I Namibia har man funnit de hittills äldsta bilderna i fri luft med dateringar runt 27000 år gamla. Det är i klass med nyligen funna bilder i en grotta i Frankrike. Skillnaden är att de sydliga bilderna rymmer mycket mer information om dåtida människan eftersom de är avbildande. Det gör att vi med egna ögon ser att de var likadana som vi.

I södra Africa har de naturliga förutsättningarna för bevarande av färgerna varit bättre än i Kimberley våta klimat. Dessutom har man i Australien målat över eller t.o.m. kontinuerligt bättrat bilder man velat spara. På en del bilder kan man skönja kroppsfärger på samma sätt som i Africa. Vi vet ej säkert vad var ändamålet, men in till våra dagar har man målat sig vid begravningar och andra tillställningar.

Från Skandinavien vet vi bl.a. från jaktriter att man sa sig "gå in i en annan värld" vilket man markerade och symboliserade på något sätt. Kelterna smorde in håret med fett och krita före striden. Som alltid gäller det att förstå poesin i språket. Min konfirmation var den tidens initiationsritual och innebar vuxna rättigheter och skyldigheter. Jag fick min första svarta kostym som sen skulle användas vid begravningar, fester och andra tillställningar. Nuförtiden är det väl bara vid begravningar man ser den svarta kostymen ... vi är inte så långt borta från sederna i Australien. I monsunklimatet skulle det nog bli svettigt med en svart kostym och därtill slips ... puh.

Vist är jakten en "annan värld". Jag vet inte hur vår älgjägare tänker när de tar på sig brungrön kamouflagedräkt och sätter på sig en röd mössa för att dölja att de ej älskar djur. Men de är liksom tvungna att berätta för andra jägare till vilken klan de hör när de får blodsmak i munnen ute i skogen. Och inte är det för matens skull. Vissa tappar ju all kontroll och blir likadana som när vissa rovdjur tappar kontrollen och dödar för dödandets skull. Kanske älgstammen i långa loppet om mer att lära sig att se upp med röda mössor?

Får väl säga att jag viste inte att Skaparen missat nånting i planeringen av naturens lagar, så att Jägarförbundet måste gå in och korrigera. Mycket av det har ju hänt i min tid, medan naturen klarade sig i miljarder år innan människan kom in i bilden. Det går ju inte att glömma att Jägarna, herrarna och Sveriges Riksdag tycker att man kan släppa ripjägare ut med automatvapen och annan automatiserad jakt i Lappland, utan att fråga vad naturen tål. Det är makten som talar.

För många år sen fick jag en lektion, när jag med nät drog upp ett dussin stora abborrar ur en djuphåla i ett reglerat vatten mellan två kraftstationer. Det gick inte att fiska i det hålet de närmaste tio åren. Om jag kommer som ett annat rovdjur i naturen borde jag lyda naturens lagar. Man kan inte tulla förrådet mer än att det medger en jämn återväxt. I annat fall dör antingen naturen eller jag som rovdjur. I Gamla Världens symbolik finns en huvudlös man ... synd att ärketypen ska sitta i riksdag och företags ledning.

Nu har det blivit mode med kroppsbemålningar igen. Jag syftar på de moderna stamkrigen på idrottsarenorna. Inte nog med det man tar på sig hornhjälmar och andra märkliga saker.

Syftet med denna verbala målning av mannens innersta drifter som jägare och stamkrigare. Det finns aldrig en förklaring till varför man började med alla dessa saker. Det mesta är glömt och blir bara en gammal vana. En del av totemet är för att främja brödraskapet, en annan att hågfästa och lära metoderna och en tredje var ursprungligen försiktighet in för en ovanlig situation. Bakom finns förstås ytterligare en, nämligen hur det nu kan inverka på andra könet och den egna positionen i vardagen.

Allt detta är i största allmänhet helt motsatt mot kärnan i den konst vi möter i Gwion Gwion. Den är inte feminin. Snarast finns det inget markerat kön. Men den är fredlig och ceremoniös på ett naturligt sätt.

Michael Barry har samlat runt 2500 figurer från i huvudsak det subtropiska området från Atlanten t.o.m. Australien. Han har ordnat dem i vad han kallar genrer dvs. han har grupperat liknande bilder från de olika områdena. Vissa sidor ser ut som en konstnärs skissblock där denne studerat människans (mannens) kropp och rörelser. I konstskolor får man ju lära detta och även bra mycket om anatomi om man vill lära sig att teckna överhuvudtaget. I synnerhet de Sydafrikanska tecknarna är mycket skickliga i linjeföringen. Gwion Gwions artister är mästare i att förädla linjerna till figurer som hör till en annan värld.

Med mina egna hällbilder har jag arbetat i tjugo år och det vore mycket begärt att jag skulle behärska Australiens bildvärld på några månader även om jag förstås har nytta av mina tidiga erfarenheter. Hans metod har gjort det någorlunda lätt för mig att sortera ut de bilder jag möjligen kan ge en förklaring. Jag utelämnar de flesta bilder som kräver att jag fullt ut känner deras lokala användning av verktyg, vapen och annat ... jag har ju ibland svårt att förstås vår egen dans kring midsommarstången. Jag syftar på "Små grodorna ... " som jag förundras över när jag ser den på håll.

De forna australiernas värld för säg 17000 år sedan måste förstås mätas med deras mått och tid. Även nutida urinnevånare måste mätas med deras egna mått. Såg nyligen att en återgång till en föda liknande deras ursprungliga på kort tid kan få diabetessymptom att försvinna hos de äldre urinnevånarna. Vid detta laget borde de pålästa ha mycket tvivel om vår egen förträfflighet.

Det är begripligt om urinnevånarna har varit skeptiska till att vår vetenskap gräver i deras levnadssätt. Runt 150 års förtryck har visat dem att västerlänningen ofta använder kunskapen mot dem istället för med dem. Ändock är det ende sättet den västerländska vetenskapen kan arbeta genom att detaljerat studera allt. Det tar sin tid och blir väl aldrig färdig. Men den vetenskap som syftar till kunskap förråder nog inte det man studerar utan kommer att ge tillbaka resultaten i sinom tid. Däremot finns det gott om kommersiella krafter som tar tillfället i akt när det ges.

Sen kan man jämföra forskarnas nyfikenhet med den som är vanlig åtminstone bland oss i Norden. Vi vill veta allt om nästen och gärna lite därtill. Oftast är skvallret godmodigt och hjälper oss lära känna varandra och stå ut med varandra kanske t.o.m. hjälpa varandra om det kniper. Men det finns ju ochså ondsint nyfikenhet och mer lär oss Falcon Crest, Dynastin, Dallas och vad allt dessa barbariska program från Amerika lär oss.

Jag såg en rubrik att vi som var unga med Snoddas skulle ha varit rätt så menlösa. Jag vill ändock påstå att jag då deltog i en av mina första proteströrelser. Vi sjöng "Haderian hadera, haderian hadera ... stoppa Snoddas i choklad ..." när vi tyckte det blev lite för mycket socker. Lillgamla som vi var förstod vi väl om folk drömde sig till lantliga idyllen.

Det gjorde man redan på 1700-talet och nuförtiden sjunger man om öppna landskap utan knottjävlar och annat liv som kan störa människan. Vi hade trots allt minnena från kriget och viste att världen är inte så snäll som den vill sken av ... de som är på skyddsavstånd från nutida krig tycks inte riktigt fatta vad krigets allvar är. Nutidens proteströrelser har ju inte lyckats stoppa de pågående krigen vad jag minns.

Allt detta var en liten avvikelse som visar att vi lätt fyller vår hjärna och tid med sånt vi tycker viktigt, men glömmer allt som pågår utanför vår kultur. I gnistgapet mellan kulturer förnyas livet i motsats till att det dör ut där nostalgikerna försöker hålla kvar det förflutna. Denna maning gäller såväl urinnevånarna som vill stänga in sig i en kokong, som oss som bedriver verklighetsflykt genom att inbilla oss vara förträffliga och kapar av rötterna till vårt djupa förflutna. Vi glömmer vad det är att vara människa.

Västerlänningarna använder enligt vetenskapen bara den rationella hjärnhalvan. Jag tror det är lite lögn i det påståendet. Vist använder vi den irrationella så snart vi ska förklara något vi inte begriper oss på. Då blommar fantasin på det vildaste sättet man kan tänka. Ett mer rationellt sätt vore att pendla mellan hjärnhalvorna för att få nån ordning på det irrationella.

Vist har urinnevånarna rätt. Släpp en västerlänning in att tolka fantasirika bilder och denne ser demoner, shamaner och vilda riter lite överallt. Nu är det dessbättre så att Gwion Gwions forntida värld liknar något även fantasilösa västerlänningar kan ta till sig.

Värdet i detta ligger i att kunna jämföra med våra föreställningar av människan för 17000 år sen och med det vi ser i Australien. Våra förfäder var nog precis lika vackra och intelligenta som på andra håll i världen vid den tiden. Jag är övertygad om att om de velat hade de kunnat skapa en konst i närheten av detta. Men i ett område i Kimberley uppstod tydligen en kultur ut över det vanliga.

I det följande kommer jag bara att använda ett fåtal av bilderna och försöker få dem att passa in i vad jag tycks mig se utifrån mina erfarenheter av forntida samhällsliv.

I Skandinavien har vi rensat ut all folklore som möjligen fanns. Vi på Dal har Lekarehällen från tidig järnålder som talar om att dessa var en del av ritualet. Långt tidigare vet vi att exempelvis sumeriska Inanna använde allehanda förförelsekonster och sannolikt även lek och spel för att få de unga männen till åkrarna.

Vi vet att det började rensas ut med Äldre Västgötalagen, kristendomen och storbönderna som skrev Lekarerätten. Den rekommenderar bönderna att få bort lekare och spelemän från arbetet. Lagen skrevs av storbönder och måste ses som en rekommendation. Huruvida folk sen följde uppmaningen är en annan sak. Sen man kanske delade arbete och fest så att gycklare och spelemän fick sin tid under gillet efter arbetet.

De ende figurerna jag kommer på så här direkt är Julbocken och Staffan Stalledräng plus Lucia. Kommer vi längre söderut har man karnevaler och allehanda figurer kvar på många håll. Såg på TV att i vissa vinodlingar har man musik till arbetet genom att gamla spelemän underhåller.

Det finns många aspekter på att använda masker och idoler för att symbolisera såväl året som ritualen i samband med säsongerna. I vårt tempererade klimat har vi fyra årstider, men egentligen bara två säsonger på samma sätt som i det subtropiska områdets landskap styrda av monsunen.

Trots att vi ej längre förstår så mycket poesi vet vi ändock att om vi ser en halmbock menar vi något med Jul. En gås kan möjligen få oss att tänka på Morten Gås. Forntidens bildspråk skulle säga mycket på en liten yta och det var nog orsaken till att man skapade sammansatta figurer och idoler.

När människan tar på sig mask eller utstyr försätter hon/han sig till en annan verklighet för stunden. Det är rätt säkert att våra skandinaviska förfäder använde uttrycket "en annan värld" i många sammanhang när de förlade intresset utanför den normala världen ... är vi mer spetsfundiga gör vi detta lite till mans när vi klär upp oss och fluffar upp fejset för att ge den bild utåt vi vill ge.

Pilbara-Thor förstår vi när vi sett romerska stormguden. Thor från Kakadu-folket i Arnhem Land är välutrustad med stenyxor som skapar blixtarna och bågen är förmodligen regnbågen eller himlens Vattenväg vi i sentiden kallar Vintergatan. Sistnämnda vet jag från ett National Geographics program ... prov själv att komma på nån figur som symboliserar vädrets makter!

Kakadu är en nationalpark som sköts på gammalt vis av urinnevånarna. Till de årliga rutinerna hör att när flytfågeln den bruna falken kommer är det dags att bränna av gräset på savannen. Även våra förfäder tog märken av fåglar för att bestämma säsonger och tider. Svedjan gjorde att naturen fortare kunne åter bruka näringen. För folk var det lättare att resa och man kunne även börja jakten på pungdjur.

Dessa är de säkraste figurerna som visar att man trots att man ej hade känt jordbruk ändock hade nån sort "runda" i takt med naturens växlingar under året.

Efter mina tjugo års studier av ritual och symboler i Gamla Världen är det naturligt att jag omedelbart försöker mäta Kimberleys motiv med mitt kunnande. Det är bara det att australierna tyckte de hade rikligt med mat på gamla viset. Jordbruket infördes aldrig till Australien i forntiden. Ändock kan vi använda exempelvis Sumer som en referens att jämföra med.

Jordbruket är civilisationens moder och i Sumer ser vi hur centrum i staden var templet med egna odlingar och modell för andra entreprenörer. Gudarna företräddes förstås av prästkungar och prästinnor som föregick med goda exempel. Prästkungen plöjde första furan i vårbruket och det var faktiskt sed i Japan fram till vår tid att kejsaren utförde symbolhandlingen.

Liksom i Egypten är nära nog varenda detalj i bilden en symbol med särskild betydelse. Båda sitter på pallar som i själva verket är tempel och de hade var sitt i staden. Volangdressen blev på modet fr.o.m. ca 2350 och spriddes till Medelhavet där vi ser den i minoiska kulturen. Deras huvudbonader består av fyra par stiliserade tjurhorn. De var symbol för den andra modernäringen som ingått det heliga äktenskapet med jordbruket.

Jordbruket krävde mer ritual och invecklade metoder så det är naturligt att det mesta handlade om myter och ritual för detta. Mellan sig har de Livet Träd som är avbildad som ett blad av en dadelpalm. I själva verket är det tvåflikiga bladet som är en symbol för växtlivets tillväxt. Vi möter det i olika former i alla fornspråk och i symboliken allt från Frankrikes grottor till de tidiga templen på Malta.

Laggivaren Enki överräcker mätsticka, rep och en ring vilka från början var hjälpmedel när man skulle mäta upp åkrar åt folk. Skattmasen måste veta hur mycket alla odlade för att kunna kräva skatt till staden eller templet. Såväl I Sumer som Egypten har man funnit gränsstenar med symboler för stjärntecken som visar att åkern var upptagen för fem månvarv under säsongen.

Prästinnans uppgift var att locka med sig folk till arbetet. Det är en rimlig generalisering att säga att kvinnan utvecklade växtnäringen allt från grävstickorna till de organiserade odlingarna. Sen när man började använda dragdjur fick mannen visa att han har hand med djur.

Vi kan förstås ej finna just dessa symboler och ritualverktyg i Australien- Men principerna för n årlig runda och symboliska verktyg är säkerligen äldre än de 6000 år vi normalt överblickar. Istället finner vi spjut, bumeranger, rassel/skallror och handväskor lär australierna ha varit specialister på att tillverka. Man ser ofta prydnadstofsar men ofta som ett redskap i handen. Det antar jag är ett rassel/skallra på samma sätt som vi använde förr vid älgjakt.

Även kvinnor bär en böjd stav som antas vara en bumerang. Oftast har man tre spjut eller bumeranger, vilket kan ha varit ett antal man ansåg sig kunna hålla koll på. Allt detta kan ha varit symboler för vissa "säsonger" för vad man velat skörda/jaga. Jag lämnar den analysen till de som säkerligen vet bättre.

Enligt mitt sätt att se bör man söka förklaring även till de detaljer man skulle kunna avfärda som totem och liknande. Min nyfikenhet gäller vad och varför man hade totem. Jag minns att vi hade diskussioner när vi som scouter valde ekorren som totem. Vi försökte ta reda på vad en ekorre är och vad det står för. Där var vi nog i släkt med urfäderna och kanske främst med Egypten som mer än andra kulturer använde djur som totem och symboler.