunne det förstås inte heta, utan det hette trigonometri. Vilket egentligen betyder triangelräkning och är bästa metoden för ojämna jordstycken med kullar och allt. Det var trigonometrins början.

En lärare kunne undervisa i matematik. Han förlöste mig och mitt i detta fick jag en Lidnersk och såg för mig hur trigonometrin är en geometrisk räkning med trianglar. Om man ska syssla med rymden behöver man triangelberäkning i tre dimensioner och att kunna beräkna vinklar. I min ungdom gjordes uträkningarna med färdigt beräknade cosinus, sinus osv. värden ur tabeller.

Samma resultat nås med malltrianglar med två bekanta sidor, vilket då ger en viss vinkel. Pythagorassatserna är en god hjälp ... observera att man räknade med dessa i Mesopotamien och kanske annanstans minst 2000 år före greken började skryta med att vara bäst. Antagligen hade många greker långt före honom på något sätt kommit fram till samma metoder.

Kände en gôbbe av förre generationen. Han hade aldrig gått i skola annat än nu och då i en ambulerande skola. Den stannade till nån vecka eller så och barnen fick en dos genomtänkt vett. Ändå blev han byggmästare och kunne göra alla kalkyler och kostnadsberäkningar. Om man frågade hur han bar sig kunne eller ville han inte förklara hur. Därmed sagt att vettet sitter inte i fodralet och nödvändigheten är den bästa pådrivaren av kunskap.

I början i skolan var det ett pluggande av "axiom och teorem" man liksom inte begrep vilken nytta det var med. Det bondsunda tvivlet stod min bästis Erik med. Han tog mig ned till jorden när jag spekulerade och då med frågan "vad ska det vara bra för – hur mycket tjänar man på det?"

Triangelberäknandet var nära nog varje mans egendom. I översvämningens Egypten och Sumer fick man "reva" eller mäta och lotta ut nya åkrar varje år och beräkna utsädet till dem. Därför har kungaidolen i regel ett rep i handen på bilder. Han var förebild och överstepräst för vårritualen som förstaplöjare plöjde han "tre fåror i Tor" som exempel för folket ... där japanska kejsaren fortsatt med seden till våra dagar ... Till samma ritual hörde ochså att sätta upp stelar vid åkerlapparna. Det var en sorts inmutning så att man möjligen kunne få samma åkerlapp nästa år. På dessa stelar angav man då den del av året man reserverade åkerlappen. Det gjorde man genom att ange pågällande stjärnbilder ur djurkretsen.

Med ritual i dessa sammanhang menas en arbetsplan för hela eller delar av årets arbeten. Inom årsritualen använder i stort hela världen fortfarande de grunder fornfäderna fann vara bäst.

Astromatematik

Eftersom vi med fornastronomens ögon står mitt i vårt eget universum är det bekvämt att dela horisonten med en geometrisk serie med halvor, kvartingar, åttingar och möjligen sextondedelar för att dela in riktningarna runt om. Ett annat alternativ är byggd på tredingar, settingar, tolfter, tjog och i vis mån 36 eftersom man vid att kombinera 6-talsystemet och 10-talsystemet kommer upp i ett antal grader av 360. Detta användes tidigt i Sumer.

Språkligt sett har även de anglo–nordiska språken uppbyggts på ett tidigt 6-talssystem – sägs vara babyloniers verk – men vårt var kanske 2 x 6 eftersom vårt språks tal tydligen har 12 individuella namn från början. Finskan har de 6 första räkneorden enligt 6-talsystemet och sen fortsätter det till ett 10-talsystem.

Frågan är väl om inte vi har haft ett dualsystem i större omfattning. Vi finner mycken dualism under äldre bronsåldern. I ord och ortnamn finns rester av detta såsom TUNA-namnen och en rad ortnamn slutande på vokal flertal eller dualändelse. Arabiskan har exempelvis fortfarande ett antalskasus med två.

När man väl delat horisonten behöver man binda den till en eller fler referenspunkter. Förfäderna kom fram till en konvention med fyra världshörn – fyra himmelstoder – och vad man nu vill kalla de fyra riktningarna. Nattetid är det enkelt och exakt att binda norr till himmelspolen ... i synnerhet på sydliga breddgrader eftersom polstjärnan sjunker mot synranden med avståndet från nordpolen. Man får förstås automatiskt syd och med vinkelhake de övriga två.

Dethär med att soluppgång skulle vara öst duger bara en enda dag om året dvs. vid dagjämningen. Man kan förstås inte laborera med en roterande himmelskupa utan att ha ett fast plan och en referensriktning. Den behöver inte vara vare sig syd eller norr. I själva verket tycks man i stor omfattning använt linjen sydväst – nordost. Antagligen därför att man utgått från månens nordligaste läge i nordost.

Det är dels praktiska skillnader mellan oss och förfäderna, dels då några årtusens spindelväv och medvetna eller omedvetna förvrängningar av folkminnet hos tidigare generationer. Det gör det svårt att begripa vad de egentligen sysslade med. Få kulturer har många tusen års obruten utveckling – inte ens Egypten som ändock hade 4–5000 år innan perser och greker bl.a. kom och kanske inte alltid förstod det fina i kråksången. Dock finns en del exempel på att man följt exakt samma ritual i tusen år.

De första stadskulturerna i Mesopotamien, Egypten, Indusdalen, samt några mindre kulturer kan direkt kallas ritualkulturer. För mindre lokala folkmängder måste man skala bort prästerskapet och skala ned i omfattning av ritual till det nödvändigaste.

Tidigast runt 2000 f.Kr. kan man se början till kungadömen styrda på världsligt sätt. Stjärnbilderna inklusive sol och måne samt i sen-tiden Morgon- eller Kvällsstjärnan var vardagsidoler eller symboler för olika företeelser i dagen och årets ritual. Orsaken till valet av dessa var många, men faktum är att de rör sig i takt med fruktbarhetens år och är lätta att följa.

Livet och universum är ju egentligen ett lika stort kaos som himlavalvets stjärnhav. Genom att bestämma referensramar och ikonisera och ritualisera får människan rättesnören för dagen och året. Samtidigt blir det ett folkminne som överbrygger generationerna Människan behöver till vardags behöver framför allt ett "rött snöre" eller ett ritual i tiden. Detta kan man sen dela upp i moment och dela uppgifter åt folk.

I Europa har vi stumma och lika gamla lämningar som i de kända kulturländerna. De är i form av allehanda anläggningar med stora sten i lika figurer. En stor del av dem kan relateras till solens, solståndens och företrädesvis månens observationsriktningar. Där midvinterns solstråle "fångas" är otvetydigt bevis på att det symbolfattiga Europa ochså var styrd av astroritual. En del hällkistor är orienterade efter solen vid Kyndelsmässan. En början på våren i ett mildare klimat. Antagligen är detta påverkan av Egypten. Vidare är måncykelns riktningar ofta ett faktum i anläggningar med stora sten.

Sen är det en annan sak att dessa "solfångare" är inte representativa för massan av stenlämningar. Det är måhända spektakulärt att framhäva dem, men knappast direkt vetenskapligt.

Främst i Norden har vi en skatt av hällristningar företrädesvis från andra årtusendet f.Kr. Men även ett par tusen år äldre ristningar vilka med mycket stor sannolikhet är astrolagar eller rituallagar för dåtida samfund. Den långa tidsrymden och den stora geografiska spridningen gör förstås att metoder och ritual har varierat. Gemensamt är de fysiska företeelserna i himmelskupan stjärnor och rotation.

Trigonometrins abstrakta strukturer och beräkningen av himlavalvet ligger förstås dold bakom fornastronomin utom räckhåll för det mesta. Geometrin och dess konstruerade strukturer bildar ett förenklat skelett av den verklighet vi beskriver medan våra myter och förklaringar är köttet. Det mesta av vad vi kan se är brottstycken av myterna utan direkt sammanhang. De gamles bild av hur universum skapades av en jättes kropp är inte så dum, när man inte har begrepp att ta till.

De gamle använde ofta knepet att låta en känd företeelse vara utgångspunkt för det nya okända man ville namnge. Man kan säga att man bekvämt nog mätte världen med människans mått och att "allting är människa".

I grottmålningarna ses att människans värld var hennes bytesdjur. En målning antyder att man tänkte sig leva i ett universum av en bison – en annan i en mammut ... Egyptens heliga ko ... vår Audhumla är samma bild med minst 10 000 år mellan bison och vår ko. För min barndoms bönder var kon och grisen deras hela värld.

Det är viktigt att veta är hur hela livsrummet påverkar människan själv samt hur och i vilken utsträckning man kan påverka världen ... när sen myter och ritual kommer in i bilden ser vi att varje kultur har sin egen huvudsymbol för universum. När människan hunnit analysera fruktbarheten, var det naturligt att modersgestalten och amman blev det centrala.