Egyptens seglare i rumtiden

Susa, Snofru,Vassbåt, papyroform, tidsbåt, Nilbåt, Chefrens båt, Narmer paletten, havsgående skepp, syriska skepp

Rumtiden är ett begrepp vi behöver för att förstå att man tänkte lite annorlunda i forntiden. Nuet och det nära rummet flöt ihop med världen och även med rummet ut i stjärnhavet och såväl framtid som forntid. Livet sågs som en resa mellan då och framtiden. Människan hade inte hunnit strukturera ett språk och en förklaring av allt i världen. Man illustrera det livet och skeendet med båtar för olika perioder och ändamål.

Man kan kalla min analys av forntida idéer "jämförande idéhistoria" bundet till kända företeelser och kontext jämförande dem med liknande var än de finns. Speciellt förbindelsen mellan Norden och Mesopotamien - Egypten är intressant därför att vi kan finna så många exempel på liknande idéer i Norden före år tideräkning. Det måste ha börjat i fjärde årtusendet f.Kr. och kanske tidigare parallellt med import av idéer om stentempel från Västeuropa som manifestation av de rituella idéerna från söder. Först några ord om att åtminstone min väg till kunskap har varit frågan om att tvättade bort mina förutfattade idéer och att helt enkelt hitta godtagbar kunskap och bearbeta den

För mer än femtio år sen fick vi barn lära oss att stenåldersmänniskor var fula som stryk, långhåriga och skitna därtill visade då rashygienisterna allehanda bilder av mindrevärdiga människor. Sanningen är väl att de flesta har en mor som älskar dem. Men efter rekonstruktioner av neanderthalare och ismannen Ötzi vet vi att om man stailade dem till vår tid skulle vi inte lägga märke till dem på gatorna.

Att döma av en del program på specialkanaler om arkeologi finns det på sina håll kvar en del spekulationer som får klassas som pojkfantasier. De nordiska hällristningarna kan i första hand verka primitiva fast de återger import från Södern. Stilmässigt betyder det förmodligen att budskapet var viktigare än finishen eller kanske man frös häcken a sig om man låg för länge på en häll.

Sen menade man under förra seklet att egyptierna var otroligt dumma eftersom de menade att solen seglade i en båt på himlavalvet och en annan om natten. Lite tänkte vi på att vi säger "solen stiger upp och går ned" och att vi talar om "himmelshavet", Vintergatan/ Vattengatan, ser stjärnfall, och många andra uttryck av poetisk art vi antingen ärvt eller använder eftersom vi måste beskriva det okända med något känt.

Frågan är om vi vill förstå meningen med allting eller om vi vill skapa distans till forntiden … kanske för att framstå som intelligenta förstörare av naturen, vad vet jag. Egyptologer och sumerologer har missat att studera och levandegöra det praktiska budskapet bakom den rituella tidordningen. De gamla viste bra mycket mer om ekologi än våra politiker och kapitalister. De hade inarbetat hela sin kunskap i sin världsordning. De använde bildspråk eftersom ingen kunne läsa och det måste vara så kort och animerat att folket förstod.

Internet har i det närmaste exploderat under senaste par år. Nu blir en del av problemet att skilja ut det äkta och det kan vara svårt att få överblick. Av naturliga skäl är många forskare "nörder" som kan sitt eget område men uran överblick. Numera finner man sammanfattningar och likt min försöker se samband och samfärdsel

Tidigare viste jag bara att sumerer hade varit i Nildeltat och Sinai runt 3400 f.Kr. Nu finns sajter och böcker som berättar om den "kulturella cirkeln" där man kan säga att ena halvan gick från norra Mesopotamien till Syrien och vidare längs Levantens kust till Sinai och Nildeltat. Den andra halvan gick från Sumer och Elam (Susa Persien) och runt arabiska halvön in i Röda havet med leder via de såkallade wadi (bergdalar) till speciellt Nilkröken Röda Havet leder även till Nildeltat och Akabaviken har gett närmaste vägen till gruvorna i Sinai.

Framtiden kommer förmodligen att ge nya upptäckter i södra Arabiens kustland. Se karta över kulturflödet runt Arabien fjärde årtusendet och framåt.

Man kan se kulturlikhet i palatsarkitekturen bågar och nichade väggar som förmodligen upptar värmen samt modet att dekorera väggarna med lerkonar. Mycken keramik har valsat runt och förmodligen innehållit varor. I synnerhet krukor och koppar med handtag har spridits över hela området. I Susa ser man exempelvis flamingomotiv på krukor och motivet finns i myckenhet i Naqada, Nilkröken.

Den äldsta trappstegspyramiden byggdes av tredje dynastin efter 2800 f.Kr och oftast får vi bara se pyramiden.. Men till pyramiden hör omkringliggande byggnader där man bl.a. finner ett parti med en nichad vägg och hebsed-paviljongen har "sumeriska bågar", Det finns delar av statyer och en som drar tankarna till Sumer, där vi senare ser prästkungarna stå med händerna i ett grepp framför magen. Det finns en relief med Djoser med höjd kommandostav i en gest vi ser hos de tidiga faraonerna (Horus/ Årman) med lyft klubba

De flesta faraonerna av tredje dynastin gjorde räder till främst Sinai för att försvara gruvdriften mot beduiner. Förmodligen kan ha det också förekommit krig mot de "invandrade sumererna" i Deltat, men illustrationerna på palletter o.dyl. visar oftast semiter som fienden. Snofru, 2575-2551 f.Kr. skickade en flotta om 40 skepp till Fenicien för att hämta timmer. Ibland hade man fredlig handelsförbindelse ibland tog man överhögheten allt beroende på faraonens natur.

Metallerna guld, silver, bly, electrum samt lapis lazuli var begärliga för överklassen. Vidare menar man att sumererna själva grävde efter turkos i Sinai. Man har funnit måntempel i Sinai ordet en sumerisk mångud hette Sin och gav kanske namn. Man har funnit cylindersigill, sigillstämplar, klubbhuvuden med artistiska motiv.

Oftast var motiven bundna till den rituella världsordningen och där finns mycket gemensamt från Indus till Egypten och idéerna har vandrat åt båda håll. Den s.k. Skorpionklubban har egentligen ingraverat världsordningen med kalendermotiv. Vidare får nämnas att man funnit gränsstenar med den sumeriska säsongsmarkeringen en tidig Djurkrets.

Det förklarar varför vi ser liknade kulturelement i de båda stora kulturerna. Men det finns utlöpare till Indien och Norden. Det blir omöjligt att skilja ut om vi fått direkt import eller transiterat kulturinfluens. I Norden har vi få artistiska lämningar förutom den rituella dubbelyxan som symboliserar månens två faser. Nyligen såg jag att man menar att benkammen från Gullrum, Gotland kanske kom från Susa fjärde årtusendet f.Kr. Kammen har ett vädurshuvud i ena ändan och ett manshuvud i andra. Väduren har bakåtlutande horn och en typ man finner i nära Östern.

När vi ändock talar om Susa har vi förmodligen fått vårt talsystem från Elam runt 3000 f.Kr. så vitt man kan skönja i dag. Vårt system består i grunden av 6 och 2 x 6 som bas och därtill 2 x 10 x 6 där danskan har mest kvar av detta. Vi har tappat "långhundra" = 120 som finns i engelskan och även franskan hade detta system. Detta beror på att man ursprungligen räknade olika saker med dessa system och är ett tecken på mycken handel.

Mest påverkan kan man se direkt i hällristningarnas båtar och ritualmotiv. Det är symboliken där båtar används att beskriva rumtid och vad man då gör under olika perioder och eventuella föregående ritual.

Vi finner den även i hällristningar i området runt Nildalen och transportlederna till Röda Havet. Ibland är det rituella ristningar och ibland säkerligen verkliga båtar man avbilder. Det är naturligt för vem som helst att använda former från sin omgivning även när man avbildar rituella scener. Därtill använde man säkerligen tidigt båtar i ritualen längs Nilen. Björn antog denna typ hörde till fjärde och tredje årtusendet … tänk vilka tidsperioder man talar om. Att jämföra med tusen år och vi är tillbaka i det relativt okända före vikingatiden.

Båten har dubbel yttre linje och man börja tänka på materialisering av två ord "get - båt". Gjorde man försök med vassbåtar i Norden? Många frågor kan man ställa … och jag började förstås leta efter fler.

Var det gäster från Södern? Var det någon som hade varit i Södern och hade skissat modellen på en bit papyrus? Eller hade han med sig en typisk modell man finner i egyptiska gravar? Vi får aldrig veta, men vi vet rätt säkert att nya modeller ritar man inte utan förlaga från något håll.

Den lata på resa nedför kunne låta strömmen föra båten och genom att se mot land se hur han flöt med tiden. Mot strömmen behövdes åror men man upptäckte fort att strömmen är i regel för stark och ett segel var inte dumt i Nildalen eftersom det blåser en jämn bris motströms ända från Medelhavet. Även i det fallet kunne den lata ligga lugnt vid roderåran.

Man säger lite slarvigt att Nilbåtarna är av papyroform modell, som om papyrusen hade format båtarna. Det är förvisso sant att papyrusen som material krävde vissa tekniska lösningar. Exempelvis om man gjorde en stor båt gjorde man en avsmalnande spets man böjde upp och fäste med rep i bottnen på båten. Egentligen är det bara repet som skiljer eftersom man gjorde även träbåtar spetsiga i båda ändar.

Om något formade båtarna vad det vattnen de skulle användas i. I förmodligen ursprungligen sumeriskt språkbruk talar man om "Domaren Floden". En flod finns på himlavalvet och var aktuell som vårstjärna runt 2000 f.Kr. Men den verkliga Domaren Floden var den som gav vatten och liv åt folket längs floderna i första hand och som ett underlag för transporter var den också en livgivare. Egyptens speciella Nilgud Hapi symboliserade som en "storätare". Ramses III:s gåva 13568 statyer i turkos och lapis lazuli är en talande gest.

Vi talat oftast om stabila tillstånd och frusna bilder av verkligheten. Men verkligheten över en längre tid var förstås växlingar i årstider och växlingar i styrka av Makterna. I Egypten talar man om sju magra och sju feta år som en verklig variation i givmildheten hos naturen och floden.

Båtarna skapades förstås för det vanligaste tillståndet och det var de lugna vattnen med båten som en flytande fjäder med minsta möjliga friktionsyta mot vattnet. Mästerverket är pyramidbyggaren Chefrens båt för begravningen. Gjort enkom för det tillfället. Den är 43,4 meter lång och har en bärkraft om ca 40 ton och har icke kunnat drivas med åror. En hel armada av bogserande båtar har behövts för att dra den över Nilen till sista vilan.

Vår tids tekniker har gjort försök med en skalenlig modell i en kontrollerad ström. Båten lämnar knappast en våg efter sig när den dras genom vattnet.

Om icke man tillåter sig ställa upp antaganden utifrån hällbilder eller logiska konsekvenser kommer man icke långt. Bilder av båtar/skepp är bevis att man haft förebilder. Om en figur är schematiskt ristad kan man anta att det är en symbol lika ofta som en verklig avbildning. Om de ville kunne de rita naturtrogna båtar och då är de säkerligen verkliga.

I min livstid har jag följt med hur den arkeologiska och historiska sanningen har avslöjat sin relativitet. Orsaken bakom är för det mesta att inom ett okänt område arbetar man i blindo och måste dra slutsatser efterhands. Har de varit fel ger de en ballast för framtiden och blir ett filter man måste se igenom.

Även om jag tvingas polemisera mot detta har jag en förståelse för hur det fungerar i tiden och har själv upplevt liknande under de tjugo år jag intensivt studerat idéer och figurativ konst. Men om vi ska komma vidare får vi riva bort lite spindelväv och blåsa bort lite dam.

Att spekulera i kult står i stark motsättning till kraven på fysiska bevis. Tidigare har arkeologer givit sig utanför sin egen specialitet och försökt förklara idéerna på hällarna. Den första generaliseringen var förödande i.o.m. att man klassade hällristningarna som jordbruksristningar alternativt schamanistiska magiska bilder.

I själva verket är endast en bråkdel av de "kända" bilderna att betrakta som jordbruksbilder. Sätter ordet "kända" inom parentes därför att senaste tiden har visat att skickliga letare kan finna mycket mer bilder på våra hällar, när de fått blick för var de ska leta.

Ser vi noga på de mest utstofferade förmodade schamanbilderna upptäcker vi skrivsymboler på samma sätt som vi har dem i söder utan att någon kommit på att skrivsymboler måste innebära organiserat språk om bara vi finner koden. Då stiger förfäderna fram som jämbördiga med sumerer och egyptier. Mycket av värderingarna ligger i betraktarens öga och resten ligger i de förutfattade attityderna.

Det lilla utsnittet från Backa, Bohuslän visar att även i Norden markerade man "från och till" samt "last" på tidsbåten.

Att vi inte ser tronande "kungar" beror väl nog på att i Norden var man endast intresserade av det funktionella dvs. vad som skedde under en viss period.

Än en gång får upprepas att vi följde med modet och utvecklingen väl så bra som i Södern, där man t.o.m. var bunden av traditionen och trögare än i norr. Ett exempel är hjulet som kom till Norden rätt snabbt efter att det uppfanns omkring 4000 f.Kr. enligt senaste uppgiften. Fjärde årtusendet fynd av ritualföremål visar att man anammade snabbt astroritualet vars början vi kan sätta till ca 4200 f.Kr. De tidigaste storstenarna dateras till ca 3900 f.Kr. och samtidiga är dubbelyxor av tydlig rituell art.

Stilen nådde hällmålningarna i Sahara och motiven där är fler än i Nildalen. Det är svårt att exakt datera men krukmålningarna dateras efter fyndorterna Gerzeh och Naqada Nildalen och femte till fjärde årtusendet f.Kr.

Ser vi noga på målningen är den sammansatt av symboliska element vi finner i de senare glyfspråket. Palmbladet i aktern blev senare skrivsymbolen renpet exempelvis och porten ser vi i symboliken i övergången mellan halvår.

Ritualfigurerna växlar där man också ser ett följe med Her, tvillingar och getter eller ett par där man kan ana ett rituellt bröllop. Båten har dock den typiska halvmåneformen vi ser i mindre Nilbåtar. Men här fattas det en styråra vi normalt ser på båtar.

Svårare är att veta om det är ritualbåt eller ett sjögående skepp. Oxhuvudet bringer tvivel och därtill sammanhanget vilket antyder skörderitual. Ett liknande finns från Horus Djets tid några hundra år senare.

Lasten är locket till en sarkofag och som fraktades från stenbrotten till begravningsplatsen. Vi ser att halvmåneformen gäller bara kölen och stäv och för tar bort det summariska omdömet som nämndes tidigare.

Liksom våra båtbyggare gör en halvprofil som modell hade egyptierna sina modeller. Det är därför vi kan ställa oss frågan om nordiska resenärer till Södern tog med sig ett skepp i fickan, så till sägandes?

Vi kan fråga oss om modellen var utvecklad av syrier eller att de lärt sig av stora landet i söder? Egypten köpte bland annat cedertimmer från Libanon redan omkring 3000 f.Kr. De tunga lasterna behövde segel och lämpligt nog hade de medvind hela vägen med Nilen mot inlandet.

Förmodligen uppfanns seglet på Nilen där det råder förhållandet att man kan driva neråt mot deltat med strömmen. På återvägen finns en ständig nordlig bris som driver igenom Nildalen. Tidigast ser vi segel i vasmålningarna.

Forntiden trodde på återfödelse och därför gjorde de ingen skillnad på begravning och såning. När vi ser våra följen på hällarna är det lätt att associera till Egypten där de fortfarande finns i relief på ruinerna. Av de sumeriska sångarna vet vi att även i Mesopotamien hade man processioner med stadens idol företrädd av en prästinna. Man tillverkade också votiv/ offerbåtar som ingick i processionerna. Vi ser liknande ritual i minoernas väggmålningar.

Vi kan inte alltid räkna med att man importerade allt. Man kunne tänka och uppfinna själva. Vi får anmärka att livsvillkoren och sättet att skaffa brödfödan var mycket lika och för lång tid hade templen egna odlingar och stod för ledandet av jordbruket inom sitt område.