Sankt Nils, Constantin I:s mor Helena, kristna altare, helgon gav pengar, Nicolaus i Edsleskog, Kliplev kyrka, St Salvator Hjälpare, Klara källa, Fransicus av Assisi,

Å andra sidan var det väl så att det gick att vara kristen bara det inte kostade för mycket. Syftas på att kung Erik och hustrun jagade bort cistercienserna som hade just de ursprungliga idealen för självplågare. Men kanske drottningen gillade benediktinerna bättre. Men nog var det som en förvisning eller mobbning att skicka cistercienserna till Lurö. Å andra sidan har vi nog inte alltid bevis som skulle klara en juridisk granskning.

Vet inte vad finnarna tyckte om att man berättade att de var dumma fån. Det ligger ju i missionens natur att nedvärdera de icke frälsta. Karelarna jagade hem svensken en gång, när de förmodligen insåg att bakom missionen låg vanlig imperialism. Kanske de redan var ortodoxa? Biskop Thomas i Åbo stred i början av 1200-talet mot de ortodoxa och fick påven att påbjuda handelsblockad mot ryssarna.

Norska Olofs brutalitet är omvittnad i sagorna och jag gillar att han i finska Urjalas altarskåp framställs tillsammans med trollet Skalle. Stora delar av Norge var redan kristna vid hans tid och hans framfart gällde nog mer att tillskansa sig makt. … Makten är trolös när man mördar den biskop som döpt en själv såsom i fallet Olav Tryggvasson. Likaså när man ger sig ut i viking mot de länder missionärerna kommer ifrån. Många finnar var förmodligen ortodoxa när biskop Henrik och Erik Jedvarsson kom med svärdet.

Knud den heliga i Danmark beskrivs som hök av danska historiker och hans slut kom i samband med att han ville återerövra England. Benediktinerna i Odense skrev hans helgonlegend och kopierade en del från Torgers och kanske engelska Edmund och Edvards? Vist gav Knud grundplåten till Lunds domkyrka, men det var nog mer realpolitik och ren strävan att bygga åt en ärkebiskop som ännu inte fanns, dvs. ställa påven in för fullbordat faktum. Kanske skulle det även att flytta makten närmare Småland som tydligen var ett fritt folkland vid den tiden.

Till detta kommer att vi vet att påvemakten åtminstone tidvis var emot att kungar kanoniserades. Även detta var ett egenintresse "man ska inte ha andra påvar/kungar än den i Rom".

I detta sammanhang måste man förstås ställa frågan: "Vem beslutade vilka helgon kyrkorna skulle ha"? Det gäller dels under vilket helgons beskydd en kyrka grundades och dels utsmyckningarna, vilka oftast kom senare.

Ur Västgötalagens kyrkobalk ser vi att beslutet om kyrkbygge lagts på biskopen, medan det i Östgötalagen var kungens beslut. Enligt legenden byggde Bengt den Gode hela fyra kyrkor och understödde fler. Detta leder till att vi måste systematisera så pass att vi ser flera klasser heliga personer och flera sorts byggherrar.

Kyrkliga personer hade förstås lättast att bli godkända som helgon. I början var meriten missionen och därmed förenade risker. De royalistiska helgonen kunne köpa sig en plats i skaran av heliga män. Adeln hade ungefär samma möjligheter. Man talar om så väl adelssläkter som kloster som "producerade" helgon … dvs. helt enkel främjade kyrkan.

Det kunne vara genom handlingar eller genom att framstå som någon som gjort mirakel. Det är knappast troligt att särskilt många lyckats med det. Men det var närmast ett krav att legenderna skulle innehålla berättelser om mirakel. Med andra ord det var frågan om att kunna åstadkomma en synförvändning många såg som ett mirakel.

I våra dagar förundras jag för jämnan över de mirakulösa fenomen man visar i reklamen. För att kunna använda en viss deodorant måste man ha flugit av en häst och ut över ett stup och hänga där i armarna i en gren. Deodoranten hindrar en att känna lukten från armhålorna. Sen är kravet att det ska hänga en tjej mittemot. Det blir nog svårt att uppfylla även om man klarade det andra. Som tur är sägs inget om hur tjejen ska ha hamnat att hänga i en gren. … och apropå reliker kunne jag gott tänka mig att skaffa några hår ur Elvis´ polisong. Om inte annat vore det en god investering.

Det är väl något allmänt mänskligt att vissa människor eller grupper av människor måste få elevationer dvs. upphöjelser av något slag. Senast jag la märke till det var det ett golfproffs som tjänar miljoner om året och hade fått titeln "Member of the British Empire" .. det är inte vem som helst som blir medlem av ett imperium. I antikens Rom skulle man som utlänning ha med sig en miljon för att bli romare … ungefär likadant är det i Amerika i dag. Om man nu inte är mexikansk gästarbetare som arbetar för svältlön.

Vi ser av statistiken att det fanns 5000 heliga personer i kön till upphöjelse. Det kunne ta upp till ett par hundra år att bli upphöjt … och jag som blir nervös om jag får stå i kö vid köttdisken?

Därmed är vi inne på gruppen inofficiella helgon och där folket säkerligen har haft ett ord med i laget i många fall. Såväl Dal som Danmark hade sina heliga Nils, vilka aldrig blev sanktionerade helgon men väl drog in pengar till kyrkan. Dessa är för längst glömda. religion så väl som folkminne är beroende av att det kontinuerligt finns bärare, institutioner som bevarar minnet eller manifestationer man kan tolka. Bådadera är föränderliga allt beroende av tiden och behoven.

Fönsterutsmyckningen samt en statyett i en nisch i Forshems kyrka utsäger med stor säkerhet att kyrkan varit helgad delvis åt St. Nikolaus … se under Korståg och Tempelriddare.

Ibland är det svårt utifrån ett attribut avgöra vilket helgon avses. Exempelvis har Benedikt, Nikolaus, Gregor och flera andra biskopar som helgon biskopstaven som attribut. En del lokala helgon framställs som biskop. Därtill heliga personer likt biskop Brynolf i Västergötland. Men vi vet att Nikolaus åkallades av sjöfarare innan han blev Santa Claus. Att det inrättades särskilda gillen innebär att han hade etablerade bärare utanför kyrkan.

Biskopen är 70 cm hög och stod i sydportalen till kungskyrkan i Kaga. Kompositionen är något klarare och är en illustration till Hesekiel kap 19 "Och lejonet har lärt att fånga bytet" … bytet syns inte på bilden men på denna:

Prästen Nicolaus i Edsleskog har existerat före 1220, men vi vet ej vad som var den egentliga orsaken till att han mördades. . Ofta var prästerna utrikes män. Det kan ha varit några ungdomar i fyllan och villan. Det kan ha varit att lokala ungdomar retat sig på prästen som pratar latin. Han var som en schaman dvs. kunne inte ta seden som man säger i dag bland Jantelagens utövare. Nicolaus dräptes när kom tillbaka efter att "ha fört Kristi lekamen till en sjuk".

De tidiga sockenprästerna kunne egentligen inte predika utan läste ur epistlarna och på latin förstås. Det centrala i kyrkliga liturgin var nattvarden … så som det fortfarande är i ortodoxa kyrkan. Därtill kom allehanda böner för olika tillfällen samt de tre ritualen i livet. Kyrkoherden behövde all hjälp han kunne få för att genomföra en mässa dvs. exempelvis försångare som kunne texten. Det är där benedektinerna kommer in som förmodade hjälpare i början av missionen

Vi ser att platsen är ingärdad med stenar och det har förmodligen varit en gammal helig plats. Vi kan jämföra med exempelvis flytblocket på Östanås heliga plats i närheten av Toras källa och Östanå gamla kyrka.. Det är tänkbart att dessa platser har använts i början av missionen och kanske tidigare än vi kan föreställa oss. Vidare måste vi fråga oss om kristendomen kom till Dal i samma takt som den utvecklades som officiell religion i Romarriket.

Bäst är det om vi kan låta fysiska fynd tala i brist på skrivna bevis svart på vitt. Historikern Richard Dybeck reste på Dal under 1840-talet. I Brålanda antecknar han om den numera försvunna Tånshögen diameter stor dvs. ca 25 meter. Ovanpå den ska ha funnit liksom ett bord med fyra fötter" (av sten).

Vidare är det möjligt att det funnits en ramp till bredvid liggande Dyrehög av samma storlek. Ramp nämns på några ställen liksom en "aveny" i Högsbyn Tisselskog. Det är ju den sorts utbyggnader som försvinner först när plogen går allt närmare mitten av högen.

Prosten Johan Hammarin beskriver pastoratet i ett brev från den 18 februari 1844 till R. Dybeck.

Det fanns även i Baggetorp Valbo en stenkrets med 11 stenar och i mitten låg en tunn häll 3 x 2 meter och 30 cm tjock. Fanns det tidigt kristna på 300-talets Dal? Constantin I:s altare skulle finnas på en upphöjning i rummet och det skulle var utfört i sten. Bordsplattan bestod i regel av en platt rektangulär sten. Stödet kunne vara det ursprungliga grekiska med bara ett stöd, men oftast var det fyra fötter, ibland tolv stöd och så småningom blev det vanligt med relikgömma i altaret.

Våra terrasser och rektangulära stenar är inte daterade. Dals stenplattor låg på högar medan ramper och terrasser är svåra att bestämma bara med ögat. Steget mellan terrass podium och hög är inte långt. Ej heller mellan tingsplats och altarplats. I vissa danska kyrkor antar man att det funnits podium i öst för altaret och väst för de höga herrarna och kyrkan användes kanske vid ting.

Men nog måste vi fråga oss om dessa. Man ska kanske inte ta så allvarligt på att de tidiga nordiska kyrkorna fanns under bar himmel. Det var en urgammal tradition i Europa och den ioniska världen. "Man tager vad man havar" är ett beprövat recept.

Förmodligen låg Constantin I:s mor Helena mycket bakom införandet av kristendomen som statsreligion i 313 AD. Hon var i Jerusalem och fann Kristi grav och låg bakom den Sepulcher orden som sen kom att vakta graven. Vi får inte underskatta kvinnans roll i kristendomen även om den gärna trycker ned kvinnan. Kvinnor har i alla tider varit bärare av "äkta kristendom" dvs. som inte utnyttjar läran att förslava andra.

Det är kanske naturligt att det gick närmare 70 år med en tolerant statskyrka, eftersom hela statsapparaten knappt hade hunnit sätta sig in vad det innebar. Till de tidigaste förordnande hör att Constantin I förordade att man skulle inrätta kristna altare i kyrkorna. Altaret skulle finnas på en upphöjning i kyrkan. Det skulle bestå av ett stenbord med fyra ben. Senare inrättade man en relikgömma i altaret där man lyckats skaffa en sådan.

På ett mindre antal nordiska guldmedaljonger finner man romerskt kristna motiv såsom motivet med labarum. Det var en standard för Kristi Soldater dvs. romerska armén. Nordiska legionärer tjänstgjorde i Rom som legionärer och ryttare. Även från Dal finns fyra fynd av guldbrakteater. Den som beställt eller gjort medaljen har klart valt att använda motivet. Det innebär ochså att man vetat vad det betyder. I en värld utan skrivna ordet band man allt till enkel symbolik. Varje symbol blev som en ikon i dataåldern. Det finns en hel process eller historia bakom. Genom att detta motiv är genomarbetat är det ett klart bevis.

Påven Gregorius förmanade de brittiska munkarna i början av 600-talet att ej fara för hårt fram utan inlämna folks gamla heliga platser i kristendomen. Till dessa hörde bl.a. de heliga källorna. Stora delar av Norden och i synnerhet Västergötland och Danmark tog in munkar från bl.a. Canterbury in känt tid.

Tidigare kan man anta att de brittiska munkarna mötte motstånd … jmf. Västgötalagens balk om mansbot där engelsmän till nöds kan tillåtas. Övriga européer får man dräpa utan påföljd. Kanske därför vi ej hör om Cluny-benedektiner i Västgötaland?

Observera skillnaden mellan dessa och cluniacens-ordens munkar. Sistnämnda kunne komma från vilket som helst av de anslutna klostren, medan de förra kom från klostret Cluny norr om Lyon.

Vi vet att påven med anledning av mordet på Nils gav rätt att sälja avlat och bl.a. finansiera kyrkan. Vi vet också att hela stiftet uppbar en Nicolaipeng 1308 och 1397. Uttrycket "saliga Nicolai" används och kan rimligen bara avse prästen Nicolaus. Därför kan vi anta att han räknades till de heliga personerna även om han inte var kanoniserad.

Till legenden om Nils av Edsleskog hör en källa så som det ofta var med personer som lidit martyrdöden att där deras blod rann i jorden uppstod en källa. Vist, pengar började strömma till stället. I utkanten av dessa heliga personer kan finnas så väl personer som källor som bara lokalt rönt helgad status. I Holm har vi exempelvis Tora källa i närheten av Östanås kyrkas ruin. Ingen Tora eller Dora finns i helgonlitteraturen. Det närmaste är Dorotea, men då är en nedslitning av Torger lika nära. Ytterligare en möjlighet är då en lokal helig person.

En Tora finns dock i Dals historia och hon var gift med kung Sigurd Jorsalafar i Norge. Han var Margareta Fredkullas styvson och så pass ivrig kristen att han ville använda "norska metoden" att med svärdet omvända smålänningarna. Han tog rejält betalt också i över 1500 oxar.

Källorna säger ej varifrån Tora kommer, men det är rimligt att anta att även hon varit ivrig kristen. Huruvida dessa missionerat i styvmor Margaretas Dalsland är bara spekulation. Hon fick "se på" när Sigurd fick en dotter med Borghild Olofsdtr från Dal. Detta betyder att namnet Tora var levande även på Dal i början av 1100-talet.

I Holm kallas andra källan Klara källa och kan vara uppkallad efter Fransiskus av Assisis kvinnliga motsvarighet. Hon bildade "clarissorna" vilka förmodligen hade lätt att hålla åtminstone två av löftena om lydnad, kyskhet och fattigdom. Hon var en ung borgardotter som fick uppenbarelsen till sin rasande farbror Manolos förtret. Han hade tänkt gifta bort henne med viss ekonomisk vinning.

Fransiskus räddade henne till ett benediktinerkloster. Sen grundade hon ett litet kloster. När saracenerna anföll Assisi lär de ha flytt när de såg henne i fönstret med monstrans dvs. kärlet för nattvardsbröd. Inte mycket att hämta där. Det blev hennes attribut.

Men hon är också känt för sitt leende. Hon dog med ett leende när hon på sin sjuksäng fick påveliga bullan med besked om att hennes orden var godkänt.