Grekiska båten
Grekiska skeppet är en av de mest karakteristiska modellerna vi ser på våra hällar. I sig är det ett starkt bevis för kontakterna med Grekland under mellersta bronsåldern
Grekiskt skepp, båtlyftaren, Kadmos, Thera, Lister och Rogaland, Askum, Nydamskeppet
Egyptens seglare i rumtiden | Egyptens tidiga båtar |Sumers seglare i rumtiden | Kykladiska modellen |Sjöhästar | Grekiska och nordiska båtar |Kultur i lasten | Vikingars tummått | fenicierna | Sitemap | hem | ytterligare exempel => tidiga Nord | hargbåtar | kalenderbåtar | båtsymboler | bronsålder votivbåtar |
Den höga förstäven levde kvar länge även med nån sorts rå, såsom på denna båt av grekisk typ från Bornholm. Typen är vanlig och vi får ytterligare en anknytning till Medelhavet genom nästa bild.
Här en jämförelse mellan det övre skeppet från Vitlycke, Bohuslän och skepp på mykensk keramik.
Kommer man att finna den sorts lämningar hos oss? Båda skeppstyperna liknar motsvarande typer hos oss. Jag kallar den med rak akter för grekisk. Men kanske man skulle kalla den slädetypen.
Denna bild från Ekenberg visar att släden sannolikt har utvecklats ur den grekiska båtmodellen.
Det hör till bilden att Båtlyftaren finns med eftersom släden hör till vintern. Men för övrigt har man kanske även sommartid haft med sig hästar att tolka båtar över land? Dem å russ och islandshästar man hade rymdes säkerligen på lite större båtar.
I Kallnes, Norge kan man säga de "gick in för" modellen. Observera att paddlare och roddare normalt sitter olikt vända i relation till färdriktningen.
Efter de första grekerna följde fenicierna man antagligen kallade "Handmannen" eller Kadmos på grekiska.
Enligt legenden förde han kon till Thebanerna men det var nog den första stora seglaren om man animerar till en vardagstyp. Handen och spiralen i aktern är utmärkande symboler. På vissa skepp ser det ut som om spiraländan är en kvarlämning från de Kykladiska skeppen.
Denna karakteristiska detalj är från en stele i Karthago. Den kom att bli vanlig i Medelhavet till och med romarna.
Detta är en återblick till Thera där tydligen denna detalj föddes, nämligen en ram som skulle bli karakteristisk för grekiska slagskepp.
Det ser lite bakvänt ut att ha ram i aktern? På bilden ser det ut som om den är ditsatt efter den egentliga konstruktionen och att målaren ej viste hur det skulle vara. Den stora båten är egentligen ett halvmåneformat skepp av egyptisk typ. Orten Thera daterar bilden till före "big bang" dvs. 1644 f.Kr.
Denna båt från Himmelstadlund tycks förklara något med tid, men är tydligen av Medelhavs-modell.
Detta är ett grekiskt krigsskepp där chiefen tar farväl av sköldmön. Observera de runda sköldarna som är karakteristiska för Grekland i allmänhet, utom Sparta som avviker.
.
Grekerna hade skepp utan ram också. Vad skulle skandinavisk sjöfolk med ram. Det var glest befolkat och sjörövare hade kanske få tillfällen och några större sjöslag kan man inte ana ur det lilla underlag vi har.
.
Däremot arbetade man tidigt på att få fram en sjövärdig båt för nordiska sommarvatten. Dessa små exempel från Lister och Rogaland visar att man spekulerade i en båtmodell med spant och även bord.
… Och ytterligare en "möjlig" spantad båt från Himmelstadlund. Arkeologerna spekulerar i skinnbeklädning, men vi kan inte utesluta bord av brädor. Till saken hör att vi har fynd av bronsyxor som väl skulle kunna ha använts som tväryxor för tillverkning av brädor.
Detta ser ut som en vanlig båt för ett lite sällskap. Om det sen är ett ritual eller de som spelar präster och prästinnor får vi aldrig veta. Denna är från Möckleryd Blekinge.
.
Denna båt ser ut precis som om den var dragen upp på stranden. Det var kanske meningen också eftersom de två större skålgroparna betyder höst.
Vi har ju båtlyftare och en känt sed säkerligen sen urminnes att ta upp båten för vintern. I varje fall ser den precis ut som en större robåt. Bilden är från Askum, Bohuslän.
Dessa är rekonstruktioner av verkliga fynd. Det övre är Nydamskeppet, Sönderjylland från ca 300 e.Kr. och det nedre är från Kvalsund modellen Norge från ca 600 e.Kr.
Denna stele visar en båttyp som blev vanlig i Medelhavet under romartiden och där vi ser att spiralfiguren är kvar.
Den övre halvsumeriska typen är odaterad, medan den nedre hör till sentiden i ristningarna.
Vi kan väl säga att våra båtar utvecklades genom intryck från Södern och egna försök och misstag till att bli oceangående båtar i bästa fall.
Vikingatidens bildstenar och mynt ger oss en sista bild av arvet efter de tidiga seglarna med eller utan segel.