Kristendomen har som alla andra former av imperialism förringat hednatidens seder trots att kristendomen till kanske 80–90 procent bara var en direkt fortsättning. Historiker med överskott av fantasi vill göra bloten till bestialiska tillställningar trots att det mesta talar för att det har varit helt vanliga grisfester eller "doppa i grytan". Medeltida kyrkors målningar vittnar om en livlig fantasi hos kristna. Det är något av balansens logik att om man ställer höga etiska krav får man en motpol av motsatsen. Det är också vanligt att utmåla motståndaren som leda FI.

Mina erfarenheter av vanligt folk är att de är nog rätt så krasst realistiska och utan egentlig fantasi annat än som ett sätt att roa barnen. Då jag var barn sa man jag har en livlig fantasi. Det hade jag svårt att förstå eftersom jag bara satte ihop gamla bilder och kunne sällan skapa egna.

I Hyndluljod säger Freja om Ottar Insteinsson "En harg gjorde han mig, uppkastad av stenar, men nu har de stenarna blivit till glas, så som han rödfärgat dem vid nymåne med blod" ... i Åke Ohlmarks tolkning. Han hade däremot fantasi och är en av dem som utvecklat en ny Asalära genom sina fabulerande tolkningar. För min del är jag försiktig med att ta litterära alster som absolut sanning. Men det finns bevis på att man haft fyrkantiga ritualanläggningar.

Tja, även kristendomen lär ha använt än lammblod och än oxblod som offer innan man gick över till vinet – och muslimerna offrar väl lamm de me´ ... numera är det ju mera symboliskt att man dricker människoblod när man dricker nattvardsvin, eller hur den texten nu lyder åtminstone i Danmark. I vår tid tycker jag vi ska praktisera religionsfrihet även för våra förfäder och ej förringa deras insats som är förutsättningen för att vi finns. Jag känner mig nog som förfädernas försvarsadvokat ibland.

Katolska kyrkan i norra Italien lär den dag i dag varna sin menighet att tillbe hedna stenar. Men säger ingenting om folk går till kyrkogårdens gravstenar och liksom riktar sina tankar mot förfäderna bakom stenarna. Det duger ochså att tillbe stenar och träbeläten bara de har formen av katolska helgon ... mycket relativt detdär med religion. Man kan inte blanda in det i vetenskap som sysslar med fysiska lämningar och verklighet.

I Grimnismal talas om "högtimrad harg" och i Vaftrudnismal talas om hov och harg – allt enligt Ohlmarks som tolkar lite annorlunda än andra uttolkare. Hov lär än varit tre träbeläten än tre stenar som representerat ett hov dvs. tre gudar Hov-Odin, Hov-Edvin och Hov-Niu exempelvis i keltisk form. I äldre tid kunne de hänföras till himlavalvet – exempelvis Vattenman, Björnväktare, Tvilling dvs. vår Tor.

Vi får anmärka att alla norröna dikter är skrivna några århundraden efter man antar kristendomen infördes. Här på Dal kom den arianska kristendomen förmodligen på 300-talet, men hur den sen levde vidare är svårt att följa. Snart nog började katolska kyrkan jaga arianer man kallade kättare, men till Norden kom de nog inte i den jakten.

För en del år sen ställde prof. Alvar Ellegård frågan om de som byggde Stonehenge sysslade med vetenskap. Frågan är orättvis och icke relevant ... eller som päron och potäter. Det är att jämföra vår teknokrati med ett ritualsamhälle som var intresserad av att använda himlafenomen som en på dagen exakt tidgivare – decimalerna var oviktiga. Om de forntida forskarna hade andra syften eller fick mer ut av sina anläggningar kan vi endast spekulera om. Dock kan vi konstatera att det måste finnas avancerade beräkningar bakom en del rituella anläggningar. Men byggandet var en engångsföreteelse. I vardagslag behövde man nog bara tumregler, när man "första-gången" fått klart för sig hur det fungerade.

Alvar hamnade i resonemanget att eftersom de inte lämnat skriftliga dokument hade de liksom inte existerat om man hårddrar det ... det är ungefär samma ståndpunkt sofisterna hade i antiken. Enligt dessa existerar världen bara när vi talar om den. Det stämmer för min värld och Midgård. En överdrivet subjektiv världsåskådning och leder i logiken vidare till att vår egen död är Ragnarök. Men livet är nu en gång kontinuerligt och består av fler än de talande.

När man tillämpar relativitetsteorin på världen, måste vi för exakthetens skuld endast tala om sannolikheter. Högsta graden är mycket nära sanningen, men dock beroende av den exakthet vi använder. Heissenberg osäkerhetsrelation är språnget mellan 1 och 2 ... vi avrundar till heltal i våra resonemang. Nästa steget är sannolikheter vi kan binda till fysiska företeelser, där vi formar teser som kan bevisas – ett specialfall är matematiken som i de flesta fallen kan omvandlas till mekanik.

Tredje steget är spekulation och det är tyvärr inom den sannolikheten mycken historieforskning rör sig. Man får ofta fylla ut luckor mellan förlorade bitar av krukan om man säger så. Det är dock mycket sannolikt att forntida samhällen hållit sig med ritual och remedier samt haft ett välgenomtänkt syfte och fått se resultat. Observera att relativitet i vetenskaplig mening är bestämda relationer annars skulle det inte ha blivit något av atombomben.

För min del bekänner jag mig till den exakta vetenskapen som inte känner till spirituella storheter eftersom man inte kan mäta dem. Gudar vandrar inte och de gör inte barn. Däremot kan de var förebilder och människan är då dess bärare. Den vetenskap som get oss atombomber och andra mer nyttiga ting måste vara relativistisk eftersom allting rör sig i tid och rum och är föränderligt. Det märker man snart nog när man diskuterar långa tidsförlopp. Vidare ser man att man får vara försiktig med att generalisera. Vill man vara exakt måste man binda företeelser konkret till lokala platser och den tid det gäller.

Kvantteorin leder till att världen har bara en dimension nämligen utsträckning. De enskilda företeelserna åtskiljs bara av oftast hypertunna "membran" … vilket leder till termodynamikens sats att allt är beroende av allt. Samt att det sker ett ständigt flöde av energi genom membranen, såsom att värme och köld tenderar att jämna ut sig. Oftast är vi bara intresserade av den ena riktningen av strömningen och försummar "avfallet".

Observera att vårt universums dimensioner är någonting lika skapat som den rond eller djurkrets de använde i forntiden. Teknikerna må tycka illa om detta, men så är det. Tekniken är ett navelskådande i objektet utan hänsyn till den omgivning det ska växelverka med. Tar man hänsyn till omgivningen slipper/ förebygger man exempelvis miljöproblemen.

Det sista resonemanget kan verka mycket teoretiskt. Det är inget emot att många arkeologer tillskriver våra förfäder kosmiskt tänkande. Jag förmodar de har en kristallkula i vilken de kan läsa förfädernas tankar. Naturligtvis hade alla förfäder en uppfattning om det kosmos som omger oss. Man kan faktiskt spåra exakta resonemang i sumerernas texter. Våra nordiska förfäder var nog inte så mycket sämre. Man ska inte låta sig förvillas av skenbart enkla symboler och märkliga figurer. Även sumerer och egyptier hade av den sorten. Storleken på de stenblock egyptierna hanterade får en del att prata om UFO istället för att inse att egyptierna var mycket skickliga tekniker. Det bevisas av så mycket annat i deras kultur.

Sumererna var minst lika skickliga men deras tidiga kultur byggde till stor del i lera så inget blev kvar när öknen tog sitt. Det är bara en förutfattad mening att deras invecklade kultur skulle stå högre än vår nordiska glesbyggd. Det hade varit malplacerat om samerna i norr byggt pyramider. Det räckte gott med deras fjälltoppar. Det mesta av Sumers och Egyptens manifestationer av kultur har försvunnit. Vi i Norden har dock relativt orörd natur istället för stenöknar.

Förfäderna räknade evigheter … vi räknar sekunder och mindre än det.

En tänkt harg

Hargen på Tingsplatsen är rekonstruerad av hargbåtarna … se nästa avsnitt, men den har även anpassats till själva platsen och hur ristningarna är gjorda. De tänkta stolparna – märkta med fyrkantiga punkter – är förstås en spekulation och ska inte ses som något absolut utan för att skapa en kvadrat samt de åtta riktningarna.

Rekonstruktionen har utgått från några fasta punkter i terrängen och anpassats på karta. Första punkten är häll 2 som helt enkelt bara är en skålgrop på en sten. Det antas att den markerade öst och då blir förstås väst över häll 5. Häll 7 anger söder och parallellt med det då ett hörn utgående från häll 06. Häll 3 blir då nordväst och häll 1 nordost ... dvs. jag gjorde en ställbar kvadrat och sökte mig mot rätta läget på en förstorad karta.

Den lilla figuren på häll 06 talar för att den varit riktad på detta sättet. Inget hindrar att man haft en åttadelning och kan ha haft syftning i andra riktningar ... där vi av häll 1 ser en antydning till en åttakantig eller del av åttakantig anläggning. Och det är den som får mig att anta att det funnits en Gyrsten och då antingen i sydväst (eller söder). Det är den riktningen vi finner i Carnac Bretagne och det är en ofta använd riktning i stenmonument och hällkistor.

Häll 1:s Gyrsten är graderad och antagligen har det då varit antingen månen eller solens gång som har krävt tvärstrecken. Dessa motsvarar vår höjdgradering på himlavalvet dvs. deklinationerna. Fortsätter vi runt till väst ser vi tre våglinjer som betyder vatten och det är kanske dethär rituella badandet man ser på Laghällen. I annat fall är det Enki /Ea-symbolen dvs. Vattenmannen eller Båtlyftaren och Egyptens Shu symbol för översvämningen. Shu finns på häll 5 överlappande de dubbelstreckade fotspåren och bekräftar att man tecknar "andra" säsongen på det sättet.

I nordväst har vi "den bundna draksvansen" på häll 3 samt PÅ- och GÅ-symboler och något som kan vara Lilla Björn dvs. Polstjärnan. Här handlar det om Ramadan och att synkronisera månåret. Månens nod och drakögat finns på medeltidens kalenderstavar då en del gamla bönder kunne den gamla konsten.

På en annan del av hällen finns symboliserad "bearbetning av metall" och andra delen ska väl kanske vara plöjning … fast det får myrorna att springa på min flint. Jag är inte säker om plöjningen. Den kommer i mitten av bronsåldern. Som alltid får man minnas att bilden är inte det samma som dåtida verkligheten. Det finns många frågor kvar för nästa generation.

Kanske det är på sin pålats att definiera vad en skålgrop är eftersom den är så central i våra hällristningar:

Skålgrop en definition

… är en komplicerad fråga, men man måste börja från en enda och nysta. Jag har funnit att det är lämpligt att använda den logik vi lärde oss i den klassiska geometrin. Det är en logik som finns överallt i världen hos alla folk i alla tider.

Första fallet är att hällen ska ses som en teckning och då är skålgropen en geometrisk "punkt". Man kan teckna med punkter och få en figur. Annars måste man lista ut vilket kulturellt värde tecknaren gett gropen i det specifika fallet. Förfäderna kunne också algebrans princip där man måste underförstå ett annat värde ... Vi ser en del vågbalanser på hällarna, vilket kan symbolisera bl.a. annat en ekvation med referens/bekant värde och obekant värde..

Andra fallet är när vi ser hällen som en rituell yta. De kunne inte rita så att det blev varaktiga spår i åkermark. Alltså blev hällen en symbolisk mark där man knackade in sina figurer "som eviga lagar" … vi vet att lagar blir aldrig äldre än de styrande vill. Alltså är hällen en symbolisk mark och genombryter man ytan menas det kulturellt att man går under jord eller tecknar ett kulturellt värde. Vi kan jämföra med lagar man ristade i sten i Sumer och Egypten.

För att ha något att börja med har jag antagit att den minsta gropen är mest teckning. De kan representera en enhet eller en siffra eller en bruten linje man kan gå igenom i motsats till den heldragna linjen. Den något större skålgropen är ett kulturellt värde och de tydligt stora är att "gå i jord" genom att man genombryter ytan. Det kan representerar "Hon där nere". Kanske de flesta här omkring helt enkelt kallade henne "Goan"

Tredje fallet är en förlängning av sistnämnda, nämligen att man gjort offergrop eller symboliskt knackat ner den avlidna eller ett sädesritual också riktat mot Goan. När man sår genombryter man ytan och sår under den. Att offra är en symbolhandling som förebådar sådden eller en förhoppning om god skörd. Små gummor i hucklen har gjort det fram till sen tid och gör det kanske än. Kanske det stillar oron. Man symboliserade jordens alstringskraft med en livmoder och en gudinna. Därmed får vi vara uppmärksamma när vi tycker det finns för lite kvinnor på hällarna. Kanske hon finns dold i en skålgrop.

Det är sällan det finns ett entydigt svar när vi tolkar hällar. Men om vi gör en stor serie tolkningsförslag kommer vår egen hjärna att välja ut de som synes rimliga och ger oss en bild. Däremot är det knappast troligt att du och jag skulle få samma bild och det är kanske inte så viktigt heller.

Låt os nu titta på de två fälten med skålgropar. I nordost finns det ena fältet där man tydligen offrat eftersom det finns många omotiverade skålgropar. Det mesta talar för att det varit "blotet" till förfäderna eller vårt Alla Helgon en högtid med mycket djupa traditioner i Gamla Världen. Den andra offerplatsen är i söder, där offrandet gällt fruktbarheten om våren eller i maj att döma av den lilla grenen i fören på första båten och med 7 skålgropar däröver.

Allmänt tycks man ha haft samma ritual om våren och vid begravning beroende på att man tänkte sig ett återfödande. Att begrava blev likadant som att så. Därför finner vi skålgropar på forntida begravningsplatser lika väl som i kanten av forntida åkrar … även vi knackar våra avlidna i sten när vi reser en gravsten. Symbolhandlingen är det sista momentet då den avlidna finns på andra sidan av den oåterkalleliga gränsen.

Av hargen och skissarna får vi en stjärnkarta orienterad efter utgångsläget "första gången" dvs ca 4200 f.Kr.. För exakthetens skuld måste vi förstås här tala om ritualastronomi, eftersom man inte alls var intresserade av himlakropparnas fysiska egenheter. Det ende som intresserade var i första hand stjärnbildernas periodicitet iakttagna i en viss riktning en viss tid på dygnet. Detta gav en ritualkalender som passade alla näringar. Tidigt antogs ett antal myter som knöts till himlavalvet, året och dagen. I och med att man kände sin stjärnhimmel kunne man även följa den som en klocka om natten.

I de länder som hade folkunderlag utvecklades ett prästerskap som under årtusendenas gång utvecklade religioner. Parallellt utvecklades årsritualet överallt i Gamla Världen och påverkade språken som har en gemensam uppbyggnad just på grund av den tidiga ritualiseringen av tillvaron. Den indoeuropeiska kulturgemenskapen bygger på detta som utvecklades under minst 5000 år eller över 170 generationer.

Enligt folkminnet från 1800-talet fanns i Högsbyn ett fornminne som var som en stenallé Anders Lignell har nedtecknat "Två murar i jämbredd med varandra och en öppen väg dem emellan" … "Stenläggningar, jämna såsom en stenlagd gata, men stundom lägre än yttre raden" är rubriken till en annan notering om platsen vid Högsbyn. Den var förstörd sen en del år, då i mitten av 1800-talet.

Det stöder tesen att anläggningarna i Högsbyn skulle ha varit av en dignitet av tingsplats för ett större område exempelvis norra Dal. Själva begreppet ting har förstås haft en något annorlunda form i ritualsamhället. Detta styrdes av ett gemensam antaget årsritual. Sedan följde släkterna efter i Tiden. Sliprännorna är ett exempel på kontinuitet under tusen år. Detta är en självklar dynamik.

Eftersom årets gång eller Tiden var det centrala i ritualet gällde det förstås att bestämma de viktiga tidpunkterna under året. Detta innebar då tillbehör och anläggningar samt till dem hörande ritual. Festerna var löken på laxen. Vår majstång är tydligen den sista kvarlevan av hargens mittpelare med två eller fyra ringar. Dessa symboliserar två eller fyra kvartal alternativt två halvår. Praktiskt användes ringarna antagligen att syfta in de stjärnor eller stjärnbilder man använde som tidgivare. - se även båtfiguren från Järestad 4 med dess två ringar.

Även egyptierna använde tydligen tillbehör av trä i praktisk astronomi. Det är endast tack vara enstaka bevarade ritualbåtar vi fått ett hum om dessa verktyg för bestämmande av tiden. Annars har dessa försvunnit med träets dåliga hållbarhet. Dessutom då alla ritualbåtar som illustrerar ritual på väggarna i tempel och gravar. Det ende vi har kvar i Norden är de stumma stenbumlingarna man kan spekulera hur mycket som helst om ... dvs. i vetenskaplig mening kan man endast göra det sannolikt att de använts i ett bestämt syfte.

Runt om i världen finns ett otal anläggningar att spekulera om. De bästa ger oss indikationer på att det varit det självklara syftet att bestämma tiden med dessa. Lika självklart är att i en mångkultur kan det variera i detaljer och man får vara nöjd om drygt 50 % stämmer in i ett antagande … exempelvis att riktningen nordost till sydväst var oftast använt. Etruskerna däremot använde nordväst till sydost.

Kelterna hade liksom sumererna motsatt stavelseföljd mot övriga indoeuropéer. Det skulle inte mer till för att folk tyckte att "Kelter och sumerer tillhör en annan värld". Ju längre tiden led, desto större blev skillnaderna.

Datering tingsplats

Hela området Tingsplatsen inklusive Trädgården och Lekarehällen kännetecknas av att det innehåller element från tidigaste tid runt 3000 f. Kr. till möjligen 600 f.Kr. Därtill får tilläggas sena C¹⁴ -dateringar efter eld vid vår tideräknings början och senast på 1200-talet vid en häll. I Högsbyn synes endast Laghällen, Ronarudden och Lekarehällen vara gjorda vid ett tillfälle. Övriga hällar kan ha delar gjorda på en gång men är sen kompletterade och det gör det svårt att datera.

De tidigaste rituallagarna har sin rot främst i Sumer dvs. under fjärde årtusendet f.Kr. Dubbelyxan är sumerisk och båtyxan tycks symbolisera Inanna. Hällkisttidens lagar vittnar om blandat inflytande från Sumer och Egypten och kan ha kommit tillsammans med inflyttning.

De tre stjärnorna inom fotspåret var "Lammet" i herdens famn i Sumer. I Egypten var det Horusbarnet. Som fixstjärna för vårdagjämning är den motstående till Skorpionen var den aktuell under fjärde och tredje årtusendet f.Kr. Man finner den som konstellation för vårbruket på den s.k. Skorpionklubban daterad ca 3000 f.Kr. Detta gör att detta är den äldsta ristningen vi kan datera med hjälp av astronomin. Färgelandas "Gyrsten" och har samma form som stjärnbilden. På häll 5 finns en Ea-symbol och den bör ha varit aktuell under tredje årtusende f.Kr.

Under bronsåldern börjar ett kulturutbyte som troligen till stor del skedde genom att nordiska handelsmän besökte egeiska sfären. Under sista årtusendet får vi ett blandat inflytande av egen import och fenicier som hittade vägen till Norden. Om det sen kommit direkt från Mellanöstern eller via Karthago och Nordafrika är svårt att avgöra. Vi kan identifiera fenicierna efter stilen i bilderna. Exempelvis "Handen" var symbol för Kräftans stjärnbild och finns i deras fyra himmelstreck på stelar i Karthago. Den upplyfta armen med utspärrade fingrar var en fenicisk hälsning. Broderskapet av handelsmän hälsade troligen med utspärrad tumme.

Fenicierna navigerade efter Lilla Björn och den syns ju på häll 1. Där finns också "liket" ett egyptiskt element. Men även nordborna gjorde sina resor söderut. En av figurerna har en doppsko som kan vara Halstatttyp dvs. 800 - 400 f.Kr.

Häll 5 västsluttningen är den mest egyptiska, men på krönet finns åtminstone en sumerisk symbol för Enki och den kan vara äldst från tredje årtusendet f.Kr. Lekarehällen och sidan av häll 6 är tvivelsutan de yngsta. Tredelningen av månåret kan komma från Mellanöstern och likaså den fallna Osiris / Tammuz på häll 6. Häll 4 kan dateras till ca 1800 f.Kr. till sin uppläggning, medan östra delen kan vara från sista årtusendet dvs. i synnerhet de skurna axen.