Sumers djurkrets och myter

djurkretsen, myterna, intelligensskala, stjärnkarta, precession, Dendera, Adonis och Afrodite syster Persephone, Tinia och Potinia, Morgonstjärnan och Aftonstjärnan, Inanna är Nymånen eller Nymånemären

Kan växter tala?

… har de intelligens? Tänk vilket oljud det skulle bli i en skog om alla träd och växter tjattrade stup i ett? Nu är det bara bilar och andra fordon som kan komma upp i denna nivå.

Den för oss ovanliga frågan vore knappats ovanlig för sumererna. Deras litteratur handlar mycket om att analysera varandet in i minsta detalj utifrån vad vi ser. Deras ordförråd var litet men det poetiska sinnet stort.

Vårt ordförråd och vetenskap är så primitiv att den har inte skapat ord för att beskriva kommunikation mellan arter och att allt liv har en inneboende intelligens. Man kan kalla det biointelligens eller förmågan att bevara sin egen art. I min studentpsykologi definierades intelligens som förmågan att lösa de problem livet ställer.

Då blir överlevnad ett mått på succés. En del vill ha finare begravningar och lämna efter sig mer än andra och glömmer allt skräp de lämnar efter sig dvs. man borde ha en intelligensskala likadan som all annan mätteknik med såväl plus- som minusgradering. Naturligtvis bör man kunna mäta även andra varelser förmåga till överlevnad på samma sätt efter deras relativa livsrum.

Modern vetenskap har visat att växter och djur har mycket avancerade lösningar på sin överlevnad och kan samarbeta med andra arter i många fall. Det är vi som inte har kunnat språket och sett vad som försiggår. Deras intelligens behöver inte sträcka sig längre än till att de överlever i all evighet … ibland tvivlar jag på om människan har den inriktningen och intelligensen.

Många varelser kan kommunicera om de har en villig motpart som vill förstå … kommunikation är alltid en tvåvägsaffär. Växter kan förstås inte på något sätt visa omedelbart gensvar. Jag hade en gul hibiskus som blev 12 år. Den blommade året runt i flera år tvärt emot vad böckerna säger är normal blomning. Orsaken var troligen att jag vattnade den med näringsrikt vatten från mina akvarier.

Dess gensvar på min omtanke var den rika blomningen. Under en kort period hände det av och till att en dag eller två efter bevattningen fick den ett och annat gult blad. Kontroll av vattnet visade att det hade blivit eller blev för surt ibland. Eken framför mitt fönster reagerade på samma sätt på det sura nedfallet. De "talade" om för mig vad jag borde se upp med.

Nutidsmänniskor undrar hur man har kunnat tämja djuren? För den som sysslat med djur är det inte så märkvärdigt. Antagligen var djuren mindre skygga på den tiden. Sen är det frågan om att lära känna varje arts beteende. Grundreglerna blir att vänja dem med mänsklig sällskap genom att mata dem när det är ont om foder … vänslas med dem på samma sätt som de gör det med artfränder … snart sagt alla djur och även fiskar gillar att man stryker dem över håren. Det är som när de tvättar sig själv … deras parningsbeteenden kan ibland ge en ledtråd … andra djur vill leka och man ger dem signalen till lek … osv.

Mina fiskar fjäskar för mig antingen genom att vagga i sidled med kroppen eller göra ätrörelser. Det är beteende som är gemensamt med många andra varelser. Ge en liten flicka eller en ung tjej en ny kjol och hon kommer att svänga med höfterna, när hon visar upp den och ser att hon får uppskattning.

Det är ju bara i de små nära tingen vi kan ha något gemensamt med annat liv. De flesta har en massa spärrar och fördomar. Religionen och skolan lär att människan är skapelsens krona. Cowboyerna på rodeo i vilda västern lär att man ska knäcka ett djur. I min barndom såg jag det på nära håll, men när jag umgicks med djuren som med en kompis nådde jag mycket snabbare och bättre resultat.

Vi har sporadiska lämningar och bilder från perioden 30000 före vår tid till 3000 f.Kr. Kulturen med tämjda djur och förädlade växter var gammal när vi börjar se tecken på s.k. högkultur. Sen började de civiliserade stadskulturerna att fjärma sig från naturen. Få stadsbor kan i dag sköta en växt. Man köper engångsväxter och slänger dem efter blomningen, annars skulle kommersen ej rulla … den som älskar växter och varelser vårdar så länge de vill leva.

Vårt historiska material sträcker sig i stort bara till ca 3100 f.Kr. och tredje årtusendet är rätt så magert. Det överskuggas av de sista två årtusendena före vår tideräkning. I början var materialet litet och det har gjort att man har tappat bort kronologin i såväl berättelser som bilder och illustrationer från den tidiga kulturen. En annan svaghet är ofta att man har beskurit bilderna och berättar inte hela historien. Man visar bara det man tolkat och vill bevisa.

De tidiga odlarna och avlarna fick förstås lösa en massa problem. Inte minst hur hitta ord och beskriva naturens gång. Med djuren var det någorlunda lätt eftersom deras biologiska cykel liknar vår egen. Förfädernas lösning när det gäller växterna var helt enkelt att animera dem som mänskliga varelser och utröna deras livscykel och sätta det i system.

Vi vet inte exakt var detta skedde, men det är närmast uppenbart att de stora myterna kommer från de två stora flodkulturerna. Bilderna på föregående sida illustrerar ett möjligt samarbete och fler kommer nedan.

Djurkretsen

När jag väl insett att stjärnbilderna på himlavalvet är människans verk sökte jag efter strukturer. Jag gjorde ett rutnät med mått från Pegasuskvadraten och den vågräta linjen i Jungfruns stjärnbild på min stjärnkarta. Jag hade tur att min hobbykarta passar mycket bra för himlavalvets kvadratur. D et gör inte alla..

En stjärnbild blir förstås ca en månad. Sen gällde det att hitta centrum dvs. polstjärna. Läste mig till att det skulle vara Thuban i Draken, men den passade inte symmetrin när jag roterade rutnätet. I slutändan insåg jag att det är egentligen inte nödvändigt att ha en polstjärna. Men för den period det gäller är Koschab i Lilla Björn/Ursa Minor lämplig. Göran Henrikssons undersökningar gav mig en vetenskapligt bestämt stjärna på Djurkretsen och en utgångspunkt för att söka precessionens effekter.

Djurkretsens struktur gör det naturligt att anta att man började använda stjärnkalendern runt 4000 f.Kr. när vårdagjämningen var ungefär i Tvillingens tå och i närheten av Sirius. Ett första antagande var att de stora kulturerna i allmänhet justerat sin stjärnkalender allt eftersom precessionen ändrade fixstjärna för vårdagjämningen.

Det finns inget som motsäger denna ritualkalenders början. Men det har tydligen förekommit en justering ca 3100 f.Kr. samtidigt som en del kulturer har börjat sin tideräkning då. På osäkra bevis kan man ana en period av mission för nya ritual vid denna tid. Främsta beviset är att vi börjar se artefakter vid denna tid.

I Egypten började man också med Skorpionen och åtminstone vissa tempel fortsatte med det fram till Ramses III:s justering 1159 f.Kr. dvs. ca 2000 år efter 3100 f.Kr. I vandring av vårdagjämningspunkt motsvarar det 30 dagar eller en stjärnbild i precession. Vi vet att romarna justerade sin kalender två månader på Julius befallning. Räknar vi tillbaka hamnar vi på den tidigare kalenderns början ca 4200 f.Kr.

Den egentliga sumeriska kulturen uppslukades av grannarna ca 2000 f.Kr. och vid samma tid slocknade högkulturen i Indusdalen medan andra började blomma upp. Vi vet ej vad som skulle ha hänt i Sumer om de själva fortsatt. Nu blev det istället babylonierna som fortsatte i Mesopotamien med en snarlik kultur, men andra namn på många ting. Däremot har vi tydligen en ny kort period av mission och i Mellanöstern ser vi Den Nakna, som nog är en variant av den första nymånegudinnan.

Det kan inte bevisas att man följde precessionen, men man ser att vissa kulturer vid en viss tid har en symbolik som sammanfaller med de stjärnbilder som var aktuella. Det ger oss ett hjälpmedel att grovt datera olika företeelser. Dock bör man ta hänsyn till att kulturerna ofta har sina egna varianter och benämningar på stjärnbilderna.

En god hjälp var när jag fick pusslat ihop en djurkrets från Sumer och som kan dateras till senast 3000 f.Kr. men kan vara äldre.

Get - Fisk - EKUR - Vädur

OANNES - Tvilling - Kräfta

Lejon - Jungfru - Bågskytt - Skorpion - Mada - Hund.

Den sista var odlingssäsongens symboler. Man har funnit kuddurru dvs. gränssten av sumerisk typ i Nildeltat , som ytterligare ett bevis för sumerers närvaro för 5000 år sen. Kanske sumererna var specialister på att livnära sig i deltat på samma sätt som träskaraberna i Irak tills Saddam Hussein torkade ut dem.

Jag kommer att konsekvent använda ordet Djurkrets eller Rond och låter astrologerna ha in zodiak. Därför att det är en stor skillnad på astrologi och den pragmatiska stjärnkunskap man använde för att följa ett ritualår.

Egentligen borde man ha en kronologi för de olika kultursprången. Sumererna själva skrev ett och annat som kan betecknas som deras historia. De viste att de hade haft en tid då grävkäppen var det viktigaste redskapet. På himlavalvet hade de "Himlens trogne herde" och denne hade antagligen varit riktmärke så länge de hade haft/höll på med djur. Geten har antagligen vara lättast att få tam … så nyfiken som den är.

Herdefolk är nära samlarna och får följa ett ritual som ger mat åt djuren hela året. Lika väl som man måste hålla reda på när det är dags att samla olika växter och dess frukter. Att ha koll på tiden behövs i alla hushåll för att beräkna förrådens storlek.

Nästa steg är odlingen som behöver ett ritual för att hågfästa metodiken samt att kunna kalkylera hur maten ska räcka till. Alla varelser lever på naturens generositet och många arter specialiserar sig. Så kan man säga att såväl herdar som odlare är specialister och kan leva bara där det finns underlag. Gemensamt är att de tvingas följa naturens växlingar.

I Mesopotamiens steppland regnar det bara ett par hundra millimeter om året, varför det krävde även reglering av vattnet för att kunna leva. När väl det satts i system började folkökningen som förstås är en följd av tillgången på mat.

Nästa steg är stadssamhället som gradvis mister sina rötter i naturen. Arbetslivet och rituallivet förändras med att överheten och prästerskapet ökar regelverket och biblar och lagböcker bara växer och växer. För folk blir samlivet och fördragsamheten ett centralt ämne eftersom man lever många på en liten yta.

Samma utveckling har man i större format sett i min livstid. Bondebefolkningen hade sin självkänsla och tvingades att tänka och kunna många saker. När folk hamnade som halvrobotar vid maskinerna och hemma vid TV-apparaten fördummades samhället

Kvinnan miste sista resten av sin självkänsla när hon inte längre har sina egna domäner. Att föda upp barn är bara en kort period och att laga snabbmat är gjort på ett kick. Kvar blir ensam sysslolöshet och självkänslan försvinner med det, medan mannen slumrar framför de automatiska maskinerna.

När våra dagars forskare skriver om religion ser de gudavärlden precis som vår vardag eller som när stadssamhällena blommade upp i antiken och gudarna blev ett exempel på käbblet i politiken eller hemmavid. Därför ordnas även mycket tidigare kulturers gudar i familjer och man letar efter Dynastin, Falcon Crest och Dallas i forntida tappning.

Den typen spekulation bjuder jag inte på, utan försöker förstå hur det kan ha varit i de få storstäderna i söder och i de små samhällena i Norden.

Myterna

Vad vore bibeln utan de sumeriska myterna? Samma gäller hjältelitteraturen där efterföljarna även i Europa tog mall efter Sumer. Och Inanna med syster och make sen … hon måste ha varit den mest spridda myten i gamla världen. Efter sumererna fick hon andra namn och blev Isthar i Babylon, Astarte, Anath och Lait i Levanten och med sina volangkjolar kom hon till Kreta och Mykene. Hon blev känt som Adonis och Afrodite med syster Persephone och på Kreta Tinia och Potinia "labyrintens härskarinna" i underjorden.

I triangeln Anatolien, Levanten och Egeiska havet har man många gemensamma symboler medan "uttalet"/dialekten eller orden skiljer.

Om vi vill på ett ungefär förstås myterna om dessa får vi vända oss till myterna om Inanna odlarskan, herden Dumuzi och syster Ereshkigal i underjorden. Nånstans på vägen fick systern symbolerna Morgonstjärnan och Aftonstjärnan …

För att ge förklaring till figurerna på våra hällar och för att förstå myterna fick jag söka och sovra i materialet. Redan nu finns nästan för mycket om Sumer och mycket mer blir det när allt blir tolkat. Vi måste söka efter det ursprungliga och hur man tänkte sig naturens kretslopp och odlingen.

I nordisk tappning och med syster markerad med en "större" skålgrop. Det är en bekräftelse av att vissa skålgropar symboliserar underjordsgudinnan. Man bör ej glömma att Inanna är Nymånen eller Nymånemären på nordisk dialekt. Från Högsbyn, Dal har vi folkminnet om en gammal sed vid såningen på detta tema.