Iconografi i forntiden

Skrift, glyf, icon, jagtmagi, högdjur, Kimberley, Stor Man, förkämpe, Stenbocken, små grodorna, Lepenski Vir, följa Tiden, Getfisken, rumtid, årman, Anis papyrus, berget, Elam, Persien, förmänskliga, hemligt språk, Culgis brev, Sargons sigill, Inanna, Sju Sager, Kittel, Ritualtid, Feodaltid

Detta är just en påminnelse att vare sig Egypten eller andra forntida s.k. högkulturer var först med skrift och glyfer. Här användes den svengelska skrivningen "iconografi" för att det ska associera till datorålderns begrepp "icon". En icon är en algebraisk förkortning för ett begrepp, en idé, en process osv. Symbol ärt något mellan icon och glyf, där glyfen är en stavelse eller senare ett ljud. Svårt att skilja på stavelseskriftens ljud och de senare fonetisk tecknen som ofta har konsonant-vokalnatur. Skrift är en sträng av glyfer /stavelser där det talade ofta blir en obruten sträng av ljud beroende på språk och dialekt.

I vår tid är ofta strängarnas längd mer värda än innehållet, medan det egentligen är strängens budskap som är det viktiga. De tidigaste budskapen är ofta bilder och figur kompletterade med nån abstraherad figur som kan vara i det närmaste en glyf såsom samlingen ovan. Ovan är de tagna ur sitt sammanhang och säger oss inte särskilt mycket. En del kan vi förbinda med naturens förnyelse på alla plan. Enstaka känner vi igen i senare välorganiserade skrifter

Tyvärr så är grottorna i det närmaste "förbjudet område" utom för ett fåtal experter med tillstånd att vistas där. Det är nästan som om de inte existerade, men det är nu en gång verkligheten. Men för forskningen betyder det oftast att vi med någorlunda rimliga insatser bara får vissa bilder av de "snyggaste eller märkligaste motiven". Det gäller nog ofta för andra lokaler också.

Den som vill tolka helhetsintryck och varenda detalj kan lätt förledas om delar av bilden blir borta eller den som dokumenterar menar kanske att vissa detaljer är obetydliga eftersom han inte förstår dem. Det hjälper oss inte mycket att vi får en katalog över de små abstrakta symbolerna om inte vi vet från vilken omgvning de kommer och till vilken helhet de hör.

När jag började intressera mig och såg böcker på 50-talet fick man oftast veta att allt är "jagtmagi" och att männen ville fånga djuren med bilderna. Nuförtiden vill jag nog kalla sådana värdeomdömen "strunt!". Även om vissa discipliner inom närliggande vetenskaper menar att man ska ha med psykanalytiker för att tolka bilderna. Enligt min förmening står sig dessa analytiker sig slät om de inte vet nånting om "barndomen" så att säga

Det är nog mer närliggande att rekonstruera vårt vetande från vad vi redan känner till och där det tydligen gällde att få mat på bordet. Oftast blir kvinnovärlden utanför eftersom det synes naturligt. Vi ser det av hällbilder i Afrika och Australien att männens område var jakten. De avbildas ofta med 3 - 4 spjut i handen och samma scener ser vi fortfarande inom vissa jagande stammar. Kvinnorna , barnen och de gamla håller sig nära boplatsen sysselsatta med att bereda allt man behöver samt att tulla växtlivet.

Antagligen beroende på att tillgången var stor specialiserade sig vissa stammar på särskilda djur. I grottorna finner man bilder av "bisonhus" och mammuthus" där vi får se det poetiska uttrycket att hela deras värld vare dessa djur och man levde i dem. Långt senare ser vi samma i såväl faktiskt mening som att man följde nån ledstjärna på himlavalvet hela året. Vissa djur som björn, ren och älg blev "högdjuret", där vi bara har älgen kvar. För jägarfolk var det naturligt att hålla reda på var man hade högdjuren. I principen "Följa Symboldjuret/ Följa Gudinnan" ska vi underförstå rutinerna och klimatets växlingar under ett år. Vi kan också jämföra med älgjägare och renjägare med halvtama djur.

De greniga "grässtråna" antyder att man var intresserade av växterna. Den Nakna med ymnighetshornet hör till naturens växtcykel och vi ser de studerade vattnets kretslopp i naturen. Hornet hon håller i handen symboliserar "månhornet" och vi vet från långt senare att måne var symbol för regnet och växtkraften i samarbete med solen och jorden.

Att hon framställs naken är en maning för mannen att skaffa henne kläder och skydda henne eftersom hon är det nya livets källa. Likaså framställer man exempelvis "det klädda barnet" som en maning till mannen och samhället att se till att den lilla får kläder. I sumerisk litteratur finns ett fragment om "den moderlösa vars mor sover i Underjorden". En poetisk bild som utsäger att man liksom vi hade svårt att finna förklaringar till den moderlösas frågor.

Naturligtvis har människan analyserat detta långt före den Cro Magnon man brukar sätta som "första tänkande människan". Schimpanser och andra djur har förmåga till vist abstrakt tänkande. Det föds ur samspelet med omgivningen men även inom en grupp av samma art.

Vi ser måncykeln i symboler vi känner igen och ett par används än i dag. Den stora ovalen i mitten betyder förmodligen månad eller cykel och det beror sen på sammanhanget hur den tolkas. Ofta symboler är blir symboler självklara eftersom de abstraheras ur verkliga företeelser. I detta fall får vi se upp eftersom månskäran ter sig olika i norr jämfört med "Södern" där den egentligen bör tecknas horisontell. Men ofta synes det bekvämare att teckna den vertikal även i söder. 

Att följa månen var ett sätta att organisera sin tid. I Eddans Voluspa talas om att asarna samlades till ting för att bringa ordning. En indiansk legend talar om "den oregerliga Solen". Vi underförstår då en ordning och legenden berättar om hur man band solåret till stjärnbilden Haren. Vi ser haren på ett par ristningar i Alta Nordnorge och förstår att för runt 6000 år sen fick man ordning på att följa solåret.

Vid Bergbukten i Alta finns en ristning som berättar om hur björnen går ur ide och hur man symboliserar året med 8 "mångubbar" och annars följer ren och älg. Något av det samma går igen i sametrumman där en del är en symbolisk kalender. En del samer fyllde i himlavalvet med Älgen som hade Orion som bakkropp och Cassiopeja var hornkronan och där fanns en jägare med kroppen i Björnväktaren. Nån stjärna i den stora Älgen kunne användas som riktmärke för vårdagjämningen under 6000 år. Älgen fanns i symboliken och på mynt bl.a. Frisien och Danmark in i första kungatiden.

Denna samling exempel ger en bild av variationen i Gwion Gwions konst. Nutiden lokalbefolkning känner inte igen sig och ser inte denna kollektiva konst som sin egen. Det måste ha varit en kort uppblomstring och vi vet ej om man tagit intryck utifrån. Liksom i Norden, bland indianer och på annat håll vill man gärna se sin egen kultur som speciell och isolerad från resten av världen. Kanske framtiden ger oss mer att gå på: I alla händelser skiljer sig denna konst avsevärt från senare och dagens konst där konstnären oftast speglar sig i en enda figur och det blir en individuell konst även om vissa motiv går igen och blir kopplingen till kollektivet

I Kimberley ser vi en blandning av mer eller mindre mänskliga figurer. Säkerligen speglar det åtminstone flickorna från den tiden och mitt material visar dem i centrum medan mansfigurerna är mer abstrakta …. Tja, med den sortens flickor runt om skulle då jag ha gått runt i en ständig förälskelse.

Den lilla flickan till vänster är kanske med avsikt tecknad liten för att ge perspektiv i bilden: Som vanligt har jag tillgång bara till detaljbilder utan överblick. I mitten ser vi den stora figuren omgiven av små figurer och slutsatsen blir att de stora figurerna är avsedda som idoler/ gudar. Eftersom de avspeglar större och högre makter vore det naturligt att teckna dem som jättar. Vi har våra i hällkonsten och även Eddalitteraturen berättar om forntida jättar dvs. kanske egentligen innan man fick ordning på samhället..

Topphatten och axet i hatten eller som huvud visar att de analyserade växtlivet medan det finns andra figurer av män med 3 -4 spjut som symbol för jägaren. Topphatten ser vi senare också i Gamla Världens symbolik och kanske det var ett sätt att göra prästinnor och präster lite "högre" och urskilja sig från vanligt folk. I symbolik och text lär vi oss att man utgick från att vanligt folk var jämlika och ritualtiden innebar i sig ett kollektivt samhällsliv där man följde ritual och ledstjärna som i sin tur var kopplat till växtåret och ofta till stjärnhimlen.

Sumeriskans LU-GAL = "man stor" symboliserade ledaren och vi noterar omedelbart en för oss motsatt stavelse/ ordning som vi känner igen även i gammal keltiska. De olika ordbruket jämfört med vårt gör att vi ofta vill se dem som olika oss … annars fanns det flintskalliga även på den tiden. Det gör att det kan kännas exotiskt och främmande. På exempelvis ett par nordiska tidhjul ser vi sumeriska symbolen "Stor Man", vilket kan betyda att man följde en storstjärnbild på himlavalvet eftersom vi har sådana figurer också. Men det kan också betyda "Månen" där man i Sumer och Egypten följde månen under säsongen dvs. sommarhalvåret.

I Egyptens symbolik var den stora mannen förstås "farao själv" vi ser tillsammans med gudarna i jätteformat på en del rituella väggar. De stora och små pojkarna gillar förstås våldssymbolik och det är därför vi har Goliat och David och än tidigare hjältar i litteraturen. Den Stora Kämpen var "förkämpen" som i bästa fall kunne utkämpa striden så att vanligt folk slapp få blessyrer. Det är alltid roligt att elda andra till strid. Men samma princip gick igen i "ordstriden = debatten" där två förkämpar fick kämpa med ord … Vi har ju kvar detta i många sammanhang även i vår tid.

Inom idéhistoria är vi ofta tvungna att ta till stora hopp i tiden. Dels beror det på bristen på material, dels på att stora bärande idéer föddes bara nu och då längs den tidsaxel vi använder för att få nån ordning på beskrivningarna, dels har vi få utgrävningsplatser som speglar en lång tidsrymd och kontinuerlig kultur. Bilden är ett skutt till fjärde årtusendet .f.Kr. och Balkan där metalkulturen började vid denna tid. Balkan har lämnat oss exempel på denna tidiga skrift och dessutom finns en rik variation av kulturella fynd … leksaker för barn visar att man använde bord och stolar. I senare kultur visar man sånt bara tillhörde gudar och överhet.

I Indien fanns iconen Han-get = Rebhus = Stenbocken = säsong = Han-get-säsong och ledare av året som enligt tidigt årsritual började när grodorna började höras vid regnperiodens början: På samma sätt som i Norden kallade man året "skörd" och ett nytt år började efter skörden. I Egypten användes från början ett palmblad som symbol och det blev senare symbolen renpet. Och i samma sammanhang hade man en lövhydda och en berg-symbol för att visa att man drog sig upp på land … en reflektion i sammanhanget är att kanske vår "små grodorna"-dans har sitt ursprung i denna säsongsväxling?

Den runda amuletten i mitten kanske symboliserar fyra kvartal och även den tredje har en avancerad symbolik. Vi ser färdiga glyfer och flera av dem känner vi igen från många andra ställen.. I området Anatolien och Ägeiska havet utvecklades en tradition att använda stämplar med symboler. Jag har en samling med 32 av dem funna i Catal Hüyük dvs. bortåt 9000 år gamla Exempelvis Faistos skivan från minoiska kulturen tycks visa att även där användes stämplar. Kanske de normalt användes i samband med handeln eller förvaring och att man märkte gods med dem.

Jämförelsen ger en liten tankeställare om vad som är "Europas äldsta skrift" … och vi har inte sett allt än. Det gör att vi måste ha öppet sinnet för kommande upptäckter. Samtidigt får vi en aning om hur kulturen flödade över långa sträckor 4500 -3000 f.Kr.

I Lepenski Vir har man funnit en liten statyett man se som en fiskvarelse. Det får oss att associera till tidiga Sumer där fiskvarelsen Oannes var kulturbringare och tycks ha haft sitt tempel i underjorden i hamnstaden Eridu. Där har man funnit en amulett med en varelse med fiskkropp och manshuvud och eftersom det finns symboler för Tvilling och Kräfta hade han sin inkarnation som Oxen + Orion på himlavalvet och den bör ha kunnat användas från runt 4000 f.Kr. som fixstjärna för vårdagjämningen..

Det verkar som att "de gamla" dvs. folkets ledare var tvungna att skapa virtuella symboler ovanför folket som ville vara likställda och utan nån som skilde sig dvs. en tidig Jantelag. Det finns många antydningar eller situationer i sumerisk litteratur vi kan tolka som att ledarna var tvungna att lura folket till såväl ordning som arbete. Det var kanske en naturlig följd av det rika tätbebodda samhället att en del kände sig kallade att hellre ligga i en eka och meta än arbeta på fälten.

Senare runt 2300 f.Kr. exempelvis berättar sagan att "världshärskaren" Sargon var bortbytingen och "utsatta barnet" som på något sätt hade blivit den kallade ledaren. I hans sigill ser vi istället för djurkretsens djur att man gjort gudarna till människor och då blev naturligtvis ledarna/ prästerna gudaborna. Vi känner igen legenden från danskarnas kung Sköld och flera andra kulturer berättar att de på något sätt kommit utifrån, ty inte kan nån i det egna folket höja sig över folket? … det är mycket lik sagan om Troja att när vi väl börja leta finns det många … och den som söker brukar finna … eller tro sig finna.

Den sumeriska symbolen för vår Fisken under Pegasus var en tempel-symbol EKUR. Kanske det var då som i våra tidiga landskapslagar att när skörden var bärgad och tröskad hade man tid för det religiösa och för bröllop och andra fester. Det var också tid för höstting och i det tredelade tingsåret var nästa vid Kyndelsmäss när isarna bar och den tredje i juni när sådden var över och man hade lite vila innan slåtter och skörd började.

I bilder av denna karaktär ska man nog tolka figurerna som dataålderns iconer som står för hela processer eller rumtider i detta fall. Med rumtid menas allt vad som sker och är aktuellt under en viss tidsrymd. Det är mycket av det som speglas i det gamla ordet "antia" = tid för skörd. Något felaktig kallar man det Djurkrets eftersom där blandas såväl djur som människor och det speglar ju det verkliga livet på landet.

"Redan Sumererna" sökte förstagångsföreteelsen och varje arkeolog med självaktning vill vara den första. Detta leder till att många vill vara först med att finna första skriftspråket. Det hänger också ihop med sensationshungern att får ett scoop som tas upp av media. Sen spelar det ingen roll att kanske redan i morron kommer nya data som ändra historien.

För seriös forskning kan det vara förödande och leda på villovägar. Frågan "första skriftspråket" är en "akademisk fråga" och är fel ställd. Ofta gör man för många kategorier och dödar samhörigheten med helheten.

Vi bör fråga om hela budskapet och då blir svaret att de äldsta hällristningarna och målningarna är de äldsta budskapet. De kompletteras av och till med symboler som vi måste uppfatta som abstraherade skriftglyfer och de levde fram till vårt standardiserade skriftspråk. Men det kompletteras av och till med urgamla symboler såsom exempelvis vad man i min ungdom kallade "gåsögon" "" eller citationstecknen vilka visar att det man har mellan dem hör till en annan värld/verklighet. Sen har vi förstås ett otal symboler runt oss som också är ett budskap och iconer.

Man läser de tre etiketterna:

1. Ett slag av olja … och visar rationellt bruk av glyferna.
2. "ljusets berg eller gryning i öst" lyder tolkningen … de sista två är på samma gång iconer. Som alltid måste vi använda fantasin och se de synonyma betydelserna. Det tidiga språket var inte utvecklat att skriva långa beskrivande strängar utan att föra fram budskapet kort..
3. "mörkrets berg eller skymning i väst" lyder tolkningen … observera att egypterna levde i en dal med berg i öst och väst

Inte är jag expert på egyptiska glyfer, men jag kan inte hindra frågorna att komma. Det sägs att man funnit dessa ler eller träplaketter på gods i förråd och liknande i gravar och på andra platser. Varför skrev man "mörkrets berg" på ett förrådskärl?

De tolkar glyferna och figurerna genom att använda sentidens tolkningar. Etikett B läser de dj djw akh och kanske stavelserna var dessa. Men hur kolla om man har rätt? Naturligtvis ger de en mening om man har ett system men utan dubbelkoll blir det bara en teori. Jag har jobbat med samma problematik vid tolkningen av Nordens symbolspråk och nöjer mig med att tolka bara det som kan bindas till något annat.

Trots att vi inget vet om glyfer kan vi ändock tolka en del av symboliken dvs. ideogram som är kända iconer. I övre raden har vi Horus namn = Årmannens standard kartouche med Falken sittande ovanpå. Man har funnit nån liten stel i samma form som en kartouche. Den inskrivna symbolen är namnet man tolkar Djer enligt sentida språk. I sig är det likgiltig vilket namn vi så länge vi ger något som särskiljer från andra. Vi skulle lika gärna kunna numrera dem.

De nästa tre fälten på Djer plakett är tydligen de tre säsongerna som börjar med en linje där vi har "vår-kronan" med en ingående spiral och symbol för sådden till höger. Till vänster finns "steget till underjorden" att jämföre med Anis nedersta fält om vad som händer i underjorden när vätligheten ska genom "den smala porten" och stiga mot himlen.

Den inneslutna fågeln i nästa rad till höger motsvarar Anis övre rad och det är översvämningstiden och kons dräktighet dvs. Hathors period. Där finns en båt och vi associerar till våra Båtlyftaren som tog båten på land för vintern. Kanske man Egypten inledde en seglationsperiod samtidigt som man "arbetade i vecket" eller "tog Jungfrun" dvs. sysslade med bergsbruk. Lejonet brukar stå för den heta perioden och var central även i Mellersta Rikets kalendrar där årskrokodilen byttes ut mot en ny i Lejonet dvs. enligt en kalender började nya året före översvämningen. Observera att vi inte i alla delar kan förvänta oss samma ordning och logik vi har.

 … fyra säsongsväxlingar med en bergsymbol för tiden då man drog sig till lämpligt högt land. Klimatet var annorlunda med fuktiga odikade lågländer så länge det inte fanns odling. Bergsbor drog sig neråt till vintern medan de som var i dalen under sommaren drog sig uppåt. Därför blev bergsymbolen en internationell symbol som man finner även i Idaho USA.

De tre stora kulturerna Indus, Sumer och Egypten har många gemensamma iconer och därmed även myter "berget" eller "urkullen" är en av de viktiga symboler för jorden. Av sumerisk litteratur får vi uppfattningen att landet kolonialiserades från havet. En viktig påminnelse om seglationens betydelse och människans rörlighet.

Men "berget" symboliserar även många andra ting såsom tempel eller "stora huset" som symboler för tiden då man söker land. I Europa med annat klimat växlade man istället mellan dalen vintertid och berget sommartid. Det skenbart förstenade kornet i vila symboliserades också med berget och som vi ser på Anis papyrus delas kornet i underjorden i skal och växande del.

De grekiska sofisterna menade att "världen består endast när vi talar om den" … vist har de rätt. I regel ryms bara en enda fråga på agendan. Inom arkeologin, Discovery Channel och National Geographic är det Mellersta Riket, och möjligen pyramider och mumier. Det som inte syns i medier existerar inte. Moderna arkeologiska atlas är lite bättre men islamiska Persien är inte favorit och Indien ligger för långt borta.

Det är en av anledningarna till att jag tar exempel från Elam i Persien ålder som tidig egyptisk och sumerisk kultur. Indien ligger lite efter i utgrävningsverksamhet. De senaste åren har visat att vi måste jämställa den tidiga kulturen från slutet av fjärde årtusendet f.Kr. med Egypten och Sumer. Vidare ser vi allt fler exempel på likheter i iconografi mellan dessa stora kulturländer. Indien är en "folkfabrik" och vi har ingen aning om hur stor befolkningen var på den tiden.

I många av mina essäer har jag visat på kulturflödet som började ca 4000 f.Kr. och där storstenskulturerna vid Atlanten och egentligen till Alta i Nordnorge följde eller var en del av Ritualsamhället med många gemensamma iconer och som fortsätter österut till Indien. Det tropiska klimatet och bristen på utgrävningar har hållit alla tidiga lämningar dolda i bortre Indien. I Kina är det förmodligen den tidiga uppodlingen av landet som förstört lämningarna efterhands..

Standardiseringen var förstås inte alltid fullt genomfört. Men i Susasigillet ser vi Oxen som bör ha haft Skorpionen som motpol, medan Lejonet motpol var kvadraten och kanske Kons livmoder dvs. Pegasuskvadraten. I Sumer symboliserades det i tidig tid med ibland ett fält och ibland ett "stort hus". Vi ser också Livsträdet stiga ur Urkullen och den vågade linjen är kanske Uroceanen.

Djuren är redan förmänskligade och det blev en utveckling som fortsatte med jättar som gudar för att i slutet symboliseras i mänsklig storlek. Vi ser exempelvis kejsar Augustus sitta som jämbördig i gudarnas skara eftersom han och hans föräldrar var gudaborna. Folk som levde av och nära naturen såg sig naturligtvis som en del av naturen. Civilisation kan ofta sätta stadskultur fjärmade människan från naturen och i samma takt ändras gudar och idoler att bli mänskliga. Istället för att kämpa med naturkrafter blev det att kämpa med varandra inom stadsmurarna. Det är den attityd vi bibringas i historieundervisningen och som vi lät vill praktisera på naturbruket, men utan framgång. "I naturen är allting människa", som en naturmänniska en gång uttryckte det.

Naturligtvis är det likadant i våra dagar att vi alla lever i vår "lilla värld" och mäter allt utanför med dess mått. Vi har blivit stadsmänniskor och nuförtiden försöker vi ofta att förmänskliga djur och se mänskliga drag hos dem. De flesta människor känner bara till keldjur … medan vilda djur ska utrotas om de inte lever på människans villkor.

I min barndom på landet var åtminstone vissa husdjur familjemedlemmar och främst beroende av vilken nytta man hade och hur många man hade. I våra dagar ladugårdar eller hjordar med biffdjur kan man inte ha ett personligt förhållande till individer. Man kan inte kela med en traktor som med en häst så de som behöver en vän får trösta sig med hunden eller ridhästen.

Det nära förhållandet till djuren påverkade även språket där ett och annat vilt djur också trängde sig in såsom "stark som en björn" och med "en räv bakom örat" … den första gången jag hörde metaforen om räven gick jag ock kollade om vederbörande verkligen hade en räv bakom örat ... "kyckling" och "broiler" är fortfarande gångbara i våra dagar.

Detta handlar förstås om att såsom vi ser i Egypten och Sumer att man abstraherade egenskaper från djurens beteende och lärde sig ett och annat också. Enligt sumeriska legenden lärde man sig att förvara av räven Kiel. I Egypten var Anubis sjakalen symbolen för "återbruk" chef för balsameringen, där man sen hoppades att även människan kunne komma igen.

Det var förstås ofta lämpligt att kunna prata "i tredje person" om människor. Björnen fick utrikiska namn och det tillämpades förstås också i andra sammanhang. Som barn kom jag utifrån och fick lära mig att med tiden komma in i det "hemliga språket" i en bygemenskap. Det var ju också märkligt att vissa grannar gjorde allehanda dumheter. Jag var tvungen att gå och kolla hur sådant folk betedde sig. Vill minnas att en kallades "häxa" och det var förstås ett av mitt tidigaste forskningsobjekt inom etnologiska forskningen.

Men låt oss se på Culgis brev från den tiden. Det är Ur-nammus son Culgi ca 2000 f.Kr. som ger en bild av sig själv och hur människan uppfattade världen. Han kallar sig "kung av världens fyra kvarter" och menar då i rumtiden alla säsongerna inklusive det underförstådda landet. Det var brukligt att ledaren kallades "Stor Tjur" och vist föds vi uppmed mjölk och smör:

I alla tider har avskräckning varit ett av medlen att undvika att behöva strida och bli sårad. Ett dubbelverkande medel både inåt och utåt där dräkt, utstyr, beteende, psykning samverkade.

Urkullen ger vi namn efter att det är en symbol vi ser i de stora kulturerna. Men man menar säkerligen också Midgård som omges av Uroceanen och Midgårdsormen är en begränsning man måste ha mot oändligheten i en värld som inte tänkte jorden som en glob. Här avbildas den nära nog med samma "små element" som i Sumer och hos hettiterna. Oxen sitter på samma sätt som i Indien och vi får kanske anmärka att Oxen är tämjd, medan Tjuren/ Taurus är det vilda djuret hjälten nedkämpar och tämjer för att få dess styrka kantänka … jag har aldrig träffat nån rodeocowboy att fråga..

Det finns en legend om Gudinnan som försvann i 70 dagar. Det kan vara ursprungslegenden till fixstjärnan Aurigas (Capella) beteende från runt 4000 f.Kr. till ca 1900 f.Kr. då den blev cirkumpolär och syntes hela året. Då underförstår man också "Följa Hor/ Tiden" genom en fixstjärna och att även himlavalvet hade en Underjord. Orion finns under Auriga och vid den tiden var den permanent i himlens Underjord. Därav fiskvarelsen Oannes.

Även i detta sigill är varenda element en icon i deras världsordning men där finns också glyfer som är iconer. Den rika sumeriska litteraturen ger oss en god uppfattning om deras myter och världsordning. Det finns ingen angiven tidslinje så vi får själva analysera oss fram till åldern på de mytiska elementen om det nu intresserar oss. I det fallet blir astrosymboliken och precessionen hjälpare.

Normalt arbetar vi dock inom ett intervall som inte går längre bakåt än till 4000 f.Kr. och den sumeriska kulturen varade ungefär tredje årtusendet ut. Men symbolismen var då fastslagen och ändrades först under senare hälften av andra årtusendet f.Kr.

Första figuren med ansikte åt två håll är Shamash /Utu i porten till den ny a säsongen Myten senare än Oannes berättar om Enki = den första att stiga upp på jorden" och floden med fiskar över hans huvud är Vintergatan = himmelska Floden och han har Eldörnen eller Solörnen i handen. Vi ser den Urkullen där herden Dumuzi försvinner en kniv för sonen Sin (Månen och kornet) att ta sig upp. Skäran/ kniven blev symbol för nymånen såväl som för det nya kornet Sin

Inanna, mångudinnan och inkarnation Jungfrun droppar kornet i "Underjordens ansikte" och anspelar på den äldre myten där hon som den befruktade överlåter sin säd åt syster Ereshkigal i Underjorden där Dumuzis nedstigande är en senare myt. Från Inannas axlar stigar blixtar eftersom hon också symboliserar regnet och åskan. I en annan bild ser vi henne naken i en vagn styrd av Enki och med en åskörn … motivet påminner något om Tors åkande. Naturligtvis är också regnet befruktande.

Bredvid Inanna finns en kvist symboliserade Telningen som-ska-bli och vi kan associera till att man reste en gren vid Lilla Hans i maj och vi ser Grenen även på våra hällristningar. Näst finns Bågskytten / Björnväktaren / Ängeväktaren som vaktar fältet mot tvåbenta och fyrbenta gottegrisar. Hundjuret symboliserar lagringen och säsongens slut dvs. Skytten stjärnbild.

Förutom exemplen ovan i bilderna finns Urkullen avbildad på samma sätt i Indien och hos hettiterna åtminstone efter att de för en kort tid erövrade Babylonien. I Egypten avbildas Urkullen ofta som en rund knopp på enstång och med en Häger … se mitten av andra raden Anis papyrus ovan. Pyramiden, zigguraten och EKUR-templet blev den symboliska Urkullen som också var en trappa för viktiga gudar att "stiga ned. "På sumeriska trappsteg zigguraten är översta steget så högt att det bara är för gudar att ta.

Gemensamt för alla myter och världsordningar var att man band dem till himlavalvet så att en speciell stjärna styrde året. Egentligen kan man säga att Tiden var den högsta följd av solvärme och regn samt jord. Vårdagjämningen var en allmän konvention och likaså dess motstående fixstjärna dvs. Oxen eller annan i samma sektion fr.o.m. ca 4200 f.Kr. och mer än 2000 år framåt. Det mesta materialet får vi dock först 1000 år senare i flera kulturer. Exempelvis Narmerpaletten har fyra huvuden med oxhorn överst. Men hornade huvuden finns redan i keramiken från fördynastisk tid.

Vår kunskap tunnas ut när vi går bortom 4000 f.Kr. i brist på tillräckligt material. Dock finns antydningar om att himmelska sfären som ledare är mycket mycket äldre. Jag har stannat vid att behandla den tid där vi har bevis nog för att ge en bild av deras rationella världsbild. Det tydligaste beviset är Västeuropas stenbumlingar som började med dösar runt 4000 f.Kr.

I Rigveda refereras till "Sju Sager" i tidig tid och man menar att det var stjärnbilden Stora Björns sju stjärnor … se Rigveda 1.164.05. Men uttrycket finns även i sumerisk och egyptisk folkminne. Det kan lika gärna vara att man refererar till 7 månvarv under sommaren och i sydligare länder även 8, vilket vi finner i hällristningar. I sumerisk litteratur nämns "Himlens trogne Herde" som kanske varit en ledstjärna i årtusenden innan "nya världsordningen".

Det finns även möjligen stor stjärnbild med huvudet i Lilla Björn och kropp Stora Björn med fötter i Lejon och om den var fixstjärna för vårdagjämning får vi går bakåt 12000 år … alternativt att det angav midsommar för 6000 år sedan, vilket stämmer med de megalitanläggningar som är orienterade efter midsommarsolståndet. Det är dock en mindre andel av alla anläggningar.

I Engelskan kallas Stora Björn ibland Big Dipper, vilket är samma som Stora Skopan i Rigveda och som var den gudarna portionerade ut vatten = regn med. Den som sett en monsun förstår nog det där med "stor". Men i ritualet blev förstås "skopan" en symbol för offer och ett redskap för prästerna. Rigveda är ofta förvirrande därför att det samlats texter från så lång tid. I tidig Vedatid var Månen = Soma = Regnet … i senare Rigveda är det solen som portionerar ut regnet, men det var väl bara braminerna som förstod de invecklade texterna och monsunen kom ändå…. Det finns nån enstaka "skopa" också på våra hällar.

I de gamla kulturerna fanns från början rationella begrepp bakom gudanamnen. I Indien var Mitra solvärmen; Indra natten, Varuna världsordningen, Agni elden och Vayu vinden de viktigaste begreppen. "Mitra och Varuna tilldelare och utdelare av vatten om du utför detta perfekta ritual belönas du i sanning". Vattnets cirkulation är underförstådd i en del av dessa ritual genom att Soma är månen och regnet. Naturligtvis är vattnet bärare av allt liv … vår kropp består ju till 70 % av vatten och vi måste ständigt förnya det. Allt vi skördar och använder för mat är en produkt av vattnets cirkulation och naturligtvis förstod förfäderna detta.

Offerritualet var ett ursprunglig "förstå-gångs-offer" då man analyserade företeelsen och avbildade det ritual. Utifrån sett kan det se ut som om man var "regnmakare" eller liknande. Den praktiska nyttan var att man hade en plan för vad man skulle göra även om det i templen blev ritual för ritualets skuld.

Tacksägelse var ingen normal akt. Däremot inleddes varje säsong med ett framåtblickande offerritual till Agni, elden. Senare aristokratiska samfund offrade en hingst och processionen leddes av en bock som symbol för Rebus = Stenbocken, men även varje säsongs början. Naturligtvis behövde man en Kittel för hästköttet. Kitteln blev ett kulturobjekt i stora delar av världen.

Kineserna uppfann vid samma tid den första "ångkokaren" dvs. en gryt i två våningar och den översta med perforerad botten där man la grönsakerna. Det största offergrytan i brons man hitta väger 850 kilo. …,tala om Ägirs gille! Vi har legenden om gillet och fynd av kittlar och kittelvagnar förutom hällristningar med motivet. De stora grytorna var förstås för noblessen medan vanligt folk "doppade i grytan" som de brukade.

Med Narmerpaletten ser vi i systemskifte från fördynastiska tidens "Följa Henne" till att Tidsfalken Horus får bli skenidolen för faraonen som blev "årman". Om vi ska vara korrekta ska vi inte benämna ledarna kungar under stenålder och största delen av bronsåldern. I de flesta kulturerna styrde ritualledarna och i vissa fall kan vi kalla dem prästkungar Ledarna var ställföreträdare för de abstraherade idolerna.

Antagligen var det ett sätta att lura folket och att göra ledarna oskyldiga för de virtuella gudarnas tilltag … ingen av våra ledare och byråkrater kan begå ett misstag efter vad jag sett i livet. Samhället och övermänniskan har inte ändrats, men man har tvungits att ändra formerna för att fortsatt kunna lura folket. Folket tillåter det så länge alla tjänar på det. topparna har förstås tiofalt mer i lön … det är smartheten som premieras och faktiskt oftast kan de bestämma sina egna löner. Sumererna kallade folket "gudarnas ben = verktyg" … och det stämmer väl än i dagens samhälle för den som förstår poesin..

Man kan kalla tiden då ritualet styrde Ritualtiden inom idéhistorien. Historien är en process och som framskrider i olika hastigheter beroende på folktäthet, ekonomisk geografisk klimat samt på tillgången till teknologi och kultur. Med andra ord det sker en gradvis övergång från Ritualtid till Feodaltid då samhället utvecklar allt mer folkstyre. Kanske bara inom överklassen eller så att olika klasser har sin demokrati. Istället för att styras av virtuella idoler blir överheten i början ställföreträdare och gudaborna för att senare bli styrande klaner.

Småskaliga bondebefolkningen nöjde sig med byakollektiven som var rationella och innebar social säkerhet eftersom när nöden stod för dörren hjälpte man varandra. Överklassens större konsumtion fick betalas genom handel och beskattning i den mån det fanns något att beskatta. Långt in i medeltiden var kungar och feodalherrar beroende av egen avel.

Från början rubricerade jag min forskning "forntidens idéer som rot till vårt samhälle", eftersom jag var intresserad av idéerna utveckling och svar på frågor som varför och till vilken nytta. Frågarn "var?" är en sekundär fråga men eftersom kulturerna går i otakt tvingas man jämföra och söka rötter i andra kulturer ibland. Man måste förstås detaljerna förrän man kan beskriva helheten.

Eftersom vi bara har tillgång till fragment av forntiden tvingas vi söka svar inom hela forntida kulturen dvs. främst i Europa och s.k. Gamla Världen inklusive Indien när det gäller skandinavisk och europeisk kultur. Som tur är har vi vår europeiska storstenskultur som på ett synligt sätt manifesterar att vi var en del av helheten. Det gäller att analysera stenmonumenten och idéerna i dem och komplettera med vad hällar och andra figurativa lämningar kan berätta. En del av metoden är att jämföra med Gamla Världen där vi har äldre skriftkultur och annars rikare kultur som kan hjälpa oss att lösa frågorna.

Naturligtvis influerades Nordens glesbygdskulturer av Södern. Men skillnaden i ekonomisk geografi och annat är stor, varför man tvingades anpassa och forma sin egen verklighet. Därför finner vi endast fragmentariska likheter.

Av många orsaker ser jag ingen anledning att skapa en speciell vokabulär och terminologi för forntiden. Om vi vill förstå "en annan värld" bör vi hålla oss med ett språk som är så lika som möjligt för att minska behovet av transformeringar som kan innebära förvanskningar och felkällor i resonemangen. Vi måste vara beredda på att under det långa tidsspann vi betraktar kan dåtidens symbolvärld ha ändrats något. Mest uppenbart är det när man beaktar precessionen vars inverkan dock inte var så stor. Men vi kan iaktta ett fasskift runt 1160 f.Kr. när man ändrade fixstjärnor i Egypten och samtidigt uppstod nya kulturer som tog de senaste iconerna som sina såsom feniciernas valfisk, hand, sitting och kaducé.

När vi ser de nordiska guldhalsringarna som tydligen användes till runt 500 AD inser vi att kanske södra Skandinavien styrdes av ritualledare som kanske kallades "vising" och liknande. Deras främsta uppgift var att vara ritual och tingsledare. I en glesbygd behövdes inte märkvärdiga arrangemang

I Norden har vi sparat så mycket i gamla språket att vi kan förstå deras samhällssyn var helheten och rumtiden. Vår teknikaliska tid har fragmenterat rumtiden och hänsynstagande till helheten dvs. oftast omgivningen. I fysiken skiljer man på relativitet och kvantmekanik fast de är två sidor av samma sak. Man kan inte skilja på lika lite som man i praktiken kan skilja på elektricitet och magnetism. Ekonomerna bortser från det försumbara utan att alltid veta om långtida effekter och ackumulering av bieffekter av en verksamhet.

Som sagt behovet av lag och världsordning är en funktion av folkmängd, geografiskt och ekonomiskt klimat, tillgänglig teknik och kultur. En allmän världsordning är en garant mot anarki och oordning och en sorts socialförsäkring som tagit sig olika former genom tiderna. I min livstid har vi fått se vad brist på samhällsordning leder till och jag syftar då på Tredje Rikets "för mycket ordning" …Kampucheas brist på ordning och samma gäller Ruanda, medan andra kulturer inte har velat att alla landets innevånare har rösträtt och inflytande, dvs. man vill påtrycka totalitär ordning och det gäller även de med storbrorsfasoner.

Jordbruket gjorde människan mindre nomadisk eftersom en liten yta kunne försörja många. I samma takt ökade samlevnadsproblem och friheten minskade. Jämlikhet är naturlig i mindre sammanhang, medan den minskar successivt med folkmängd och samhällets komplexitet. Folket har de ledare man förtjänar eftersom att välja och följa ledare är en aktiv handling där man själv väljer vad man vill gå med på.