Att söka och att fånga orden

Meningen i en mening kan bli väldigt lätt förhastad om man inte väntar till slutet, dock kvarstår sägarens obarmhärtiga ännu större sammanhang som kan komma när som helst
Jag brukar även fundera över materian i världsrymden och religion och vad tankar är. En egen slutsats som började som ett tvärtemot beteende slutade med att utnämna tomrummet till gud. Dessa rader nedan har jag skickat till en filosofilista men jag förstår att ingen tar mig på allvar.

"Vad är tomrum, vad vi menar kan vara att rummet är tomt och där således befinns vakuum. Ljusets är i vakuum när det själv är materia, blir hastigheten lägre för nästa foton.
Rummet är det tomrummet som delar upp det hela, så att det som var, strax intill drar, bort med sig själv - ståendes kvar, alla sina dar.

Vad var rörelse utan tomrummet - mellanrummet - det som inte var någonting tillsammans med någonting. Rörelse är tomrummets rörelse, förändringarna sker i tomrummet. Det är det som inte är någonting som styr det vi kallar rörelse. Det deltar inte själv utan är fortfarande ingenting, det styr alltet i sin järnhand - själv gjord av intet. Det är beskrivningen på det vi kallar Gud och uppbär alla kriterier för det som är förbundet med evigheten."


Dessutom har jag skickat in detta:

"Vet en skaparens rapp ort


Det som finns finns
Det som inte finns finns i det som finns, ty det är det enda det inte är
Det som finns finns i det som inte finns, ty det är det enda det inte är
Hur skall denna motsats ses, jo allt existerar
Men hur skall det som inte finns finnas
Men hur skall det som finns finnas i det som inte finns
Det yttre och det inre
Det yttre finns i det inre, för det är det enda det inte är, tomrummet det som minskar så det når tillbaka ut
Det inre finns i det yttre, för det är det enda det inte är
Materian finns i tomrummet, ty det finns ingen annan plats för den
Tomrummet finns i materian, ty det är det enda det inte är
Vad är det då som omger en planet?
Det som omger en planet är dess yttre
Det som är är
Finns materian då i tomrummet
Nej, materian finns inte i tomrummet
Finns då tomrummet i materian
Nej tomrummet finns inte i materian
Det inre är tomrummet, det yttre materian
Hur skall man kunna se ett ifall inte två finns
(Jag sa inte hur skall man kunna se ett ifall det finns i det som inte finns)
Planetens plats i solsystemet, hur skulle man kunna se det ifall det inte fanns skiljet från den andre
I vårt inre ser vi planeterna (i alla fall ytan), hur skall planeterna kunna ses där när de kretsa runt solen
Vi är det vi inte är, vi ser handen när den skriver, annorlunda än handens känsla är
Det är de olika hjärnhalvornas bestämmelse att se sitt område skiljt
Har universum tomrum mellan planeterna, ja det beror kanske hur det definieras
Rör sig planeterna runt solen, vad har rörts på planeterna om du svarar ja
Det inre sträcker sig mot det mindre
Det yttre sträcker sig mot det större, ytan på ett klot är större än radien
Tomrummet är det minsta,...
Materian är det största,....
Materians yttre och inre
Skulle du om du blundar kunna lista ut att du har en människo-kropp
om du inte kände på det genom det yttre, inte vet jag
Hur skulle jag kunna veta hur du är, jag som inte vet hur jag är själv
Vad betyder ordet själv egentligen, vem är det som tänker egentligen,
Vem är det som andas, är det du som andas
Hur skulle det kunna finnas något som inte finns, det är absurt
Säg något som inte finns
- En flygande pelikan gjord av dynamit ovanför mitt hus.
Alldeles riktigt, helt absurt
Vad betyder absurt
Tja, något otänkbart
- Vad betyder otänkbart
- Försöker du sätta mig på det hala, något som är otänkbart är något som tiden
ej greppar, greppar den högra hjärnhalvan tiden,
representerar de två hjärnhalvorna universums enhet i ett huvud, där den ena halvan är introvert
och den andra extrovert,
Tiden minskar så det nya uppstår i källan den evigt oändliga
Det finns olika riktningar, från det inre, till det yttre, som ur tingen till ur människan
Källans krans är i sitt yttersta skikt samma som det inre,
Materian är flerkomponerad, planetens yta består i sitt yttersta skikt dels av materia dels av ingenting
Tomrummet det som inte är någonting speglar sig i materian, skilda på olika premisser
Är nu materian en eller flera, är materian på något vis delad, hur delar man materia- är det bara att tillsätta ingenting, fantastiskt egentligen på sitt sätt
Är nu tomrummet en eller flera, är tomrummet på något vis delad, hur delar man tomrummet, nej det gick inte slutsats: rörelse existerar inte, hur skulle en planet kunna dela tomrummet
Kanske genom att ha ett inre, fantastiskt planeten delar tomrummet i sitt inre
Men består inte materian av flera komponenter i guld än i diamant, ska sova på saken
Den byter plats kanske, ja kanske det, kanske jorden sträcker sig runt hela solen som en badring
Men så blir det ju inte i evigheten det som är allt och ett samtidigt när vi tar oss en titt
Är det så enkelt att det inre speglar sig till det yttre, det finns bara ett
Speglar sig , är det ett dualistiska systemet av reell natur eller av mänsklig art, nå vad speglar jaget då
Rörelse existerar inte, det är bilden av situationen att vara ett, vad är det då som rör sig,
(är det Fingal Olsson; nej han är död)
Det som inte är ett förstås, men alltet är ju ett, rörelsen är inte fler, de är desamma,
alltet är ett, vad är det då som rör sig, går det att föreställa sig vad ett är,
Det som rör sig är inte det endaste ettet, det som rör sig är
När man drömmer är det då stillbilder i snabb takt som på riktig film, nåja
När rörelse sker, sker det då med olika bildernas faser i snabb takt där varje filmruta är skiljd från den
andra genom förändringens minsta ett, här har vi ett igen i betydelsen av att summera sig själv plus att
lägga till sitt eget tal - ett, yeah man, det kan hålla, hur många komponenter innehåller alltet, kan man lägga
till ett - till ett oändligt tal så det blir större
men ifall delarna är oändligt många till sitt antal innebär det att utsträckningen måste vara detsamma,
kanske inte, kanske, kan ett gram guld innehålla oändligt mycket mer komponenter än ett gram diamant
eller om man så vill 1 kubikdecimeter, hur blandar vi utsträckning med antal egentligen,
är ett mer- oändligt mycket mer än ett mindre, bra fråga, delar sig materien oändligt i mindre delar-
, vad är det minsta skiljebärande i en rörelse, vad är rörelse, vad är det som rör sig, är det avstånden
som rör sig, när solen stiger upp på morgonen stiger då avståndet till jorden, eller har solen samma avstånd
till jorden, nåja, om nu jorden vänder olika delar mot solen vinter och sommar vilka delar har då rört sig.
De olika dimensionerna, jorden är längd, bredd, och höjd, vad är avstånd, vad är den minsta förändringens
mått, ibland storleken, ibland avståndet, och storleken varierar på avståndet, materian rör sig i rummet,
det rum det rör sig genom kallas tomrummet. Inte för att det är tomt eller fullt utan för att
materian inte är ett, det är två, där kom det, världsalltet vidgar sig, Tomrummet bildades eller
man kanske ska säga befann sig i materians mitt , mitten var överallt, först fanns
den inte, först var allt odelat ett, en bild av det eviga, det är det enda skapelsemöjligheten
innesluten i det oklyvna, den antog sedan formen av ett u, en öppning hade skett från det inre,
nu var bilden klar "


Det är lite osammanhängande men logiska sammanhang måste man ibland uppge.


Jag vet inte om det här roar dig men det som kommer nedan ger ochså en bild av mej som
den ordvige.

"
Del 1. (han sa det var två)
Ja, Gordon jag skriver
(gör du, jag tycker det är jag som läser)
försöker samla samma gamla bitar
(är de desamma)
Vi ser sanningen
(menar mej)
men inte lögnen
(hmm, nåja)
Hur ska det gå
(vad är hur)
intet fast att fästa vid
(va sa du)
lönen för mödan
färden värd
(du glömde något)
Gordon du har en fin hemsida
pris och heder
inga försäkringar
inga eder
tacka gud för nu kommer skatteåterbäringen
nä, nu skojar du
jag, mej har ingen anklagat
det ska du veta
(vem är jag då)
nä, nu jävlar, vad fan håller ni på med
känner du inte igen dej själv
jag heter masken max, jag är den lilla bit du bet av
(oohh nej, Baloo, den dumma djungelbjörnen) (nästa rim) (nästan rim)
jag är din lilla stjärt
(jag ger upp)
inte hänga läpp nu, säg något vettigt
jag är din häst, din häst läst
(herregud)
va sa du,
nu är det jag, Göran ,jag vet inte vad som händer, jag ser något, något
obestämt
jag vågar inte se, det betyder att jag ser något jag inte vågar se
aha, jag säger aha, det kallas så
aha upplevelse
ähh, dra åt fanders snorungar
Modergudinnan träder in: Jesus älskar alla barnen, nu ber du om förlåtelse.
Gör jag? (fel ställe, gör något)
Vad, jag menar vilken
vilken gör vad,
sluta nu, (allt är förstört)
eller eller
en kanin ur hatten det var väl näpet (kjell höglund) -- (det heter intet)
megalitgravars hemligheter (lars bägerfeldt)
uratlantiska hävder bäva
(skryt, vad vet du om det)
jag är expert, det här med det andliga ska ni glömma
(det ska jag komma ihåg) ( (håll kääfttee eh jag menar
Du glömde något,
(vad)
alldeles riktigt
det andliga
det här går mej på nerverna
(han menar hur, här)ps. alttså hä r
vad säger du
gott är nog (va fan menar han)
vem är vem
(det är ju min replik)
vi är alla bröder
eh, jag heter Idun
(så, loke du gör)
vad är det jag hör
tvi-(är det ett förhör)
Fenrisforsen kommer skälvande in
dryper och väter, tvingar och mäter
(det som kommer är ur nedan hädan karin boye KALLOCAIN )
Nu är min tur, Göran vad tror du vinner på det spektaklet, det är glömt
allting snart det vill jag lova
(aldrig, jag svär att de orden skall jag här skriva)
han går ner och hämtar ett glas saft i köket (boken och en grogg)
skynda dej, du bandit, jag törstar snart ihjäl (vilken i ordningen)
hopplösa människa gå då
ja nu är jag tillbaks
(det tog lång tid)
jag är så
(vad sa han) (måste jag fråga) (varför berättar han inget själv)
tystand (det hetr tystnad)

" Jag var en gren som blommade och jag visste ingenting om min rot eller
stam, men jag kände hur saven kom ur okända djup---"
- Så länge måste jag tala
(de är inte du nu, hjälp till)
vi tar det här före "jag"
vilkens jag
(han sa det, hörde ni vilkens
"En som inte rådde över vad som skedde
(stopp, inte här dummer, läs noga)
Inne i mig levde ett väsen fram
(öronproppar på) (dumma dig inte)
Allvarligt, jag har kommit för att varna eder
för de falska profiterna, sannerligen säger jag eder
Dräp de som hotar eder, utrota släktets sista telning
trädens vildhavres sådd maj i fjol, febuari gol
(vilka floskler)
äh, vänta ska få höra, jag har en hemlighet


Genom en spegel skrymtar del 2 band stofiler och legender
(sluta nu)"



Ja Bengt tack för mej för den här gången, jag skriver gärna vad du ber mig om och .......................................

Din vän Göran

Att fånga orden

… var min första svårighet när jag skulle börja skriva i 40-årsåldern. Min hjärna roterade för fort så att jag hann inte skriva ned det jag formulerat i tanken. Under en sjukdomsperiod på några månader hann jag träna att formulera hela sidor under en promenad. Sen kunne jag spara det och sätta mig ned och skriva ut det.

En annan sida är begripligheten där allt skrivande är frågan om att förenkla verkligheten till små bilder. En beskrivning av Universum skulle inte rymmas i universum. Men ordet är en dialog med "Någon" och nuförtiden har denne alltid bråttom. Det är en fördel att skriva kort.

Jag har nog hela mitt liv från det naiva barnet utan språk och till i dag tränat och tränat. Det mest uppenbara är mina aforismer som skapas i dialog med min omgivning. I denna lilla stad på 5000 är min normala dag är att besöka fik, spelhåla, handla osv. och växla ett ord eller två. Ämnen till mina aforismer tas ur nuet och vardagen och jag vrider och vänder dem i munnen och testar på mina medmänniskor.

Min forskning gör och skriver jag i dialog med tillgängligt material. Tack vara att jag jobbar med bilder kan jag välja ut ett antal och sätta dem i nån sorts ordning och beskriva dem. Skulle tro att lättillgängligheten beror på att jag med ord beskriver för högra hjärnhalvan och logiken och med bilderna ger den fantasirika andra hjärnhalvan något att arbeta med. Snorre Sturlasson rekommenderade unga poeter att alltid ge två versioner … vi hade en gammal journalist som skrev för motvallare och medvallare fast en del tyckte det blev för långt

Rörelse och tomrum ger alltid problem eftersom det inte finns tomrum annat än i tanken i exakt mening. Rörelsen måste alltid beskriva i förhållande till något annat. Den grekiska filosofen Zenon formulerade paradoxen "pilen i flykt är vila". Själva pilen förändras inte av rörelsen men av motståndet. Med våra tekniska medel kan vi så långt mätskalorna går mäta de minsta förändringarna och då kommer vårt språk till korta eftersom våra beskrivningar görs inom det synliga området.

Forntiden älskade paradoxer och gåtor. Det var ett sätt att klä av ordets bristfällighet där vi alltid måste känna igen situationen innan vi vet vad ordet betyder. All humor föds ur antingen absurditeter och paradoxer eller en lek med ord och situationer. Kärnan i mitt studium av forntida idéer är att "de gamle" ordnade tankarna i strängar och mönster för att man skulle kunna fånga kaos. Det är vad jag kallar de rituella följet som fångar rumtiden dvs. vad som sker i tid och rum under en period.

I Grekland och Anatolien fanns två filosofiska skolor. Den ena var stoikerna = de som står mitt i verkligheten … och epikuréerna = de som sitter ovanför världen. Naturligtvis kan vi kategorisera människor på samma sätt i dag. Jag hör nog mest till stoikerna som i min ungdom representerade av Russel och Wittgenstein och vad man kallar den engelska empiriska skolan = de som beskriver verkligheten och drar slutsatser.

Motsatsen har en tendens att förenkla verkligheten atomistisk till "eviga idéer". Vilket innebär att man gör verkligheten statisk med byggstenar man kan bygga teorier med. Tyvärr är verkligheten enligt den bevisbara termodynamiken i ständig förändring. Einstein m.fl. beskriver relativitet där man bara kan beskriva ett kort ögonblick innan det förändrat sig och där varje utsnitt av verkligheten lyder under sina egna lagar. Det är svårt att fånga verkligheten därför tyr sig folk till det schematiska och gripbara men det blir bara en skenverklighet.

Vår verklighet har fragmenterats så att vi har ett Babylon och en skiktning efter professioner eller livets områden har olika språk. Det gör att vi inte förstår specialister och byråkrater längre. Vi kan inte längre kolla om det en specialist säger är sant eftersom vi inte har verktyget, språket. Paradoxen är att ju mer vi studerar och bringar skenbar ordning i kaos ju mer kaotisk blir vår beskrivning. Största svårigheten att det är få utom möjligen kvinnor med många barn som kan hålla flera saker i sinnet samtidigt.

Även om vi vill skriva så att "Någon" förstår står vi där att vi vet ej vilken sorts språk denne förstår. Jag har valt att skriva så att "Alla" förstår, men ändock kommer jag till korta. Jag har inget krav att överföra mina tanker 1 :1 utan vill att läsaren ska skapa sin egen bild och få något ut av det. Det är bra om dennes version åtminstone handlar om det jag skrivit … men kanske hans söker lösning på ett eget problem och då har jag varit ett bollplanke.

Ser att du kommit långt i din poesi, som skärper sinnet. I min verklighet är det mer en test av ord och man hamnar i filosofens sista mening "Begriper man inta vad man själv säger, är det bäst att hålla käft". Det är tillspetsat begreppsfilosofins dilemma att man måste binda sina beskrivningar till verkligheten annars blir det fantasi och spekulationer.

Begreppsfilosoferna trodde de kunne lösa "livets gåta". I sin analys av begrepp står de egentligen nära Sokrates som gick som katten kring en het gröt när han skulle definiera begrepp. Det var ett annat språkbruk i mina yngre år. Wittgenstein kom till insikten att "livets gåta" är ett skenproblem man kan beskriva med ett "skensvar". Men begreppsfilosofin skärper vårt språk att kunna beskriva skeendet och verkligheten så korrekt som möjligt dvs. reda ut tankarna. Då har vi en chans att många förstår.

Därmed sagt att säkerligen kan många finna ett bollplanke i din poesi, eftersom det handlar om din vandring i verkligheten … alla behöver en låtsaskamrat som kan vara litteraturen … men också en promenad i verkligheten som Sokrates och hans lärjungar tog för att klara tankarna

Ha det

Bengt