Inanna lurade pojkarna ... utdrag

Inanna, Nymånegudinnan, Enki, Ereshkigal, Engelstrup, Enlil, Abzu i Eridu, skålgrop, tre jordlås, tre fåror i Tor, Sin, uppståndelsen, återfödseln, ymnighetshorn, forntidens världsbild, fördrag, stjärnbilden Skorpion, rituella äktenskapet, parsamheten

Denna lilla ristning finns på en liten klack nere vid stranden i Högsbyn tillsammans med fyra andra symboler i en fyrkant på samma sätt som man gör boplatsmarkeringar. Motivet finns också på en häll vid Örs prästgård därtill finns några med bara den ena figuren med särade ben exempelvis på Ängen. Här ska vi se på förklaringen till figuren genom ett utdrag ur sumeriska myter. Det är nyckeln till förståelsen av Ritualtiden 4000 - 2000 f.Kr. men nymångudinnan var förebild på många håll fram till vikingatiden förstås:

 ... sen satte Inanna, nymånen sig i "Himlens farkost". Den var som en flygande matta både hon, gubben Enki, "den första på jorden" och hemmet fanns på himlavalvet. Hem bar det från Abzu i Eridu där hon druckit "gubben" full och tagit hans kruka med hemligheter. Men gubben Enki nyktrar till och när han ser sig bestulen försöker han tre gånger att sända havsvidunder att hämta tillbaka vad hon stulit … hon hade tillräckligt försprång.

Inanna var en tuff brud helt enkelt. En symbol för det obefruktade innan verkligheten börjar. Hos oss ser vi henne ofta med lång enkelfläta, den ogiftas kännemärke.... enligt Rigveda var det en del av bröllopsritualet att lösa upp håret ... tja, Pippi Långstrump är kanske en av hennes döttrar.

De gifta bär än huckle eller har håret uppsatt om inte det är kortklippt. Inanna var idol för ogifta och obefruktade flickor ... likt den ett par tusen år yngre grekernas Artemis. Pojkarna offrade antagligen sitt långa hår till henne när de blev män. Kortklippta och utan lejonman är männen lättledda.

.

Vad fanns då i gubben Enkis kruka?... just som hon skulle sätta sig för att läsa kilskriftstavlorna med sången om "månen födelse" ser hon en käpp sticka upp ur krukan med uggleansikte. Käppen är omvirad med ett rep och hon drar upp det. Nyfikenheten finns även hos gudar så när hon hör klirr häller hon ut krukans innehåll framför sig. Hon ser klon av en kräfta, ett snokskinn, en fjäderpenna av en korp, en torkad skorpion och en rävsvans.

... samlingen av Enkis trolldom satte förstås myror i huvudet på henne... tja, hon blev faktiskt röd i huvudet som en kräfta, när hennes första tanke var "Nu har gubben lurat mig" ... sen försökte hon ägna sig åt läsningen. Hon fick läsa sången flera gånger samtidigt som myrorna kryllade i huvudet. Hon läser …

Enlils plan är att klä sig i väktarnas hamn och skepnad. Sen gör han Ninlil havande med dessa tre underjordiska gudomligheter. Det är en underpant för att de ska låta sonen Sin, månen stiga upp ur underjorden och få stiga upp på himlavalvet. I överförd bemärkelse är det förstås plantan som växer upp.

Hon försökte samla tankarna och bortse från det långrandiga i sångerna och sökte sammanfatta månsången ... allt hände långt innan gudarnas ben människorna hade skapats och i staden Nippur bodde dess unga man Enlil och dess unga flicka Ninlil och modern Nunbarshegunu = som inte kan föda barn ... modern bestämde sig för att gifta bort flickan i huset för att få mat på bordet och ger dottern goda råd:

dottern Ninlil är lydig:

Flickan var blyg och skulle kanske stå på sig även på den tiden ... bockar finns det alltid gott om som kan lukta sig till en mödom ... och bocken hade tydligen vaknat inom Enlil, så han förför Ninlil ... men se det tillåter inte gudarådet, man får inte våldta och de dömer Enlil till underjorden - så osedlig får man inte vara.

(Vi kan se att denna myt är äldre än den mer kända där Inanna skickar sin make Dumuzi till underjorden. Hon skriver i praktiken den nya myten för sin stad Uruk).

Ninlil, den havande följer med ned i underjorden. Men det vill inte Enlil eftersom sonen Sin är månen och den skulle då stanna i underjorden. Han tänker till och lägger upp en invecklad plan för att lura underjordens väktare tre till antalet. Den första rår om jordlåset och är portvakten. Den andra rår om underjordsfloden och den tredje är färjkarlen. Tillsammans kallas alla "tre jordlås". Det är därför man plöjer "tre fåror i Tor" för att bryta låsen.

Nåja, Inanna läste förstås ochså en gammal dikt om hur två gudabröder hämtade ett sädesslag från bergen. En idé föddes nånstans hos Inanna, att nu ska hon börja odla. I tankarna byter hon ut Sins namn i dikten till kunisu, namnet på kornet. Hon tänker själv spela rollen som älskarinna och försteföderska tillsammans med Ereshkigal, jordens framföderska. Senare kommer hon på att hon kan ju skicka herden Dumuzi till underjorden i hennes eget ställe ... så vi får väl fortsätta en bit.

Sins födelse var "första gången" ... alltid viktig i sumerisk logik ... men när hon skulle utföra den i större skala stötte hon på problem. Först blev det strid om marken med herden Dumuzi. Hon löste det med lite charm och en tur till Älgskogen och så var de ett par. Nästa problem var hur skulle hon få de unga männen att jobba på åkrarna. De tänkte ju som alla ungdomar: "Hellre vill jag jaga eller ligga på floden i en eka och meta". Till nöds kunne de turas om att vakta kritter några stunder om dagen.

... tja, hennes kärlekskonster hade ju fungerat förut, så hon ställde till med ett skådespel för att locka de unga. Hon kallade skådespelet "Uppståndelsen från Underjorden" eller egentligen formulerades det "Inanna stiger ned". Hon spelade förstås själv huvudrollen och för sin färd till syster Ereshkigal i underjorden klär hon sig:

Säg den unge man som kan stå emot sådana förförelsekonster. Hennes ritual i sångtexten är på ett tiotal sidor med ideliga upprepningar och har kanske räckt till en flera timmar lång föreställning. Som underpant dömer hon Dumuzi att i hennes ställe att gå i underjorden ... kanske som symbol för kornet och dess skal. Det blev "skinnet på kroken" i underjorden. En ikon för gödseln avlarna producerade.

I Egypten har Isis ett steg på huvudet och de sumeriska trappstegspyramiderna hade överste ett gudasteg ingen människa kunne ta. Det va symbol för nedstigningen till underjorden. Antagligen har såväl dösar som gånggrifter varit tempel för ritualet "Nedstigningen" som förrättades om våren. Men samma ritual användes även vid begravningar. I båda fallen underförstår man "återfödseln" som det lyckade resultatet

... ingen vet om Dumuzi sen gillade att bli målad grön i ansiktet. Han och Osiris är alltid gröna i bilderna.

Datering av Den Naknas Lag

De nakna fotspåren med tår tolkas här "Det nakna" eftersom jag uppfattar det som en helig princip att skydda allt naket och värnlöst. Den Nakna gudinnan syns mycket i Mellanöstern och Mesopotamien just omkring 2000 f.Kr. Det underförstås att det nakna också flödar och är vattnets kretslopp i naturen. I Sumer regnar det bara 200 mm om året och även i Mellanöstern är man i allra högsta grad beroende av "livets vatten".

För kelterna kom flödet och källan att bli närmast filosofiska begrepp. Dessa företrädes alltid av kvinnliga gudomligheter. I Västeuropa ser vi Den Nakna i reliefer i ett par grottor i Frankrike 11000 f.Kr. I ena fallet har hon ett ymnighetshorn som sen blev symbol för månen och regnet.

Underjordsormen är symbolen för ett kontinuerligt flöde under fruktbarheten. I värnformeln syns en fot ovanpå detta flöde som går i en jordgrop. Jag tolkar det som att vederbörande blir dömd till underjorden och förmodligen mossen så som mossliken senare visar.

Den nakna levde kvar långt senare och syns även i Palestina som en naken tjej med flätor. I Gamla Testamentet kan vi läsa att de judiska kvinnorna höll fast vid sina kvinnliga idoler och Yahve var i det längsta en judisk Osiris/ Dumuzi. Vår nordiska flicka tecknas i profil med en fläta och den sista finns på en av Gotlands bildstenar ca 700 AD. ... tja, kanske Pippi Långstrump är den senaste? Lägg märke till "oändlighetsspiralen" överst till vänster en symbol för bestämt flöde. Den är symbol för Floden eller kanske rättare Kanalen som börjar vid Rigel i Orion. Den syns på några hundra år äldre äkta sumeriska bilder.

Forntidens världsbild och det praktiska livet fanns i symboler på himlavalvet. De flesta av såväl Egyptens som Sumers gudar är märkta med stjärnor. Det var naturligt att även rita upp ett reglerat flöde eller kanaler på himlavalvet i ett land vars jordbruk byggde på reglerad översvämning. Det är säkerligen detta geniala system av himlavalvets idoler och myter som ligger bakom den indoeuropeiska kulturgemenskapen. Floden var också symbol för fördrag i allmänhet … mellan människa och natur eller annars. Oändlighetsspiralen och den löpande spiralen är sinnebilden för liv utan störningar i det oändliga. Solen stod upp i Floden vid vårdagjämningen samtidigt med att månen var i Ormhuvudet fr.o.m. ca 2400 f.Kr.

En fullständig stjärnbilden Skorpion utfört med skålgropar finns i Lofta, Småland på häll. Den finns förmodligen också på Häll 6 i Högsbyn. Denna stjärnbild som skålgropar eller som ideogram syns på ett flera ristningar i Sverige och Norge. Ormhuvudet avlöser Skorpionen som riktmärke för vårdagjämningens fullmåne för att följas av Urnan runt 2000 f.Kr.

Vid Tingsplatsen och annars i Högsbyn tycks man mest ha varit intresserad av soluppgången vid vårdagjämningen. Man kan väl säga att allt flöde på Laghällen talar för att det var "Flodens tid" och jag tycks mig läsa att man börjar året i Floden på denna häll. Den är mitt emot ormhuvudet på stjärnhimmeln. Kort sagt det finns en del faktorer som sammantaget talar för en datering tiden före 2000 f.Kr.

Till samma period slutet av tredje årtusendet hör fördraget, rituella äktenskapet och parsamheten. Det symboliseras i allmänhet med ett par. Man var tvungna att lösa motsättningen mellan odlare och avlare på ett rituellt sätt. I Sumer löstes detta rituellt genom äktenskap mellan odlarnas Inanna och herdarnas Dumuzi. Broderskapets fördrag är något mer allmängiltigt och oberoende av kön jämfört med ett äktenskap.

Det är detta jag ser på Laghällen. Bland annat genom att man kan skönja två pars olika fotspår. En ledarfot med tvärstreck och en helhuggen fot för det ena paret och en tvåstruken fot och en helhuggen med markerad tå för det andra paret. Helhuggen fot betyder att vederbörande är eller går under jord eller i klartext att bondmoran var ställföreträdare för Moder Jord. Folkminnet berättar långt senare att hon också var "husmor" och att småboskapen släptes ut mellan hennes ben om våren. Begreppet "tån" är allmänt boplatsen.

Vidare bör man kanske veta att Egyptens år var delat i odlingens sommarhalvår och geten/kons halvår under regnperioden. Alternativ var ett tredelat år med översvämning, odling och torrtid. I Sumers zodiak har vi "Getfisken" som symbol och antagligen har denna kommit till långt före kon blev tämjd. Då levde man av geten och fisken under deras regntid eller vinter. Vi finner samma symboler från Nildeltat så det är egentligen svårt att säga var man uppfann dem.

För Nordens klimat och ljusförhållanden passar två och fyrdelning av året bra. I höjd med Mellansverige var det lämpligt att dela sommarhalvåret efter dagjämningarna. Om man vet lite om bakgrunden och om halvårsdelning och olika flödesperioder kan man liksom se att övre slingan är sommarhalvåret och nedre slingan är mjölkens halvår … där vi dock inte vet något om sinperioder och liknande. Men det finns symboler för "labyrinten" juvret och även ett stort kärl urnan där man lagrar smöret exempelvis.

Huvuddelen av alla ritualscener på hällarna handlar om våren. Man såg framåt en odlingssäsong. Mitt emellan de ristade slingorna går en linje som talar om vårritual, vilket var detsamma som bröllopsritualet … precis som det var i min ungdom där en del av fastlagsupptågen var likadana som bröllopstågen. Seden att tigga till boet var den samma som i Nordals härad på 1600-talet. Sundal hade en annan sed.

Till Den Nakna hör rituellt badande … och man kan ansluta till folkminnet från Högelund. Antagligen finns det två företeelser i vad soldaten berättar. Dels att odlarna onanerade symboliskt i utsädet, dels att de unga sprang till skogs för att finna varandra så väl rituellt som i verkligheten.

På sextonhundratalet närmare vår tid talas om att de unga giftasvuxna sov i ladorna om sommaren … underförstått de skulle finna varandra och vara i fred. Sen efteråt fixade man till det med bröllop och att de oförsiktiga blev gifta och barnen fick en ordnade uppväxt och pension.

I det lilla vi vet om keltisk kultur finns begreppet "Lunden eller Hultet" jag antar hade att göra med "älgleken" … på samma sätt är symboliken runt källorna en fråga om vårens fruktbarhet och källsprång ... vill minnas att jag i flickornas blyga ungdom var i skogen några gånger.

För dateringen finns egentligen inget direkt astronomiskt i ideogrammen. Att gå efter att det finns nån enstaka symbol av tidig sumerisk karaktär är ej heller en datering. Däremot det allmänna innehållet man kan sluta sig till. Exempelvis parsamhet och bröllop. Inte minst det nakna fotparet indikerande en naken gudinna som börjar uppträda i Sumer och Mellanöstern vid denna tid och har då kommit hit som en nyhet. Det var nytt jämfört med Inanna och gå-i-jord-ritualet man praktiserat bortåt tvåtusen år. I Flyhov nära Kinnekulle hade man slipat rännor i runt tusen år. Det är som från Olof Skötkonung till vår tid.

Fotspåren ned för hällen indikerar rituellt badande liksom huvudena man ser i vågorna. Mycket av det jag tolkar av texten syns i textens utformning när man väl vet vad det handlar om.

Till detta kommer då att vi kan anta mission på Dal vid samma tid i Evenstorp. De är dock inte samstämmiga men vi fick intrycken från olika håll av Mellanöstern. Den andra influensen kom från Alperna och under bronsåldern även från Västeuropa där man bytte till sig metaller. I en mångkultur finns alltid lite olika symboler fast innehållet egentligen är detsamma. Vi vet inte hur länge odlingsmissionen pågick men pollenkurvorna från Lunnebymossen, Färgelanda är samstämmiga med Levene, Västergötlands.

Hällkistkulturen är kanske nyckeln till både Evenstorp och Högsbyns ritualhäll med olika ursprung. Även i närheten av Högsbyn har funnits en hällkista. Vi har några med gavelhål på Dal "på fjället" vilket kan betyda att dessa kommit senare eller har varit specialiserade på bergsbruk så som i Grönhult. Eftersom det finns äldre ristningar i Högsbyn kan det också ha varit så att folket på plats hade sitt eget sätt att skriva. Dock är det förvånande att man överallt i Norden hällristningar har samma symbolspråk även om man ser "dialektskillnader" såsom exempelvis våglinjerna i Högsbyn och de unika kalendrarna i Skepplanda.

Sen har vi då anläggningen Ängen. Tommy har tagit fram mycket nytt där jag inte hunnit analysera. Där finns möjligen sliprännor i den mjuka lerskiffern och vissa motiv är äldre än Laghällen. Enligt verbala beskrivningar kan man ha sysslat med att slipa rännor under kortare perioder på lite olika håll i synnerhet i Mellansverige. Det här med att slipa behöver inte ha pågått hela tredje årtusendet så som vid Flyhov, där seden pågick ca 3100 till ca 2050 f.Kr. Utan vetenskaplig undersökning kan man inte säga så mycket utan det är ett stort frågetecken.