Tidslinje 5000 -- 400 f.Kr.  

Kommentar

I det mesta följer jag traditionell forskning allt från Montelius tid. Dock synes det mig att för astroteorins del är tidsdelningen med cirka-årtalen 4200 … 3200 … 2200 … 1200 och 500 vara mer lämpliga. Dessa årtal står för tidpunkter då vi ser förhöjds aktivitet inom kultur och jordbruk som synes av artefakter och pollenkurvor.

De dateringar man ger för högkulturländerna ska man ta med en nypa salt. Den generella tidslinjen har ändrats mycket under min livstid. Man får lämna öppet för att ny kunskap kan komma. De utgår från de fynd man har att tillgå. I regeln är de mest intressanta från kulturens början men över lag är de för få. Det gör att man bör lägga till några hundra år eller ha plus/minus så det räcker.

En annan sak är att det är lätt att man ser på fornastronomin utifrån den kända astrologins termer om 12 stjärnbilder och en likformad djurkrets och stjärnhimmel och i värsta fall tillämpar nutidens mall på forntiden. I själva verket var tideräkningen högst lokal.

Inte ens de stora kulturerna följde alltid teorin. Exempelvis manifesterat i att Rom fick flytta tideräkningen två månader och hade kört efter samma modell i fyratusen år. Egypten var stort, men Amontemplen tycks ha använt samma himmelsbild från 3100 till 1159 f.KR.

Norden tycks ha varit väl förtrogen med precessionen … alternativt har mån fått in nya intryck som ger sken av att man justerat oftare än i Karnak.

Dendera i trakten av Tebe och en bit norr om Karnak hade en stjärnhimmel med ett hundratal stjärnbilder i sentiden.

En del ristningar antyder att man där justerat vårdagjämningen efterhands som vårdagjämningen flyttade sig från att vara i Auriga/Kusken 3100 f.Kr. till Fisken under sista årtusendet och med inslag av astrologi. Astrologin uppstod sannolikt som en neo-sumerisk företeelse när man i Mesopotamien återfann sumeriska kilskriftstavlor på 700-talet f.Kr.

En annan sak aktuell för Norden är ett kallare klimat. Egyptens början på året vid Kyndelsmässa har knappast nån gång passat i Norden. Egypten i sin tur är ett lika långt land som Sverige. Där var tiden mellan vårdagjämning och början av maj mer passande. Det tycks som om att man senast 2000 f.Kr. börjat med en åttadelning av solåret, för att kunna välja tidpunkter mellan de fasta solstånden och dagjämningarna.

Det tycks vara en global konvention att ha vårdagjämningen i soluppgången och öst som en nollpunkt. Även den kinesiska astronomin lade fast himmelsriktningarna efter läget vid vårdagjämningen … allt enligt sparat från Konfucius tid när vårdagjämningen var i Väduren dvs. 1200-talet f.Kr. … även om kineserna hade andra symboler. Kineserna har tiger, drake, sköldpadda och fågel i symboliken. Båda sistnämnda finns i våra ristningar. Och Draken är förstås samma gamla Drake vars öga man använde för månåret intill i sen tid.

I ovanstående tidslinje syns i fjärde kolumnen hur de olika stjärntecknen varierar med tiden pga. av precessionen. Normalt är endast de två dagjämningarna och de två solstånden intressanta i symboliken. Men gemensamt för alla kulturer är att av alla världens djur avbildar man i regel de som lokalt varit ritualdjur och förstås på himlavalvet. Himlavalvet var det kollektiva minnet och tidgivaren i de flesta kulturerna. Där placerades ideér och idoler för att de inte skulle spöka bland folk kantänka.

En gammal egyptolog berättade att det var så förvirrande att gå bland alla bilder i tempel och gravar. Myllret av bilder ledde honom in i en dubbelvärld, där han inte kunne skilja på bildernas fiktioner och verkligheten. Antar att en del med fyrkantiga ögon efter för mycket TVtittande också har svårt att förlika sig med att folket på Falcon Crest och i Dallas inte finns i verkligheten.

Än en gång ett varningens finger mot att generalisera utifrån enstaka förekomster. I en dåtida mångkultur måste man utgå från att sinsemellan olika kulturer har kunnat leva jämsides. Sverige är så stort att det är omöjligt att få tillräckligt med data för att kunna säga hur det var överallt. Vi får vara tacksamma och nöja oss med de få platser som är utgrävda och gett många fynd eller mycket material att bedöma ifrån.

Ett exempel är Alvastra pålbyggnad 3000 f.Kr. som är ungefär samtidig med sliprännorna. Båda företeelserna talar för likadana astro-kulturer men olikhet i formerna. Fynden berättar om ett rikt kosthåll med rester av djur, fiskar, fåglar och växter. Man odlade två sorters tidigt vete samt korn. Sädesodlingen var sannolikt omgivna av allehanda ritual, eftersom all odling kräver mycken kunskap.

Vi kan inte med säkerhet uttala oss om riternas detaljer och måste nöja oss med vaga antaganden att vissa rester är efter direkta offer. Vid sädesodling "offrar" man skenbart till jorden när man sår. Sumererna talar om "skinnet" som blir kvar i underjorden vilket kanske är skalet på sädeskornet som blir gödsel. Skinn finns i den tidiga symboliken. Det är omöjligt att avgöra om det var pragmatisk produktion eller handel med skinn som låg bakom … eller då rituella symboler för att skalet blir kvar i jorden.

En del av dubbelyxorna var nedsatta i jorden bredvid en sten. Möjligen en rituell komposition där stenen är symbol för sädeskornet. Dubbelyxan "skärar" ritualet genom att med ena halvan skära ut en bit av underjorden och med den andra skära livsrummet ovan jord. Att skära sitt livsrum är dokumenterat från sen tid. Förmodligen är det också denna symbolik som går igen i de njurformade yxorna (balta) fram till järnåldern. I sen tid ersattes det med att man sköt skott över åkern … först med pil och sen med bössa.

När det gäller offerfynd i allmänhet är det omöjligt att avgöra om föremålen återgavs till Jorden som gudom efter användning … om det var en uppmaning till Jorden att använda dem och ge skörd … eller det var offer i kultisk mening. Mossoffren är sannolikt "att ta ur cirkulationen" eftersom det normalt sett ej återvänder därifrån. Invecklad kult kräver en överbyggnad av kunniga i kulten, därför är det svårt att i glesbygd tro på denna typ. Vanligt folk nöjer sig med symbolhandlingar … är ett rimligt antagande. Varför skulle deras andlighet vara så mycket annorlundare än i min barndoms bondland?