Guldmedaljer ca 300 - 400 AD

Guldmedalj, guldmynt, solidus, kejsarmedaljong, Constans, Constantius II, solkusken, ryttare, lite statistik

De flesta medaljonger/ medaljer är slitna och vissa till nästan oigenkännlighet. De har förmodligen burits av kvinnor eftersom fynden av dessa plus brakteaterna visar att de finns oftast i kvinnogravar. Nedläggningstiden för dessa kan vara så sent som under 500 - 600-tal och där de då gått i släkten som arv. För vår undersökning är det rätt obekvämt att dela upp i medaljonger, kopior och brakteater eftersom vi är intresserade av motivet och texten och att kunna datera tillverkningen på ett ungefär.

Det är svårt att se skillnad på guldmyntet solidus och på kejsarmedaljongen utom förstås att medaljongen har en ösken. Dessutom gjordes den oftast tyngre. En solidus vägde ca 4,2 gram dvs. i klass med en mindre guldring. En typisk vikt för efterlikningarna av romerska mynt/ medaljonger har diametern 35 mm och väger runt 20 gram.

Det finns exempel på att man lödd på en ösken direkt på en solidus, men oftast har man lagt till nån bård och man var under en period förtjust i att löda på guldgranulat på möjliga och omöjliga ställen. Ett oerhört jobb som knappast överträffats senare att löda exempelvis spiralmönster med finaste guldgranulat … punscha in strålmönster eller annat på större guldbrakteater och kvinnosmycken.

Naturligtvis har många forskare sagt sitt från fyndperioden på 1800-talet och framåt. Å andra sidan har mycket vatten runnit och nya data har tillkommit. För min del letar jag alltid efter originalet och ursprunget till idéerna. I detta fall tycks 300-talet ha varit den period då man tjänade guld i Rom och förde med sig inte bara det utan den romerska världen i symbolik och importvaror till södra Skandinavien.

Motiv av denna art är ägnade att sätta igång fantasin. Speciellt om man tror det värsta om primitiva nordbor och antar att de var schamaner. Annars visar kejsarbilden att det är mycket romerskt bakom bilden och de var då bara "schamaner" nere i Rom.

Man kan likna romerska kulturen med "Solörnen från barbariska Rom" där Nordens folk i viss mån värjde sig för dess anfall genom att i längden förhöja sin egen kultur. I dag kommer Örnen från väster och det är inte mycket sol den bringar. Jag har fortfarande inte kunnat smälta att Moder Sveas pojkar tillåter att man svälter ihjäl svenska medborgare bara för att örnen svävar över oss. --- Förklaring till motivet i bilden av reversen finns på mynt med solekipaget.

Man får komma ihåg att de tidiga dynastiska kejsarna var "solkejsare" utan att för den skuld stirra sig solblind av kult … Constantin I började 310 AD slå solidus om ca 4,62 gr = 1/72 av romerska pundet. Det ersatte den tidiga aureus som var 1/60 av pundet. Det kom att bli den nya legionärsolden. I Brangstrupsfyndet finns hela 13 solidus av den stora militärkejsaren som startade en dynasti som höll i ett par generationer.

Valentinian I valdes 361 AD av arméerna och hans släkt vi vet med säkerhet at han anställde nordbor: Det skrivs att en cohort dvs. 400 - 500 man var i palatsgardet. De verkliga nordiska bevisen är medaljer och brakteater med dessa släkters namn Med stor sannolikhet använde man sina idolers namn och bild i den vardagliga symboliken och icke ett par hundra år senare. Vi tycker kanske tekniken är lite primitiv, men med tanke på att de redan behärskade filigran-tekniken hade de bara kvar att lära arbeta med bilder i miniatyr och att skriva begriplig text..

Dessa två brakteater visar oss hur "lätta kavalleriet" var utrustad med spjut, kortvärdet spatha och rund sköld. Lägg märke till tyglarna som är ringar något specifikt för Norden? Av 12 "hemmagjorda" guldmedaljer har 7 en ryttare på frånsidan. En har en soldat med spjut och sköld samt två med ett par som håller ett trofé

Som motiv betraktat har finns det liknande bakåt åtminstone till bronsåldern. Det måste vara något specifikt nordiskt att det finns en man och kvinnan vid trofé-staven såsom den halvt romerska varianten på frånsidan av Åk, Möremedaljen. Om man nu inte menar att det är nån gudinna. Men vi får kanske minnas att i Beowulf bringar hjälten hem bytet till husfrun för att "tillväxa" som denna vegetativa stav från Vika.

Det finns ytterligare en frånsida från Aneby, Smålanda där ryttaren stannar framför en flicka med en kvistig stav. På dess framsida finns ett huvud och en orm som förstärker intrycket av att jordens fruktbarhet är viktigare än guldet kanske.

Med tanke på den stora mängden "ormgropsmotiv" och andra fruktbarhetssymboler kommer man att tänka på att beställarna av dessa smycken kanske var kvinnor. De var inte så intresserade av spjut och svärd. På medaljerna från Aak, Möre och Tunalund, Uppland hart man komponerat in Solörnen så att den bär Solkungens huvud.

Exemplaret från Svarteborg, Bohuslän är slitet har en byst på båda sidorna gjorda med samma stämpel. Strålkransen är nästan helt nedsliten ... Constantin I grundade Konstantinopel som en bättre plats att försvara östra gränsen och det då växande hotet från goterna. Dessförinnan hade man provat med tre maktcentra i Milano, Trier och Tessaloniki, men tre maktsugna är svårt att hålla reda på..

Kejsarna brottades vid denna tid med rikets storlek och förmodligen även med familjeidyllen så att de delade makten med en broder i Rom eller Bysans. Förutom att provinsernas befälhavare stod på lur för att överta makten om tillfälle gavs även om det formellt var militären som valde sin kejsare. Ofta uppehöll sig kejsaren i den provins det var mest oroligt. Constatinesläkten kom ursprungligen från Serbien medan Valentinian kom från Pannonien/ Ungarn.

De sex romerska guldmedaljerna är givna av Constantin I 306 - 337 AD; sonen Constantius II 337 - 364 AD; två av Valentinian I 364 - 375 han hade ett palatsgarde bestående va 500 - 600 heruler och slutligen en av Valens 364 - 378 AD hans bror som mest kämpade i Östrom. Fyndplatserna är ett par på Fyn och sen Jylland, Själland och ett par i Norge. Med lite fler exemplar av medaljer och brakteater influerade av Rom ska vi se att hela Sydskandinavien var influerade av Rom så som vi ser av guldet symbolik och förekomsterna.

Solidusfynd från denna tidiga period finns endast ett par fynd. Beresina, Ukraina från Constantius II 337 - 364 AD funnen tillsammans med en brakteat med Baldermotiv och en med Solryttare. Landegge, Hannover Valentinian I solidus tillsammans med 3 likadana brakteater typ solryttare med örnhjälm samt 1 med ormgrop.

Två dubbelsidiga medaljer skiljer sig ut genom att vara i det närmaste helnordiska i stilen och har gemensamt baksidan som i ena fallet Frejlev, Lolland har månårets tredelning medan Lyngby Randers har årets fyrdelning. Framsidan är nordisk keltiskt med den långhåriga plus de två ormarna som finns lite överallt så länge symbolik och runor ristades i sten.

Dessa två visar klart att man tänkte främst visa den nordiska världsordningen. Det finns runt 40 brakteater med byst där den romerska stilen gradvis försvinner. Pannbandet finns på en del brakteater, medan håret blir keltiskt. Man vill ha med solörnen och experimenterar med att sätta Solörnhuvudet i ändan på de långa håret istället för att ha den i bildfältet fritt.

Frisyrerna kan också vara romerska och något som kanske är ett mellanting dvs. en "rakborste". Den är förmodligen en rest från tiden då man smorde in håret med fett och kalk … nuförtiden finns ju speciell gelé. Jag är rätt så tunnhårig på flinten, men drömmer om att med gelé kunna åstadkomma en tuppkam från vänster öga till höger öra. Det har jag inte sett någon har än?

Även vissa romerska kejsare försökte ett tag med en svinborstfrisyr de tagit efter från kelterna eller kanske från herulerna. Vi hör vilda rykten om dem men det var kanske bara en kort period som gav upphov till dem.

Lite statistik brakteater och runor