Bronsålderns idéer Ioniskt I

Aryans, ioniska stridsvagnar, hettiter, leridol, Amos, ioniska pelaren, Hattusili, Rörbysvärdet, aedicula, solörn, Anahita, satell, årmannen, Mitanni

Den inledningen passar bra även i detta kapitel. Det ska handla om den nordiska överklassens egentliga ursprung. Nämligen triangel hettitiska Anatolien, Norra Syrien och Egeiska kulturen. Staden Ugarit vid Syriens kust var en smältdegel där dessa tre kulturer möttes. Där fanns stadsdelar för de olika folkens handelsmän.

Vi ser från och med Sargon av Akkad hur dels idolerna blir mänskliga och ej går att skilja från ledarna i halvguds gestalt. Det nya modet blir volangkjolar och de sprids åtminstone till Kreta.

Internationellt bildas den överklass i länderna. Den är inte så som hos oss integrerad i landet utan ett särskilt lagrum. De blir kulturdrivande inom sin egen klass. Folket får följa efter om de gitter. Det är vid denna tid och plats vi måste placera arierna. Det är nu vi kan börja spåra direkt import eller inflytande från söder.

Till min generation och fyrtiotalet hör ariska frågan i allra högsta grad. Hitler och hans anhang drev frågan med kraft och jag minns någon av offren som kom hem från koncen-trationslägren. I deras ögon kunne man läsa deras lidande.

Bland läsare av historia och de som sysslar med historia lever frågan förstås kvar. I synnerhet hos der som tar den ariskt genetiska frågan på allvar. De böckerna finns bland oss än.

Vissa ungdomar har tagit till sig dessa befängda fantasier. Det är förstås därför att det finns element av intresse för ungdomar i alla tider. Det är tillhörigheten till en stam och mannaförbundet. Att känna sig intagen i en krets. Ofta behöver man inte själv bilda en åskådning utan matas med den av ledarena. Det är så bekvämt att låta andra ta ansvaret.

Det är nu så, att folk tror vad de helst vill tro. Företeelsen är symptom och avslöjar att en del människor vill vara speciella och höra till en egen stam. Och helst en som är bättre eller har mer rätt än andra.

Det hjälper föga att judarna har sin profet Amos sen över 2500 år. Hans råd till ölhävare är "Förhäven Eder icke, att i icke må få baksmälla". Min vanvördiga tolkning av ett råd till alla som går mot allmänna Jantelagen och säger "En a´n är så god som en a´n" … men det finns ju en viss visdom i att hålla på jämlikheten även om det svider att ständigt tryckas ned.

Enligt dessa ariska genetiker skulle arierna plötsligt ha vält ur ett "svart hål" och erövrat världen med sin kultur för ungefär 4000 år sen. Med andra ord samtidigt med att man slutade göra sliprännor på Gotland och vid Flyhov. Vid samma tid har vi ristningarna Evenstorp, Lagen om brödrabo och Ängen Högsbyn och en rad ristningar om broderskap. Fundamentalisterna vill bara ha broderskap för de utvalda. Det var också då hällkistfolket formerade sig.

Vid samma tid skulle de ha utplånat Induskulturen så i grunden att inte spår syns … märkligt vad bruna och svarthåriga indierna är, trots att arierna tagit över, tycker man. Märkligt även med Induskulturen att dess skriftspråk kan leva vidare till våra dagar. Visserligen lite avsides på Påsköarna men ändå. Vida mer märkligt är det att en gestalten Buddha = Siva = är en Indusgestalt och kan leva vidare sen 5000 år. Märkligt att braminerna egentligen bedriver Indusfolkets astronomi. Man skulle kunna få fram otaliga drag i Indien vida äldre än ariernas förmodade herravälde.

Det ende som går att spåra i norra Europa runt 2000 f.Kr. är att en del av folket egentligen fortsätter seden med gånggrifter "modell Mini" nästan hela bronsåldern ut. Samt att samma folk tydligen är odlare. Det är en samtidig händelse, men knappast något specifikt ariskt drag. Ej heller är det specifikt ariskt att man överallt från Kina till Västerhavet tycks bilda mannaförbund som leker med hästar och vagnar. Det är samtida kulturdrag, men ej specifikt ariskt.

Den ariska teorin går inte att förena med praktiken och fynden. Om man skulle önska bokbål, så skulle det vara med enbart syfte att bränna upp befängda ariska idéer. Samma gäller egentligen också alla genetiska teorier.

Vår inlärningsperiod är lång … numera ska vi ju lära hela livet för att passa företagens mall. Det innebär förstås att miljöns procentuella andel vida överstiger arvets.

Våra kulturella mönster får vi inte med modersmjölken så som många enklare varelser. Vår omgivning och fostran ger oss såväl tillhörighet som kulturella beteenden. Lite slarvigt säger man att "nöden är uppfinningarnas moder" … men mer allmängiltigt är nödvändighetens lag. Den tvingar på människan lösningar för att släktet ska överleva. Behovet att släktet överlever är den nedärvda yttersta livsgnistan man inte kan kompromissa med. Det är som en reflex i förlängda ryggmärgen utanför vår kontroll.

Inom djurvärlden är det inte strängt nödvändigt att hålla ungarna hos modern så länge som vi gör. Varje ny generation måste egentligen skapa sin egen nya värld. Redan tidigt har barnet en egen vilja och de starkaste värjer sig mot vad de vuxna vill pådyvla dem. Att flickor lär sig omvårdnad genom att leka med dockor är förstås en kulturell fördel, att de må veta hur de ska göra senare när det är dags.

Dock kan det glömmas. Därför är antagligen något av behovet att leka med dockor, för att barnet vill förstå varför föräldrarna håller på med att pyssla alternativt jönssa med "stora karln eller stora flickan." Denne vill dock klara sig själv … en a´n har ett ärr på vänstra handled när jag som fyraåring skulle bevisa för mormor att jag kan skära bröd själv. Skulle inte hon ha stört mig skulle det ha gått bättre … tror jag än i dag. Och vad hon skällde sen efteråt.

Den som försöker lära andra människor upptäcker fort nog att alla vill egentligen gärna stånga pannan blodig själv … istället för att gå genvägen att lyssna till gammalt folk eller de som varit med för. Den inställningen är inte medfödd, utan en utveckling i ett allt mer individualistiskt samhälle. Det vore knappast tänkbart i ett samhälle beroende av den kun-skap man samlat hos gammalt folk. Och därmed sagt att vi är inte produkt av endera arv eller miljö, utan av både och.

Sen en annan logisk följd. Vi ska jämföra oss med den omgivning vi möter och lösa dess problem … och ej jämföra oss med nån mall vi ska påtvinga oss själva och omgivningen. Detta om vi vill vara intelligenta och undvika korkat evighetsarbete. Detta var grova pekpinnar men min livserfarenhet och nutida verkligheten säger att de ibland behövs.

Och nu till den ioniska kulturens framväxt … nu när den ariska genetiken är avfärdad.

Verkligheten runt år 2000 f.Kr. är att nya högkulturer växer till sig utanför Mesopotamien och Egypten. Eftersom de som berör Europa har gemensamma drag kallar jag dem ioniska efter den ioniska pelaren med vädurshorn på toppen som är ett signum för kulturen. Med Jonien menar jag västra delen av Anatolien som blev säte för den grekiska joniska kulturen.

Det börjar med hettiterna just omkring 2000 f.Kr. Dessa vann sedermera över det rätt nybildade babyloniska riket, men fick snart nog ge upp erövringarna. De tog förstås upp mycken kultur därifrån.

Likadant var det senare med Egypten, där Tutankamons änka ville ha en svärdotter från Hattilandet men kungen sölade förmodligen av misstänksamhet och den egyptiska tron-följaren mördades utan att det blev av. Senare blev det dock 75 år av fördrag länderna emellan.

De mindre kulturerna i Främre Östern har 10 - 20 % skriftsymboler gemensamma och därtill med många lån från Sumer och Egypten. Hettiterna var bra på metallurgi och var om inte först så dock tidiga med järn. Mycket talar för att de rent av höll monopol på konsten att framställa järn. Denna industri hade säkerligen börjat flera hundra år före vad vi känner till.

Därtill var de bra på att organisera en federation och ett samhälle. Det blev den ioniska modellen. Man kan säga att hettiterna blev motor för efterföljarna ett par hundra år senare på Kreta och på grekiska fastlandet såsom Mykene. Denna ioniska kultur stod sig inte bara till Mykenes fall utan ärvdes av grekerna och romarna samt i synnerhet hos kelterna och därmed av oss.

Men för att börja från början om denna underskattade kultur. Vi vet att det nya babyloniska riket öppnade handelsfaktori i Kanesh i Taurusbergen nära nuvarande Kayseri omkring 1900 — 1800 f.Kr. Det är i det närmaste självklart att det var metaller man handlade med och att det då fanns kunnigt folk i trakten. Det fanns inga storstäder i mellersta Turkiet då, utan små orter på kanske några hundra människor. Runt 1650 f.Kr. bildas ett prästerligt feodalt kungadöme av Hattusili och han börjar bygga Hattusa vid nuvarande Bogazköy.

Det står sig lika väl. Även i Sverige finns fynd av ett par tre liknande svärd. Det intressanta med det ena Rörbysvärdet är skeppsristningen, som därmed daterar båttypen i symboliken dvs. senast ca 1700 f.Kr förekom den.

Lägg märke till att baltaformen syns under högerarmen. Han har österländska lappskor om man säger så. Kullorna han står på känns igen från sumer–babyloniska sigill. I handen håller han Tudhaliyas AEDICULA. Det var han som vann över babylonierna 1595 f.Kr. och för en kort tid var Babylons herre.

Därtill klarnar det att baltaformen tycks vara svärdstappen. Men i regal symbolik har varje form betydelse och innehåll. Svärdet kan stå för "världsliga makten" och dess form har betydelse. Man ser på några sigill ett dolkliknande föremål i dess ställe.

Ordet AEDICULA skulle jag fritt tolka som "livsrummet". Namnet används mest om sigillet. Det är i de flesta varianter tecknat att likna en portal Det löses upp allt mer i symboler från de tidiga föreställande bilderna. På Suppiluliumas sigill 1352 f.Kr. bestå det av bara symboler. Se nästa bild.

Men Solörnens vingar brukar bära upp den underförstådda solen samt Nymånen och Venus. Nedanför finns dubbelyxan wanax symbol för den världsliga ordningen. Därunder en tvärstreckad oval … i mångt liknar en ledarsymbol vi ser i mängd på våra hällar och i regel tolkar som ett fotspår. Den är antagligen avledd från symbolen för gud i de hettitiska glyferna

Symbolen längst upp föregår alla gudanamn. Ordet till höger är början på nakna gudinnan "Gula ..." Hon fanns överallt i Mellanöstern och de olika små folken hade olika namn på henne. De israeliska stammarna kallade henne något på "Lait" vilket låter misstänkt likt "flöde och mjölk" … Religionshistorikerna brukar kalla henne Anahita "Den våta och kraftiga". För min del finner jag det praktiskt att ge dessa tidiga idoler namn som Den Nakna, Den Klädda, Den Sovande eftersom formen var gemensam för många folk medan namnen skiftade.

Den första symbolen i namnet till vänster lär ska tolkas "sol" och finns i Kretas Linear A med ljudvärdet RU. Vi finner den även på några av våra hällar bl.a. på denna "Själlandskarta", men som antagligen ska vara en teckning av "en runda" . Ordet finns i hettitiskan och betyder "en vända på solåret." Och där det visas att prästkungen på sin stol och med sin pall leder året.

Om vi fortsätter tolka aedicula flankeras kärnan ytterst av två pelare. Symboler för så väl världspelare som himmelsriktningar … observera dubbeltanken den världsliga sidan och den astroreligiösa. Pelaren avslutas med ett par vädurshorn. I språket läses de RA och betyder gräns eller begränsning. Det är roten i finskans raja men även i vårt ord ursprungligen varit GE-RA-EN-SA vilket rationaliserat blir gräns. Även denna symbol finns på våra hällar.

I precis samma form finns den vid Järestad tillsammans med en symbol för vårdagjämning. Den kan då dateras till ca 1350 f.Kr. när vårdagjämningen gick in i Väduren. Men mer om detta i nästa avsnitt.

Annars utvecklades tidigt en tredelning av månåret. Detta är genomgående i de senhettitiska anläggningarna i Syrien och södra delen av det hettitiska riket. Mer om det i sista avsnittet. Nu först några ord om "topphattar". Ett mode som kanske nått till Norden och Åby, Bohuslän

Medan överkungen bar den frygiska mössan dvs. lite svagt böjt topp. Det tycks ha varit sed hos högsta ledare att få bära hatten som han vill, medan det är rättning i leden hos folket. Tja, Hitler lärde sig aldrig Hitlerhälsningen heller.

Det finns ett par märkliga symboler mellan satellerna och överkungens symboler. Antag-ligen ska det vara stora ben. De är symbol för det egentliga mannaförbundet, nämligen hästkämpar och bersärkar. Hettiterna satte mannaförbundet och hästaveln i system. Med sin rikliga tillgång till metaller byggde de lätta stridsvagnar för hästkämparna. Dessa bistods av en bågskytt i vagnen.

Vagnen var så lätt att en man kunne bära den. I eländig terräng kunne den ena ta hästarna och den andra vagnen. Dessa "löpare" står på fotsymboler. Det är förmodligen folket. Medan Överkungen står på ett underben eller en stövel. Det är fotpallen/fodepallen, hirden eller överklassen, varav en del då är småkungar i satellerna.

Hettiterriket kom att bestå av runt 13 små stadsstater man känner till. Under en tid var det var i strid med Egypten och Babylon i söder samt Mitanniriket i östra Anatolien. Under Tudhalias II trängde han sig fram till egeiska havet.

Behöver det sägas att den ioniska pelaren utvecklades ur satell-symbolen. Därtill hade man ett kulturutbyte med Minoskulturen på Kreta så länge den bestod och förstås också med Mykene i Grekland. Det blev sedan en annan del av den egeiska kulturen som bidrog till hettitiska kulturens fall. Förmodligen akajer i stark expanssion på 1200-talet. Det var sjöfolken Ramses II satte stopp för.

Då syftas på att vapnen riktas mot himlen och makterna där. Baltan skär en kupa under himlavalvet. Det är samma sak vi ser i aedicula. Det är överklassens frigörelse från himmelmakterna. Det utsäger "Under vädurshornen råder vi". Det är en frigörelse från religionen, även om ritual och seder fortsätter i stort som förut. Samma symbolik finns i Partenonportalen.

Överklassen är i alla tider beroende av folket och kan inte springa ifrån det eftersom det är dess bas. Men den kan höja sig själv och sätta sig i gudarnas ställe och manipulera folket.

Hettitiska samhället kan sägas varit en länsorganisation av små stadsstater med omland. Länens överklass valde en överkung och bildade en hird in för vilken överkungen svarade. För friden med folket var man tvungna att sköta ritualen och därmed bli högsta garant för seder och lag.

Detta system tycks vara mycket likt det vi känner från Irland och det utsägs egentligen i reglerna för nordiska hirden. Det lär finnas bevarat i norsk tappning. Där var kungen egentligen vald inom hirdens led. Hirden ansåg att kungen skulle regera i samråd med den. Som motvikt sökte sedermera kungarna stöd hos folket i en evig dragkamp så länge det egentliga kungadömet bestod. För stormännen var de folkliga kungavalen bara ett sätt att hålla sig väl med folket.

En annan parallell vi kan dra är försöken att expandera när väl kungadömet bildats. Det går igen från Sargon av Akkad, hos hettiterna, akajerna, Alexander den Store, romerna, frankerna, vikingarna, de danska Valdemarerna och vårt 1600-tal Ett folk kan inte föda en överklass med lyxiga vanor. Om då överklassen samtidigt får militär styrka är det naturligt att pröva sig på erövringskrig för att få lättförtjänt byte … lika parallellt är att när expansionen stannar av blir det lätt maktkamp inom överklassen.

Systematikerna inom historien vill gärna se ett fyrdelat indoeuropeiskt samhälle, så som blev resultatet Indien. Det genetiskt indoeuropeiska har här avfärdats med att visserligen var Hitler svarthårig som indierna, men indierna är inte ljushåriga och blåögda som han gärna ville se arierna.

Man vill också se fyrdelningen i Grekland och bland kelter. Vist fanns det klasser i en militär ordning är det naturligt med hackordning. Men det mesta talar för att det praktiserades bara i enskilda stadsstater och deras omland. I övrigt innebar den ioniska ordningen att de olika näringarna skapade sina egna lagområden. Sen är det en annan sak att överklassen gärna inom sig ordnade en hackordning. Det fortsätter även i dagens samhälle, när man ser på de stora galamiddagerna bl.a.

Återigen är det frågan om nödvändigheten som avgör. För att det ska uppstå ett skiktat samhälle krävs stora folkmassor, så att en anonym makt kan uppstå och att maktkampen om jobb och inkomster kan leda till klassificering.

Europa blev aldrig så tätbefolkat i förkristen tid att klassamhället kunne riktigt slå rot. Det var i Mykene och grekiska stadsstater det var möjligt. Där uppstod i bästa stunder en demokrati inom överklassen. Men i det som blev keltiska Europa var det nog mest två grupperingar. Dels bönder dvs. odlare och avlare med eget lagrum, dels en överklass insprängt i det allmänna landskapet. De spelade kanske Allan och var herrar inom sin klass och tjänade på handel och eget jordbruk. Under bronsåldern de kanske tog monopol på handel och speciellt på brons.

Vi kan inte bevisa att det skulle ha funnits hövdingar som styrt större folkland. Jyska ornum-principen talar mer för att de små folklanden inom sig hade sin egen uppdelning i manlig världslig ledning, ofta kvinnlig religiös ledning samt odlare och avlare. Bebyggelsen med stora kollektiva hus talar vare sig för individuellt ägande eller hövdingedömen. Det hindrar inte att en överklass under en period mellan 1300 och 1100 lekt herrar på vissa håll i Norden eller där det vara lättast att ta sig makt så som i Sydskandinaviens plattland. Vi har alldeles för lite material för att kunna bevisa den sortens frågor.

Men som allmän teori gäller en federativ mångkultur där de små folklanden sammanbands av gemensam världsåskådning, utan att ha anledning att vara sammanbundna av makt. Det är en fråga om att det ska en viss mängd människor till för att kunna föda en lyxmänniska eller en stående hird/armé som inte arbetar.

Till Norden antas den hettitiskt–ioniska kulturen ha kommit dels från allra första början indirekt eller direkt via handel. I sista steget kom den via kelterna under sista årtusendet. De hade sitt område från Frygien till Atlanten ännu under tidig romersk tid. De grekiska filosoferna hade största respekt för kelternas filosofer dvs. druider. Kanske de i dem hörde sina egna Thales, Anaximander, Anaximenes alla från Miletos och Anaxagoras från Klazomenai med flera ioniska filosofer. En av forskarna i hettitiska var från Frisien och han tyckte det var nästan som att läsa fornfrisiska … och den är inte så långt från de skandinaviska språken.

Läste för en tid sen Aristoteles på nytt efter att nån gång i ungdomen ha studerat honom. Hans människosyn och kvinnosyn är väl nog typiskt aristokratiskt. Sen kan jag inte begripa varför våra politiker håller fram den grekiska demokratin som exempel. Men de vet antag-ligen inte vad de pratar om. De har hört att det ska vara bra … liksom att de hört att Mercedes bilar och Ajax allrengöring ska vara bra.

En a´n lever i en tätort på ca 5000 själar. Stor som Gustav Wasas Stockholm … vill säga att jag kan min stad och vet det mesta om vad som händer. Forntiden städer och stadskulturer var inte stort större om man undantar Egypten och Babyloniens största städer. Därmed sagt att kulturen kunne genomtränga inte bara ett helt folk utan stora landområden med mindre stadsstater eller sateller.