Jordbrukssymboler

Horus, Isis-steget, djed, grenen, riset, axet, deltalandets röda krona, sydlandets vita krona, bevattningen, Jakthundarna, Min från Koptos, Uggla, Ptah, Anubis

Såväl egyptiska den tidiga Afrodite Her som Horus betyder egentligen tid och båda var bärare av tidsritualet. Det är naturligt om man hela tiden följt stjärnor associerade till dessa. Första halvårets ritual börjar med Isis och efter vad jag förstår sköt man in de fem dagarna då … åtminstone i vissa tempel.

Båten med ormhuvuden för vidare grodden den återuppstående delen, medan den andra båten tar skalet som omvandlas till näring så småningom.

Vi får gå till symboliken i dödsböckerna för att vidare se vad man tänkte sig. Fröet såg de som ett dött ting som kunne återuppstå. De hoppades att även liket skulle återuppstå och Osiris fick symbolisera detta … i Sumer var det Dumuzi. Men trappan är även fröet i sig där man viste att det delar sig i två dvs. fröet som gror och använder den inkapslade näringen och skalet som blir kvar. Sumererna symboliserade det med skinnet på kroken.

Men det var den trånga porten "gro eller icke gro". Det delas i skalet som seglar sin väg och man kan försumma. Den intressanta delen är den groende delen och som sen symboliseras med djed-pelaren och grenen, riset, axet när det väl kommit upp.

Att det är tre linjer är förmodligen såsom vi Stonehenge att man behövde några dagar för bestämma dagen exakt.

Hans stjärnbild är Orion och hans återuppståndelse … dvs. fruktbarhetens …firades med början den tolfte i månaden Khoiak dvs. i februari.

Den är liksom sumeriska bondepraktiken indelad i tre moment av bearbetning. Årdret genombryter jordskorpan och tränger ned till fukten. Ibland görs detta av hackan som även finfördelar annars får man ta till klubban för att slå sönder. Sen kommer såningsmannen.

 Även Jakthundarna är en stjärnbild och det kan förmodas att de var symbol för den ursprungliga Nollinjen på himlavalvet dvs. solståndet vid midsommar ca 4200 f.Kr. Om man vill följa precessionen måste man ha en början på stjärnkalendern att jämföra med.

Vår stjärnhimmels struktur visar att den bör ligga i ett hårkors över himlavalvet av motstående stjärnor dvs. Jakthundarna är motstående Fiskens huvud eller ett hörn i Pegasuskvadraten å ena sidan och Tvillingens tå och Skorpionens Tab å andra sidan. Man behöver inte nödvändigtvis nån tredje punkt såsom Polstjärnan om man vet om de andra. I denna gravmålning visas polen som en räv på ett årder, vilket är vår Lilla Björn.

De åtta idolerna med en rektangulär figur är sannolikt symboler för åttadelning av himlavalvet. I Dendera finns ett fyrkantigt rum med himlavalvet förstås delat i 4 x 9 x 10 dagar. En åttadelning gör att man kommer närmare det cirkulära. Rummet fick i sentiden ett runt tak med stjärnbilderna i idoler.

Egyptologerna tolkar denna symbol som himmelstoder, men där får man väl kanske sätta frågetecken om de hittat rätta synonymen och ordet alla gånger. Det torde för det mesta betyda himmelsriktningar vilka vi som sagt kallar "väderstreck" av någon anledning.

Att KA förekommer på standard antyder att den användes vid övergång från ett stadium till ett annat. Som alltid i Egypten har symboler ofta såväl en praktisk som en andlig betydelse och symbolen användes även vid "hädangång" såsom vid skörd. Men vi ser den även vid begravning och det är förmodligen vad vi kallar anden som tänks fortleva på något sätt.

Den praktiska säger säkerligen att det är minnet av den döde som lever vidare. Sädeskornet inträder i en viloperiod och kallades på fornnordiska "vilald eller apald" dvs. en tid då det är av eller vilar.

Man säger att Nilen är gudagåvan med dess översvämningar med gödslat vatten. Det har kunnat hålla jordbruksslätten fruktbar genom årtusen. Sumers bevattningar slutar med försaltning och nedgång i den blomstrande kulturen. Båda länder har torkan som ett gissel och värst i Egypten när sensommarhettan sätter in.

 ...Därför är det naturligt om man symboliserade slutet av växtperioden som en strid mellan onda Seth och Horus … familjetillhörigheten kan man lämna bort … översätter vi det till normalsvenska betydde det förstås vädrets makter Seth mot Tiden Horus. Obs ! en exakt likadan finns i Östergötland på häll.

 ...Symbolen för Seth är oftast detta fabeldjur. I processioner är det en man med detta huvud. När man skulle symbolisera kampen mellan tiden och makterna brukade man använda kamp mellan flodhästar … det är något i hästväg säger de som har sett det.

Skörderesultatet var en kapplöpning med tiden och vi kan inte föreställa oss det enorma arbetet man lagt ned på att förvandla områdena runt Nilen till jordbruksland. Det första stora projektet var en omvandling av Fajumsjön till jordbruksland. Ett projekt i klass med Assuandammen och antagligen inspiration för Nasser.

Vi har enstaka fornområden i Norden som möjligen är av samma relativa klass och kanske inspiration från söder. Exempelvis vissa pålbyar och sen anläggningar som Borremosse, Jylland med flera, där man anlagt bosättningen i marskland och lagt vägar där. Frågor för framtiden att tugga på.

Han var såväl lokal som statens gud. Om det nu var respekt för historien och tradition samt politik att hålla ihop de gamla städerna vi Nilkröken må lämnas öppet. Hans insignier var en piska och en stridsklubba, Sistnämnda ser vi på de tidigaste plaketterna. I sentiden hade man en vit tjur i processionen. I trakten utfördes en fest och ritual före och efter skördetiden.

Nyår och regntid

Vi vet allt för lite om de lokala sederna där snart sagt varje stad hade sina egna gudar och offrade till en rad av de gudomligheter som här nämns bl.a. till den underjordiska ormen som här betecknas som jordens livmoder.

Vidare bör vi komma ihåg det gamla talesättet om 7 feta och 7 magra år, vilka var motiv nog för ett centralstyrt samhälle med stora centrala förråd man kunne klara skiftningarna i tillgång med.

Våra dagars stadsbor är så långt man kan komma från den egyptiska världsbilden som genomsyrade alla från de lägsta till de högsta. Det var en världsbild där naturens och tidens gång vävdes in i samhällslivet. Våra stadsbor lever i det närmast i en virtuell och artificiell värld i jämförelse.

Som ledstjärna har man då möjligen haft Lyran dvs. Ugglan och man var lika lite intresserade som i Norden av att reglera tiden. Och som sagt en hel månad gick åt till opet-festen som började i andra månaden av översvämningen. Man levde på kon, fisken och förråden.

Ovan skymtar några av djuren som användes som idoler och begrepp för ritualen. För att ta några exempel: visdomens gud Ptah symboliserades med ibisen, därför att den hade förmågan att ur dyn hitta föda. Det är visdom att kunna hitta guldkorn ur vårt grumliga tänkande och kaotiska värld.

Dessutom var han mångud och i sentiden visas Ptah med symboler för hela årets ritual i en relieff för Ramses II:s jubileumsfest. ankh-tecken, djed-pelare, herdekräckla, gissel att driva oxar med bl.a., was-spira som troligen var andra halvårets symbol, hathor-kons menit-halsband samt fullmåne på huvudet. Hans stjärna fanns i trakten av Skytten. Som en av de äldsta skapargudarna hade han sitt ursprung i Memphis dvs. i kärnan av deltalandets kultur.

Anubis hade valts för sin förmåga att äta as och omvandla dött kött i motsats till andra köttätare som inte skulle klara det. Kornet i sin vilofas ansågs i symboliken som "dött kött" och det var naturligt att Anubis användes som symbol för vinterfasen inom växtlivet.

Krokodilen blev av outredd orsak symbol för ihopsamlandet. Babianen varslade morgonen med sitt tjattrande och samma gällde svalan som ofta syns i fören på solbåten. Glasögonormen var en lämplig symbol för något som plötsligt stiger och tordyveln är en poetisk bild för solstrålarnas verkan och för den långsamt vandrande solen.

Man förstår om människan har haft svårt i början att finna ord för i synnerhet abstrakta företeelser, ity att man alltid måste beskriva det obekanta med det bekanta. Eskimoerna beskriver vindarna med en kvinna där ögonen är i kors och brösten fladrar åt olika håll liksom håret … ombytligt käringväder helt enkelt. Såväl Egypten som Sumer gjorde märkliga skapelser vid behov för att beskriva det abstrakta. En del gudar samt solen försågs med vingar för att åskådligt visa att de hörde till övre världen. Symboler på pelare såsom i Indus kan betyda samma sak.

Vi har svårt att föreställa oss deras vardagsspråk när symbolerna ledde åtminstone in i två världar och ett dubbeltänkande. Egyptierna kunne knappast undgå att tänka på djuren som något mer eller mindre besjälat och invävt i hela deras vardag eftersom man tänkte på djuret när man såg symbolen, men sen måste tänka på den handling man avsåg med texten. Samtidigt gav det förstås folk en stor respekt för alla varelser och där mindre bevandrade i religionen nog lätt såg heliga väsen i allt. Det är den inneboende logiken.

Förstår vi detta kan vi också förstå deras betänkligheter när skördetiden kom. Först hade de behandlat hälften av elementen i odlingen som gudar, vilka skulle vårdas och pysslas om. Sen innebar förstås skörden att man skulle döda det man helgat.

Till detta kommer att begravningsritualen var en kopia av odlingsritualen. Åtminstone när folk av de högre stånden skulle begravas deltog folk i processionerna och levde sig in i symboliken. Hantverkare och andra var året runt sysselsatta med att framställa symbolik till gravarna. Ritualet fyllde i stort sett hela folkets vardag.

Översta båten har en mängd skårar längs relingen, medan piggarna på den nedre möjligen kan vara inredningsdetaljer på en verklig båt. Så är det hela tiden i egyptisk symbolik att det är svårt att veta om det är något reellt man ser. Men, är inte verkligheten så att man kan svårligen skilja på vad som är våra tankar och fantasier om något vi tänker göra och något som kommer att inträffa där allt vi symboliserar kan ingå?

Den enskildas vardag är alltid inflätad i det allmänna och gemenskapens vardag. Kapitalister och nyliberaler skyggar så fort man använder ord som allmän och gemenskap de inte direkt kan tjäna pengar på. De är så långt man kan komma från ett av ritualen styrt mäktigt land som bestod i 3000 år.

Om de skulle ge sig tid och studera Egypten skulle våra dagar kapitalister och nyliberaler häpna över att det stora landet i årtusen klarade att upprätthålla en ekonomi vars motor var en stor social inrättning som upprätthöll trycket i ekonomin. Störningarna kom när feodalklassen och prästerskapet försökte privatisera!