Porten till Dals hällristningar

Porten till Dals hällristningar

Vad är väl lämpligare än att börja vid Dalbergsås mynning och denna hela kalender från Älgens Tid. Dals unika världsarv är den pedagogiska uppläggningen i hällristningarna och vi fortsätter till en annan från hällkisttiden i Evenstorp

Dalbergså, hällristning, kalender, världsarv, fornspråk, tankerum, dubbelyxa, sockenvapen, Inannaritual, Gyr i Evenstorp, hällkisttid, Valans spådom, Disa, Gydjan, Isis, Osiris, Auriga, Orion, skäran, Koschab, lugal, ramadan, Metons cykel, Saroscykeln, kalendarstav

Fornspråket | Gå i jord | Följa Gyr | Ramadan | panel | hem | uppdaterad 02-08-23

Följa Gyr | Odlingskalender | Hällkistfolket | Fynden | Allmänt om hällkistan |

Detta är en ca 6000 år gammal kalender med olika tidsymboler. Vid första påseende kan den se primitiv ut. Alla älgarna får oss att tänka på ett "primitivt" fångstfolk.

Vi har kanske svårt att tänka oss en befolkning väl förtrogen med internationell praxis att muta in sitt folkland och att själv likt andra respektera inmutade områden. Land fanns det egentligen gott om med kanske bara några få hundra bosatta på Dalboslätten vid denna tid.

Hela kompositionen vid Dalbergså följer en karakteristisk mall av en centrumbild med en båge av delmotiv. Den visar en tydlig medveten framställning. Den förstods väl av sin samtid. Vi kan bara säga att det sannolikt är såväl inmutning som en angiven tid. Man underförstår att bosättningen började för länge sen dvs. egentligen sen istiden.

Hällristningen finns på en oftast vattenfri klippa. Forntidens folk följde vattenleder och sökte sig in i landet med älvarna. Det var naturligt att komma upp med Vänerstranden. Nykomlingar kunne inte undgå att se denna bild i synnerhet om den kanske var imålad.

"Detta är älgens land" ... en välkomsthälsning vid Porten till Dal, vid Dalbergså mynning.

Den är kanske den äldsta kalenderristningen i södra Sverige och det är lämpligt att börja vår genomgång av Dals världsarv med denna. Älgarna, de större båtarna med älghuvud samt några båtar kan jämföras med Alta, Nordnorge, men även jämföras med Egypten före 3000 f.Kr med motsvarande idéer

I Alta är det så väl beställt att landhöjningen har gjort att ristningarna har lyfts medan folk flyttat neråt undan för undan och ristat nära vatten. Det har gjort det möjligt att grovt datera motiven. Jag har funnit att Knut Helskogs tidslinje för Alta är en bra utgångspunkt för att datera symboliken från istidens slut och fram till bronsåldern. Under tiden fram till ca. 4000 f.Kr. finns de stora djuren på hällarna som en sorts ledare för folks vardag.

Runt 4500 f.Kr. kommer Renen och Älgen som symboldjur att följa under året. Säkerligen har man haft dem på himlavalvet och inrättat sin astronomiska kalender efter dessa. Älgen försvinner runt 3000 f.Kr. till förmån för alt fler abstraherade symboler för samhällsordningen. Perioden 4000 - 2000 f.Kr är en ritualtid då folk i Gamla Världen inklusive Norden följde ritualet och kalendern. Historien är en process och gradvis börjar man frigöra sig från ritualet och idolerna humaniseras under bronsåldern. Behovet av samhällsordning ökar och det avspeglas i symboliken.

Vi har ochså ett stort huvudlöst djur i Ånimskog på Dal.

Djuret från Ånimskog bekräftar sloganen "Dal är Sverige i miniatyr" eftersom vi har lite av allt och även hällristningarna från alla perioder. Längre norrut i Drammen, Norge finns ristningar av stora valar och med ungarna inom citationstecken, vilket betyder att de är undantagna från den normala världen

Det är rimligt att anta at Dalbergsås ristning hör till perioden före eller strax efter 4000 f.Kr. medan Ånimskogs djur kan vara äldre. Det blir lätt så att vi i Norden får föreställningen att historien och Tiden började när sista istiden upphörde … även om österbottningarna med sina ca 70000 år gamla fynd stretar emot. Det är vanligt att man anser att fram till bronsåldern var våra förfäder primitiva människor i närheten av apan. Kanske nästa generation får en annan attityd.

Fornspråket

Vår attityd präglas av vad vi lär oss i skolan. Åtminstone för min generation är det en lång process att kunna förstå forntidens människor på samma sätt som man lyssnade på mormor och andra av hennes generation. När vi analyserar idéer måste vi tränga under skinnet och sätta oss in i deras situation … och ej av lättja sätta fjantiga etiketter såsom primitiv, shaman, kult, fruktbarhetskult, jaktmagi osv. på företeelser vi inte förstår och lever oss in i.

Vi måste inse deras problem då det inte fanns ord för alla begrepp man behövde. Det normala även i våra dagar är att beskriva det okända med det kända. Att människan utvecklat tankeförmåga är en process över många årtusen. För att kunna tänka behöver vi ett abstrakt logiskt rum.

Detta behov av två tankerum kommer lätt i konflikt med att vår hjärna faktiskt är delad i två halvor. En del tänker bara med ena halvan. En forskare menar att västerlänningen tänker bara med den matematiska halvan eftersom vi skolas så. I Kina och Japan tränar man även fantasihalvan eftersom redan skriftspråket kräver att man tränar bildminnet.

För att tänka behöver vi ett abstrakt rum i hjärna där vi sparar de ord, ordbilder och tankekonstruktioner vi bearbetar. Det är mycket samma problematik som när man skapade datorn. Förfäderna arrangerar detta virtuella rum på himlavalvet genom att skapa sin bild av världen däruppe. Deras tänkande blev en dialog mellan det egna ordet och idéerna däruppe. Genom att det var en allmän konvention skolade man alla till samma världsbild dvs. där man hade gemensamma idoler och förebilder.

För att fånga verkligheten jämför man med något känt. Så länge man var naturbrukare med jakt och skörd av vilda växter var det lämpligt att följa sin hjord manifesterat i ledardjuret. När man började odla fick man symbolisera allehanda mer ogripbara makter såsom vattnets kretslopp både med måne och en symbol för fruktbarheten dvs. en kvinna.

Överallt har man en viss årsrytm och den ger förstås naturen, men den abstrakta bilden fanns på himlavalvet, så att man kunne tänka på nästa sommar med stöd av stjärnbilderna.

Mitt råd till de som verkligen vill förstås våra förfäder att de måste se forntidens budskap som poesi. Därtill måste man se helheten. De hade inte ett skriftspråk. Därav följer att alla en framställnings detaljer är en del av budskapet. I min generation finns många som har rötterna i naturasamhället och har lättare att förstå hur man lever "med naturen" med enkla medel.

Gå i jord

Mångkantyxa, dubbelyxa och båtyxa från Dal

På Dal finns inga gånggrifter så här långt vad vi vet … även om det finns "något" döljt i en hög utanför trädgården vid Vedbyholm, Holm. Ändock har fjärde årtusendets ritual med Inanna i centrum nått Dal. Detta bevisas av dubbelyxan och båtyxan vilka är symboler för att "gå i jord" … se mer i filerna om Viet och om Dös, Gånggrift och sliprännor

Förfädernas var kanske visa när de vill manifestera sin världsordning för evigheten genom de stora stenmonumenten man inte flyttar så lätt. I min barndoms socken har funnits en tvådelad anläggning med diameter 2 x 1 kilometer och i storlek med Awebury i södra England. Odlingen tog den för långe sen, men inom samma område finns en långdös och en gånggrift "som inte tar så mycket plats" .

Vi känner inte till mörkertalet för stenmonument men i Danmark finns en del sparade mest i skogspartier eller som en ö i odlingslandskapet. Samma gäller Skåne och i viss mån Västergötland som har en stor koncentration gånggrifter. Men som vi ser det hindrar inte att de kulturella idéerna har kunnat spridas utan monument. Exempelvis vid "pålbyn" i Alvastra har man också hittat dubbelyxan bredvid ett symboliskt korn. Man har ofta funnit amuletter i form av dubbelyxa i gånggrifterna som bevis för ritualet vi känner bättre från Sumer från tredje årtusendet f.Kr. men med rötter ytterligare tusen år bakåt.

Ytterligare en amulett från gånggrifter må nämnas. Oscar Montelius kallar den "lorgnett-liknande" genom att den har ett handtag och en ögla och han nämner ett par fynd från Västgötland. Intressant är att han nämner att liknande finns i bärnsten från Östpreussen. En påminnelse om människan rörlighet vid denna tid. Idéen i denna kan möjligen vara samma vi känner från björnritualen att hemmafolket skulle se genom ring mot "andra världen" där björnen fanns. Björnen var högdjuret i Norden och förmodligen också i resten av Europa. Man kunne förstås använda den mot "den undre världen" också.

Vanliga redskap under slutet av stenåldern och långt in på bronsåldern

Rena redskap i sten säjer inte så mycket om kulturen. De lite mer speciella antyder en börjande "träålder" vi fortfarande lever i speciellt i den skogiga delen av Skandinavien. De kulturella lämningarna är förstås en funktion av befolkningstätheten. Små bosättningar börjar inte ranta runt med stenbumlingar utan finner snart nog att det kanske räcker med ett ritualföremål.

Båtyxan kan synas aggressiv men är kanske mer ett uttryck för att odlarna behövde sätta sig i respekt mot övriga näringar som ville hävda sin allemansrätt.... problematiken behandlas i samband med Laghällen i Högsbyn. Båtyxan var ett mode som omfattade norra Europa från Ural till Atlanten. Eftersom en del bär tydliga spår av kopierande från förebilder i brons är det väl lämpligt att anta att det var kopparsmedarna som låg bakom den pryl. Den har formen som "en båt på underjordsfloden". En allegori vi ser i vissa hällristningar när man vill symbolisera det sådda kornets färd i underjorden

Praktmejsel från Rolfskärr, Tydje på norra Dal

Mejseln är 44,5 cm lång och har nog varit opraktisk som yxa om ens som hacka. Därför kanske vi bör dra slutsatsen att den skaftades som ritualvapen och symbol. Ytterligare en del fynd spridda över Dalboslätten som "sockenvapen" kan man spekulera i eftersom de är längre än 25 cm. Man har kanske haft en ritualgemenskap inom lämpliga områden?

Man menar att denna typ flinta är importerad från Skåne. Det tycks vara så att handeln med flinta har omfattat stora delar av Norden. Förmodligen ska man också förbinda dessa praktmejslar till ritualet "gå i jord" där vi har stora fynd av sliprännor på Gotland men också depåer av dessa stora mejslar. Fler sliprännor finns i Blekinge och vi har på nära håll en lång serie Flyhov nedanför Kinnekulle. Förmodligen har man levt efter ritualet från 3100 f.Kr. till runt 2300 - 2100 f.Kr när hällkisttiden börjar.

För Dals del kan vi då täcka ett årtusen med samma kultur och ritual. Det finns än så länge ingen spår av odling vare sig i Västergötland eller på Dal under denna tid. Men Inanna-ritualet "gå i jord" passade förstås alla sorter av naturbruk såsom vi ser i Alta. Viktigast var att kunna följa tiden … vilket man förstås också gjorde när man följde Älgen. I Lascaux-grottan i Frankrike finns äldsta "Mångudinna med ymnighetshorn" från före den nordiska istidens slut.

Så de som flyttade norrut med islossningen hade med sig henne. Sen fick de nya impulser från Söderns "Idol med dubbelyxa" och att hon hukande låter sin säd rinna till tvillingsystern i jorden fr.o.m. ca 4000 f.Kr. Man följde ritualet i tusen år med dösar och gånggrifter som centrum eller något annat där man inte hade dessa. Sen följde tusen år med okänt ritual men som förmodligen inneburit att "symbolisk gå i jord". Med detta menade man regnen som skapade växtligheten för växter och djur med solen som motor.

Dessa tvåtusen år är allmänt sett fyndfattiga på klara rituella prylar. I övriga Europa menar man att gånggrifterna användes fram till hällkisttiden. Vi kan förstås ej generalisera så att en viss kultur fanns överallt. Vi ser att gånggrifterna har sina koncentrationer till vissa landskap. Samma gäller den efterföljande tiden med hällkistor där vi kan urskilja några olika typer som förmodligen inspirerats från söder. Mina analyser gäller visserligen mest Dal men samma kan nog tillämpas på den skogiga delen av Norden.

 Följa Gyr i Evenstorp

Hällkisttidens årsritual från tiden ca 2300 f.Kr. finner vi i Evenstorp på Dal. Dess årsritual är av egyptisk typ med en solårskalender med odlingsritual. Solen är ledare och ritualet följer stjärnbilderna. Därtill finns en månkalender för säsongen på vanligt sätt bunden till Ramadan i början av augusti

Evenstorp, Dal mittparti av ritualkalender från ca 2200 f.Kr.

Den första bilden jag såg publicerad bestod endast av den stora figuren i mitten samt gudinnan med följe framför. Den detaljen jämför jag numera med Valans spådom när hon i sången om Baldersdrapet vers 28 - 33 börjar med två verser där ledaren Odin ger instruktioner in för skördetiden. Ritualristningar är i regel framåtblickande. Här gäller det hela odlingssäsongen.

Hällbilden är för stor att allt ska rymmas på en bild. Därför delar jag upp betraktelsen i delar. Översiktsbilden av centrum ger oss en klar bild över att det är en kalender och låt oss fortsätta analysera centrum. Stjärnbilden Auriga är "Jättemön" på himmelska vattenfloden Vintergatan och enligt Eddan låter hon sitt vatten över jorden och bordsnöten dvs. bordskamraterna tyckte det var lustigt. I flera fall symboliseras hon med tre punkter.

Hon får här namnet Gyr eller Geur ="ge ur" som tycks vara ett danskt ortnamn Gyrting som motsvarar Disa, Gydjan och liknande som symboler för vårfloden. I den himmelska symboliken var Vintergatan engelska Watergate och boskapsfolkets Via Lacta i Italien och Mælkevejen = Mjölkvägen i Danmark. I överfört bemärkelse är regnet och vattnet förutsättning för mjölken. Årsritualet vi kommer att möta i denna bok syftar till att få mat på bordet. De viste nog hur naturen fungerar. För oss är det svåraste att förstå deras poetiska liknelser och symboler.

Förmodligen är ritualen under forntiden främmande för de flesta stadsbor i dag. Det är svårt att leva sig in i att leva med hela dess cykel och vara i "naturens ban" som en del av en själv. Vidare tycks solvärmen, regnet symboliserat med månen samt förstås Tiden vara de egentliga gudomarna..

I den tidiga ritualtiden dominerade de kvinnliga gudomarna eftersom framfödande och fruktbarhet stod i centrum. Myterna skapades förmodligen runt 4000 f.Kr. då stjärnbilden Auriga blev ledare och i Egypten var det Isis vars make Osiris hade den himmelska inkarnationen Orion nedanför. I våra dagar skulle vi kalla dem idoler eller amerikanska "role model". Himmelsmyten har formen av en resa längs floden och då ligger Nilen och Mesopotamiens floder nära till som modell.

Omkring 2300 - 2000 f.Kr börjar vi se början till ett trendbrott där Ledaren eller par av ledare samt parsamhet blir regel. Kanske det var metallerna som gjorde att mannen kände sig stark. Ungefär samtidig börjar mannen frigöra sig från det kollektiva tänkandet. Det var en lång process som sen förstärktes av att mannen fick "lång arm" = spjut" och hästen och vagnen bidrog till att göra åtminstone de burgna till individer.

Ledarna blev gudaborna eller halvgudar vilket vi redan ser i den akkadiska dynastin som vann över Sumer runt 2350 f.Kr. I Norden når stenkonsten sin höjdpunkt med välgjorda dolkar som knappast var för annat än procession. Hällkisttiden börjar och det tycks ha förekommit jordbruksmission från söder.

I Kaukasus byggde man hällkistor med gavelhål och några finns även på Dal. I deras Nart-epos har folkminnet sparat sagan om skärans födelse. I våra hällkistor finns parvis välgjorda skäror i nymånens form. Man bar kanske dem och dolkar i procession som ett ritual in för säsongen. Skäran gjorde det möjligt att "hinna skörda all hirs i dagsljus".

I Levanten var den nakna gudinnan med många namn en kopia av Sumers nymånegudinna Inanna. Sigillet från runt 2000 f.Kr.

Hon var även regngudinna i ett land där man alltid önskade regn i det torra klimatet. Såväl i Sumer som Levanten står hon på Himmelsoxen och här finns såväl himmelsstege som kretsloppssymbol för Floden.

På Evenstorps ristning står hon framför Efven och får tydligen instruktioner, varför denne då måste vara "Stor man". Med detta menas väl närmast en som kunne tänka och leda och det stora var att han hade mer att säga till om än de andra.. Efven betyder "ledare" och har valts här eftersom vi är i Evenstorp.

LUGAL var den sumeriska titeln på kungen med betydelsen "man stor". Allt efter tillfälle valde man en stor Goliat som förkämpe om det behövdes knytnävar eller en med stor tankekapacitet om det gällde att lösa kvistiga problem … Vi använder inte begreppet "stor man" men ledare som Göran Persson och andra företagsledare tycker nog själva att de är stora män. Det frågan om vad som är normalt ordval bara.

Det naturliga tillståndet är jämlikhet och allas lika värde då förhindras mycken maktkamp. Men när man ska organisera ett arbete behövs en som går före som riktkarl. Likaså driver framväxten av städer på att man behöver nån som är högsta ledaren. Sen hör det till saken att folk lätt skyller på sin/sina ledare om det man i demokratiskt ordning fattat beslut om inte fungerar. Likaså är det för många en bekväm lösning att ge ansvaret till ledaren och svära sig fri när det går illa.

Här utpekas Koschab i Lilla Björn antingen som polstjärna eller som hörn i en inre kvadrat

På Häll 1 i Högsbyn med dess årskalender är Koschab markerad med en symbol som normalt läses "använd den här". Det borde ha stämt runt 2000 f.Kr. Såsom vi ser ovan tycks huvudet av den stora figuren vara menad som Lilla Björn och Kroppen som Stora Björn medan ena benet förmodligen ska vara i Regulus Leo som förmodligen använts som fixstjärna för månes "stigande nod". Många källor nämner Thuban i Draken men den bör ha varit aktuell runt 3100 f.Kr.

Den verkliga jätten på natthimlen. Strecken finns inte för gamla stjärnbilder och vi är fria att göra egna

Den stora figuren kan passa in på valvet ochså fast den är möjligen spegelvänd. I tidig symbolik ser vi fågelgudinnor i Mellersta Östern och fågeln är kanske lämplig att beskriva tankens flykt. Jag var kanske inte så långt ifrån när jag tänkte på storken första gången jag såg "storken" på Evenstorps ristning. Egypten är speciell med sin djursymbolism där man låter djurets egenskaper beskriva de abstrakta tingen.

"Han som kastar slunga" finns på några hällar – kanske för att kasta Tiden över Stora Floden och sjusovardagarna då solåret står stilla dvs. man skarvar i dagar för att jämna ut solåret exempelvis 12 x 30 + 5 eller 6. Det är antagligen Karlavagnen som ibland kallas skopan eller engelska Dipper. Tjukterna vid Berings sund hade denne för Karlavagnen och därtill i följe med en liten hund som gnavar på ett hjorthorn. Vi får ju vara beredda på ett annat sätt att beskriva abstrakta ting. På Evenstorps häll ser vi en organiserad lång myt och där förstås den största figuren är ledare. Forntidens logik skiljer sig ej från vår.

I en organiserad samling kan man inte vara utan ledare. Likaså behöver man idéen om ledare och man får se till att skilja på karta och terräng så att säga. Som alltid är livet en spänning mellan de önskvärda och att andra krafter vill ta över. Vi ser de stora männen i relation till omgivande figurer. På våra hällar är det egentligen få "Stora Män" och de flesta kommer under sista årtusende f.Kr. De verkligt stora männen fanns i fantasin och på himlavalvet. Se Orion när han vandrar över himlavalvet och Älgen var ännu större

Gyr eller Auriga betyder "Flödesgudinna" hade vid detta laget på sina håll varit ledstjärna i åtminstone ett par tusen år. Observera att begreppet "gud" i de flesta språken är härledda ur verbet "att kunna" dvs. det beskriver egenskaper hos naturen. Rituellt astronomiskt var man egentligen inne i Perseus, den första i följet och den förste i halvåret för jordbruk i slingan ovanför.

Följen framställs ofta med en förare och här Perseus eller "Han som gör det" – med lansen. Att Perseus går först bekräftar dateringen eftersom vårdagjämningen gick in i Perseus/ Plejaderna runt 2300 f.Kr. Följet blir då stjärnbilderna från och med Perseus till Vågen eller 7 månvarv av sommarhalvåret ... Observera att Gyr har fem fingrar eller en kvist på ena handen och fyra fingrar på andra En liten detalj som avslöjar att det är en idé och ej verklighet vi ser.

Ramadan

De 22 strecken ovanför raden vi ser på några hällristningar bl.a. vid Dalbergså. Antagligen står de för 9-dagars-perioder. Det hindrar inte att man kan förstå resten

Följet är de 13 månvarven som täcker ett solår dvs. 12 månvarv plus 11 dagar. Skarven kallade man Ramadan eftersom det skedde vi Ormen som kallades "ramada" vilket betyder "gränsorm". På himlavalvet finns den under Hercules där Ormbäraren bär den. Hunden är Skyttens stjärnbild men Sumer avbildas den som hunddjur och i Egypten är det Anubis. Faktiskt liknar den en hund på min enkla stjärnkarta.

Motstående stjärna har då funnits i Tvillingen. I sentiden använde man ofta "Draknoderna dvs. Drakögat och Draksvansen" på himlavalvet ovanför Skyttens stjärnbild. Kort sagt man iakttog detta när stjärnbilden och månen var i "konjunktion" dvs. på samma linje. I och med att stjärnbilderna finns på solbanan underförstår man konjunktion med solen/ solbanan/ årsbanan.

Lägg märke till kroken som krokar i en ny cirkel = helhet = kvartal eller halvår. Observera att "gubbarna" är olika och vi kan se dem som individuella namn på månvarven. Kroken eller skäran ses på många ristningar och i Egypten har vissa speciella månbåtar en krok i aktern. Gubbarna med halvmåne som huvud är kanske månens ny och nedan eftersom man räknade "forthnights" som man säger på engelska dvs. 2 veckors perioder. Förövrigt räknade man också nätter och ej dagar. Man kan räkna strecken på båtarna och få dem att passa en ursprunglig räkning i dagar efter att Hunden/ Skytten var i konjunktion.

Denna kalender är ett av bevisen för att man hade en unik månkalender som hittills tycks vara rent nordisk. På fint språk säger man att den följer Metons cykel / Saroscykeln vilket är den tid det tar för att månen ska stiga vid samma punkt på horisonten. Det tar 235 månvarv eller drygt 19 år. Nu råkar vi i Norden ha över 3000 sliprännor som följer denna cykel. De längsta serierna finns på Gotland och vi Flyhov Kinnekulle och där hart man följt cykeln i runt 1000 år före denna hällristning. Tala om långa vetenskapliga undersökningar och under denna tid har man säkert lärt sig att förutse månförmörkelser också.

Denna ristning säger inte precis vad man gjorde för att få ihop/ hågfästa helårsförhållandet mellan solår och måncykel. Babylonierna gjorde så att man insköt en månad vi skottmåren 3, 6, 8, 11, 14, 17 och 19. Här kan vi bara konstatera att i Norden höll man reda på 11 dagar vid Ramadan. Det finns en del symbolik där vi ser två förbundna månvarv vilket då är skarven på året. Så sent som Sigurdsristningen från runt 1100 AD har två halvårsormar plus en liten bit. Vidare finns där ett skarvbleck med "månens stigande nod"

Utsnitt ur kalenderstav Järestad Skåne

Vid 29:e augusti ser vi "månens fallande nod" dvs. där månen går ned och vid Lambertus17:e september ser vi "månens stigande nod" vid höstdagjämningen. Detta sker förstås inom ett månvarv och där man måste ha marginaler. Eftersom det finns många anläggningar av stora sten som är riktade efter månens lägsta läge i sydväst runt augusti är det möjligt att proceduren skett vid den tiden. Det finns också anläggningar som fastställer månens nordligaste läge.

Fortfarande finns de som gärna vill se våra förfäder som primitiva stenåldersmänniskor. Här har vi ett pedagogisk bevis bland flera dussin mindre tydliga. Deras tideräkning och underförstått organisation av året var precis lika avancerat som i kulturländerna i Södern. Det är kanske ingen tillfällighet att månkalendern tycks ha fått ökat bruk i Babylonien just runt 2200 f.Kr. I handlingarna hittar man namnet "iti dirig" för inskjuten månad.

Det är dock sådant som var beroende av regim och där varje stad ofta hade sin egen kalender och egna benämningar. I vår hällristningar ser vi dock en viss standard med följen/ sviter som har ett förbundet par. Denna ristning dateras till en odlingsperiod 2300 - 2000 f.Kr. och sliprännorna går tillbaka till ca 3150 f.Kr. Dessförinnan har vi knappt 1000 år av stenbumlingar som manifesterar vårdagjämningen och nymånens konjunktion.

Kort sagt man hade den kalender och den organisation man behövde och den är långt ifrån primitiv. Prov själv att klura ut en kalender som följer naturens gång? Månkalendern har man tydligen klarat själv medan man hämtat myt, utsäde och instruktioner för jordbruk söderifrån genom inflyttning eller på annat sätt.

Detta är den första modellen till det organiserade följet där man också gav en uppgift åt var och en i tid rum. Det är civilisationens början och kärna, I ett sentida lexikon sägs att civilisation "bringar ur barbari, upplyser och bildar" folket … dvs. som vår folkbildar-TV och Radio som vill att folket ska uppnå en högre kultur… ja, här avslöjar jag hemligheten om ledarskapet filosofi. Det är gott att ha överblick och veta vad man ger sig in i när man följer höjdarna i samhället. Ibland är de bara idéer i höjden över våra huvuden, men vi följer ändå av gammal vana och skolning.

Sumererna hade ordet "amargi" = simma fritt eller vårt ord "anarki" det använde höjdarna i samhället för att beskriva de som hellre låg i en båt på floden och metade än jobbade på kornfältet eller annars inte brydde sig om den "gudomliga" ordningen gudarna = höjdarna hade bestämt. Det går inte att tvinga folk och därför klurade man ut att om man nu sätter en vacker tös och alla förförelsekonster i spetsen av följet så kanske de flesta unga män följer efter. Det var en långsam inskolning till civilisationen. Se också "Inanna stiger ned"

Nästa Odlingen ritual