Man lär sig ej skriva om man ej tränar. Poesi och aforismer är ett sätt att söka bilder i ord och ord i bilder. I vår tid ska allt vara kort som dygnsflugor och luftig som fjärilar. För att förstå våra förfäder är det nog en fördel att se deras skrift som poesi
Till panel | hem |sisutemat
.
Så möttes de då i en glänta i Kalevalaskogen
Lurviga Mesikämmen och Store Sisukainen
De mätte varandra från tå till tofs och åter igen
Lurviga Honungstassen tog ett steg och ett till
Stora Sisumannen sparkade undan grenar och stenar
Steg för steg närmade sig flåset
När Svärande Sisumannen kände den rama lukten
Tog han tag om kniven, riktade ord mot Ahti, skogens herre
"Hör nu Ahti, aldrig att jag bad eller bönade
Men nu Ahti, håll dig utanför denna kampen! Perkele!"
Så gick det som det gick
.
Temat sisu ur Alexis Kivis Sju Bröder av
Ordklyvaren.
den lilla gubben
.
gamla litauer säger
att själen är en tummeliten gubbe
han lämnar oss när vi dör
barnet i mig såg en liten gubbe
han blir nog barn innan jag dör
.
de nära tingen
.
det säger splash-sh-h när man trampar i vatten
och svup, svup när man går
morfar säger det finns ugglup i skogen
de säger uhuu uh-huu
och då blir jag rädd
.
.
varför flyger morfar
frågade den lilla klarögda blondinen
jag tog den lilla varma handen
kletig av kola och jord
vi flög mot urtidsjätten Orion i rymden
vi vilade en stund i hans bälte
sen fortsatte vi mot norr
och red på Lilla Björnen
jag pekade där är Delfinen
den klarögda lekte en stund med räven Kiel
.
gubben i magen vill ha mat
iväg bar det mot jorden
vi mötte delfinen Jolly Dolly
hon sa: Hello I am Jolly Dolly
varför flyger du Jolly Dolly
jag trodde hon flög undan garnen i havet
när fiskarna jagar tuna men fångar delfin
Oh boy, I am making the very big loop
plainly I am looping the loop … YAHOO
den gamle i havet är sjuk
mår illa av radiac och annan manskit
Yeah, I go maniac
when I go radiac
the looping Jolly Dolly
försvann i den stora loopen över land
den gamla i havet skrattade
med galghumorns glöd
Morfar vad betyder ordet delfin
jag letade i min ränsel
det är nog en bror eller syster
på det gamla språket
då är det ju en lekkamrat
menade den klarögda
glömsk blev jag
vi flög och vi flög
in bland atomer elektroner myoner
på jakt efter en pärla
att fästa på den klarögda
det är nödvändigt att flyga
vad betyder Angelica på delfinspråket
en frågvis näsa pekade mot skyn
det ger strålen namn och början
jag såg att det var för svårt
de menar nog solstrålans mun
hon var nöjd med det
Emely då?
alltid mitt i solstrålen
då är det nästan det samma
det är för att vi är systrar
nu ville den gamla i rymden vara med i leken
han slängde ett solklot i en vattenpuss
det studsade in i den klarögdas ögon
vidare mot mina ögon
vi bollade med det en stund
ett bubblande sprudlande klickande skratt
fyllde oss ut i tårna
… nu har gubben fått fnatt
tänkte jag innan vi försvann
över stockar och sten i en yster tafatt
och sen rullade runt i gräset
med magen öm av skratt
vi somnade en stund
arm i arm i moder Ers famn
hon den stora båten
källan till nuflödet
rusar genom rymden
på jakt efter solstrålar
det är nödvändigt att flyga
den klarögda blondinen
drömde om fjäril
egentligen älva och prinsessa
jag flög över nejden
rädd för kraftledningar och kyrktorn
rädd över vatten jag kan inte simma
den klarögda såg prinsessan
viskade i mitt öra så att det kittlade
ser du prinsessan …
hon har gömt prinsessklänningen i Älvahög
för att ingen ska veta att hon är prinsessa
vi dansade med fjärilen
tänkte hon skulle visa vägen till Älvahög
Mormor ropade
vart är ni på väg
maten är klar
varför tar det slut när det är som bäst
Mormor såg på mig
ögonen blängde
(se på dina kläder …
vad har du gjort
gubbar ska inte leka som barn)
mina ögon svarade
(varför inte det)
jag blixtrade iväg ett solklot
jag sparat för henne
det är nödvändigt att flyga
jag har flugit med Morfar
glappade den klarögda
jag måste hålla honom i handen
han är rädd för så mycket
det är inte jag … när Morfar är med
det är nödvändigt att flyga
människan har flugit i myriader av år
har flugit mellan stjärnor och planeter
mellan syd och nord
mellan nu och då
för att spana in i framtiden
den klarögda tar Morfar med in i framtiden
finns där jordgubbar och glass
älvor och fjärilar som dansar
finns det hällar som talar
träd som viskar i ljum sommarkväll
ögon som möts
solklot som stutsar mellan själar
barn som frågar
ska vi leka i morron igen
-89 Ordklyvaren
.
Livet och hela universum, strömmade igenom mig en majdag nån gång på åttiotalet. Det var något som kändes som en fysisk
ström genom en punkt eller ring i mig.
Det var en vår av förälskelse och jag levde i en annan värld. Kärlek ska man inte berätta om eller analysera. Den ska man uppleva. Förmodligen var jag förälskad i flera flickor på en gång och viste inte vem det egentligen gällde. Det är så med yra att den sprider sig och flickorna glöder bakom huden.
Jag var helt enkelt i den urgamla vårdansen. En röst berättade hur man dansade turar och i åttor … och vad man icke fick göra om det skulle lyckas. Naturen och de gamla stenarna talade till mig … och berättade ibland roliga historier … en egenhet i mitt bakhuvud och när jag är trött.
Det hela kulminerade och jag lugnade mig efter att jag känt mig ett med hela universum.
Efteråt har jag grunnat på om det var då jag nådde mitt livs middagshöjd knappt femtio år gammal.
Inte behöver jag uppleva stora andliga ögonblick för jämnan. Det räcker med att jag några gångar i livet får en upplevelse jag återvänder till nu och då nästan hela resterande livet.
Minns att jag som barn en gång upplevde min samhörighet med jorden. Jag harvade med hästar och gick barfota. Min fot sökte bara bottnen i jorden och kände den fuktiga ytan av Moder Jord. Hennes kraft strömmade igenom mig så som ibland när jag drar in en väldoft i naturen eller ögonen suger in gröna eller sköna färger … när en fågel klingar i mig.
Det är väl naturbarnet i mig och mitt genetiska arv från de stora skogarna i Karelen. Ett känt arv från morfar den sista stora björnjägaren i Norra Karelen med 63 nosringar på bodväggen. Minnet av mormor som dansade så att kjolarna yrde när hon blev björnbrud. De sitter i generna att känna samhörighet med det stora … att vara ett med alltet.
Naturbarnet är född att ha fysisk kontakt med jorden … eller som teknikerna säger ha samma elektriska potential. Jag är känslig mot min kropps statiska laddning. När jag har kontakt med jorden är jag lugn.
Normalt går vi med skor och elektriskt sett svävar vi ovanför marken och kan få motsatt laddning. Allt det inverkar på oss och man kan säga att vi flyger. En annan flykt är tankens och den kan nå vart som helst … fantasin skapar sin egen värld, men ibland kan den kollapsa som när man sticker i en fylld ballong PUFF.
Min barndom tvingade mig att bli vuxen i femårsåldern. Det var frågan om att bevara mig själv genom att bilda mitt eget jag i det inre. Barn ska sakta föras in i vuxenvärlden och mogna med åren. Då har man kraften att gå från troskyldigheten till att kunna se under ytan på ting. Leva som vuxna med ett yttre och inre jag.
För mig blev livet med en gång blodigt allvar. En del av förklaringen var att jag blev exporterat ensam till ett främmande land. Ett annat att jag av födseln är en självständig natur. Kanske det ligger i arvet att kunna flyga från det lägsta till det högsta. Att kunna känna in och behärska min omgivning.
Det gjorde att jag fort var på en helt annan nivå än min omgivning på bondlandet. Om jag berättade om vad jag kände och upplevde förstod de inte och klassade det som fantasi. När jag blev lite äldre var det ofta frågan om vad jag hade läst och då hängde de inte heller med. Då kunne jag förstås inte distansera mig och se vilken cirkus jag egentligen deltog i. Det gällde bara att anpassa sig.
Ende vägen var att bli en vuxenskådespelare med en blankpolerad yta och sen bilda min egen värld inombords. Det gav mig förmågan att använda min intuition och inre värld utan att forma den i ord eller ens visa den utåt.
.
.
det hörs från Värmlandsskogen
en vår byggde den Blåa Fågeln sitt bo i en trädtopp
svartbygge, sa nämndens ordförande.
tänk om alla började bygga i skogen
i stugorna talades det
den Fa´n skjuter vi under tjäderjakten
men sen glömde man den för älgen.
.
jag flyger i energins rumtid
med riktningar men inga dimensioner
en titt bakåt i tiden för att veta vad som kommer
en titt inåt för att se det minsta
en titt utåt för att fatta det största
jag flyger i det som inte finns
jag rider på energivågen
in i det som inte finns
en energivåg med form av fantasi
det finns om jag gör det till fast materia
.
sisuroten
.
Vi karelare knyter näven mot makterna. Inte blir vädret bättre, men sisun växer så att vi orkar stå emot
Kullervo förbannar makterna. Tema ur Kalevalasvit Axel Gallen-Kallela målning Ateneum Helsingfors 186x 105 cm olja