Egentligen borde man kalla denna del "talarstol" och faktisk Nordens och Europas äldsta talarstol så vitt jag vet. Förmodligen var det årliga ritualet att prästinnan stod i fotspåren och läste lagen kanske i sin helhet som en förberedelse in för säsongen.

I Ugarit hade man de lagläsande bröderna. Från Äldre Västgötalagen känner vi begreppet "lagläsare" och att denna läste lagen högt på ting. Vi kan också kalla det en "fodepald" såsom i Angelsaxiska krönikan eller varför inte "fotpall" såsom namnet är på en viss sten i Frändefors. Folkminnet från England talar om att den valde ledaren stod på en sten med fotspår.

Det var ett sätt att fysiskt visa ledarens position ovanför folket. Man finner belägg för detta även i Bibeln. Som vi ser här är det ett mycket äldre juridisk begrepp. Naturligtvis måste legala former vara helgade på alla sätt. Hammurabis lag är bäst känt men Sumer hade skrivna lagar många århundraden tidigare. Denna häll är ett exempel på hur snabbt man tog efter i Norden eftersom det i detta fall tycks vara influens utifrån.

Det lilla folkminnet från Högelund berättar att det vårliga ritualet främst skulle förrättas av de unga. Begreppet "lunden" var en plats för ung kärlek och vist vill man vara i fré när man är ung och blyg.

Om vi fortsätter med vår inlevelse kan vi se för oss en ung kvinna stå där naken (om vädret medgav) medan de unga pojkarna fnissade och de äldre männen dreglade. Man hade säkerligen en naturligare syn på nakenhet, men vad gör män när saven stiger? Men vi vet också att som ställföreträdande gudinna var hon helgad. I de tidiga sumeriska myterna berättas att våldtäkt var förbjudet dvs. alla kvinnor var fridlysta.

Den Nakna hör till den europeiska symboliken sen åtminstone 15000 f.Kr. Hon finns i La Madeleine-grottan som en frodig naken kvinna med månhorn. Månen var symbol för regn och fruktbarhet och kvinnan var såväl livmodern som amman och man symboliserade naturens ordning med den kvinnliga fruktbarheten. Det är bara naturligt och vackert … synd att vissa religioner gör det till synd. Det orsakar förmodligen att människan glömmer att vårda och måna om naturen.

När en romersk etnolog och kartograf frågade en keltisk bonde om kelternas myter i jordbruk, svarade kelten med räven bakom örat på keltiska och här med svenska ord: "Jo, se vi har gudarna Solen, Hasselkäppen och Hästen" ... och på svenska vore det förstås lika obegripligt och vilt germanskt som det keltiska rådet var för romaren

När det gäller odlingen finns den karga verkligheten, där exempelvis vilda, halvvilda och tama växtätande djur har ett mer varierat kosthåll än man anar. I klartext de äter det som är gott eller det som de känner kroppen behöver "gräset är grönast på andra sidan gärsgårn"

Den lilla kompakta bilden visar jordbrukets väsentligheter. Under månen en omgärdad åker. Hundjuret vid den runda figuren talar för att det är månen men det kan också vara solen. Raden med djur talar om varför och vilka medel man kan tänkas använda för att freda åkern. Yxan kan vara bra att röja sly och skog med och dolken kan i nödfall användas för annat ändamål. Plogen är av egyptisk typ och likaså dolken och man anar influens från Egypten där dolk av denna form är känt ca 3000 f.Kr.

Nedanför åkern finns något som liknar en bröstplåt för kvinnor. Dessa har man funnit liknande såväl i Nord- och Västeuropa som i Beotien, Grekland. Hela kompositionen liknar en lunula eller gorget eller vi skulle kanske säga brisingamen ... och vi associerar automatiskt även till nymånegudinnan Inannas förförelsekonster när hon tog på sig bröstplåten "kom människa, kom"… Se även avsnitt Inannamyten.

Bröstplåtarna ovan kommer från Irland varav gorget är i guld kanske från sista årtusendet f.Kr. Lunula betyder väl på fornspråket ungefär "Månen nu flödar" ... de egyptiska skönheterna hade sina halskragar.

Kogudinnan hade menit-halsbandet som var framtill format som en halvmåne och med en tyngd (fullmånen?) baktill. Den kunne användas att slå på trumma med i högtidliga sammanhang ... ungefär som en kosvans. Sumerer och egyptier var ej för fina för att sjunga lovsånger till kor, får och getter … vi har tappat kontakten med naturen och därav vår likgiltighet.

Det finns fler bilder på samma tema i Val Camonica och från Spanien kan vi hämta HUESCAR ... "Huh den Karln" … min barndoms kvinnor kallade den sortens utseende HuHa-karlen.

Alltid gott att leva sig in i tjuvens natur och ikläda sig dess hamn. Till vänster har Huescar en fruktbarhetssymbol som ena hornet. I ena handen skäran och i andra bumerangen. På bilden bredvid har en av hans medhjälpare fångat en av de tvåbenta bockarna. Vill minnas att fången med långa öron syns i nån fransk serie så han lever än … många franska filmer tycks handla om "Tjuven".

Han till höger är från Bohuslän Håttarnas land. Kanske en Bonde-Tor från tidig järnålder med smideshammare och en årder i handen: "Nu ska det odlas"! Återigen får påpekas att bilden är inte verkligheten. Vi behöver konkreta bevis för att våldsamheter förekommit i samband med just odling innan vi låter fantasin skena iväg. Starka drycker och flickor brukar få blodet att koka hos en del i alla tider och det är naturligt..

Av en händelse är ordvalet i början det samma man finner i Egypten vid midvinter när deras säsong börjar. Man ser jordhuvan resa sig tydligare eftersom deras solbana är mer lodrätt än i Norden. Jag gjorde tolkningen långt innan jag hittade den egyptiska texten. Slingan ska läsas motsols från den öppna fotsymbolen överst till höger. Denna slinga är det egentliga odlingshalvåret. Till denna stöter en sträng från vänster till stora slingan. Här ska Efne förmodligen vara solen och Ina är nymånen och regnet.

Vissa delar av ristningen på hällen kan vem som helst förstå som ideogram när man väl vet vad det handlar om och lever sig in deras vardag. Äktenskapssymbolen ser vi bland annat ristat på Ronarudden. Den består av två cirklar och två förbundna ormar. Efne är i detta fall ledaren för boplatsen. Namnet betyda egentligen "att vårda om". I Sumer talar man om exempelvis om "himmelens trogna herde".

Cirkeln är logiskt sett en sluten enhet medan ormen är en längd i tiden som beskriver exempelvis ett äktenskap som varar en livslängd. Nästa bild är "första-gången" eller "de unga tu" ... där ristaren tycks ha ryckts med när han tänkt på den unga älgskogen.

Det lilla tecknet tolkas NU/NY och fottecknet IB/IP. Nog verkar Nyib luta sig förälskat mot sin grebba (fottecknet lutar sig mot grebbatecknet). Ordet "grebba " för flicka lånar jag av bohuslänningarna som tydligen menar att hon greppar mannen. Här blir det ett ideogram och handen visar att den "tar i" vilket jag tolkar "handtag". Giftermål genom handtag var sed på Dal fram till 1600-talet.

Ordet "veipa" finns i ordböcker om gammalt språk. Vi vet från Sumer och andra kulturer att man band symboliskt de tu med ett kläde. På Vitlyckes häll finns en bild av vigsel och där deras ben är förbundna på det sätt man "svepar" ihop det unga paret.

... och älgen är maffig ... och vad har de för sig i vågorna egentligen ... till vänster .. min före detta brukade kalla mig honungstassen och Björnen … medan andra använder andra namn än älg eller björn.

Boskapsskötarnas del av lagen är så lång att den här är delad i två. Andra delen följer som en direkt fortsättning på första. På övre delen ser vi till vänster en sumerisk symbol för "mat" ett huvud och en skål ... och åtminstone boskapsskötarna räknade väl bara sin produktion som MAT ... där ju somliga i våra dagar har svårt att äta grönsaker, åtminstone om de är gröna.

Utformningen av deras avsnitt visar att det inte var så noga med rituallagar, ty boskapen sköter ju sig själv. Om bara inte odlarna fanns. Ändå kan vi då läsa att någonting rinner ur en labyrint i jorden kanske ett mjölkoffer åt "Goan" att hon måtte ge gott om gräs. Säkerligen har man haft höstslakt eftersom djuren är som fetast då. Det är också lämpligt med en dräktighetstid som slutar om våren, men de vet nog korna också själva. Bocken leker i augusti vill jag minnas.

På undre bilden ser vi ett ojämnt organiserat tidhjul. Enligt detta har man delat in sitt år. Det börjar från det delade fotspåret. Fotspåret med inskrivna symboler är förmodligen höstdagjämningen och kan läsa "ha ur" dvs. tid för höstslakt. I Egypten började kreatursfolkets säsong symboliserad med kon Hathor. I övrigt ser det ut som ett åttadelat solår ... att jämföras med odlarnas mer strängt reglerade sommarsäsong.

Tidhjulet till höger är från Leonardsberg, Norrköping och reglerar tydligen bara drygt halva året. Ser man noga på det ser man att det egentligen är olikt formade fötter som står vända ut från centrum. Fotspåret överst är i Sumer symbol för LU/MAN och MÅNE. I Egypten började man säsongen med att Toth, månen blev den ledande.

Hjulet till vänster är ett tidhjul från Ronarudden, Högsbyn där man markerat ett par tidpunkter. Bredvid finns ett fält med skålgrop "gå i jord" och ormarna var symboler för tillväxt eller livmodern och skörden symboliserades också med en orm. Den tomma båten ska fyllas under säsongen och de två större skålgroparna är normalt symbol för "andra halvåret". Resten av förklaringen finns nedanför detta. Då bl.a. 7 fotspår inskrivna i en rektangel. Eftersom de är olikt utformade anger de förstås 7 olika odlingens arketyper.

Slutligen har vi på boskapsavsnittet en urna, en labyrint och ett par fötter man kan spekulera i ... och nedanför finns en nyupptäckt krok och en bit ringlande tid. Det antyder att man krokar sin tid i ett nytt år eller halvår ovanför Skorpionen och Ormbäraren finns Urnan som förstås är förvaringskärl. Eftersom det handlar om mjölk associeras förstås till kärnat smör.

Den lilla båten med officianterna i lagens utkant är av samma typ som man hade för 5000 år sen i Mesopotamien och som man fortfarande använder på floderna där ... förövrigt är det inte mycket förutom mattecknet och mån/man-tecknet som direkt knyter texten till Sumer. Detta kan förklaras med att man fått texten via mellanhänder.

Om man vill leva sig in i lagens tillkomst kan man tänka sig att sällskapet i den lilla båten kommit som nån sorts missionärer med jordbruket och en variant av Inannamyten i bagaget. Myten har haft en speciell utformning med att istället för att utföra "gå-i-jord"-ritualet har man haft ett rituellt bad. Mytiskt odlade man i underjordens flod. I ett sydligare klimat var det kanske roligare och lättare att ta sig ett bad på våren, istället för att gå ned i en mörk jordhåla för ritualets skuld.

Sällskapet har då skrivit ner lagen och efter det "gått nerför" på östra delen av hällen till förstagångsföreteelsen eller ett rituellt bad. Efterföljarna har sedan varje vår gjort som Vårfrun och renat sig in för nya odlingsåret.

I synnerhet i Indien fortsätter man traditionen med rituellt badande. Mest känt är förstås festerna vid Ganges. Vill man hitta något mer ursprungligt ska man söka sig till provinserna och deras varierande ritual. I Rajastan har man i mars–april en minst 18 dagars fest där Sivas hustru Gangaur är huvudföremålet och det är idet närmaste en kvinnofest.

Det är fest och ritual till våren, kärleken, äktenskapet och fruktbarheten. Festen börjar med fasta, sen processioner med lerbilder av Gangaur och kvinnorna är festklädda. Nästa dag är gunga-dagen då kvinnorna gungar under de stora träden, medan män och pojkar spanar in förstås och hittar sin tillkommande … det kan pågå i flera dagar. Resten av tiden är sång, dans och offer till Gangaur såsom frukter, blommor, grönt gräs, krukor fyllda med vatten.

Det slutar med rituellt badande för såväl leridoler som folk i närliggande sjö eller flod … det finns förstås en del myter och berättelser om dessa fester och riter man säger vara minst 3000 år, men kan lika väl vara fyra till sextusen år gamla. Något liknande tycks ha nått Norden för 4000 år sedan.