Guldmedaljonger

Guldbrakteat, guldmedaljong, romerska mynt

Wälska kornet

Kartan är från 1952 men jag har kompletterat den lite. Den ger en bild av utbredningen av alla brakteater. Den s.k. ryttarbrakteaten har samma utbredningsområde och är dominerande i fynden. Det är i viss mån ett kulturskifte med havsguden till häst. Men även grekernas havsgud använde åtminstone sjöhästar ibland. De finns såväl hos oss som i högkulturerna under bronsåldern som galjonsbilder. Antagligen inspirerades överklassen eller legionärerna av att romarna införde kavalleri i början av 300-talet.

Kartan sammanfaller i det mesta även med utbredningen av den korsformade bronsfibulan som är något av en gemensam nämnare för anglerna och jutarna som flyttade till Anglia i England i slutet på 400-talet. Eftersom brakteaterna i gravfynd i regel sammanfaller med stor rikedom är det naturligt att antaga att det var en skild klass som fanns överallt inom området

De finns många gåtor när det gäller guldet från denna period. Exempel är de stora guldfynden av obearbetat guld från Södermanland 12,5 kilo och Västergötland 7,1 kilo. Varifrån kom detta? Var det rövat ifrån Efesos-templet och Grekland på 260-talet? Tillhörde det en kultsammanslutning som samlat det under en lång tid. En väsentlig del var omvandlat till kultguld som halskragar och halsringar, varför det är naturligt att anta att medlemmarna skänkte åtminstone en del av sitt förvärv till sammanslutningen.

För vår tid är det minst sagt märkligt att man kastat en del av det i mossen eller annars visat att det hade inget värde längre. Vist förekommer det i våra dagar att man lägger ned mycket guld för kultiska ändamål. Exempelvis grekiskt ortodoxa kyrkan glimmar av guld och inte bara ikonerna. Men det förekommer ju också på andra håll i världen

En del av gåtan är förstås varför man begravde stora mängder guld och värdeföremål med en eller ett par generationer under en kort tid. Guldmedaljongerna är bara en liten del av mängden även om hittills hittats närmare 1000 stycken, men med et snittvärde på 5 gram blir det bara 5 kilo.

Denna avdelning är också ett underlag för att förstås Gallehushornens bildvärld. Som alltid hade varje tid sin förhistoria och för vissa saker får vi gå långt bakåt för att förstå symboliken. Folkminnet och traditionen är hur lång som helst om det bara finns bärare, traditioner eller fysiska förmedlare.

Här gäller det närmast att tolka idéerna och ge så mycken bakgrund som det går att få fram. En genomlysning av idéerna kan inte begränsa sig bara till de s.k. Guldbrakteaterna utan måste se till helheten och allt figurativt material

I Norden vill man se en utveckling från att man gjorde romerska aureus till smycken genom att bara löda på en ögla så att det blev ett hängsmycke. Men i Rom utgavs guldmedaljonger med ögla avsedda som prydnader för kvinnor. Kanske man importerat en sådan och sen var det hela i gång.

Nästa steg skulle då vara att själv prägla guldbrakteater med plagiat av romerska mynt. Materialet är så litet och frågan har ingen stor betydelse. Däremot är det klart att den ensidigt präglade brakteaten är en nordisk uppfinning. En del är kanske slagna med stämpel eftersom det finns flera exemplar av samma motiv såsom exempelvis Maglemoses 4 likadana exemplar. Medan andra är kan vara präglade från baksidan eftersom de kan skilja sig lite vid exakt granskning. Samma gäller de ungefär samtidiga s.k. Guldgubbarna.

Det finns förstås en stor variation i teknisk färdighet och det hela var en ny teknik. En del kan vara gjorda av greker i exempelvis Olbia vid nuvarande Odessa. På medaljonger och guldhalskragar finns granulat och filigranarbete och det har man nog fått köpa eller lära sig av fackmän.

I fortsättningen använder jag ordet medaljong eftersom det är mer begripligt än proffsens gulbrakteat. Man måste för att skilja på senare medeltida mynt kallade brakteater sätta ett "guld" före när man menar folkvandringstiden guldbrakteater.

Vi måste tala om hela Norden även om exempelvis Östra Sverige kan ha avvikit en del från det gemensamma. Fynd i Finland visar att även där omfattades man av den senkeltiska stilen.

Förmodligen har stora delar av Norden varit rena vildmarker eller obebodda. Andra delar kan ha isolerat sig kulturellt och faktiskt. Vi iakttar kulturyttringar som förutsätter att man haft kontakt med kulturbärarna på sätt eller annat.

Kanske medaljongerna var fästmögåvor eller morgongåvor. Med feodalism följer i regel uppdelning i privat egendom. Kvinnans ställning försvagas från att ha varit jämställd ja rent av centrum för hemmet och ägandet. Å andra sidan kan vi knappast generalisera utan sederna har säkerligen varit lite olika i olika delar av Norden