Vilda jakten

Vilda jakten … ikoner fortsättning

Jakt till häst är fortfarande för det mesta överklassnöje. Kampen med Draken är kanske både nytta och nöje när vi förstår omskrivningen av att på något sätt tjäna guld. Fortfarande domineras vårt TV-utbud av striden med Draken och vilda jakten på guld.

Vilda jakten med hundar, St. Göran, Draken, Fenrisulven, Mithras, Remus, Romulus, ulvhedin, bärsärk, keltisk halsring, futhark, bullret av kattfötter, kvinnans skägg, bergets rötter, björnens senor, fiskens andedräkt, fågelns spott

Motiv brakteater etc. |Var är löken |Solhäst |Solkungar |A-brakteat | Medaljonger |Ansur |ikoner 1 | Vilda jakten | TyrbrakteatenGerete-brakteaten | Baldersmyt bakgrund |Baldersmyten i guld | Solhjorten | Guldhornen | symboler |uppdaterat 2002-03-20

Övrigt om eriler | Runors bärare| ursprung | tidiga runor| kulturord | ortnamn |Kelter | eril zenit |romerska kejsare | Fibulor | Fynd | Var de kristna| panel | hem

Vilda Jakten

Denna bild som kan vara jakt med hundar skildrar möjligen vardagslivet bland överklassen. Det är den bild pojkar i åldern 12 till 102 gärna vill se av livet. Det styva håret är "gammalt keltiskt och vilt". Scenen är nästa naturlig och privat. Detta exemplar har hittats i en stenhög på gården Raunes, Vats sn, Rogaland.

Svastikan och tre-punktsymbolen är just en vanlig påminnelse om året. De fem punkterna grunnar jag fortfarande på, men har sett dem också på Högsbys häll 1 under Lilla Björn där de var en sorts hänvisning. Man har dragit ned fem punkter på hästen högre ben och de kan möjligen symboliserar "fem månar" eftersom liknande motiv tycks ha den betydelsen. Att det är fem kan betyda den "tillåtna" jakttiden dvs. när det var klokast att jaga bästa köttet.

St. Göran och Draken från Gudbrandsdalen, Opland

Denna bild är ägnad att förvåna och sätta myror på flinten. Som sådan skulle den vara äldsta St. Göran jag känner till. Om det inte vore för att man fann den under altaret i Frons kyrka. Allmänt förekommer den i kyrkliga sammanhang först under korstågstiden på 1100-talet då många dopfuntar och annat dekorerades med detta motiv för Guds Ryttare.

Dock är osvuret bäst.

Ulven och Solryttaren från Skåne

Ulven föddes ur en så prosaisk företeelse som att bestämma tiden. Eftersom det var en abstrakt företeelse var det naturligt om den fick allehanda proportioner där fantasin fick flöda. Det började med att Fenrisulvens band gjordes av bullret av kattfötter, kvinnans skägg, bergets rötter, björnens senor, fiskens andedräkt och fågelns spott

… som liten undrade jag ibland hur det såg ut men var allmänt rätt godtrogen. Det nobla ryttarsläktet behövde en leda FI och en omskrivning för vad de kämpade emot. Inte obekant i våra dagars hetsjakter på folk.

Till samma tid och syndrom hör de då relativt nya mörka trosriktningarna såsom kristendomen och zoroasterismen från ryttarfolkets Iran som säkerligen förmedlades till Norden. Man personifierade ondskan för att få grepp om den, men samtidigt blev det fyrkantigt och overkligt eftersom det inte finns ondska men folk gör handlingar som har ond verkan. Abstrakta begrepp äga ej självständig existens utan är ord att beskriva verkligheten med. Men det är alltid frestande att skapa en syndabock att skylla på.

Är detta Mithras som föds ur berget? Straubing Bayern

Man kan inte vara säker om det är en variant av odlingsmyten. Där vi har dels en flicka som föds ur Underjorden men även en pojke som förmodligen är Lilla Hans på danska. Men samma symbolik går förstås i överförd bemärkelse även för de som "söker pärlan" eller strider med Draken. Det kan också vara en önskan om återfödelse eftersom, man fann den i en grav som ett halssmycke.

Mithraismen florerade bland Roms legioner åtminstone i början av årtusendet. Kristen fundamentalism tog säkerligen inte död på den omedelbart med Thedosius' kättardekret. Sannolikt är maskerna på vissa guldbrakteater och andra smycken ett utslag av detta.

Det var gammal sed att man inte fick se "underjordens ansikte" eller annat som hör till en "annan värld" … vid björnjakt måste kvinnor och barn se genom en ring in björnens värld. Naturligtvis var detta för att inskärpa reglerna vid denna farliga jakt … Vissa broderskap maskerar sig fortfarande. Lika gärna ville man i striden skilja på "min värld" och "stridens värld" för att inte känna efter vad som fanns som motståndare.

För dåtiden var det ingen större skillnad att tala om Ulvens, Bockens eller Hästens tid eftersom man antingen förband det med vissa händelser vid en viss tid på året eller med deras kalender och dess ikoner. Vi är ställda om vi inte känner koderna till kalendern och året. I denna bild ser vi de två svastika som står för halvår i detta fall och Djuret har en märklig bakfot, som också utsäger att det är inte veklighet. Å andra sidan finns spjutet som nog associerar mer till verklig jakt.

Det flygande håret och hästen position ger fartens dynamik i bilden. Säkerligen har även guldsmeden gillat att flyga fram med en häst Jagande djur och människor har en inneboende dynamik att tjusningen/ intensiteten kommer först när villebrådet börjar springa. Det sätter igång djupa instinkter som funnits i livsformerna första stegen i utvecklingen att det är lättast att se och jaga något som rör sig i en viss riktning.

Man har säkerligen jagat krondjuren, men prova själv att teckna exempelvis en hjort/ älg på en så liten yta. Men likt många bilder är det ändock en distanserad känsla man får när man ser noga på många av dessa konstverk.. Man märker glimten i ögat där det inte har varit lätt att få en bra bild på den lilla ytan som oftast är bara 25 - 40 mm i diameter.

Det finns fler motiv där man anar jakt även om det inte finns vapen med, så att det kan lika bra vara ikoner eller stjärnbilder. Exempelvis finns i fyndet från Maglemose som hade fyra ryttarbrakteater varav två har något som liknar en gris som extra djur. En liknande finns från Tranegilde nära Köpenhamn. Båda orterna har säkerligen haft fina ollonskogar vid den tiden så vildsvinjakt har säkerligen varit en höjdpunkt på året.

På Gotland finns många fynd av björnklor och säkerligen har Björnen varit Skogens Kung och det verkliga högdjuret eftersom det är en urgammal företeelse.

 

En romersk kejsare och Lupus ammar Remos and Romulus, Undley Suffolk, England

GAGAGA MAGA MEDU

Texten har gett uttolkarna många problem redan från början. Runorna är s.k. anglofrisiska dvs. där man har gjort speciella runor för att kunna uttrycka det vokalrika språket som fanns i väster. Vi har rationaliserat det till våra Å, Ä, Ö bl.a.

De tre orden har man tolkat "yla / gagga … pojkar/ söner …belöning". Min tolkning från höften efter att ha läst förslag är "Yla med Ulven pojkar så får ni belöning". Det finns ett ordspråk på Dal. "Vill man äta med ulvarna, får man tyta (yla) med dem".

En gissning är att germanernas förhållande till romarna var som mellan björn och varg. Ur detta föddes Ulven / Ulvhedinen är egentligen är abstrakt och en beteckning på leda Fi. Den egna sidan tar på sig "björnsärken" och blir bärsärk. Spiralen kan här tolkas "ge och ta" vilket väl ungefär var förhållandet mellan legionärer och Rom.

Detta bronsmynt är myntat i Arles Frankrike och likadant är myntat i Trier, Tyskland

Jag hade tur och hittade med största sannolikhet förlagan i detta mynt från Constantine I:s regeringstid 306 - 337 AD. Kejsaren hade hov i Trier och Rom vid denna tid så det ligger nära till hands om bataver och heruler tjänstgjort som hästgarde redan vi denna tid. Brangstrupfyndet från Fyn har 13 guldmynt av Konstantin, vilket är runt fyra gånger fler än av övriga kejsare.

Det finns ett mindre antal mynt där han avbildas med denna hjälm med skärm och kam. Observera den åttauddiga stjärna som också finns med på brakteaten. Därmed får vi också hjälp med att datera brakteaterna förutom de bästa med kejsarnamn.

Hjälmen har en form man inte normalt hittar och kejsarna vill särskilja sig från mängden med en annorlunda hjälm. Här är tuppkammen liten men från "notitia dignitaum" förmodligen finns avbildade långa kammar som nästan efterapar "det keltiska håret". Å andra sidan finns en bältesplakett i brons från Slovenien ca 500 f.Kr. så idén kan komma därifrån. De romerska militärkejsarna kom ofta från provinserna och då även från Slovenien/ Illyrien och Panonien. Gudinnan Minerva har en sådan hjälm på en del mynt. Egentligen är hjälmen en "keltisk uppfinning" och romarna tog efter sin omvärld ibland.

På en brakteat från Darum kan det vara två stiliserade kamskenor som går ned i nacken. … Se även brakteaten från Aars IndexE. Sen apade officerarna efter och kejsarna fick komma på en ny och präktigare modell. Ursprunget till dessa hjälmar kommer egentligen från kelterna liksom kortsvärdet. Sutton Hoo och Vendels hjälmtyp användes som prakthjälm av Valentinian för att sedermera bli rytteriets hjälm. Det utmärkande är nässkenan.

Det hör till att om än alla inte vill ska alla avguda sin ledare. I mina skrifter har jag gallrat bort tillnamnet "Store" från alla som normalt har det. Ofta är det tillnamn eftervärlden utan nån större eftertanke har tilldelat kejsare och kungar attribut … kanske rojalistisk yra. Vid närmare analys visar det sig att "de stores bragder" inte står sig i evighetens spegel. Värderingar är ofta subjektiva och vilseledande.

Får väl nämna också att Undley ligger i Lakenheath. Där har man på US och RAF-militärbasens område ett gravfält med ca 200 gravar från 500 och 600-tal. Man har gjort en utgrävning av en ryttargrav och med begravd häst och foder samt svärd och sköld … de militära traditionerna tycks stå sig.

Här får vi kanske ta några ord till om Konstantin I och hans kloka strategi som innefattar hjälmen ovan. År 1997 fann man i södra Holland en officershjälm man tror är från hans tid. På framkanten av tuppkammen finns emblemet ChiRo, dvs. PX. Emblemet var gjort av en mycket ljusstark blandning av silverklorid och silveramalgamate (silver-kvicksilver). Tuppkammen var kläd med guldkläde fäst med silver stift. Även hjälmen torde ha varit glänsande, men inga spår finns kvar. Ej heller fanns skärmen som finns på Konstantins hjälm

I solljus måste hjälmen ha varit som en fyrbåge när solens strålar träffade den. För Konstantin och de flesta i hans tid var solen den högste och han försökte förena olika trosriktningar och bl.a. kristendomen som var på frammarsch. Han var fortfarande enligt många generationers tradition ställföreträdare för Deus Sol Invictus = Den oförstörbara Solen.

Inte bara hans romerska armé utan även de flesta av hans inhyrda trupper höll sig till Mithraismen alltså idolen som dödar tjuren alternativ föds ur berget ... Se Hadrianusvallen. Symbolen X stod för solens och P kunne ses som Mithras svärd av soldaterna. På skölden hade man visserligen PX men i skärningen av de överlappande bokstäverna fanns solen. Soldaterna kunne kanske inte läsa men symbolik förstod de. De kristna uppfattade P som symbol för Kristus. Det var viktigare att hålla sig väl med armén än med de kristna, men på detta sätt blev alla parter nöjda.

De militära behöver inbilla sig att "leda FI" är något annat än en människa man kan se i ögonen. Nordborna omvandlade Tjuren till urgamla Fenrisulven, som egentligen var en gammal symbol för skördetiden. Men nu fick den därtill budskapet att man egentligen såg romerska Lupus som fiende. Man ska inte stirra sig blind på solen och i Norden använde man svastikan som påminnelse att det egentligen var Tiden som var högsta domaren. Vi vet inget om deras rituella handlingar.

Tyr lägger till svärdsarmen i Fenrisulvens gap, Hamburgexemplaret

Det finns ett mindre antal spjut, mycket färre svärd och endast ett par yxor i guldbrakteater och annan konst från guldåldern. Svärdet är förstås noblessens och legionärens stolthet. Här ser vi en antydan till vad som blev inte bara överklassans saga utan även alla "pojkars" dröm att "döda Draken".

Senaste tillskottet är "Sagan om Ringen" som man påstår ska vara gammalkeltisk myt. Till att börja mede keltiska halsringen var något helt annat än den Graal man söker och sen dedär hoberna som har så märkliga fötter. Det är inte många som vill veta hur det egentligen var med det keltiska. Hollywood brukar vara experter på att få allt om bakfoten eftersom de inte är insatta i Gamla Världens kultur och dolda språk.

Bönderna har en annan korthuggen och praktisk myt. Den store slagkämpen Tyr var en plåga. Så, sen när de skulle binda Ulven tyckte de var lämpligt att lura Tyr att lägga handen till. När han väl mist handen viste han vad smärta är och han var lämplig som domare. Dessutom hade han ju ingen svärdsarm så han kunne inte söka enkla lösningar. Förövrigt är hjälte lön hugg i häl … som vi ser på en Baldersbrakteaterna. Bondesamhället såg att det var för dyrt att ha en massa hjältar att föda och uppmärksamma så bästa hjälten var en död hjälte där äreminnet kostade bara en gång om man nu inte kunne glömma av det.

För övriga Tyr-brakteater

"Hariuha den fara-vise … ger öga"

Månntro detta är självporträtt av den självsäkra Hariuha som inte har något att frukta därför att han har kunskap och kan "ge öga" … bra så länge han själv tror. Om sen andra tror är en annan sak.

Den har hittats som skattfynd i två exemplar vid Köge, Själland. Det är den ende säkert "magiske" text jag stött på. Det ger ingen anledning att dra slutsatsen att alla eriler sysslade med magi. I själva verket tycks förekomsten vara mycket mindre än våra dagars bondfångare och andra som försöker dra folk vid näsan.

Unikt exemplar från Várpalota, Polen

I symboliken är det i regel bara högsta guden som får "trona". I Rom var det Jupiter med Solörnen vid fötterna ... fast Augustus brukade prova den stolen. Generaler brukar ju sitta långt från striden för att ha överblick eller vad det nu är. Här har han handen mycket nära djurets gap.

Märk också smycket i det långa keltiska håret. Kanske det ska symbolisera svebiska förbundet eftersom vi ser några liknande exempel på ryttarbrakteater där slutsatsen lutar åt denna tolkning. Den största rent keltiska halsringen på runt 2 kilo har hittats i Peterfitz, Polen.

Vadstenbrakteaten med futharken, 30,7 mm, 6,125 gram

Jämfört med de runt 400 motiven är detta en klassisk ryttarbrakteat med behornad häst, keltisk huvud och örnen. LUVA TUWA . FUTHARHGW : HNIJIBRS : TBMEL[NG]O Tack vare denna och de tidiga nordiska raderna från Kylver, Grumpan ochså har rader från Breza, Bosnien … Aquncum, Ungarn …Charnay, Frankrike. Här räknas inte ett fåtal som har antydningar till futhark. De hela futharkarna är förstås ej precis likadana. Det skedde en utveckling för anpassa till lokala språket såsom exempelvis anglofrisiska runor där språket kärvde flera vokaler..

Fast man undrar ibland när det bara är en mindre del av de tidiga texterna vi kan lösa med kända fornspråk inom området. Det finns så pass många fullt begripliga texter att vi ser att de kunne skriva. Sen är det rätt onödigt att spekulera i orsakerna.