Indus symbolik

Induskulturen, Rigveda, Påskön, Enhörning, Argos, Mohenjo Daro, handelsskepp, Kina, Nordamerika, himmelshörn eller väderstreck Yao, Konfucius

Talande tavlor

På Påskön kallar man scripten inskurna i hårt trä "talande tavlor" Vi vet inte om tolkningarna har sparats alls även om man arbetat fram en del senaste decennierna. Det är bara det att olika tolkare kommer till olika resultat. Kanske lokalbefolkningen är blyga in för oss allvetande västerlänningar som ofta skrattar åt allehanda primitiva kulturer.

Tavlorna kan rymma upp till 1500 symboler inhuggna i det hårda träslaget med ett smalt stämjärn. Går man efter de betydelsebärande linjerna är det precis Induskulturens skriftspråk från tredje årtusendet före Kristus.

Lite raljerande kan man säga att det är omöjligt att motsvara professor Ellegårds krav att vetenskapen ska utryckas i siffror och matematiska formler och beskrivas i "plain English" så att säga. Under denna rubrik ska det nämligen handla om den halvlitterata delen av den vetenskapliga astronomi han förnekar har funnits.

Börjar med att nämna Påsköarna I Stilla Havet vars kultur enligt dateringarna är bara ca 1500 år gammal, medan Induskulturen är över 4000 år gammal. Skriftkulturen försvann skenbart eftersom vi inte hitta några bevis för att man använt den efter stadskulturen försvann i Harappa och Mohenjo Daro. Men allt detta måste sägas med reservation att kanske framtiden bringar fram nya bevis. Men Påskötavlorna är förstås bevis för att den levt vidare nånstans under tiden 1500 f.Kr. till 500 AD ... eller kanske egentligen till våra dagar.

Forskarna kan dock bevisa att i figurer och vissa symboler finns element man finner i Rigvedas texter och som sparats i hinduismen. Dock finns så många kulturlager, Indien är stort och kulturområden har smällt samman så vi finner bara fragment. Vidare har de rituella texterna blivit i det närmaste kult för kultens skuld blandad med astrologi som är en sen företeelse i forntidens kultur. Bondekultur kräver ritual som följer naturen och kult skulle leda fel i längden.

Det äldre Rigvedaskiktet är praktiska ritual och astronomi för att reglera året där myt och fysikaliska fenomen vävas samman till en meningsfylld helhet. Det är inte ide senare templens och braminernas intresse att göra det begripligt för folk eftersom deras levebröd nås genom tolkning av ritual och heliga skrifter.

En så stor överensstämmelse kan inte vara en slump. Det mesta talar då för en likhet av problem man vill beskriva i det område man använt symbolerna. Ser vi till alla Nordens hällar finner vi än fler symboler och ideogram vi har gemensamt.

Man har hittills funnit drygt 450 olika tecken i över 2000 fynd av plaketter och sigill i lera och steatit. Det finns inga hela texter och inga tvåspråkiga vilket gör att man endast kunnat tolka fragment av texterna. Som en jämförelse följer en liten tabell med 25 symboler från Dals hällar. De har stora likheter med symboler i Indusskriften.

Ett gemensamt område är förstås människofigurerna. Indusspråket har mer än 20 olika manliga eller kvinnliga figurer där attributen anger skillnader. I de flesta fallen anges skillnaden av vad de har i handen. Man kan jämföra med Egyptens glyfsamling med minst 55 människofigurer med olika attribut eller mimik.

Enhörningen

 …Det är säkerligen en Enhörning. Dels har den bara ett horn, dels berättar de antika grekerna om Enhörningen som en stjärnbild. Antagligen bekräftas det av symbolen för skeppet Argos framför och som på stjärnhimmeln finns i det läget. Min omedelbara association var ett sammanträffande av att symbolen såg ut som en båt och jag kände igen formen på seglet från egyptiska vasmålningar från fjärde årtusendet f.Kr.

 … Plaketterna har i regel en fästanordning på baksidan. Det är rimligt att anta att man använt dem som ägardokument, fraktsedel eller option. Man känner liknade bruk från Sumer och man har funnit de indiska i Mesopotamien.

Enhörningen har möjligen haft en eland- eller oryxantilop som förlaga, men fick snart nog en självständig ställning på himlavalvet. I Mohenjo Daro som ligger närmare havet än Harappa är största delen av plaketterna dekorerade med Enhörningen. Kanske den varit symbol för Mohenjo Daro medan skeppssymbolen kanske var handelsskråets symbol. Numera liknar den mer ett offerkärl, men det var vanligt att man med lite ändringar gjorde en rituell pryl av verkligheten.

Induskulturen har gemensamma element med Egypten bl.a. skeppstyperna är de samma. Vidare ser man det i rituella symboliken … se avsnitt om Den nakna Gangaur. En plakett med en oxe och ett tråg är exakt samma komposition som man finne på en egyptisk palett. Vidare finns ett antal symboler som tycks vara av samma komposition som i Egypten.

Försiktigtvis skriver jag "gemensamma element" eftersom vi inte kan säga än i vilken riktning kulturen flödade. Induskulturen är underskattad men allt tyder på att de var ett sjöfolk och kanske speciellt Mohenjo Daro sysslade med översjöfart. I såväl Egypten som i Induskonst ser vi att det fanns inslag av negroida drag i befolkningen. I dag söker en del sina afrikanska rötter.

Inga större genetiska tecken på att vita arier skulle ha haft framgång hos de mörkhyade flickorna med korpsvarta lockar och mörka ögon. Likaså gör man affär av Alexander den Stores tretton år som "världshärskare". Med rätt perspektiv på proportionerna är det nog mer som en flugskit på väggen om man säger så.

Ibland handlar historieskrivning om allt annat än relativt sann historia. Makten vill gärna göra historien till ett redskap för sina syften

Där har man de fyra viktiga himmelshörnen eller väderstrecken symboliserade med Sköldpaddan omslingrad av en Vattenorm (Hydran på himlavalvet), Tigern är gemensam med Indus, Draken är gemensam med stora delar av Världen och den fjärde är en fågel, antagligen en Tupp. För att inte blanda ihop med verkliga tuppar kan man förmodligen kalla den Fenix.

Den kinesiska symboliken var bunden till väderstrecken, vilket innebär att stjärnbilderna var bundna till ett vist utgångsläge. I avsnittet om Yao i Konfucius skrifter motsvarade dessa Kräftan, Vågen, Stenbocken och Väduren. Eftersom dessa texter antas ha tillkommit fr.o.m. 1100-talet f.Kr. kan man anta dessa bestämts samtidigt med Ramses III:s justering ca 1159 f.Kr. Men Kinas folkminne är i allmänhet lika långt som Induskulturens.

Liksom på de flesta håll i världen är det ett fåtal symboldjur vi ser. Vi får aldrig veta riktigt vad de stod för och kan bara konstatera att de fanns. Därtill må läggas att perioden vi betraktar är flera tusen år med några förändringar här och var. Vissa kan bero på precessionen och att nya stjärnbilder blivit aktuella. Andra ändringar kan bero på att nya kulturer tagit över. Det mest kända bytet är förstås när hebréerna övergav den gyllne kalven. Tidigare har åtminstone någon stam i Palestina haft den nakna Lait och förstås tjuren El. Även mycken egyptisk inflytelse kan spåras där.

Den blev för Induskulturen vad Sirius blev för egyptierna, nämligen en symbol för början av odlingsåret vid ritualtidens början ca 4200 f.kr.. Men fr.o.m  3100 f.Kr Egypten blev Oxen symbol och samtidigt Skorpionen på motsatta sidan av valvet. För runt 1000 år gjordes i Norden våra sliprännor i Antares synkroniserat med fullmånen efter vårdagjämningen.

Ritualets idé var "gå i jord" och vi ser något liknande i Indiens symbolik. I Sumer känner vi det från deras litteratur där "Inanna stiger ned" och i Egypten finns Isis-steget där man underförstår att gudinnan stiger ned från höjden..