Vetandet

 Vad är civilisation?

Det är väl som att svära i kyrkan att överhuvudtaget ställa frågan. Begreppet är närmast ett tabu inom den västerländska teknologiska civilisationen. Man måste se på det med enbart positiv skala såsom man exempelvis använder på intelligens. Inom västerlandet är det i det närmaste förbjudet att säga NEJ till nya uppfinningar inom alla områden från mat till förstörelsevapen.

Men från och med åttiotalet har åtminstone en liten del av oss börjat fråga om inte det är fel i grunderna till vår civilisation när det kan gå så snett att vi förstör naturen, vårt skafferi och förbrukar ändliga tillgångar.

Det är grund nog till att fråga varför har inte vår intelligentia gett sig på att försöka definiera vad civilisation egentligen är? För min del hinner jag inte på kort tid mer än att ställa frågan och ge några drag utifrån min idéforsknings synvinkel.

Innan vi fortsätter är det på en plats att fråga vad vi menar med ordet civilisation. Enligt mina engelska och svenska ordböcker kommer ordet från franskan och 1500-talet. Det var just efter man upptäckt Amerika och kände behov av att fara runt globen och sätta byxor på folk.

Själva tesen utsäger att det är en högdragen smakfråga, eftersom alla samfund nog hade en viss ordning vid den tiden. Frågan är om fransmännen kunne lära annat än franska så att säga. Föga förvånande är den synonyma förklaringen i ordböckerna "Att införa ordnat samhällsskick".

Det är ju något alla världshärskare säger sig införa och vi får aldrig höra vad de s.k. oordnade tycker. Många urgamla välorganiserade samhälle har i synnerhet européerna kört över med sin civilisation.

Som alltid med ord av den art får vi söka oss till latinet och konstatera att roten kommer av civis = medborgare i ett stadssamhälle. Det är väl ungefär vad vi i dag menar att stadssamhället är den enda riktiga världen. Eftersom det historiska perspektivet visar att många städer har gått under och dagens ekologiska vetande säger att städer är ett hot mot naturen, bör man kanske nog låta bli att använda värdeomdömen?

Eftersom en a´n försöker konsekvent tillämpa speciella relativitetsteorin kan ordet förstås inte omedelbart användas vare sig på dagens globala värld eller på forntiden. Vi hör alla till FN och har godtagit folkens självbestämmanderätt. Då kan vi inte omedelbart börja tvinga andra till en demokrati vi i Väst inte ens kan genomföra själva. Man får ta av sig skorna när man ger sig in i andra folks värld …

… för de religiösa och låtsasreligiösa får man nämna Markus 12:31, vilken väl knappast tillåter att man tar på sig stöveln och topprider andra?

Den engelska s.k. empirisk skolan menar att orden ska avspegla verkligheten. Just nu 98-99 håller Tony Blair och amerikanerna på att civilisera en del av världen. Det är icke civiliserad demokrati utan gammal vanlig tyrannisk diktat av världshärskare.

I en civiliserad värld gäller förhandlingar och fördrag och ömsesidig respekt även om nån part gått för långt. Den gamla indoeuropeiska fredstanken bygger på detta, även om sen inte alla kan underordna sig den demokratiska massan.

I klartext Saddam Hussein och Tony Blair är likadana kålsupare vad gäller demokrati och omtanke om folkens ve och väl. Som världsmedborgare har vi ansvar även för andra folkslag. Att använda felaktiga metoder brukar ge efterräkningar i långa loppet.

Forntiden kan förstås bara mätas med dess egna mått. Då får vi definiera civilisation som fast bebyggelse med mer invecklat ritualliv och flera kulturyttringar än i de små ibland ambulerande samhällena. Det är en naturlig följd av ansamlingen och specialiseringen bland människor.

Men som vi ser det i Sumer och Egypten fortsatte man att följa de agrara ritualen även i städerna. Förbindelsen till naturens ban tunnades ut med tiden när präster och profeters arbete att skriva nya regler och uppenbarelser för att bevara greppet.

Vi kan inte dra någon skarp gräns mellan lantbor och urbana, men med det latinska ordet civis underförstår man en medborgare i en stad. Långt fram i tiden fortsatte man med speciella stadslagar som ett annat lagrum jämfört med bondelandet.

Nuförtiden itutas vi att tro att stadsborna har raderat ut lantisarna.

För att vi vetenskapligt ska kunna handskas med det vida begreppet civilisation tvingas vi att dela in det i kategorier. Det är en lite väl ensidig lösning att säga att kristendomen är alla tings mått och att före dopet vid Husaby fanns bara schamaner och en primitiv tro då folk sägs ha trott på spöken och andar. Det är andlig imperialism i en global värld med trosfrihet.

Om man jämför i verkligheten mellan icke bofasta samhällen och de fastboende med odlingar får vi de yttre kännetecken att de bofasta hade fler ritual, ritualföremål och manifestationer. Det är naturligt att om man är bofast hopas allt det synliga. Om vi sätter denna aspekt som en särskiljande faktor finner vi att från fjärde årtusendet f.Kr. och framåt finner vi många lämningar av civilisation.

Därtill har vi den figurativa delen som berättar om utbyte med de s.k. civiliserade länderna. Min forsknings kärna visar att man hade ett skriftspråk som räckte för dem att teckna ned deras ritual och kalendrar. Det är en viktig faktor vi ser i s.k. högkulturer och det skiljer schamaner och ritualsamhällets årmän.

I en jämlik värld med trosfrihet sätter man inte värden på schamaner och årmän. De representerar olika världar eller relativitetssystem och kan bara jämföras med en likare för överlevnad av arten och dess samklang med sitt livsrum.

Kultur en delfråga …

För en del år sen frågade jag mig vad är kultur? Likt många andra frågor kan man inte definiera det i en mening och ej heller genom att sätta upp en enskild kategori.

Det utmärkande draget för kultur är att det ger ett mervärde till vad vi producerar och till livet själv. Vi behöver alltid ett referensvärde att utgå ifrån. I detta fall exempelvis urmänniskan som livnärde sig utan andra hjälpmedel än händerna att samla föda med. Förmodligen då mest vegetabiliska ämnen. Inget hindrar att man även samlat insekter, fågelägg och vad annat som är inom räckvidd för händer och fötter.

Här borde jag enligt gammal sed kalla dessa varelser primitiva. Ordet ingår inte i min värdeskala eftersom de är mina kära förfäder!

Vi har de senaste decennierna fått upp ögonen för hur mycken kunskap det krävs för att samla näringsriktig föda. Det enda värdemått som är rättvist mot alla kulturformer är om det säkerställer artens fortbestånd och är i samklang med livsrummet.

I detta avseende har de flesta aporna och i synnerhet gorillor uppnått en hög kultur utan att ha frångått den ursprungliga metoden att leva på vad naturen ger. För att livnära sig på det sättet krävs ett relativt stort revir per familjeklan.

Att gorillan hotas av utrotning beror ju inte på bristande intelligens eller fel kultur hos gorillan utan hos oss. I den kulturen har man redan börjat använda redskap och de är ett mervärde i deras kultur. Skulle man ta bort deras redskap skulle en del förmodligen gå under eftersom en kultur är etablerad.

I vid mening måste specialisering ses som kultur, när naturen utvecklar arter specialiserade för sitt livsrum. I våra dagar ligger faran i människan som tycks vara specialiserad på att utrota andra. Pandan är till bristningsgränsen specialiserad och behöver sina speciella bambuskogar. I referensstadiet fanns det skogar nog för en art att uppstå, men som bekant måste det till konstgjord andning i våra dagar.

Vi kan inte definiera skarpa gränser mellan lek och kultur. Leken hos barn och djur är ett naturligt beteende att lära gränserna för sin kropp, men även att utveckla den.

Av föräldrarna beteende lär de sig att vissa rörelser är bra att kunna och så småningom upptäcker de att man kan skaffa mat genom dessa mönster. Inom alla arter ingår ett mått av inlärning för att överleva. Ju mer man lär och desto bättre teknik desto mer tid över för lek. Gränsen till kulturell lek är förmodligen när man börjar sätta upp regler för en viss lek man sen upprepar.

Den övernitiska teknokraten och dumsnåla byråkraten tycker inte folk om ens barn ska leka, utan att fatta att desto mer man kräver koncentration av människan desto mer avkoppling krävs för att kompensera anspänningen. I annat fall förbrukas kroppen inklusive psyket.

Kultur krävar bärare dvs. att man förmedlar den vidare från generation till generation. Färdigheter och medel för det dagliga brödet bärs lätt genom att man ständigt håller på med det.

Den andliga kulturen är ogripbar så länge den inte manifesteras på något sätt. Även då är det i allra högsta grad en tolkningsfråga. Det är vanligt att man kommer med summariska uttalande om att förfäderna naturligtvis var primitiva och såg en besjälad natur och var rädda för det mesta … utan att berätta hur de fått veta detta. Om man exempelvis förnekar att de hade ett symbolspråk kan man inte gärna komma och säga att man läst förfädernas anteckningar på hällarna? Har någon förfäder stått upp ur graven?

Uttalandet är väl naturligt för en stadsbo utan mörkerseende och som inte vet vad som rör sig i naturen, utan lever i de föreställningar barnsagorna har gett.

Går vi till djurens beteende i naturen är det helt beroende på deras storlek och förmåga till försvar. Gorillan berörs sällan av rörelser av andra varelser i djungeln medan mindre apor har varningssystem och för liv och flyr om de bedömer faran är för stor. Beteende vid fara är inlärt och nära nog en kulturell företeelse. Bland människor brukar män vara modigare än kvinnor.

Dessa föreställningar har vi dels ärvt av den imperialistiska kristendomen, dels av våra dagars etnoarkeologer som tycks mena att man kan använda rön bland urbefolkningar i Söderhavet, Borneo, Sydamerika osv. Det strider mot relativitetens teorem. En viktig faktor är förståelsen av språk och begrepp.

En del av vår kunskap och okunskap har vi fått förmedlat genom etnoarkeologerna som studerat kulturer som förmodligen ibland liknar några av förfädernas kulturgrupper. Men frågan i mångkulturella sammanhang är vad var förhärskande och i vilken grad måste vi nämna alla andra företeelser?

Sen kommer tillämpning och tolkning som frågan om relativitet. Om någon aborigin i våra dagar talar om drömtid är det inte ensbetydande med att våra förfäder och inte ens hans förfäder talade om drömtid. Och vad menar man egentligen med begreppet.

Åtminstone våra poeter och fiktionskrivare tycks befinna sig i en drömtid. Jag vet dock inte om de löser väsentliga problem under sin drömmar.

Det svåraste för oss och för våra förfäder är att beskriva abstrakta fenomen och om tiden är inkluderat blir det etter värre. En tidig lösning var förmodligen att man hade en person som specialiserade sig på att samla kunskap om allehanda ting och bl.a. hålla reda på tiden. I våra dagar kallar man företeelsen schamanism. Lite finare är det att tala om "årmän" om de som höll reda på tiden.

Att dela vår världsuppfattning i kropp och själ är en kulturell företeelse och har inget att skaffa med verklighetens krav. De som har tankens vighet och en snabb tunga föredrar att tala om själ. Den som har styrka och fingerfärdighet får något gjort. Men då är vi redan inne på begreppet civilisation.

Därmed kan vi konstatera att människan bedrivit kultur i hundratusentals år. Att neantherthalare för 50 000 år sen har liknande begravnings ritual som vi är bara toppen av isberget som gör att vi måste se dem som kulturella varelser. Vi kan förstås bara spekulera i vilka tanker ligger bakom att strö rödocker över liket och ge blommor med i graven. När man senare ger en fågelvinge eller två med i graven kan vi.

Det synes mig lämpligt att börja med äldsta nordbon österbottningen. Hittills har jag läst olika bud att han är från 70000 till 150000 år gammal förövrigt vet jag bara att han funnits. Men som en början före istiden är det en påminnelse om att våra rötter är djupare än de 10000 år man normalt pratar om.

Vi är en del av Europa och det första skiktet med synlig kultur är 30000 år gammalt. Under grottiden för runt 15000 år sen ser vi många skriftsymboler som en indikation på abstrakt tänkande. Därtill de första arketyperna som idoler för samhället. Den Nakna gudinnan är en av de första.

Detta brukar vi förbinda med kultur och ibland med civilisation. Under samma tid kan vi datera ett fåtal schamanliknande figurer eller motiv med ett sådant innehåll. Schamanen hör till den lilla folkgruppen med några få familjer och var då mest läkare och andlig ledare så vitt vi vet.

De senaste 6000 åren kan vi tala om en process med växande civilisation även i Norden. Kulturföremål såsom hjulet och rituella symboler ses i Norden samtidigt med kulturländerna i söder. Under denna sista period blir de mångkulturella spåren synliga medan eventuella schamaner nog inte syns i bilden. Ärligt talat åtminstone på Dal syns få gudar eller situationer som kan tyda på högandlighet … bönder är bönder i alla tider.

I ritualkulturen fanns olika former och även då behövdes andliga ledare och folk med kunskap i läkarkonst. Det jyska ornum är ett exempel på delning med en andlig ledarinna och en världslig ledare. Det som skiljer från schamanism är ritualet förbundet med de kultiverade näringarna jordbruk och boskapsskötsel. Schamaner har kunnat leva parallellt i trakter med urgamla näringar och seder och även långt söderut.

Ska man generalisera måste man utgå från det som syns mest och det har sannolikt varit den informella överklassens kultur påverkad av kontakten med sydligare länder. Ritualen hämtade man från de stora kulturerna. Metallurgin och hantverket förmodligen närmare från Mellaneuropa. Senare finare metallhantverk har man säkerligen lärt bl.a. av grekerna som var bra guldsmeder.

En intressant fråga i sammanhanget är frågan om: "Hur många metallverkstäder behövdes för att täcka Nordens behov?" Hur mycket skog skövlades för att tillgodose behovet av träkol. Likaså kan vi fråga efter en detalj som harts för såväl metallhantverket som för skeppsbyggnad. Förmodligen behövdes i volym mest till skeppsbyggnad. Räckte södra Skandinaviens skogar till?

Jämsides växte ett handelsskrå som av naturliga skäl blev specialiserade och samlade kapital och tillgång till allehanda resurser. En sentida indikation är den enorma ansamlingen av mynt på Gotland som var "en stor verkstad" och därtill hade farmän. I dess symbolik ser vi ett omfattande arv från Grekland. Civilisation kännetecknas även av många specialiserade näringsgrenar samt av handel förstås.

På Bornholm lärde man tydligen hur man agnade för bläckfisk med krukor. Det var inte all kunskap man tog hem som kunne användas. Däremot lärde man metallhantverk av grekerna och tjänade sen pengar på det. Många av Boprnholms ristade skepp är av grekisk typ.

Vad är schamanism

Vetenskapens metod är att skapa kategorier man kan definiera. Verkligheten är kaotisk och olika kategorier går in i varandra och överlappar varandra.

Denna meditation sparkades igång av att jag läste en annars förtjänstfull bok, men som drev tesen att schamaner ledde våra nordiska samhällen fram till kristendomen … om man hårddrar det. Det gav mig anledning att försöka kategorisera och skilja på vad är schamanism och vad är civilisation utan att sätta någon värdeskala.

Bedömnings grunden är hur de olika begreppen ter sig i verkligheten. Att de varit verksamma är tveklöst. Att man bevarat arten med båda systemen är tveklöst. Sen är frågan om de existerade samtidigt och i vilka sammanhang man kan praktisera begreppen.

Schamanismen kännetecknas av att en man eller kvinna i ett småskaligt samhälle på något sätt får status att andligt leda sitt lilla samhälle.

Många ser det som något primitiv när schamanen försätter sig i trans … och bedriver själva transcendental meditation kanske.

I Sumer föll hjälten i tjurdrömmar när han skulle lösa problem … jag kände en som tog med sig en hög med tidningar och gick till utedasset för att trycka fram en tanke eller två. Att med hjälp av intuition och meditation lösa problem är en metod bland många andra. Den som står bredvid förstår inte alltid det fina i kråksången.

Värdet av personens verksamhet är att samhället fortlever och vi kan inte veta i vilken utsträckning denne bidrar till någonting. Dock är det fråga om en kultur som uppstått genom medvetna val någon gång för länge sen.

Sen är det frågan med vilka mått ska vi mäta forntiden? Med våra dagars rester av schamanism eller genom att försöka ringa in vad den forntida civilisationen bestod av.

I historisk mening kan vi försöka med tesen att de framväxande tätorterna krävde högre grad av organisation såväl för det dagliga livet som för att producera nog med föda att livnära en tätort. Människan flyttade från "i ban till ur ban" och förlorade ett eget revir och område att skaffa sig föda.

Ett jordbruk lik det i flodländerna krävde noggrann planering och ritual för att ge en tidsplan år säsongen. Även de småskaliga samhällena hade förstås tidsplaner och rustade sig för de olika säsongerna. Gränsen mellan urban och iban går väl närmast genom frågan om storlek och att stadsborna blev bofasta medan i ett mellansteg flyttade de små klanerna allt efter säsong och om deras område var bärkraftigt. Bopålen är en symbol för de bofasta med underförstådd ordning inom boplatsen men också i relation till andra inom folklandet.

I naturasamhället lever man i årets ban i en runda som upprepas varje år. Rutinerna är den röda tråden som är en hjälp att förbereda. Sen får man anpassa sig efter hur naturen utformar året, men avvikelserna från normalen är sällan livshotande … 1863 var ett kritisk år för de flesta. Dock inte för de som levde på Broberget i norra Karelen.

Än i dag lever man på många håll tack vara nedärvd kultur och utan civilisation.

För oss är den väsentliga frågan att bedöma vilken grad av civilisation vi kan iaktta genom historien. Försiktigtvis kan sägas att endast där vi har manifestationer kan vi talar om civilisation. Med detta menas då såväl fasta lämningar som lösfynd.

Om man exempelvis har fynd under fjärde årtusendet f. Kr. av föremål som är likadana som i de civiliserade länderna i södern kan vi anta att civilisationen gjorde framstötar även i Höga Nord.

Vi brukar säga att symbol och skriftspråk är indikationer på civilisation eftersom de är ett medel för oss att lära om stadsstaterna i Sumer och Egypten under tredje årtusendet.

Våra dagar schamaner och de vi känner från de senaste par hundra år hade sina figurer och symboler, men man kan inte tala om ett organiserat skriftspråk. De fyllde sin funktion för schamanen att bära kulturarvet hur man skulle klara årets frågor.

Alltnog med förment vetenskaplighet har jag ägnat tjugo år till att binda bevisen till konkreta lämningar såsom hällristningar och tolka dess språk. Genom jämförelse med kända företeelser i kulturländerna i söder får man den normala kopplingen att bedöma det okända utifrån det kända.

Det är en motsats till spekulativa fantasier … inom mätteknik kallar man det en bryggkoppling som jämför det okända med något känt. Eftersom det är en teknologisk metod som ligger till grund för modern teknologi borde den kunna godtas av en vetenskapsakademi.

Nu vid nyår 1999 hade SVT i vanlig ordning ett program man kallade Vetenskapens år. Meningen var att sammanfatta det senaste nya. Även arkeologin kom med på ett hörn. Det var då jag blev uppretad när panelen var eniga om att våra förfäders värld var besjälad och de var spökrädda, men för övrigt lika intelligenta som vi.

För mig är det förtal av kära släktingar och dålig vetenskap som inte hänger ihop. Det är ju även en skymf mot hemlandet att gå ut och säga att våra förfäder var dumma fån. Jag är inte en enspårig idealist, men hävdar trots allt det nordiska ursprunget ur vår verklighet och grunden till vår kultur

För mig är det av värde att veta att i mitt landskap nedskrevs lag om handtag dvs. giftermål för över 4000 år sen. Ute i Europa ger det mig mer status än att berätta om spökrädda förfäder … eller hurr?