Bakom bilden

I vår kultur har bilden blivit ett mervärde i vardagen. I forntiden handlade bilden mest om att lösa vardagens problem. Vi ser dock i en del bilder att människan bakom bilden även sökte ett konstnärligt uttryck och ville säga mer än vad bilden föreställer. Vi människor vill kanske nog oftast helst ha entydiga bilder utom när det gäller anspelningar på den kärleken, den kärleken, man inte får tala om egentligen … ty då försvinner den lilla spänningen.

Geten vi känner följer människan nästan mer än hunden. Den är antagligen det första tamdjuret. Bocken blev tidigt symbol för handjuret och bockleken. Ett tamdjur som mannens uros var bättre än björnen eftersom man nästan aldrig ser den. Den fick bli det ouppnåeliga ritualdjuret. Senare kom på olika håll baggen, tjuren, tuppen, hingsten att representera handjuret i människan. Chagall den rysk-judiska konstnären brukade på ryskt vis att ha bocken att titta fram i de flesta lägen.

Husdjursskötseln förblev huvudnäringen på de flesta håll i världen fram till vårt sekel. Än finns här och var små folkgrupper som fortsätter med urgamla metoder. I övrigt har de egentliga jordbruket tagit över. Från början fanns jordbruket som huvudnäring bara i de stora floddalarna Nilen, Tigris–Eufrat, Ganges, Mekong, Gula Floden osv.

Det forna Egypten var lika långt som Sverige och lika stort om vi räknar med öken. Det bodde tidigt en miljon människor där. Några av städerna närmade sig mot slutet av glansperioden miljonen borgare. Samtidigt fanns i hela Europa kanske knappt en miljon.

Folktätheten är en av de nödvändiga faktorerna för att utnyttja bördighet. Klimatet och den jämna årsrytmen över tiden andra. Den kanske viktigaste faktorn är dock de årliga översvämningarna om man kan utnyttja dem. Sädesslagen vete och korn har avlats fram i Turkiets och Kurdistans bergstrakter där klimatet egentligen är tvivelaktigt för att få säkra och stora skördar. Klimatet är buskstäpp och det är inte varje år man får de 200 mm regn det krävs för goda skörder.

Såväl i Egypten som i Mesopotamien ökade folkmängden så att den direkt översvämmade jorden inte räckte till. Då fick man uppfinna bevattningen av åkrar i närheten, men strax kom problemet med gödsling. En ogödslad jord utarmas inom tio år så även den frågan fick lösas. De gödslade åkrarna och gav en jämn bördighet. Då spelade det inte så stor roll om inte kornslagen gav så mångfaldt som i dag. Vist fanns det goda och dåliga år eller nödår i följd. Men över en period på tusen år var förutsättningarna stabila.

Detta ska jämföras med norra Europas kortare växtsäsong och ostabilare klimat. Brist på oröjda jordar och brist på arbetskraft. En ogödslad jord tappar växtkraft inom 5–6 år. Samtidigt var skörden ej mer än 2–6 gångar utsädet. Där det sen är beroende på skördens kvalitet hur mycket blir över. Med våra mått krävs lagrings- och avsättningsmöjligheter för överskott. Detta fanns förstås inte i skogsbygderna i inlandet. Boskapsskötsel och i än högre grad samlarkultur kräver stora arealer per storfamilj. Det är i sig en mekanism som begränser folkökningen.

I tiden kan vi jämföra med himbafolket delat i 7 klaner om ca. 500. Man kan tänka sig att våra större folkland var likadana då det begav sig. Familjeklanerna kan då vara på 30–50 personer. Det blir ingen vidlyftig kult under de omständigheterna. Himbafolket lever kanske gott på att äga 13–27 getter per person beroende av åren. De ger mjölk, ost, kläder, råmaterial till vissa redskap. Afrikas klimat är ju så att det behövs inte mer än ett ländkläde till såväl män som kvinnor. Torka är det värsta gisslet i de flesta trakterna i Afrika och i regnskogen är fukten en hämmande faktor.

Dessa förutsättningar gäller när man ser på vår gemensamma kultur de senaste 10000 åren ur nordeuropeisk synvinkel. Vi var knappast isolerade. På våra hällar finns ett otal symboler importerade från storkulturerna. Vi följde med lika väl som de som bodde vi Timbuktuvägen.

Vår tidsålder har fått dille på utveckling och uppfinning och vill se en medveten tanke syftande till utveckling även i historiskt perspektiv. Dock tycks det mer handla om nödvändighetens lag där människan ställer till det för sig eller av naturen tvingas att komma på nya lösningar. I vår tid är det oftast en självgående process att vi skapar fler problem än vi löser. Vi har tappat förmågan att fråga oss om våra lösningar består in i evigheten. Vi har glömt att som art måste vi sträva efter att leva i evigheten.

Tjuren har antagligen varit ett rent huggskott för Picasso. I regel var det lönsamma gnistsprång i hans fantasi när han blivit etablerad. Numera kostar hans verk fantasisummor. Bara kapitalister har råd att ha en deformerad människa på sin vägg. En påminnelse om rovdriftens följder.

Ännu en Picasso. Här en tjurskulptur El Toro.

Nu på 1990-talet är El Toro en passande skulptur med tanke på spanska cykeltjurars bedrifter på vägarna i Sydeuropa. Att Picasso är spansk ger tjuren sin egen dimension i.o.m. vi känner till macholeken på tjurfäktningsarenorna. Denna står i bjärt kontrast till våra stora bifftjurer för det mesta av den snälla sorten. En tredje motpol är tjurleken på Kreta i forntiden. Där tycks tjuren haft roligt i leken. På samma sätt kan vissa hästkarlar i dag leka med sina hästar.

Samma broderskap med tjuren ser man i sumeriska tjurbilder. Hjälten var två tredjedelar tjurgud en tredjedel människa. När han skulle utföra stordåd föll han i tjurdrömmar. Vår uppfattning om tjursymbolen beror på vad vi associerar till och förstås från vilken kulturbakgrund vi kommer.

Ett annat sätt att se på tjuren är att lösa upp den i beståndsdelar. Sammansatta är det tydligen ett tjurhuvud. Om man tar dem isär och bara ser dem som tvådimensionella figurer får vi ett U och ett V alternativt Delta ur grekiskan eller fornspråken. Man skulle då kunna läsa det som UV/UD eller VU/DU och ge tjurhuvudet en symbolisk betydelse. Detta om konventionen är fonetiska ljud.

I synnerhet inom det religiösa fältet har man genom tiderna analyserat och analyserat runt profetens navel och fått de märkligaste tolkningar av varenda liten symbol eller annan grej.

Vad skulle Pablo ha sagt om den tolkningen? Knappast mer än ett skratt. Han förde förstås ej dessa invecklade resonemang utom möjligen på en intuitiv nivå utanför tanken. Han råkade bara få en sadel och ett cykelstyre i handen och så blev det ett tjurhuvud ... och en massa pengar.

Fan själv ... Ristning Trois Frèresgrottan enl. Breuils avritning. Över 10 000 år gammal.

Grekerna skulle kanske i hastigheten kalla honom Pan, Naturens Herre. Men ser man riktigt noga på fötterna är de människa. Pan hade bockfötter. De med kristen bakgrund skulle säkerligen kalla honom Fan. En naturens farliga ande. Likaså amerikanerna. De ser bara farligheter i naturen och hetsar att vara rädd för det mesta. I synnerhet för de djur med för oss farliga försvarsvapen.

Mitt arbetsnamn är Ivan eller Iban en naturens avlare och ande. Detta är enligt naturmänniskans syn på naturen där "allt är människa" med människans mått. Vi är en organisk del av naturen. Konstnären i Trois Freres har satt ihop en varelse av älghorn, hjorthorn, bävertassar, hästsvans, människofötter och ett obestämbart huvud m.m. Är det för att säga "Du är en del av naturen?" ... att penis vänder bakåt är för att du ska inse att djuret är inte verkligt utan en animation.

Thi Thing ... Arkimedes experiment?

Engelskans "Thi Thing" ska väl närmast översättas med "Tingesten" eller "det okända" man studerar. Om man ser det som ett kärl är det Arkimedes badkar. Om vi går till yttersta storleken Världshavet är det kanske "Den gamle i Havet" eller en animerad urkulle. Den tycks ha nån sorts ögon, men hur den annars ser ut är lite diffust. Men vem vet egentligen hur abstraktioner och gudar ser ut? Leken med diffusa former är från Bretagne och över 5000 år gammal.

Skulle Picasso har gjort dessa teckningar skulle de vara värda miljoner och sitta på museum eller förvaras privata samlingar med elektronisk och manuell övervakning. Nu anses de ofta vara primitiva fantasier.

På nästa bild vill konstnären vill fästa uppmärksamheten på munnen. På samma sätt är penis det onormala i Fanristningen. Ristningen är gjort på en sten och täcker en sida. Den finns i en gånggrift i Bretagne och är över 5000 år.

Efter att ha sett på den ett otal gångar stannade jag för följande tolkning. Det är en dubbel-exponering av ett skrynkligt babyansikte och en skrynklig gammal gumma. "Munnen" kan även vara den nedre munnen. Sammantaget med andra vardagsidoler i Bretagne fås intrycket att man menar att gumbabyn är det yttersta ting ett samhälle bör röra sig om och försvara. Eller samhället måste byggas för våra svagaste dibarn och tandlösa gummor om mänskligheten ska bestå.

Mina skolor lärde ut att grekerna uppfann matematiken och romarna republiken. Äldre folk trodde kanske på judiska kalendern att världen uppstod för 6000 år sen. Vi nord- och västeuropéer antogs ha varit ett primitivt släkte bortom vikingatiden. Ofta gällde i synnerhet romarnas värderingar av germanerna. Exempelvis att germanernas grymhet i Teutoburgerskogen var ett bevis för primitiv grymhet och bevis för att vi och våra förfäder egentligen är barbarer. Man skulle liksom se att romare och kyrkan satt byxor på oss och civiliserat oss.

Detta är att ge romarna företräde och se bort från att man på romerska cirkusen band människor vid påle åt lejonen att frossa i. För oss germaner var det att finna sig i att tre legioner ca 15 000 krigsvana välte samhällsordningen där de drog fram och införde romersk rätt att låta sig utnyttjas. Fortfarande finns tanklösa tolkare av denna knytnäverätt.