Bronsålderns idéer Tvåsamt II

Bronsålderns idéer Tusamt II

Parsamheten ses i ristningar från enkla boplatsmarkeringar med fyra kvartal parvis till stora kalenderristningar. Fossums ristning är ett exempel på att man sannolikt följt Tvillingens stjärnbild hela året. Sommarhalvåret är som alltid det viktigaste.

Par i kalendrar, Fossum, hettitiska sigill, Mykene, wanax, Gladsaxe, Skälv Östergötland, Kivik graven, Finntorp, Hercules, parsymbolik, Heracles, ritualkalender, invigningsriter, Demeter, Kore

Par i kalendrar | Fossum

Tvåsamt I  |Ioniskt I | Ioniskt II  | Vädurens tid I  | Vädurens tid II | Sentid I - IV | indexB | sitemap

Från dubbelyxa till två eller fyra yxor

Här vid Simris 4:3 finns 5 yxor i gruppen.

Kanske den femte här visar fortsättningen på den ändlösa raden av kvartal. Den ena yxan är märkt med tom båt och skålgrop för nedgången. En andra är märkt med en delad fot. Man har inte funnit fotdon med häl från mitten av sulan eller annars … alltså måste arkeologerna försöka bestämma sig om världen finns utan bevis … eller inte.

Annars är dess ursprung som symbol logiken att märka så väl ledare som sommarhalvår med ett fotspår med ett streck. Annars är den i släkt med den hettitiska symbolen som används för såväl sol som ledare. Eftersom hettitiska prinsessor hade slutleden -ipa i namnet antas att den manliga varianten är -ip eller i mjukvariant -ib och betyder ledare är logiken i min tolkning.

Efter bocksprånget till sidan må sägas att så väl streckad fot som en enskild ceremoniyxa kan betyda "ledare". I hettitiska sigill ser vi en dubbelyxa på ledarens plats och i Mykene kallades storkungen wanax dvs. dubbelyxa.

Se mer om hettiter nästa avsnitt.

Även här på Aspeberget ser vi hur första kvartalet med cirkel och markerad början hälsar på andra kvartalet markerad med streckad fot. Vid en viss tid betydde det på himlavalvet Lejonets stjärnbild. Den lilla figuren är första kvartalet på nästa år.

Av Skåneristningarna är Gladsaxe den ende som har ristningar med yxskaft i S-form.

Annars är det en östgötaform så som här i Skälv Östergötland. Längst ned förmodligen en sickel eller en tidig skära. Även i Östergötland ser man den ofta i det närmaste parvis.

Här par av yxor samtidigt med åttadelade tidhjul på del av ristning Herebro, Östergötland.

Yxans natur är att dela eller skära och det kan inte uteslutas att symbolen använts för att dela året i exempelvis 6 eller 8 delar. Detta om den tidiga bronsålderns ceremoniyxor. De övergår i en mindre balta av typ Skogstorpsyxor och syns ofta parvis på mellersta bronsålderns båtar.

Guldlabrys som tempeloffer till Potinia, Labyrintens härskarinna i Knossos.

.

Den ena av yxorna av en typ från några fynd varav ett i Danmark.

De är garanterat avsedda för ceremoni eftersom de är gjutna med tunt bronsskal på lerkärna. Men de är inte de ende yxorna som använts vid ceremonier eller avbildats på våra hällar

 

Här tre exempel av många möjligheter, där de två översta knappast varit för praktiskt bruk.

.

I Kivik graven från 1300-talet f.Kr. fanns mycken parsymbolik … som numera vittrar bort liksom mycket annat av urkonsten. De korsade cirklarna finns parvis. Den sågtandade borden symboliserade vatten eller regnigt halvår.

Par i kalendrar

Men nu till lagar eller kalendrar på gränsen till en ordnad framställning.

I Finntorp finner vi en hel herdestav och hans kropp är förmodligen symbol för herdeåret. Det går efter solstånden.

Odlaren har en kropp av skålgrop och banor. Symbol för nedgången och att odlaren är "i ban" eller följer fruktbarhetens olika banor. I Övrigt kan cirklar även betyda kvartal. Vi ser flera par varav den ena bär balta och förmodas vara symbol för kvartalsskiften, medan de andra är symbol för olika sysslor. Ty mycket har man sysslat med i Finntorp:

Finntorps ristning är en av de få med egentliga odlingsscener

Här är det ett myllrande liv under sommarhalvåret. Ett och annat par syns också. Ett av de intressanta är Stora Karlen med två hjälpare. Förmodligen Hercules och två hjälpare … finns på himlavalvet Hjälparen är en delad Opiuchos.

Det mesta av den parsymbolik vi känner till är förstås hjältemyternas par. Antagligen ägnade som utfyllning av pojkars kaos i hjärnvindlingarna … menar förstås pojkar mellan 6 och 76 som behöver tänka macho. De gör gärna om vardagen till hjältedåd … så som att Heracles bragder är egentligen en rad vanliga sysslor i bondemiljö runt stjärnbilderna på valvet. Den egyptiska stjärnhimmeln hade över hundra stjärnbilder så det fanns att fantisera om innan fundamentalisterna reducerade djurkretsen till tolv … och grekerna gjorde himmelsmyterna till sina. Förövrigt i forna Grekland hade Argolis sin version, Thessalien sin, Hellas sin, osv.

På hällarna kan vi ana glömda myter om par som gav tanken näring då det begav sig.

Slutligen har vi de som tydligen följde Tvillingens stjärnbild.

… för en del förblev den en Janusfigur som såg åt båda hållen i porten "mellan nu och då". För andra var den antagligen Hjältens hammare redan under bronsåldern, men mer känt som Tors hammare med kort skaft och den var ofta försvunnen … eller så var Tor själv i öster och jagade troll … till stjärnbilden åter syntes förmodligen. Under den finns skeppet Argos, förmodligen kallat Skidbladnar. Det kunne vikas ihop och stoppas i fickan.

Här i Utby, Bohuslän följde man tydligen par i vått och torrt längs tidslinjen. Den antas vara några hundra år äldre.

 

 Fossum

 

 Med Tvillingarna som ledstjärna Fossum, Tanum i Nils Ishøj Christensens tolkning av hällen

Tvillingarnas stjärnbild var aktuell för första maj under hela bronsåldern … men kunne förstås följas hela året. Det har man tydligen gjort i Fossum med början från 1300-talet f.Kr. Svärdsknappen på en av Tvillingarnas svärd daterar den till medio 1250 f.Kr. Dock får man ställa frågan om inte enstaka små bilder kan vara äldre. Så finns exempelvis ovanför raden med 2 X 3 båtar överst till vänster en yxa av östgötatyp. Den bör vara några hundra år äldre..

Har inte varit på plats men får förlita mig på Nils Ishjöj Kristensens version av helhetsbilden.

Tvillingarnas kvartal.

Men nu till Fossums ritualkalender. Den är en av de få hällar i Bohuslän som är av orörd karaktär och tycks vara ritad vid ett enda tillfälle. Nils har mätt och räknat ut att runt år 1500 kan den passa in. Man har då tydligen haft stjärnbilden Tvillingen som ledstjärna och följt den under hela året.

Nils tänker sig då att man stått på hällen enligt den tomma cirkeln på översiktsbilden och sen riktat blicken mot de angivna riktningarna vid kvartalskiftena eller solstånd och dagjämningar. Detta har nog en hög sannolikhetsgrad.

Vi ser ochså av hällen att våren varit det centrala och vid denna tid har man rutat in sommarhalvåret.

Vårtvillingarna blåser i lurar av den rakare typen. De står på var sin sida av en skålgrop modell större och det antas att vara den symboliska nedgången till underjorden. Lurblåsandet kan vara rent rituellt liksom att man vid andra tider tydligen haft trumslagare. Men det finns ett möjligt praktiskt rituellt motiv, nämligen att "skrämma vargen" dvs. göra sig beredda att försvara såväl åkrar som ängar mot inkräktare. Ett motiv som finns i vårhällarna lite här och var.

Midsommartvillingarna helgar en ring, som kan betyder kvartal liksom ringarna i våra midsommarstänger. Ringen kan ochså betyda midsommarsolen som är i söder. Tillsammans med Jungfrun vars fotspår syns ovanför och hon är tydligen under jord.

Hösttvillingarna är tydligen på höstjakten och till tiden hör även djurhetsningen där ju bocken och hjorten leker på höstsidan. Då har det kanske varit dags för invigningsriter för de unga pojkarna att dansa sina skölddanser inspirerade av handjurens brunst ...

Sista kvartalet är en transportsträcka. Tvillingarna synes gnabbas. Båten är helhuggen vilket kan betyda just andra halvan av året. Är det möjligen de två lurblåsarna som sitter i båten redo för nästa år?

Detalj ur ristningen med de sju plus 11-dagarsbåten från fotografi infällda ovanför.

I Vår—sommaravsnittet fattas ovanför 6 plus en liten månvarvsbåt, vilka antagligen då är hösthalvårets båtar. Vi ser sommarhalvåret delat i två grupper om 3. Vid den undre gruppen ser vi att Långben tydligen skickas iväg tre månvarv till nån säter eller ö med djuren. Vad som förbryllar är skorpionen och den lilla grisen nedanför Långben ... skorpioner finns inte i Bohuslän men väl på himlen, men inte på försommarhimlen egentligen? Vad däremot kan vara års- eller säsongskifte är "där det vägar" ovanför och där vi ser att i ena vågskålen finns en liten hund – kanske Procyon "För-hunden" som finns under Tvillingen.

Fortsätter vi uppåt och runt ser vi att lurblåsarna har en liten tös i släptåg ... tös ska det väl vara eftersom hon är så liten ... eller är det den mansdominans som präglar detta årtusendes ristningar. Vi får leta efter kvinnan dold i små och stora skålgropar som symboler för jordemodern och framföderskan och nån enstaka gång som "den våta och kraftiga". Sumer och Egypten har ju en liten pojke som framtiden medan den grekiska jordemodern Demeter har sin flicka Kore. Henne får modern avstå från 3 månader om året då Kore dväljs hos framföderskan eller dennes make som förlustelse kantänka.

Innanför har vi fyra män som viger sommaren åt fyra håll ... där vi känner igen detta att det egna bolandet skulle "vigas" eller helgas för alla yttre makter. Därför sköt man i sen tid skott över åkern i brist på båge och pil som var det rätta gamla sättet ... och våreld skulle egentligen slås med flinta sa de gamla i min barndom.

Ovanför har vi något som liknar en eld och ett par fötter som tydligen gått under jorden. Svårt att säga om de hör våren till. Det hörde till vårbruket hos boskapsskötare att städa pastorallandskapet och bränna våreldar och sprida askan som gödsling. Man har kanske redan vid denna tid periodiskt bränt ljunghederna för att förbättra betet för får och getter.

Vete och korn samt de flesta grönsaker såsom ärter, linser, rovor och även hirs fanns redan under stenåldern. Det nya under bronsåldern är rågen och förmodligen svedjebruket, där elden var den bästa hjälparen att röja skog och gödsla. En nyröjt yta kunne man skörda 5–6 år innan den började bli mager. Men egentlig svedjesådd skedde som höstsådd. Dethär med egentlig gödsling var ju svårt eftersom djuren gick ute hela året och gav inget överskott av gödsel. Det är först under nästa årtusende det blir kallare och vi har bevis för att man tog in nöten att värma stugan och som sällskap ...