Indus astronomiska symboler

Indus astronomiska symboler, urkullen, Fiskvarelsen, solår, månår, Vårfest, Soma Ramadan, Oxen, Krokodilen, asvins, Inanna, Krabban, bearbetning, polstjärna, svastika, Induskvadrat, Urnan, eldoffer, Agni

Det var inte bara Sumer och Indusdalen som hade en djurkrets och kanske långt innan stadskulturerna. För omväxlings skuld tas här ett exempel från den mindre kända kulturen Elam i Persien.

Vi ser här djuren agera mänskligt på samma sätt som i Sumer vid samma tid och senare. Djuren kan vara Oxen med motstående Skorpionen dvs. den som "skjuter och dödar skörden" vid säsongens slut. Lejonet är på den andra linjen. Lägg märke till Livsträdet som stiger ur urkullen.

Det fanns förstås en visdom i att använda djur som symboler för abstrakta företeelser. I min barndom var vi fortfarande rätt nära de tankegångarna. På en bondgård var åtminstone en del av djuren personligheter och fick representera "familjebanden" till djuren. Språket använde djur som liknelser, där väl en del lever kvar såsom "räv bakom örat" där räven var symbol för såväl falskhet som tjuvnad. Hönsmamma kan man lät se framför sig om man ser en höna med kycklingar. Fortfarande använder vi "kyckling och broiler" för att beskriva vissa egenheter hos mannen.

Om gudinnan ovanför finns folkminnet att hon försvann 70 dagar om året. Förmodligen gäller det stjärnbilden Aurigae Den nakna med ljusstarkaste stjärnan Capella. Den blev cirkumpolär först ca 1900 f.Kr. Eftersom Orion ligger under denne såg man kanske att "Oannes var i underjorden"

Det är lättare att jämföra med Sumers myter där Enki var den första att stiga i land. Så fiskvarelsen var kanske hans farfar. Vid utgrävningar i den äldsta staden vid Persiska viken fann man underjordstempel med mycket rester från fiskoffer. Där höll man kanske de första "gå-i-jord-ritualen"

Nån stjärna i Oxen kunne användas som fixstjärna för vårdagjämningen mot slutet av fjärde årtusendet f.Kr. Man kanske inte utformade ritualen på det sätt vi känner men Oxen blev symbol för ledarens styrka och som den första bilden för året var det förstås "världsordningen" och det kan vara ursprunget till den sittande Varuna / Vishnu.

Egypten -- Sumers ritualsymbolism börjar tidigare dvs. senast 4200 f.Kr. när Tvillingarna = Utu = Shamash var dörrvakten vid porten till det nya året. Det är ritualtidens början och djurkretsen får ett begripligt utseende om vi går efter den vi känner.

Astronomiska symboler

I det följande plockar jag ut ett antal symboler som torde beskriva tiden i dåtida praktisk astronomi. Grunden var solåret och dess fyrdelning efter dagjämningar och solstånd. Dagjämningarna var de viktigaste liksom i Europa såsom vi ser det i stenmonumenten. Porten till nya året var första nymåne efter vårdagjämningen.

Den mer noggranna räkningen var åtminstone för säsongen månkalendern där det tydligen finns en mycket gammal koppling till stjärnorna genom att man delat måncykeln i 27 delar på stjärnhimmeln. Företeelsen kallades "gandharva" i äldre tid och senare "naksatra". Ofta finns rationella företeelser bakom de märkliga symbolerna och orden.

…Buderupholm i Rold Skov Nordjylland finns en intressant anläggning. En stenrad utgår från låg hög 12 meter i diameter och över högen går raden 70 m lång och har 27 sten. Nord för raden finns en liten stencirkel där förmodligen en tredjedel 9 sten och mittsten finns kvar. Väster om stenraden finns en dubbelt så vid stencirkel med 27 sten. Väster om hela anläggningen finns en stencirkel med 7 sten. Talet 27 återkommer tre gångar och naturligtvis måste man förbinda detta med måncykeln och att det hela blir kalkylator och minne för ritualen. Vidare kan vi kanske nämna Medicinewheel with Big Horn med 28 som signifikant tal.

Men man delade också månåret i 6 x 2 månader halvårsvis med utjämnande festdagar vid varje halvårsskifte för att få det att gå jämt upp. Vårfesten var till Den Nakna dvs. månen Soma och regnet som förutsättning för skörden. Andra halvårsfesten var vid Ramadan. Med andra ord det var ungefär samma världsordning som i Norden. Skillnaden var att som monsunland i subtropiska området delade man året i tre terminer. Denna delning nådde Norden först sent under bronsåldern om vi ska tro våra hällristningar.

I alla kulturer måste vi lämna brasklappen att vi kan skissa upp den dominerande metoden. Men man måste veta att det fanns andra metoder i vissa landskap. Ett exempel är att bara på vissa orter var solstånden viktig eller i vissa tempel i stadskulturerna.

Men nu till symbolerna där jag behandlar bara ett antal representativa exempel.

… …Här kan vi möjligen associera till Sumer:

Sången är från stadssamhällets tempeltid dvs. tredje årtusendet f.Kr. på ett ungefär, medan som vi ser dubbelyxan fanns i Norden under fjärde årtusendet f.Kr. I sången underförstår vi Inanna, regnet och nymånen men med sin inkarnation som stjärna på himlavalvet. Vid tiden då poemen skrevs var hon redan den stora gudinnan och allt sades ske i hennes namn. Men ursprunget är en abstraktion av regn, vatten i allmänhet som transportör av livets minsta beståndsdelar. Det finns stor likhet i symboliken mellan Inanna och Indiens Soma som också var "gudarnas elixir" … människor var bara "ben" som utförde gudarnas vilja.

 … fanns det tigrar med horn? Detta är ett av några sigill med en behornad tiger som kan var en hoplimmad två-figur. I en scen ser vi en hjälte strida med tjuren och det för tanken till Gilgamesh och Enkis strid med Himmelstjuren ... det torde vara stjärnbilderna Perseus och Kaitos. Symbolerna kan betyda "period i vinkeln" dvs. ett par av månader.

 … Ingen regel utan undantag och här ser vi en noshörning på Enhörningens sigill. Kanske det var denna som gav iden till uppfinningen enhörning? I den målade keramiken från för-dynastisk tid i Egypten finns skepp med segel prydda med två oxhuvuden. Alltså är seglet en gammal uppfinning och en lämplig symbol för handelsmän.

 … På den egyptiska keramiken ser vi att gudinnan åtföljs av ett par män, som symbol "hjälpare" i odlingsmyten. Det finns också ett par getter som symbol för "hjälparna" i symboliken för boskapsfolket. Par av getter är ofta följeslagare till idolen. I mytologin kallades de "asvins = vänner" När himlahästen Pegasus blev aktuell fixstjärna fick den en get i följe vid offerritualet och annars, det lär lugna ner hingsten.

Det finns långa sånger om hur Inanna förenade odlade och avlare. Här ser vi hennes huvudbonad består av buffelhorn med en kvist symboliserande odlingens livsträd. Vidare har hon lång "hästsvans" vilket förstås får oss att associera till de få kvinnliga idolerna på våra hällristningar

Ytterligare en association är till ett sumeriskt sigill med Inanna på knä under ett träd. Det anspelar på en myt där hon "uppfann" skuggande träd. De var samtidigt mat för getterna. Det är väl naturligt om fruktbarhetens gudinna månar om alla varelser … när ska våra gudar lära sig?

… …… … Under dynastisk tid och stadssamhällets framväxt började man förmänskliga djurgudarna. I staden och templen hade man inte kontakt med miljön och istället kom människan och samlevnadsproblemen allt mer i förgrunden. Det började exempelvis med mänskligt beteende hos de avbildade djuren. På Narmerpaletten har oxarna mänskligt ansikte och i Indien finns en del illustrationer och figuriner av djur med människoansikte. Det var sista steget i att analysera abstrakta idéer och ord genom att iaktta djur. Det finns fler ritualdjur bl.a. tupp, gås, hund osv. men som icke är så framträdande.

Svårt att säga från så små symboler men det ser ut som om första figuren har oxhorn och fågelhuvud. Nästa figur kan associera såväl till nymånen som till elden Agni. Vid vårens början vid porten till säsongen tände man elden och offrade till den. Den var symbol för växandet "elden i blodet".

Tredje figuren är förmodligen Väder och Vattenmannen där jag undrar över snabelskorna. Är de prydnad eller just återigen en limmad figur? Det vore naturligt för i synnerhet Mohenjo Daros handelsmän att vara intresserade av väderleken. Gudarna är synonymer och ikoner för den kunskap man hade om de olika idolernas specialområde. Kult för kultens skuld bringar inte mat på bordet, utan förhalar jobbet.

Sist finns figuren med ett ben i två månhjul dvs. han hoppar mellan två år. Liknande symbolik med cirklar finns i Bohuslän. Oftast används dock tidbåtar och vi har motivet där en man hoppar från den ena båten till den andra symboliserande skifte mellan perioder dvs. oftast halvår.

… …Här används symboler ur Asko Parpolas bok Indus Script. Fikonbladet är ofta förekommande i symboliken. Han föreslår att fikonträdet togs som symbol för Världsträdet / Livsträdet därför att det har luftrötter som hänger ned. Man ska tänka sig stjärnorna hänger i dem. I den rika indiska mytologin finns rikliga möjligheter till alternativa tolkningar och det är lätt att förvilla sig bland möjliga tolkningar.

Krabban kan vara symbol för stjärnbilden, men används tydligen för verbet "gripa" och dess synonymer. Förenar man den med månsymbolen avbildar det förstås någon tidpunkt i månkalendern. Krabban / Kräftan / Sköldpaddan är samma sak beroende av plats och tidevarv. I symboliken är det en viktig symbolisk plats eftersom det är den symboliska nedgången till livmodern.

 … Det handlar förstås ofta om "bearbetning" i nån form när vi kommer till verkligheten. U-formen i sig är en begränsning med öppning som ger möjlighet att fylla den och bearbeta innehållet. Urnan /Grytan var en viktig symbol för att avbilda platsen där bearbetningen eller den avgränsade processen / handlingen äger rumt. Det kan då vara allt från biosfären som plats för Moder Jords gryta till helt vardaglig kok.

Kristendomen har lärt folk att förakta fruktbarhet och sexualitet, medan man i forntiden gjorde allt för att främja den och bl.a. på grund av djuren var mindre och avkastningen likaså. Man var tvungna att vara lika ivriga till reproduktion som naturen är ... Nu ser det ut som om vi måste gå tillbaka ett steg och se till att vi värnar om fruktbarhet och tillväxt samt mångfald.

 …Om vi vill se vår polstjärna får vi vrida nacken av oss. Norrmännen kallade den förmodligen Skev och berättar om nån räv i sammanhanget. På Denderas stjärnhimmel ser vi Lilla Björn som en räv som står på en hacka ska det vist vara. På Högsbyn skiss av himmelskvadraten finns ett fotspår med snedstreck i mitten, vilket nog kan tolkas Skev. Det är en föregångare till "bopålen" som funnits lite överallt på norra halvklotet. Det finns bild från Sibirien och förra århundradets början.

Ofta talar man om Thuban i Draken som polstjärna. Den bör ha varit aktuell runt 3000 f.Kr. I Högsbyn finns Lilla Björn på Häll 1 och stjärnan Koschab är markerad med en korsad kvadrat, vilket tolkas som att den användes som polstjärna runt 2000 f.Kr. Dock har det gett bäst resultat att använda Koschab på nutida stjärnkartor för den period vi normalt är intresserade av.

På Induskulturens latitud är polstjärnan på 25 - 30 grader över horisonten. Det vore lämpligt att ställa upp en "siktpåle" med en hälsten som binder korset till polstjärnan. Av allt att döma har de ständigt synliga stjärnorna varit viktiga på alla sätt. Se även solkvadraten nedan. I tiden före ritualtiden dvs. före 4200 f.Kr har man förmodligen följt Stora Björn som var "sju sager" = sju vismän och som då kunne följas hela året. I Sumer torde det ha varit "Himlens trogne herde" förrän nutida djurkretsen föddes.

"Taket" över symbolen förekommer vid många symboler och en del går över att likna den egyptiska symbolen för himmel. Sannolikt menar man med symbolen just de cirkumpolära alltid synliga stjärnorna. Dessa naggas här och var i kanterna under precessionens Magnusår dvs. 26000-åriga cykel.

 … Detta är normalt en symbol för en tidsperiod. I utgångsvärdet ett år där de korsande linjerna delar årscirkeln efter dagjämningar och solstånd. I våra hällristningar har vi en del enkla korsade cirklar och ibland med en liten skålgrop. Den visar var det börjar. Mer sällsynt två lite större skålgropar som visar var "andra halvan börjar.

I stavelsespråket får den ljudvärdet KA / GA vilket är roten i "gå / go" tolkat "den som går" och då menar man nog Tiden även om man tänker på solen samtidigt. Det är slutna rum och bestämt tid i figuren. I nordiska ristningar används symbolen även för halvår och kvartal och

…Cirkeln är jobbig att åstadkomma även med passare. Det är kanske orsaken till att cirklar är sällsynta. Här symboliseras antagligen kvartalen där cirkeln med punkt kanske föreställer solen som "himmelsöga". I Norden används på en del håll cirklar för att symbolisera kvartal 1 - 4.

 … Svastikan uttrycker fyra öppna tidsrum och är senare ibland tecknad i form av fyra ben som går på samma sätt är det med triskelen. Från Östern finns keramik äldre än detta med samma idé om en rörlig tid och i samma hakkorsform. Tiden är egentligen en oändlig spiralrörelse i rymden. Men som hanterlig illustration av tiden delad i perioder är cirkeln förstås den bästa.

Induskvadraten är mycket grövre graderad än den nordiska som är gjort av båtar med upp till 14 kuber på sidorna såsom Högsbyns harg. Det finns 9 trianglar i yttersta kvadraten. på Stonehenges guldbleck och den inre kvadraten har 3 x 3 rutor.

 …… Induskvadraten är närmast en symbol för solåret, där kvadraten är väl ägnad att symbolisera en fyrdelad helhet. Av symboliken att döma var man mer intresserad av den inre sexdelade cirkeln och månåret. Kanske Indus djurkrets hade endast 8 djur. En för varje ruta i kvadratens ytterkrets.

 … … Här får vi lite hjälp från Egypten igen där samma symbol finns och ibland med en örn inskriven i den lilla kvadraten. Det är Aquila örnen på himlavalvet vid Ramadan. Den kvadratiska modellen har tre våglinjer och betyder "flod". Man menar förmodligen Vintergatan / Vattengaten som korsa himlavalvet och solbanan på två ställen. Det ena är i trakten av Örnen och Skytten. Det finns mer symbolik som bekräftar denna tidpunkt då gamla krokodilen byttes ut mot en liten.

 … Det är sannolikt en annan tidpunkt på kvadraten. I nordisk symbolik använde man en bruten stav som symbol för LEEK / LEAK vilket var början på växtsäsongen.

 … Denna figur får oss att tänka på egyptiska himmelstoder, vilka vi ser enstaka exempel på i Norden

… … har man ett tvådelat år behöver man symboler för de två halvorna. I nordisk symbolik används för det mesta en linje för säsongen och två linjer för "andra halvan" dvs. vintern man var mindre intresserad av. Man använder en respektive två skålgropar för att markera början på halvor.

 … … … Första symbolen skapar en länk mellan halvåren och U-symbolen som förmodligen är symbol för terminen och kan förstås som en urna.

 ………… Man får beakta att symbolerna tillkommit under en lång tid och i huvudsak på två platser. Vi kan inte förvänta oss absolut standard. Vi har en symbol i Högsbyn jag tolkar Urnan och som jag även fann i Idaho. Det är rimligen symbol för förvaringen och kan också tolkas som en gryta.

Första symbolen liknar nog ett kärl medan övriga visar att det är frågan om något man vill gradera. Den sista har en vinkel vi kan associera till en tidpunkt. Allmänt sett kan det då handla om 4-månadsperioder.

 … Denna figur associerar till något tredelat under polkupan.

……… Sannolikt betyder den ovala symbolen "månad" och vi vet att man såg dem parvis. Vidare var månaderna delade i två på samma sätt som vi ser i fornengelskans "fortnight". Cirkelsymboler är sällsynta men en kvalificerad gissning är att även dessa betyder månader.

 … … ..Dessa är märkta med symboler som betyder månad då halvår inträffar samt en speciell månad som symboliseras med den sneda figuren. Motsvarande finns i sumerisk symbolik.

 … …… Dessa är månhjulet vid olika tidpunkter under året samt språnget från månår till månår.

……… …Detta X kan vi knyta till månåret som en delning genom att det finns inskrivet i en månsymbol. På andra X:et finns en "berg"-symbol som antagligen syftar på urkullen dit man drog sig undan under regntiden. Samma symbolik finns på fördynastisk keramik i Egypten. Vi får lite förklaring till treudden som associerar till "tillväxt".

 … Asko Parpola har analyserat vissa fall av tre symboler och menar det betyder "eldstad" eftersom man satte ihop tre stenar för grytan att stå på. Elden var symbol för livets processer och eldoffer hörde till ritualen under året. De blev förstås alltmer invecklade i takt med att kultur och befolkning ökade. Vanligaste eld-ritualet är förstå när man kokar mat.

I samband med analysen kallar jag symbolen "umu ti eller imi ti" efter polynesiernas traditionella "luau" som är ett sätt att tillbereda maten … liksom att odlingen är ett sätt att placera kornet i grytan för tillväst. Den verkligt stora grytan är förstås vår biosfär som solen håller kokande.

 … … Asko har med stor finess visat att fisksymbolen läses "min" och betyder "stjärna". I symboliken simmade alla himlakroppar i himmelshavet. Även vi säger poetiskt himmelshavet och det är lätt att se där himmel och hav flyter ihop.

Det finns sumeriska sigill där Enki stiger upp på Urkullen med Himmelsfloden i en båge över sig och där fiskar simmar. Det finns ju också ett par fiska som stjärnbilder och då måste himmel och hav flyta ihop där vi också finner Valfisken

Denna genomgång är förstå bara en överblick över en del av de 450 symboler man känner till i dag. Man finner fler efterhands som gör fler utgrävningar. En del är antagligen klara varianter, medan andra kan vara olika på grund av de gjort på olika platser vid olika tid.

Mitt intresse är ritual, seder och därmed förbunden ritualastronomi. Indus skiljer sig inte vad gäller den årliga ritualen. De börjar säsongen vid ingången "Porten" till det nya året med ritual till regnet Soma den nakna gudinnan och med eldoffer till Agni som är den inre elden i fruktbarheten. Andra viktiga tidpunkten var Ramadan vid andra halvårsskiftet.

Liksom i Egypten och Sumer är det månens som styr säsongen och det är det halvår man är mycket intresserad av vare sig man är odlare eller avlare. I själva verket var forntidens folk alltid både och även om det i Sumer och Egypten kom att finnas specialiserade odlare. Det är den arkeologiska forskningen som skapt onödiga kategorier och skillnader på grupper av naturbrukare utan allt för mycken bevisning