Baldersmytens bakgrund

Baldersmyten, guldbrakteater, Baldersmyten, Inannamyten, Lökeberget, Högsbyn, sörjande moder, mistel, Nymånemyten, Isismyten

Detta avsnitt ska ge en bakgrund till en kommentar till 6 guldbrakteater i en mycket speciell stil och förmodligen gjorda av samma konstnär. Fynden är spridda från skattfynd Beresina Ryssland, Fyn (finns 2 fynd), Nordjylland (finns 2 samma fynd), Östsjälland (finns ytterligare ett fragment samma fynd) samt 2 obekanta fynd Danmark.

Dessa brakteater väger som en halv fingerring 3 gram i snitt och storleken 26 mm i diameter. Ingen är exakt lik en annan och förmodligen har de gjort i tunt bleck och förmodligen genom att pressa in figurerna från baksidan. Det är en sannolik teknik man känner från samtida "Guldgubbar" … se Gert Franzén PopArk 1/2000.

Ett av de centrala delmotiven är Baldersdrapet som helt enkelt är skördetiden, som man förutser vid vårritualet. Dessa sex brakteater har en komposition med en trio jag vill jämföra med den urgamla minst 5000 år gamla Inannamyten om månens tillblivelse eller om det nya kornets tillblivelse.

De är de ende med ett innehåll som möjligen kan tyda på en myt likt den om Balder. Här används Eddans namn på typerna för att det ska vara enklare för läsaren att orientera sig. Annars ger oss de få knappa texterna på brakteaterna mycket lite stöd för att använda Eddanamn. Egentligen har det ingen betydelse vilka namn vi ger eftersom det är deras funktion och samband med kända myter som kan ge oss en uppfattning.

Dåtiden liksom vi kunne en del av samtidens myter även med rötter i Södern skatt av såväl hjältemyter som de som hade samband med de näringar man höll på med. Brakteaterna är gjorda av och för en nobless som redan då fjärmade sig allt mer från jorden. De hade folk som odlade, avlade och såg till att de fick mat på bordet. Därför ser vi bara en förenklad världsordning i de flesta av brakteaterna plus förstås en massa dekorativa djur och slingor. Den nordiska djurornamentiken började födas med brakteaterna.

Forskarna kommer ingen vart med att härleda Baldersmyten och knappast med något annat i Eddan heller. Jag har givit upp och låter myt vara myt. Bäst känner vi norröna myter från Snorres Edda, norska och isländska sagor samt en hel annan version från Saxo Grammaticus i Danmark. I Snorres värld är det egentligen en överklass som formulerar begreppen och vardagen är långt borta. Snorre tycks ändock ha en viss tendens att försöka få in det hedna i sin version.

Saxo var en beundrare av Valdemar Sejr … ja också i min barndom … samtidigt var det en gryende riddartid med starka hjältar och kyska kvinnor. Detta färgar sig också på de fragment av urgammal art han gör om till kunga- och hjältesagor.

Ytterligare nya varianter har gjorts med tiden och inte minst under nationalromantiken. Den skapade en värld av tidiga kungariken och gudahov som är så väl utbroderad att den är lätt att tro på. Samtidigt har man förläst sig på grekisk och romersk mytologi och gör allt efter den mallen.

Grekerna hade tydligen problem med att skilja på verklighet och saga, eftersom man var tvungen att hitta på Ifigenia = "istället för", för att förklara varför man inte kunne ha folkfest och offra en vacker flicka. Så det blev lite avgnagda ben istället vilket gudarna inte gillade, men det blev inte mer med det.

Därtill finns förstås kristendomen bakom som med en viss fundamentalism vill mena att det finns bara en version. I Grekland har varje landskap minst en version av samma tema. Allt detta har vi i bagaget när vi går in i en helt "annan värld" där vare sig namn eller figurer stämmer med vad vi lärt oss.

Innan vi börjar först en kommentar till motivet med en blind oskyldig skytt såsom på Lökeberget.Det finns en del fragment och vi möter i mycken folklore att människan bad om ursäkt för att måste dräpa liv. Detta måste ha kommit in i folkminnet när man väl började animera växt- och djurliv med människoliknande gudar. Man frågade sig "vilken rätt har vi att döda"?

Delmotiv är att det utvalda offret hade en svag punkt och att endast en viss sak såsom misteln kunne åstadkomma det nödvändiga offret. Allt för att tunna ut känslan av skuld att ens ta liv för födans skuld.

Det är rätt naturligt att barn tror på orden … och speciellt de som är svart på vitt. Många av oss ska nog vara över fyrtio förrän vi riktig kan läsa mellan raderna och skilja på fiktion och verklighet.

Såväl forntidens myter som bilder ska nog förstås som liknelser … och allegorier bland finare folk. Vi måste bortse från poesin och söka strukturer och mönster så att vi åtminstone kan se vad det handlar om. Det är lönlöst att fråga: "Hur fick jätten Tor baken att rymmas i en vagn dragen av bockar".

Vet inte om indierna frågade sig samma sak när Pushan körde med getspann. Därmed sagt att många fragment och motiv är i det närmaste globalt arv. Varje tid gör sin egen version Och nu ska vi se på en okänd konstnärs version.

Egentligen måste vi nog lägga till ett par gamla bilder för att få bakgrund

Den ristade stenen finner man vid Engelstrup Nordsjälland och sigillet är från tiden ca 2200 f.Kr. i Sumer.

Baldersmyten är en sammansmältning under årtusen av Inanna- och Isismyt. Isismyten kännetecken är "den sörjande modern" som varje år försöker få ihop Osiris ben. Några hällristningar vittnar och några danska ortnamn direkt om nu ordformen är rätt spara. Orter som Hvornum, Kvorning (äldre form kvor = hvor) och Spörring. I den sena Eddamyten oroar sig Frigga för sin son.

Inannamyten hör till våren och förebådandet genom att "gå i jord". Isismyten är på skördesidan med den fallne vars "ben" sprids för vinden.

Innan vi fortsätter är det kanske också dags att avliva myten att om inte grekerna uppfann allt så var det de som förde Mesopotamiens och Egyptens kultur till barbarerna i Norden. Mina övriga artiklar bevisar motsatsen. Söderns kultur sipprade hit långt förrän de stridande småstäderna i Grekland fick något man kan kalla stadskultur och som man tror är alltings mått … Städer har en viss benägenhet att gå under i längden.