Amerikas första upptäckare 4

Indus Script, symbolspråk, stavelsespråk, skålgrop, månvarv, offerkittel, offerkokare, björnspår, Björnväktaren, himmelsöga, himmelskvadrat,

De forna symbolspråken har en rad tumreglar som även vi i dag delvis använder i vår symbolik. Helhuggna figurer markerar att "på andra sidan" och då oftast under jord, medan man istället markerar andra sidan, andra halvan, andra tiden med dubblering och exempelvis dubbelstreck. Exempelvis metall eller bearbetning markeras med streckning och samma gäller materia i relation till konturerna.

Antal räknas ofta en, två, många och i språket markeras sigularis, dualis, plural då med en, två eller tre likadana symboler. En, två eller tre symboler står också för infinitiv, upprepande, pågående handling och för nominalföreteelsen.

I stavelsespråket fanns till en början ingen verbböjning så två symboler stod för handlingen. Ett vågstreck var vatten / flöde, dubbelstreck var floden / flödet och tre streck hav/ sjö och vattengud. Generellt är det lämpligt att utgå från att alla tidiga symbolspråk var influerade av storkulturerna. Det blir naturligt att anta att språkutvecklingen var likartad med ett steg av stavelsespråk före de fonetiska kulturerna som började under bronsåldern. som var

Skålgropen är förstås den vanligaste hällristningen i världen. Enligt geometrins logik är en punkt att läsa "det finns". En linje är en tätt rad av punkter, medan enskilda punkter i rad anger individualitet som gör att man kan räkna sträckan i enheter. Vidare kan man använda algebraisk kod och underförstå ett speciellt värde åt varje punkt. En större punkt/ skålgrop visar att man gått genom ytan på samma sätt som helfärgade ytor.

Skålgropen är en odefinierad enhet medan streck tycks ange att det hör till ett talsystem I stort följer Snake River Valley SRV samma system med strecken som i Indus. Man får komma ihåg att man räknade med heltal och bråk i geometriska serier 2, 4, 8, 16 eller 3, 6, 12 exempelvis. Alltså kan det långa strecket vara ett heltal medan de mindre är halva. Vidare finns snedstreck som kan vara exempelvis en fjärdedel.

Den bruten linjen tolkas "början till" och fås exempelvis när man delar cirkelns omkrets i 16 delar. Ett hörn eller 90 graders vinkel är en vändpunkt och indikerar i regel en fyrkant. En "bärande" linje anger att enheterna är delar i en helhet. Eller man kanske drog ett snöre igenom vid transport. Det känner vi till från gamla måttsystem. Sista symbolen kan också förstås som ett ax eller en växt.

En cirkel beskriver en omsluten enhet, men ser man bara omkretsen är det en omloppsbana där vi kan underförstå en viss längd. Man kan förstås symbolisera många saker såsom exempelvis ett öga om man sätter en punkt i mitten. Ögat kan i algebraiskt överfört mening vara solen..

Allt för ofta tolkar man reflexmässigt att alla cirklar är tecken på solkult. Solen i sig hade inget värdet för fornmänniskan utom som värmekälla och då brukar man lägga till solstrålar. Däremot kom solen och solåret att vara enheter för tideräkningen. Många av våra korsade cirklar betyder en period år, kvartal eller halvår.

Figurer 1 och 3 är ny och nä och 2 är fullmåne. Fig. 4 kan då läsas "månvarv". Vi möter samma figur i Egyptens kalendersymbolik där en nästan liknande också kan tolkas som "månperiod" i 19-årscykeln.

När vi kommer till Indien får vi komma ihåg att i tidig tid räknade man månader /månvarv parvis. Därför kan det exempelvis vara frågan om månvarv parvis och tvärstrecket indikera 14 dagar som var den normala delningen man kallar "fortnight" på gammalengelska. Det böjda strecket är en allmän symbol för måne och då ofta ny och nä. som tidpunkt.

Att veta om tiden och säsongerna har alltid varit väsentligt för människan. Genom att veta om den kunne man planera för säsongen men även för året. På sätt och vis förutsåg man vad som skulle hända. Man anar ibland att ledarskapet utnyttjade kunskapen om tiden kanske för att befästa sin ställning. Vi människor är så olika och personliga strävanden har säkerligen förekommit även idet rituella samhället då alla levde under en ledstjärna eller virtuell idol.

Hästskoformen förekommer i mängder vid Carnac, Bretagne där man säkerligen systematiserade iakttagelserna av himlavalvet. Förmodligen betyder hästskon "månvarv" där öppningen symboliserar att månen skenbart är borta några dagar i nedan. I Carnac tycks man ha använt en påle som referens över vilken månen liksom vandrade och man räknade antal och kom underfund med månens cykler dvs. både månvarvscykeln och Saros-cykeln som tar knappt 19 år. Den senare ledde säkerligen till att man även kunne förutsäga månförmörkelser och ingen borde ha skakat i byxorna vid månförmörkelse efter att ha fått den kunskapen. Kunskap leder oftast till att man behärskar sin värld.

Om folket vid SRV i hög grad gjort egna iakttagelser skulle man förvänta sig symboler som indikerar att man tagit ut riktningar och delat upp allt på samma sätt som på andra håll. För att börjar ett år behöver man bara en riktning och kan man sin stjärnhimmel vet man när de olika stjärnbilderna kommer att passera utkiken vid en viss tid på dygnet dvs. helst då stjärnorna är synliga.

Att följa en stjärna hela året kräver att man vet vilka lägen den passerar under året. Det är förstås beroende av latitud och kräver att man lär sig detta. Man behöver studera det bara en gång och sen följa mallen.

En svala gör ingen sommar, men vist kittlas nyfikenheten av bilden med vad som kan vara en kinesisk "ångkokare". Vi vet mycket lite om de tidiga havsgående båtar i Kina eller ens i Indien. Förmodligen har båda håll funnit något som liknar den "havsgående egyptiska typen" med högar stävar. Vad som möjligen skiljer är att kinesiska är rakt avskuren i båda änder och är egentligen samma modell som de vanliga flodbåtarna. Vi vet ej heller mycket om galjonsfigurer som på sena drakbåtar. Dock finns en hällristning från Hawaii med hög stäv.

Urnan på himlavalvet var aktuell runt 2000 f.Kr och den var förstås en rituell pryl. I keltiska världen har vi en av huvudidolerna Dagda med klubba och kittel och en symbol för skörd och överflöd. I Norden finns en del fynd av typen offerkittel från bronsåldern. Så det är inte alls förvånande att även Kina utvecklade väldiga offerkokare … som ristningsidé kommer man att tänka på en båt i Östergötland med enda last en egyptisk bronsskära. Det var ett sätt att presentera en nyhet och uppfinning.

Några av symbolerna på SRV-hällar kan tolkas som en urna. Sista figuren "båt med Urna" finns på Häll 1 Högsbyn på rätt plats i Djurkretsen.

Nästa rituella ristning och som rätt säkert hör till himlavalvet är de tre "björnspåren". Det finns tvärstreck och visar att det inte är en verklig björn. Då återstår Boöetes / Björnväktaren på himlavalvet som blev aktuell efter 2000 f.Kr. Att iaktta en stjärna i väst vid vårdagjämningen hör till månritual. Ytterligare indikator är att de är tre där vi speciellt i Indien möter en tredelning av månåret upp till deras klimatiska år. Slutsatsen blir att man följt den ljusstarka Arcturus hela året.

Det finns ett halvdussin ristningar där man tydligen tänkt sig en tredelning i tre olika enheter / perioder symboliserad av tre individuella helheter när man tecknat dem. Mer kan vi inte säga utifrån symbolerna för närvarande.

Det finns nån enstaka "sol" i ristningarna och även cirklar med en punkt i mitten kan vara "himmelsögat". Däremot kanske de tre cirklarna med strålar avser månar.

En våglinje är en obestämt växlande våg och sträcka i tiden dvs. som verb en infinitiv. Den lyder samma logik som många stavelsesymboler att två linjer betyder "böljande" och tre är substantivet hav, sjö osv. och dessutom i Sumer Enki / Eas symbol.

I Egypten används oftast en tandad linje och den är bestämt till sin natur med två skilda lägen. I nordisk symbolik tycks man göra skillnad mellan materiella vågen och den abstrakta tandade tidsvågen som kan förstås är indelad i tidsenheter. 

På den längre våglinjen finns ofta ett huvud och ett markerat svansslut. Förutom att det förstås kan vara olika typer av ormar är det en bestäm sträcka mellan huvud och svans och kan ses som rumtid. Det finns flera på himlavalvet.såsom den virtuella Hydran /Vattenormen som sträcker sig från Kräftans stjärnbild till Skorpionen och avbildar rumtiden växtsäsongen. I Amerika finns ett antal ormar med ägg i munnen eller i enstaka fall ett markerat huvud och ägget i slutet. "Störst i Världen" är Serpent Mound i Ohio.

Några kvadrater finns ensamma eller limmade i SRV, men inte i betydelsen himmelskvadraten så vitt jag kan finna. Naturligtvis ligger det nära till att associera till inhägnad. I Indussymboliken finns ett exempel där man underförstår himmelskvadraten dom är dela i två halvor och mittstrecket anger "andra halvan"

Rutnätet kan betyda nät men används ofta för "fält". Man tycks allmänt ha delat upp odlingsjorden alternativt betyder det att man delade skörden i ett vist antal delar.

Kanske den första figuren i Indus är "väderguden" och de nästa är tydligen också rituella figurer. De sista tre har sina tydliga motsvarigheter i SRV, medanden sista är från en ska häll. Förövrigt finns det inga stick-figurer på ritualhällarna utan enstaka finns på mindre hällar

Första figuren är en gåta. Nästa lyder grund regeln om 1,2,3 steg av en symbol och i detta fall betyder det berg eftersom det består av "spetsar". Symbolen används även i Kina och många ställen utanför de stora kulturerna.

Den böjda streckade figuren finns också ifylld och betyder antagligen "metall". SRV-figuren med "foten" på metallen betyder då "bearbeta metall". Det finns meteoritjärn i Klippiga Bergen och säkerligen har man letat koppar och andra metaller såsom vi ser även i Norden.

Pilen får ofta ljudvärdet "ti" och betyder flöde och liv" men förstås ochså den tänkta riktningen som i detta fall. Nästa Indussymbol är förmodligen en passare. Det var naturligtvis en stor uppfinning och vi ser utvecklingen av symbolen i minoisk symbolik.

Det är möjligen ett korn med en grodd vi ser efter SRV-pilen och sist finns två symboler efter varandra. Kanske man försökt sig på att skriva textsträngar.

 Till dessa finns ingen direkt förklaring just nu

Detta är tydligen en yxa av något slag. Den är djupt huggen liksom nästa symbol nästa symbol som finns i hettitisk symbolik där det är stavelsen AR. Den kan dock betyda något helt annat. Återigen frågan om en svala gör ingen sommar. Sist finns något som liknar en egyptisk bronsskära.

 Ett par exempel på hur man limmat ihop och bildat meningar. Man har säkerligen förstått dem så länge det fanns folk som bar minnet.

Med så många likheter måste man dra slutsatsen att sjöfarare från Induskulturen besökt Snake River Valley. En del av symbolerna är så väl gjorda att man måste tala om kopiering. Förmodligen har man varit på jakt efter metaller och ädla stenar där exempelvis Kina var mycket intresserade av jade eller nephrit. Det finns i Klippiga Bergen och man har gjort fynd vid exempelvis Alaskas kust.

Mina undersökningar är långt ifrån slut men detta är en början

Som sagt tolkning av hällristningar blir aldrig nån exakt vetenskap. Därtill är materialet för dåligt och ofta eroderat. Det är dock ett steg framåt att kunna bevisa att våra förfäder hade förmåga till analytisk, logiskt och abstrakt tänkande. Förmodligen gäller detta bara en del av folket precis som det är hos oss.

Man har gjort tusentals förbättringar på Volvo genom åren berättar de. Den blir aldrig färdig. Våra politiker underkänner regelbundet sina egna reformer och kommer med nya. Inte ens vi är perfekta. Men den centrala frågan för alla tidsåldrar är "kommer människan och hennes kultur att överleva nästa tusen år?"