Om jag skulle peka menande mot himlen och säga det "det är Han som rår" … så skulle folk säga "Nu har gôbbfa´n blivit religiös`r på gamla dar"

Folk har en märklig förmåga att missförstå allt en a´n säger. För min del är det biologen inom mig som får mig att säga att Solen är alltings drivkraft i mitt begränsade universum. Den bildade teknikern i mig kräver bestämbar orsak och verkan, så att man kan analysera även det pågående livet in i minsta detalj … dvs. så långt vår mätteknik räcker.

Från att en a´n lärt läsa plöjde jag igenom sockenbiblioteket. Det låg i skolsalen passande nog. Sen fortsatte det med alla böcker jag fick … redan dessförinnan var jag känt som den frågvise med ett öga i söder och ett annat i norr, för att jag inte skulle missa nånting. Gammalt folk hade oftast tid att svara och på den vägen fick jag ödmjukheten in för den gamla visdomen. Deras klurigheter irriterade mitt något naiva jag, som åkte på en blåsning nu och då. Men det är livets reliefer som lär att skilja på ting. På den vägen är det att helst ska jag kunna se den röda tråden i skeendet både bakåt och framåt.

En a´n tror bara på vad jag kan förnimma och har bevarat min blodsbror Holger Danske inom mig. Han höll mig på jorden med två ting … dels den eviga frågan "vad ska det vara bra för - vad kan man tjäna på det?", dels frågan om humor och distans om något börjar bli för mycket gravallvar.

Detta innebär att jag inte har gripits av teknikernas blinda tro på sin fysik. I själva verket är det lätt att avslöja bluffen med orsak och verkan … och påpeka att världen är större än den manick teknikerna manipulerar med …Hur förklarar de tekniska fysikerna att en kvinna kan känna på 50 meters avstånd att jag betraktar hennes hår … hon kan svara med att låta en hand stryka där jag fäst blicken … och vid längre kontakt vända sig om för att kolla var hon har beundraren. En kuggfråga till fysiker av högre skolan.

Oftast är det så att fysikerna beaktar bara sin egen manick, men struntar i omgivningen och att undersöka hur den växelverkar med sin omgivning. De skulle kunna hamna i situationen att måste ta ansvar … inte ens liberalerna klarar av mer än att uttala ansvaret, men att ha svårt att leva upp till det … Därmed sagt att man borde vara mer försiktig med det icke mätbara. Det vill gärna slå tillbaka som en bumerang i ett längre tidsperspektiv

Nu är det ju så att i dagens globala perspektiv håller ett antal hundra miljoner … ja, kanske de kan räkna nån miljard som med mig ser Solens energiflöde som den högsta makten. Resten håller på i urgamla banor och förlägger sin gud eller gudar till nånstans däruppe. Sumerer och egyptier märkte i regel ut sina idoler med en stjärna, för att man skulle veta var pågällande idol fanns. Använder här genomgående beteckningarna idol eller ikon för dessa abstraherade fenomen avsedda att vara "ledstjärna" åt folk för kortare eller mindre perioder under året.

Samma gäller förstås figurerna på våra hällar. Det ligger direkt till hands att de ska ses på samma sätt som kulturländernas idoler. Det är sällan frågan om verkliga människor … om nu inte dåtiden nordbor var ett släkte med långa näsor. Ty, många av hällfigurerna har närmast fågelhuvud … Förfäderna viste inte hur gudar såg ut … tydligen. Så varför ska jag pådyvla förfäderna allehanda magiska tanker, eftersom de själva i hällarna säger att de inte viste hur "gudarna" såg ut. Det var likgiltigt, däremot var det viktiga att förstå ikonerna dvs. det idolerna stod för i praktiska livet. Om man exempelvis hade bestämt att sommarhalvårets månader representerades av figurer med horn, var man tvungen att göra dem lite olika för att skilja på dem.

Som barn sa folk att jag hade mycken fantasi … medan jag själv viste bättre. Beläst som jag var kunne jag använda en massa fakta i min svada som ej andra kände till. För andra såg det ut som om jag fantiserade. Jag viste bättre, att det var omöjligt för mig att fantisera. Däremot kunne jag sätta ihop märkliga Storm P. Bilder av vad jag läst … Tja, vem känner till Storm P. i våra dagar. Han som gjorde narr av teknikfantasterna och satte ihop allehanda märkliga maskiner. Senast jag sett verk av honom är denhär "Når smager en bajer best?" … Hver gang"?

Med detta kommer jag in på människans förhållande till kaos och tolkningsföreträdet. Sistnämnda tillhör den som har ordets och kunskapens makt. För vanligt folk är det svårt att behärska sitt inre kaos … hjärnan som i sin mäktighet är i klass att uppväga universum. Hela den globala datorkraften skulle rymmas i en vrå av hjärnan … de flesta av oss kan förutom att lära oss ofantliga massor även komma ihåg som en bandspelare allt av vikt vi präglat in under ett liv. Vi klarar av detta genom att på något sätt paketera allt i associationer. Skulle vi beskriva allt detta skulle inte Universums tid räcka till. Vi klarar av att beskriva kaos endast med förenklingar.

På något sätt fattar vi detta omätliga. På dagen är grundförutsättningen att omedvetet fyller solen hela vårt universum och vi behöver inga gränser för tanken. När det är mulet fungerar molnen som gräns och vi känner oss inneslutna … samma gäller den mulna natten. Men den stjärnklara natten står vi in för oändlighetens kaos. Mängden stjärnor är nästan värre än en totalt svart himmel. De ger oss en bild av en oändlig mängd stjärnor utan ordning … ett kaos.

Det var en snilleblixt av våra tidiga förfäder att börjar se figurer eller ordning av åtminstone grupper av stjärnor. Nästa snilleblixt var att ordna en röd tråd … dvs. förbinda fler stjärnbilder till en myt i tiden. På så sätt blev himlen en sluten värld … visserligen utan början och slut. Men ej heller livet i sig har egentligen början och slut, utan vi hoppar i båten för en kort bit och försvinner in i en annan värld vi inte har kunskap om ... och behöver det inte för att klara det pågående. Den tredje snilleblixten följde av sig själv. Det var att inrätta himmelsfären som en sken-hjärna eller minne med inbyggt klocka. Med våra dagars språkbruk skulle vi på dataspråk säga "virtuell hjärna" på himlavalvet.

Betraktelserna över följet och uppdelandet av arbetet i tiden är en nödvändighet för att få grepp om en organiserad tillvaro. Forntiden lösningar var lika goda som dagens sätt att inrätta vardagen i stort och smått.

Ovanstående meditation är för att visa distansen till våra förfäders värld för över fyra tusen år sen. Vi inbillar oss att behärska världen. I själva verket är kaos natur så att ju mer vi tränger in i kaos desto längre bort kommer vi från en överblick … dvs. detaljerna blir ett kaos i sig. Fjärde och tredje årtusendet f.Kr var tvivelsutan ett ritualsamhälle överallt på jorden.

Allt föreföll antagligen enkelt, åtminstone så länge man följde ritualet. Det styrde året och gav stadga … på samma sätt som en gammal dam en gång sa "Arbetet ger livet åt människan. Hon var nära nittio och hade perspektiv. Och nog är det så att de dagliga rutinerna håller oss i gång oavsett hur vi mår och vilka problem vi har. Men här syftas förstås på årsritual som en lämplig period att överblicka … och inte ens det eftersom man tycks haft halvårs framförhållning. Om du inte själv kunne hålla ordning på ritualet på himlavalvet fanns alltid gammalt folk som hade reda på det.

I slutet på dessa två tusen år 4200 - 2200 f.Kr. tycks det dock ha blivit oro i dåtida världen. Det började redan med Sargon av Akkad ca 2300 f.Kr. Han kom på att utnyttja sin lokala makt till att bli "världshärskare". Hans värld kom att sträcka sig från Persiska Viken till Medelhavet och Anatolien. Ett anmärkningsvärt trendbrott från att Mesopotamien hade bestått av små stadsstater styrda av prästkungar och alla levde efter sina ritual. Nu blev makten plötslig mänsklig. Prästkungarna var inte längre gudarnas uttolkare, utan det syntes tydligt att det var en man och hans hov bakom.

Samma oro följde hundra år senare i Egypten och pågick i närmare tvåhundra år. Från att prästerskapet och faraonens hov haft ensamt företräde i tolkningarna framträdde den lokala adeln överallt som maktfaktorer. Under de följande drygt tusen åren ser vi samma maktkamp i Egypten som vi ser från första valkungarna i Norden tills man exempelvis i Sverige sätter stopp för feodalherrarnas expansion 1686. Dessförinnan hade Gustav Wasa stoppat kyrkan.. I annat fall skulle all jord ha ägts av antingen kyrka eller feodal-herrar och det var oftast samma sak. Då hade de flesta blivit livegna.

I övrigt var Egypten rätt lugnt. Det var naturgeografin med dess läge med öknen i väster och för det mesta berg i öster. Under det mesta av sina 3000 år skedde all expansion söderut längs floden. Egypten var sig själv nog och knöts samman av ett spetsfundigt ritual. Det förenade så väl länderna och folken som huvudnäringarna åkerbruk och boskapsskötsel. Nilens långa land gjorde att faraonen kunne resa en månads tid och "förena länderna" samtidigt som det var fest och glädje. Makten blev en fråga om glädje och överflöd. Det var sällsynt att skördarna slog fel och i övrigt började templen och faraonerna redan under pyramidbyggandet att hålla sig med enorma centrallager och kunne sin blandekonomi om man säger så.

Man kan förstås spekulera i om det var oroligheterna 2300 – 2100 som avspeglar sig i att det ser ut som om vi haft en mission för jordbruk i Norden vid denna tid. Mest synbart i "periferin" dvs. i inlandet där jordbruket ej slagit rot. I och med att vi får en "dolktid" och i dess förlängning den förlängda dolken svärdet ligger det nära till hands att associera till Isisdolken som en förlaga bakom hällkistornas dolkar och senare svärden … eller kanske rättare att de mer burgna skaffade sig praktsvärd.

I min egen hemsocken finns 8 hällkistor numera för det mesta i skogig terräng. Alla utanför kärnområdet en moränås med fynd från fjärde årtusendet som säkrast från urbefolkningen. Även om säg 8 familjer om 20 - 40 personer flyttat in har de ej kunnat väga upp den lokala befolkningen får man anta. I grannsocknen ytterligare längre norrut finns lika många hällkistor och det kan antas att det har varit fritt land när man började bygga sina kistor där.

Vad gäller hällkistfolkets lagar och seder antas Evenstorpristningen vara ett bra exempel på en egyptiskt influerad samhällsordning vid denna tid. I följet på ristningen tycks finnas ett par "tvillingar". Det är möjligt fast det syns inte i högre grad i ristningarna, men kanske man har börjat det nordiska året "i Tvillingarna" dvs. runt första maj. Från vår tids Norden, England och forntidens keltiska år vet vi att det är en lämplig "vändpunkt" på året. Vid en åttadelning av solåret kom maj in i Tvillingen ca 2400 f.Kr. Det kan vara den rituella anledningen till att Tvillingen kom in i symboliken. Observera att man hade fler tvillingvarelser i symboliken. Kännetecknande är oftast två huvuden.

Sumer hade vid denna tid sin Utu med två ansikten dvs. romarnas Janus. Den torde dock ha haft ur-ritualets funktion som symbol för årets och sommarhalvårets början. Alltså ej direkt som ledstjärna att börja året. Så pass söderut var det lämpligare att börja vid Kyndelsmässan och då hade man vid samma tid Floden

Egentligen var Floden aktuell under ca 2400 - 2050 i gapet mellan Oxens och Perseus stjärnbild. Det hindrade inte att en del följde floden även efter att vårdag jämningen gick in i Perseus eller följde båda. På vissa sigill finns floden jämte en idol för Nymånens inkarnation i Perseus såsom Indussigillet nedan … ibland kvinnlig Inanna/Ishtar eller nån manlig och därtill ibland åtföljd av Plejaderna. Sistnämnda gav upphov till första modet med toppiga hattar förmodligen.

Floden är en missvisande benämning, eftersom det egentligen antagligen ska vara Kanalen. Den människan gjort i kamp med naturen för att upprätthålla livet. Likt många av de andra idolerna och symbolerna på himlavalvet eller annars stod de för genomtänkta filosofiska företeelser vid sidan om att vara taktgivare för livet. Figuren övergick sedermera till att vara två omslingrande ormar och symbol för livets kamp mellan krafter … icke kristendomens korkade uppdelning i ont och gott, utan en pragmatisk kunskap om att livet handlar om att krafter än samverkar än motverkar varandra. Denna symbol fanns i nordisk symbolik fram t.o.m. vikingatiden åtminstone.

Här finns Tvillingens symbol på båten överst till vänster och till höger finns "nedgångens" symboler. Det är sådden i maj. Vidare finns tvillingliknande symbol vid nedgången. Det är förmodligen ett par av odlingens förutsättningar. Plöjning - sönderklubbning, bevattning - gödsling, är ett par av möjliga par.

Livet rymmer i sig mycken dualism. Därtill hade forntida språkbruket en metod att se par i det mesta … ofta för oss obegripliga par. Det var ett sätt att dela upp allt i hanterbara moment eller aspekter.

Här visas bara ena halvan. Andra fortsätter direkt höger om och är oorganiserade skålgropar, fler liknande båtar samt ett par yxliknande figurer likt ovan. Ristningen tas med därför att den är ende ristningen som för in "Herden" i hällristningarnas värld. Herden finns längst uppe till vänster med en herdestav modell ceremoni.

I allmänhet tycks ristningarna handla om mer eller mindre direkta åkerbruksritual. Förutom då tiden med Perseus och de skenbara tidelagen. På ett fåtal ristningar syns en bit av en krokstav och indikerande liknande halvårsdelning som i Egypten, där regnhalvåret var Hathors eller egentligen de mjölkande djurens.. Shu med medhjälpare bar upp den heliga Kon.

Vilket är så väl sant som osant. Här på utkanten av Simris 27 visar de antagligen den sanna uppställningen. Det är från början av baltans period. Yxorna av njurform kallas i detta verk balta och är en ceremoniyxa. Den är ursprungen ur Inanna-myten och ska symbolisera såväl att människan skärar sitt livsrum med en båge, men även att bågen vid åkerbruket går i jordens båge Det är en nordisk parallell till joniska världens dubbelyxa. Som riktades åt fyra håll på Kreta. Men samtidigt används den också i tidsymboliken där livsrum och tidens gång är samma sak i ett samhälle som tänker i rumtid.

På vissa hällar eller avsnitt av hällar kan man se deras ceremoniella funktion att representera kvartal eller gränder mellan dem. Den lilla obemannade båten är vanlig som ett kvartalsskifte. Här syns hästen redan ha kommit in i symboliken. Den finns även på njurformade årskretsen på samma häll. Hästen finns samtidigt med ormen och en båt av typ tidig bronsålder alltså runt 2000 f.Kr.

Stockhultfyndet rymmer det mesta av den tidiga bronsålderns ceremonivärld. En del kan vara import från Unetice eller ännu längre bort från joniska världen. Medan annat kan vara tidig egen produktion. Den bredbladiga praktyxan kan nästan passa in i Simrisristningarna. Halskragarna är med bakgrund så väl i Inannas lunula som i egyptiska damers halskrage. De små spetsiga sakerna växte till sig under bronsåldern till stora bälteskupor lämpliga som handväskor för kvinnans hemliga värld. Här kan man spekulera i om spetsarna skulle vara något sorts kyskhetsbälte som skulle lugna ned bocken?

Det tycks vara kotjuven Hermes i egen hög person. Handelsmän och dödgrävares skyddsgud. Den sista föraren på vägen … med attribut topphatten i ett senare Grekland. Här nedan anländer han till Bohuslän:

Detta var något av ett bocksprång åt sidan. Men faktum är att det antagligen tidigt bildats ett handelsskrå av storbondefamiljer. Dessa antas ha skött handeln så väl norrut som söderut. Ibland har de kanske själva rest till högkulturerna. Andra av detta broderskap har kanske bildat enklaver norrut för att komma undan sina fordringsägare … och vilka alla kombinationer som tycks vara naturliga för människosläktets spridande och handlande med och mot varandra. Handeln broderskap eller parsamhet får väl kanske nog anses som nästäldst vid sidan om jaktbrödernas lag.