Solhjorten och Viet

Myntning, solhjort, huvudet, ormen, trefalden, ledarskap, himmelsälg, ulven, Jupiter, Iovi, ryttarbrakteat, horn, hornaltare, Solhästen, lätta kavalleriet, merovingerörn, ålderman, årman, tidman, Jellinge, vising

Erilernas kultur dvs. överklassens kultur försvann naturligtvis inte även om en del fördrevs runt år 500. Förmodligen var det huvudsakligen från Fyn där vi inte har några gravfynd med brakteater. Enligt uthemska uppgifter bosatte sig resterna "utanför götarna" vilket kan vara varsomhelst i Värmland, Sörmland, Uppland osv.

Den frågan analyseras i annat sammanhang. Här ska vi se hur vissa saker fortsatte i kulturen även efter det officiella kristnandet och kyrkan tog över. Egentligen tog det hundratals år innan kristendomen anammats av alla. I början var det en blandning av gammalt och nytt. Och vad var katolska kyrkan seder om inte i grunden gamla bondeseder som förfinats.

Vi kan kanske även förstå tidigare detaljer bättre och knyta an till kända begrepp och historia. Forntiden historia kan man inte skriva som namngivna kungars bravader och sätt vi ölfatet. Vi kan bara beskriva vilka begrepp man sannolikt rörde sig med.

Myntning var för kungar och kejsare en del av deras propaganda-apparat medvetet eller omedvetet spelar mindre roll. I synnerhet Svend Estridsens långa regeringstid ger oss en mängd mynt där vi kan studera den gängse symboliken. Men låt oss se på ett par mynt från Dorestad och förmodligen tiden omkring år 900. Dessa mynt cirkulerade även till Mälardalen.

Solhjorten var populär från Anatolien till södra Skandinavien. Kelterna kallade den antagligen Cernunnos och den var symbol och stjärna där året började. Norra Skandinavien däremot hade sannolikt en älg alternativt renen som symboldjur. Vissa samestammar hade den på himlavalvet som en enorm stor stjärnbild med Orion som bakdel och Cassiopeja som hornkrona. Det var ett sätt att fånga himlavalvet skenbara rörelse så att man kunne ta ut märken för tidens gång. Det ena sättet är lika bra som det andra så länge det fungerar.

Myntet till vänster har tre symboler huvudet, ormen och trefalden. Här är det knappast stjärnbilder, men väl tre principer. Huvudet är "ledarskapet" eller "den högsta" och antagligen förband man detta med solen. Ormen är tillväxten och livmodern vars tid man upprepade varje odlingssäsong. Trefalden är kanske i första hand det tredelade månåret, men även principer vi knappast kan få veta något om. Det kan symboliseras med tre gudagestalter eller en trehövdad figur. Trefaldsymbolen syns även på Gotlands bildstenar.

Myntet till höger är en annan variant och där vi har även andra sidan. Där är huvudet utbytt mot en ring omgiven av pärlor eller mindre punkter, vilket gör att vi eventuellt kan byta ut huvudet eller ANSUR mot detta. Vi får jämföra med Eddan och norröna verk som nu och då betonar vissa begrepp. Dåtiden viste vad man menade, medan vi bara kan gissa.

Det saknade huvudet finns på andra sidan och hela fem stycken. Fyra av dem markerar solstånden och det i mitten visar att solen är i centrum. Möjligtvis är maskerna också en symbol för solen, eftersom man inte ser på solen utan skydd. Vidare finns spiralerna IN och UT och de slutna symbolerna är säkerligen vinterhalvåret.

Exemplet med samernas Himmelsälg gör att vi inte vet säkert var denna hjort ska placeras. Hällristningarnas hjortdjur finns i trakten av Perseus och Pegasus. Deras världsbild var inte standardiserad på vårt sätt så att grekernas och Eddans beskrivning av allt var allenarådande. Vi möter det omedelbart om vi försöker tyda de två orden ALU och LAUKAR … jag köper inte tolkningen "öl och lök", utan låter det hellre förbli en gåta eftersom jag inte vet säkert

Ock verkar det troligt att ALU betyder "början (av fruktbarhet)" medan Laukar kan vara namn på idolen. Vi har i Danmark mängder av ortnamn som visar på helt andra kulturord än de vi känner till från Eddan. Tvärtom verkar det som att Oden och Tor invandrat från Rhenlandet under romersk tid. Snorre kanske har rätt när han menar att Oden gjorde ett uppehåll i Saxland innan han fortsatte till Danmark och senare till Uppland.

Apropå Hobygåtan är den ett exempel på hur södern myter fördes till Norden via föremål med myt och historia.

Romernas Jupiter / Iovi hade alltid sin örn i sällskap och om man har den på huvudet vet man var man har den. Örnen finns i myt som solörn och den hämtade elden dvs. blixten. Både sol och blixt har något otyglat titaniskt över sig. Men sen vad andra fågeln här föreställer är svårare i sammanhanget.

Här ser vi de tidigaste tvinnade ormarna jag sett från Norden. De symboliserar livets kamp mellan det uppbyggande och nedbrytande. Förfäderna insåg att båda är en nödvändighet, medan kristendomen svart-vita världsbild förutsätter att man förnekar den nedbrytande parten. De betyder även fördrag eftersom båda måste komma överens eller balansera ut varandra.

Vi ser dessa på Gotlands bildstenar och även några av runstenarna, som symbol för att livskampen tagit slut. Ibland ser vi dem med olika huvud och där ulvhuvudet väl är "den värsta".

De s.k. ryttarbrakteaterna är egentligen sammansatta av enskilda symboler. På hästen finns ett huvud och sällan en ryttare. Huvudet var symbol för ledarfunktionen och i Rom i praktiken kejsaren som var guden Iovis ställföreträdare. På samma sätt var det nog i Norden att många kultsammanslutningar hade sin rituella ledare. Här menas då manlig medan andra kanske hade två, tre eller en kvinna. Men ryttarbrakteaten visar på en ledare.

Huvudfiguren är dock hästen som ofta har försetts med horn. Det är en av de äldsta "civiliserade" symbolen vi ser på den runt 5000 år gamla Narmerpaletten i Egypten och i Sumer bara gudaidolerna i regel en fyrdubbel hornkrona dvs. symbol för de fyra soltidpunkterna. Hornaltare blev standard i Anatolien och i grekiska kulturen. I Norden syns hornkronan först under sista årtusendet f.Kr. dessförinnan ser man oftast fågelhuvuden.

De tidiga romerska kejsarna bär ibland hornkrona på mynten i sin egenskap av Iovis ställföreträdare och ledare av sol- och årsritualet.

De obegripliga bokstäverna på hästsidan har inget intresse. Staven med korssymbol är ett märke för vårens början ty man måstet se figuren under hästen som ett Vi. Det ska möjligen stå VI i rektangeln. Hästen är utan tvivel Solhästen med solkrans runt huvudet.

Hästen började använda i symboliken senast under sista årtusendet f.Kr. och då av stammar som var "hästkarlar". Romarna började på alvar med kavalleri under 300-talet och vissa keltiska stammar var kända som hästkarlar. Taktiken var "lätta kavalleriet" som red snett mot romarnas front och ylade och skrek för att sätta skräck i romarna.

Romarna använde en tank av människor dvs. en enhet skyddad av sina sköldar. Om nu nerverna svek när de skräckinjagande ofta nakna kelterna med vitt hår red emot dem … ja då hade man splittrat ordningen och kunne skingra och slå ned den romerska effektiviteten. Romarna utmålar alltid kelter och i synnerhet eriler som vilda och farliga … jag säger tro dem inte. Tyck inte synd om romare som lät vilda djur äta bundna människor eller mejade ned keltiska byar. Det är knappast högkultur ens … det är bara den starkares rätt, knytnäverätten.

På Hardaknuds mynt ser vi en "uppstigande örn" man brukar kalla Merovingerörn med rötter hos Merovingerna förstås.

Hästsidan är i stort sett lik föregående mynt. Även bland Svend Estridsens många mynt hittar vi något liknande. En blick på hans samling visar halvmånar, grekiska likarmade kors, tre punkter, dubbel-w form m.fl. för det mesta måste ses som dekoration. Men en fyrdelning eller tredelning av baksidan i grunden symboliserar tiden. Kungen var fortsatt en symbol för "ålderman, årman, tidman" dvs. samhällets rituella ledare.

Seden med dessa tidsymboler slutade med biskop Absalon den Store i mitten av 1100-talet.En biskop sattes på andra sidan av myntet. Man kan säga att det blev en arbetsdelning mellan biskop och kung. Det var ingen egentlig nyhet därför att vissa stammar hade tidigare delat på administration och ritual.

Nu till viet som naturligtvis egentligen kunne ta vilken form som helst, bara man kunne bestämma förhållandet mellan stjärnor, solbana och månbana.

Viet

Här rör det sig om tidsflödet och bestämmande av tiden vid en viss tidpunkt på året och sannolikt runt första augusti. V:ets vinkel är 22,5 grader eller 1/16 av cirkeln eftersom man säkerligen utgick från delning av kvadraten på enklaste sättet genom att halvera upprepade gånger. Detta är en förenkling från tidigare kvadratiska former och förmodligen en 90 graders vinkel alternativt 45 grader vilket är svårt att fånga med ögat.

Området vid kungagravarna i Jellinge är förstås välutforskat även om kanske få känner till spåren av de gamla stensträngarna och att det stått en stolpe på mittlinjen. Därtill menar man att det funnits ett tempel också i första versionen. Observera att det låg en gravhög i centrum och att den förmodligen har haft mer symboliskt värde än att vara gjort över en präst eller hövding. Det var Tiden man hade begravt i högen.

I fas II och III gjordes kungagravar över de första omvända kungarna och det byggdes en kyrka på det forna templets plats. Till saken hör förstås att Jellinge varit tingsplats.

Tibirke ligger på nordvästra Själland och V:t syntes ännu på 1700-talet. Tyvärr kom svåra sandstormar att täcka över det hela. Tingsted ligger på Lolland och var förmodligen i bruk bland traktens bönder fram till 1700-talet.

Vi har i Norden ett relativt stort antal ortnamn som slutar på -vi. Dessa orter har förmodligen haft en anläggning av denna typ. Överst på Sparlösastenen står ordet VI separat på två ställen i samband med en figur man känner igen från hällristningarna och även från Flyhov i Västergötland.

Ytterligare indikationer är orden VISE och VISING vilket antagligen betyder att man haft en präst eller årman/ålderman med ansvar för Tidens ceremoniell. Kyrkan tog ju över detta och använde precis samma symboler för bestämmandet av månåret som man gjort i tusentals år. Många kulturer har utan avbrott fram till våra dagar följd deras gamla system byggt på djurkretsen och månens gång.

Detta är en blandning mellan myt och några viktiga begrepp i den urgamla kalendern. Ormarna är de äldsta symbolerna vi finner på samma sätt på Högsbyns ristning Häll 1. Där har ormarna skarvats på samma sätt med en liten bit. Övre slingan är delad i två ormar med ett skarvbleck. På detta finns en symbol som betyder "månens fallande nod".

Bersärken på undre ormen ska säkert vara Björnväktaren och man utmärker den som en av deras fixstjärnor. Hjälten Sigurd håller på att steka Fafners hjärta och lär sig det fina i kråksången. Om Tyr lärde sig vad smärta är lär sig Sigurd att lyssna på de små signalerna och tingen i livet. Det finns smedsverktyg och en dräpt Regin. Notera hammaren som ser ut som en Torshammare, men kanske var den vanliga modellen för smeder.

Vi känner sagan om Sigurd Fafnersbane men som alltid är de yngre hjältemyter variationer av äldre stoff. Bakom i trädet sitter fåglarna han nu börjar förstå, men är det de gamla Odensfåglarna Örn och Kråka måntro? 

I alla händelser avspeglar ristningen på samma gån en saga och deras världsordning som var kalendern … så som den är i dag. Särskilt direktörer har en särskild "planner och scheduler" … ty numera ska det sägas på engelska.