Brakteater med huvud

Brakteater, Constantin den Stores tre söner, Constans I, Constans II, Constantine II, Valentinian I, Valens, heruler, palatsgardet, fotfolkslegion, solörn, talare,| thegn

De två brakteaterna är unika genom att de är ren nordisk produktion med två kejsare som förmodligen ska vara Constans och hans bror Constans I. Constantin den Stores tre söner var Constans II 337 - 361 AD och hans bror Constans I. Den tredje brodern Constantine II dog 340 AD varför denna guldbrakteat kan dateras till 340 - 350 AD då Constans I dog sistnämnda år. Det finns fynd efter alla fyra plus efter Valentinian I 364 - 375 AD och Valens 364 - 378 och där kejsarbilden är ungefär som på solidus ovan.

De två brödraparen samregerade som synes och utseendet var antagligen liknande där det oftast är stor porträttlikhet på mynten så vitt vi vet. Dessa namn förekommer på ungefär hälften av fynden av medaljonger och efterlikningar. Det finns all skäl att anta att man kopierat kejsarbilden från original medaljonger eller solidus. Därtill är det naturligt att datera tillverkningstiden till dessa kejsares regeringstid.

Av runt 50 kilo i guldfynd har mindre än 10 kilo använts till smycken och brakteater. Guldbrakteaterna är ofta tunna med bilden pressad eller stämplad och en vikt på mindre än en solidus 2 - 5 gram och storleken mellan 25 och 50 mm diameter. Det visar att det kollektiva ägandet av halsringar och halskragar var det viktigaste. Tillverkningen av brakteater och smycken har till stor del varit åt kvinnan medan en kategori av större brakteater kan ha varit avsedda som rituella symboler för ledaren vid sidan om förekomsten av halsringar.

Dessa medaljonger och guldbrakteater ger en direkt förbindelse mellan herulerna i Rom och å andra sidan erilerna på Fyn. Skribenten Ammianus Marcellinus skriver närmast om tiden 360 AD och framåt då han berättar att hjälptrupper från herulerna tillsammans med bataver samt Jovii och Victores legionerna Sistnämnda var ordinarie romerska legioner där man oftast hade en hjälplegion till var och en romersk.

Hjälpstyrkans storlek varierade. Valentinian I hade stora problem med allemanerna med ständiga strider i Gallien. Först var herulerna i Gallien och sen förflyttades de till London och så småningom var de med att försvara Hadrianusvallen under ledning av Theodosius den Äldre runt 368 AD.

Oklart om de följde med Theodosius d.ä. till Rätien / Österike och 373 till Africa. 364 AD omtalas att Valentinian hade en cohort heruler vi palatsgardet. En del talar för att han gav kavalleriet bland herulerna "lotter" i Pannonien och att det kom att bli en hemort för en del ryttarhustrur inom romarriket och Heruli nämns 375 som en skattskyldig stam. Det finns gravstenar i Concordia, Italien som minne av att fotfolkslegionen var placerad där.

Men nu till Norden där vi finner spår efter romerskt hårband och kråset på dräkten på runt hälften av totalt 400 motiv. I övrigt är dessa mycket olika undantaget att åtta stycken har keltiskt långt hår vilket är utmärkande för solryttaren. Solryttaren från Fyn (okänt fyndort) har ett tydligt romerskt huvud med diademband med lösa ändor i nacken.. Nära nog lika tydligt är "Småland"-brakteaten. Slutligen Maglemosesmannen bär keltisk halsring men har en sköld som kan jämföras med en solidus av Leo I

Håret är keltiskt till formen genom att det slutar i en slinga där man satt Solörnens huvud. Örnen var Jupiters fågel och associerar till solen och elden. Enligt nån spridd myt hämtade Örnen elden kanske i form av blixten till jorden. I romerska armén var den tidigt legionernas standard och när väl man anlagt vägar rörde man sig som blixten i erövrade områden.

Här ser vi antydan till hårband med lös ända i nacken och kråset ska väl vara romerskt Texten är typisk för många på brakteater att många forskare har försökt sen 1800-talet men gåt bet. Solkransen förstärker känslan av symbol för solens kraft.

Denna är också från Darum, Ribetrakten. Texten tolkar jag "ladda" och formen med suffixet -ila är diminutiv varför jag läser den på detta viset. Eftersom det ofta handlar om jordens fruktbarhet och förberedelse för sådd faller texten naturligt. Men man får jämföra med helheten och man andra texter och bilder med liknande antydan.

Det finns en antydan till hårband med lösa änder över huvudet. .Under finns något långt djur kanske dvs. "Ormen". Benet syftar kanske på "Långben" en figur vi ser på brakteater med Baldersmyten. Handen håller i den långa näsan och ger anledning till huvudbry. Där får man kanske minnas att detta ska förmodligen vara en helt virtuell figur från symbolikens värld och man vet aldrig hur de agerar.

Annars finns tre brakteater i denna kategori som för handen till munnen eller håller tummen i munnen.. Man kan associerar till Sigurdsmyten där han slicker tummen på drakens blod och förstår fågelsången genom att ha fått kunskap. På Undleybrakteaten finns ordspråket "Yla med vargarna pojkar, det lönar sig" så kanske man medvetet sökte kunskap i Rom.

Återigen en knappt begriplig text. "glola" tolkar man som "skina eller lysa" underförstått solen växtkraft. Här tycks huvudet få kraften från ovan. Bakom huvudet finns en symbol för solårets delning i kvartal.

Här har man markerat antingen tungan eller talandet. Det är en antydning som passar ihop med de lokala ritualledarna som "talare" = thegn, där denna förstås var Solen och Tidens talesman eller i praktiken "årmannen" som höll reda på vad som ska göras.

Texten är A: LLET svastika ORUI och B: ILIATHRDTL och det finns en annan snarlik från Darum, Ribe med samma Solman/ Månman men dubbelt så stor med bård i flera mönster 44 mm och 8, 5 gram. En tredje finns med samma man från Nebenstedt men en annan text där halva möjligen kan läsas "den glansögda".

Vi får en aning om at det är solen eller månen som håller för munnen. Man måste ta med månen också dels för de 3 x 3 cirklarna som hör till månräkning och mer bestämt fullmånen som var manlig och syns i Angeln och Nordtysklands symbolik. Skillnaden är inte så stor bara att solen var värmeflödet medan månen var vattenflödet. Det finns andra tecken på gemensam kultur från Ribe till Hannover.

Detta exempel visar också att om man ska tolka idéerna i materialet kan man inte använda Montelius' kategorier eftersom motivens betydelse går in i varandra. För oss och kanske även för forntiden människor är personifikationen det stora problemet.

Så snart som de personifierade alla naturliga företeelser står vi där och måste dubbeltänka. Vad menar man med nysten, med hästen, örnen osv. Jag antar att man använde båda hjärnhalvorna och var mer poetiskt lagda en vi för att kunna genomskåda alla metaforer och liknelser. Eftersom jag har en fot sen barndomen känner jag igen den jordnära poesin i alla dessa brakteater. Men det är förstå en individuell känsla. Sen tycker jag kanske att vår tid skulle behöva lite av omtanken och symbiosen med Moder Jord om vi nu vill bevara en levande planet.

Romersk hårband men obegripliga runor och romerska bokstäver. Nästan lika obegripligt är teckningen under huvudet. Förmodligen ska det vara "långbenet" dvs. solvärmen som tränger ned i jorden och det blir "KLICK " och en förening där.

Symboliken förstås bäst genom att jämföra med Baldersmyten på brakteater och även med en figur som har "gummiben". Det finns många exemplar som behandlas skilt. Men dessa övergår sen också i "ormgropen" som är jordens och dess växtkraft

Även på denna dubbelbrakteat från Gotland handlar symboliken om svastikan och solåret. En vegetativ symbol söker munnen och på ett liknande exemplar ser den mer ut som en orm, symbol för tillväxten. Baksidan ormar är symboler för årstidernas växling och tillväxt

Även denna enkla brakteat har symboler för Solörnen och tillväxten. Detta är långt från Eddalitteraturen heroiska gudar. Men det är ett bättre bevis för förfädernas tro än många spekulationer och mycken litteratur.

Att tolka guldålderns symbolism blir som ett lapptäcke av många små bitar som kompletterar varandra: Vi får en symbol här och ett ord där … men ingen Oden och ingen Tor. Därför måste vi sluta oss till att erilerna var ett släkte för sig som tog sin visdom med sig i graven.