Nordens symbolik 1

grottsymbolik, båtar, fötter,hjul,Laussel-grottan, Nymånegudinnan, Lascaux-grottan, årsritual, månritual, tidsymbol, båtfigur, ritualtid, Suppiluliumas sigill, världspelare, världshörn

Om Egypten sade jag i föregående att folk säkerligen greps av alla budskapen runt omkring sig. Garvade egyptologer säger samma sak efter många års vistelse bland alla bilder. Därtill finns i det omedvetna alla ögonen som ser. För egyptierna var ögat mer än en skriftsymbol. Det var symbol för solen och månen och den allseende makten.

Däremot vill jag inte spekulera direkt i hur nordborna tänkte. Vi måste skala ner till vår nivå av småsamhällen. I Egypten med städer och prästerskap och ett etablerat system i ritualet var det lätt för folket att gripas av ritualet. Säkerligen var det i det närmaste frivilligt att göra dessa pyramider som en kollektiv manifestation av tron på chansen till återuppståndelse. Den var mer direkt för de som jobbade i jordbruket och såg att jordbruksritualen ledde till synligt resultat.

Däremot är det knappast upp till den mänskliga naturen att alla om ens hälften egentligen trodde på budskapet. Men när väl byråkratin och systemet var etablerat var det en naturlig sak att delta om inte annat för brödfödans skuld.

Vi har inga siffror på folkmängden men kan som ett utgångsantagande exempelvis se på utbredningen av hällkistor på Dal. Där fanns ett hundratal och med största delen i kustlandskapet till Vänern med ett tjugotal i vardera tre områden södra, mellersta och norra kusttrakten. Kistorna var utspridda och täckte största delen av det land som kunne brukas för att leva på oavsett metod.

Sen är det bara för oss att sätta en siffra på hur många familjer som använde samma kista. Deras konstruktion har inte krävt någon större folkmängd att bygga. Men det har krävts en likartad idé och den finner vi i ristningen i Evenstorp. Även på flera andra ställen på Dal finns hällristningar på eller i anslutning till hällkistorna.

Då kunne man inte leva enbart på en osäker odling och varje familj krävde ett lämpligt stort område för naturahushållet och det sätter gränser för hur många människor kunne livnära sig. Sätter vi fem familjer per kista får vi för södra (kult)området mellan 100 och 150 familjer som något sorts mesta möjliga, troligen var de färre.

På det underlaget blir det inte några större processioner och märkliga ritual. Allt för vidlyftiga ritual och muntliga utläggningar skulle falla till marken. Alltid finns det något ljushuvud med hög och klar röstar som utbrister "Men kungen är ju naken".

Ändå är Evenstorps ristning en komplett ritualkalender och man visar att man kan beräkna månåret. Symbolerna och framställning är på en avancerad abstraktionsnivå och mycket pedagogisk.

Mitt bästa material är från Dal och det ger en klar bild av vidden av nordbornas förmåga att föreviga sin rituella värld i sten. Min genomgång i det följande kommer att omfatta symboliken från de enklaste markeringar av en tvådelning av året till ytterligare kommentarer om de fullständiga ritualkalendrarna. Utan att veta om kulturländernas ritual och myter går det ej att sätta kött på benen.

Bibeln är en sammansmältning av Sumer och Egyptens religiösa värld och därtill har vi en prosaisk litteratur med rötter främst i Sumer. Denna "ideologi" kom till oss långt före kristendomen och den tog upp det lokala materialet och gjorde det användbara till sitt likt alla andra imperialistiska religioner och ideologier världen har sett. Att tala om organiserad religion är något vi ej kan bevisa, men nog visa lokalt där lämningar finns. Undantaget är de folkrika stora kulturerna som i sin mångkultur suger upp alla nya strömningar utan att de direkt märks.

Vi påverkas alla av vår samtid och det är föga förvånande att de verbala forskningsgrenarna tar till sig exempelvis New Ages försök att lösa sina problem genom en renässansrörelse att söka stöd i det förflutna. Mitt argument är samma som i jämförelsen med Egypten och Sumer. Man måste skala ned värderingar och ordbruk och sätta sig i samma plan som dåtiden för att förstå.

.

Att använda ord som reinkarnation och andlighet i samband med våra förfäder faller platt till marken. Så abstrakt var nog inte deras tänkande och ingen skulle ha förstått "orden". Däremot om man hade talat om de praktiska företeelserna att man skulle få ett skenbart dött korn att gro igen om man behandlade det på ett vist sätt … ja då skulle de ha varit med på noterna.

Om man däremot talade om att man skulle göra likadant med människan skulle nog skepsisen ha varit stor, eftersom ingen hade direkt sett en människa återuppstå eller ens att anden levde vidare. Visserligen kunne särskilt fantasirika och känsliga personer höra röster inom sig och förledas att tro att det var någon annans röst och möjligen en förfäders. Men i det stora hela skulle folk tvivla eftersom de ej sett och känt.

Å andra sidan en anförvant skulle ha en hederlig begravning så varför inte förena det med högtidliga ritual … man kan ju aldrig veta vad som ska hända långt fram i framtiden. Bäst att helgardera sig.

Det senaste halvseklets kvinnliga forskare såsom exempelvis Anne Baring och hennes referens Marija Gimbutas har bringat en bättre balans till forskningen genom att föra in ett kvinnoperspektiv. Jag kan dock inte hålla med Marija om att det skulle finnas något sorts genetiskt centrum på Balkan eller i Kurgan-folket.

I Min bok om Den Nakna har jag framhävt att vårt arv med de kvinnliga idolerna är vida äldre än de kulturer dessa forskare talar om. Det kan spåras under och efter senaste istiden i den isfria fläcken i Västeuropa. Det har varit naturligt för människan att i första hand intressera sig för kvinnan som symbol för reproduktionen och fruktbarheten. Det är något som är någorlunda begripligt för alla från barnsben.

Det finns ingen grund att utgå ifrån att norra Europa skulle ha haft en helt egen logik. Det tyngsta argumentet är förstås att vi finner många direkta lån från söder. Här används detta obestämda uttryck, därför att det är rimligt att anta att mycket har kommit via bryggan Levanten, Anatolien och Ägeiska kulturen.

.

För att åstadkomma dessa måste man ha haft ett organiserat samhälle och en välutvecklad begreppsapparat. Man behövde ej skriva långa historier om livet på landet. Dessa var för att fånga de viktiga händelserna under året och livet. En del av dem känner vi igen från de s.k. högkulturerna. Därmed sagt att Europa efter senaste istiden var knappast barbarer.

I stort sett alla bildkulturer har en gemensam logik. Undantagen är exempelvis aboriginerna som i utgångsläget har sin intellektuella värld helt och hållet i en "drömtid".

Det är ungefär som när jag om morgonen har helt ologiska drömmar. Jag märker att i den världen har jag ingen kontroll över språket. Upp till min humor kan jag dock för jämnan se roliga poänger i vad jag drömmar. Detta medvetna har en otrolig uppfinningsrikedom när jag ska väckas. Är det inte fara-scener så framkallar den hörselhallucinationer som tillexempel ett hundskall i örat. Senast såg jag en blixt som bländade mig och hörde åska. När jag återfick synen kröp en glödande boaorm ut mellan mina ben. Den hade träffats av blixten. … man vaknar av en sådan upplevelse.

Numera använder sjunker jag in i mig själv när jag grundar å en sak … så småningom kommer svaren av sig själv.

Med logik menar jag att bilder ger associationer utifrån dess innehåll. Ritade former har en inneboende logik. En cirkel kan betyda att man innesluter nånting … att man samtidigt utesluter nånting … sätter man blickpunkten på linjen och antar att man rör sig är man i en sluten bana.

Innan vi går in på årsritual först en genomgång av några grundläggande symboler. När väl människan börjat intressera sig för årets gång är det naturligt att symbolisera det med en "bana". Man ser det när solen eller månen gör sin dagliga banan över valvet.

Tiotusenvis av generationer hade följt inte bara dagen utan stjärnornas synliga gång på himlavalvet. För att få fästpunkter och minska det kaotiska i stjärnhavet är det lämpligt att ta ut vissa stjärnor och förbinda dem med symbolik … samma metodik är förstås lämplig i alla andra kaotiska sammanhang. En god hjälp är att stjärnorna har olika ljusstyrka och man kan skönja strukturer. Sen är det upp till fantasin att sätta kläder på kroppen. Det är en metod som skapar reflexionen och den undersökande tanken.

Banans symbol är oftast en större halvbåge dvs. större än en mån-båge eller U-båge och den är ofta förbunden med någon annan symbol eller ingår i ett ideogram.

 … Mitt arbete med ljudsättningen och språkanalysen är på hälften. När jag sätter ljud på förbundna symboler sätter jag in ett "i" emellan och samma gäller om en symbol är i en annan. Denna symbol läses I BAN, där jag läser en bestämt bit båge som BAN och ovanligt nog med mer än en egentlig stavelse, men sådana symboler fanns även i sumeriskan. Då läses symbolen ibland "i banan" men även "i vand" dvs. i vatten. Denna och liknande symboler är centrala i den rituella astrosymboliken.

I gutniskan finns ordet "banda" för "krets" och det var viktiga begrepp för organisationen av såväl ritual som samhällsordning. BAN är roten och DA sluter kretsen. Ordet krets kommer i sin tur från cirkeln KR eller KER som sluts med ändelsen ETSA. Onödiga bokstäver faller bort i stavelsespråket vilket förövrigt slits ned i de flesta dialekter globalt.

I en del bilder är det klart och tydligt en symbol för "naturens avlare" dvs. Perseus på himlavalvet. Ordet betyder på normalsvenska "före dét" underförstått själva början av avlandet. Induskulturen hade tydligen det som märke för ett månritual.

 … En närliggande symbol är "båge i båge" vilken vi ser även i form av skepp eller en tidsymbol förbunden med ett skepp. Man kan uppfatta det som när solbanan djurkretsen förbinds eller korsar månens bana som var den egentliga tidräknaren när det gällde rumtid och vad man skulle göra. Därtill kommer den rituella betydelse av månen.

…  Den lilla skålgropen markerar existens eller enhet. Den har fått ljudvärdet ER som i danskan dvs. det lilla ordet som markerar att något finns. Här är det sammansatt så att man får "är i banan"

 … På häll 06 Högsbyn har man gjort det till en ikon genom att sätta en fläta på så att det ser ut som en liten flicka i en båt dvs. lilla Ger, Frö eller Kim på sin väg i underjorden.

 … Den större skålgropen markerar öppningen till underjorden. Del av vårritual Himmelstadlund 4.

 …  Den lilla tomma båten är en vanlig symbol för början av året och underförstått eventuella ritual i det sammanhanget. Vi såg den också i Egypten.

……… 

Ibland som abstrakta symboler ibland i ett samlag. Ibland av samma kön och ibland olika. Den fundamentalistiska kristendomen menar man ska förbjuda den sortens verklighet och möjligen också symboliken.

Antagligen missförstås det lätt om man ser två kvinnor sköte mot sköte? I sumeriska litteraturen finner vi en förklaring genom att det symboliserar två olika aspekter av kvinnan. Förmodligen är det kristendomen som har förstört poesin genom att det ligger nära till hands att säga att det är "horan och den smärtfylda modern".

Vi andra kan se det som något poetiskt när livets process övergår från det ömma samlaget till att kvinnan blir den havande modern och det blir för henne "en annan värld". Havande kvinnor får ibland en inåtvänd blick när de lyssnar till barnet inom sig. Tredje steget är när hon blir amma och är den närande modern.

Tvillingsymbolen finns även som egyptisk symbol i Bohuslän men kan förstås som många ting i symboliken. Man kan inte säkert säga vilket sorts tvillingar det är i båtarna ovan från Högsbyn och norska Västlandet. Den lilla böjda staven i fören betyder LEAK och förbinder de figuren till himlavalvet. Ordet används den dag i dag österut. Det är förstås Kräftan och nedgången till underjorden, som i ursprunget sattes till februari och Kyndelsmässa.

Vi har ovan sett hur en båtfigur har smugit sig in som symbol för tiden i form av årliga händelser. Dessa båtar får oss in på årets gång om man följer djurkretsen.

.

Det finns bilder från olika håll. Ett från Karelen visar en avlare med varghuvud och i Bohuslän har de oftast ett extra långt ben. Svårt att förbinda dem med mänsklig verksamhet … det är nog en symbol för avlande.

Iban efter älgarna ovan och den karelska Ivan kan möjligen vara Perseus och några älgar man såg framför denne. Den bohuslänska varianten är nog närmast "den långbenta" vid samlaget med jorden i Kräftan och där man symboliserat detta delvis med den djuriska varianten.

Den efterföljande båten kan förstås vara en verklig båt, men troligast är att man räknar tid. I Dals ristningar finns en del båtar och ibland så stora att man undrar om de hade kunnat användas till något. Andra är så tydligt "bristfälliga" att det måste vara frågan om att symbolisera en "delad sträcka". Av sammanhanget ser man då om det är frågan om rumtid eller något som direkt mätas i en längdenhet. I exakt mening är en längdenhet även jämförbart med tid. Man märker det inte om man mäter en meter eller två. Men ska man stega upp en kilometer märker man att det tar tid … 5 till 10 minuter beroende på hur långa ben och hur bråttom man har.

Att säga "fem minuter" är en meningslös abstrakt sats om inte vi närmare bestämmer vad som ryms i det. Vanligen menar vi rumtid med det vi innefattar under tidsrymden. Anger vi en bestämd tid med dess början och slut och tillsätter ritualfigurer kan man kallar det ritualtid eller en sekvens av den.

.

Om vi vill ange något delat i enheter är det lämpligt att symbolisera helheten med det långa strecket och enheterna som delar i vinkel mot helheten. Därtill kan man genom att forma början och slut uttrycka exempelvis "från … till"-operatorn i språket.

Efter vad vi kan se av egyptiska och sumeriska inskrifter saknade de många språkelement vi i dag använder att uttrycka orsak - verkan, pågående handling, mångfald, rörelser och befintlighet osv. Något har ändock under några tusen år skett med språket tack vara folks mödor. Våra förfäder var förstås inte dummare fast de hade ett enklare och ibland obegripligt språk.

Jag ber förfäderna om förlåtelse om jag någon gång skulle välja fel ord. Min kunskap och vishet räcker inte till att kunna veta vad förfäderna trodde eller vilka kultiska handlingar de eventuellt utförde.

Det skulle alltså vara så att de gjort ett skepp identiskt lika med vad man ansåg solen seglade med. Detta tolkar man utifrån att man kan se en skeppsfigur med t.o.m. två figurer bestående av två cirklar i varandra och tvärstag håller cirklarna isär. Det är svårt att från tvådimensionella figurer överhuvudtaget vara säker på vad man ser. Att solar skulle vara två och ha Saturnusringar är en nyhet för mig?

I vetenskapligt språk kan vi förstås ej uttala oss om vad de trodde. Jag kan knappast ens uttala mig om vad min vän tror när vi betraktar samma sak och det är ovidkommande.

Vi kan uttala oss om vilka sannolika fysiska föremål vi ser och på vilket sätt de är framställda och rimligen ingick i förfädernas resonemang. Om man talar om sol och måne rörde de sig säkerligen på samma sätt som i dag, fast bakgrunden var olika vid en jämförbar soltid.

Det har ingen vetenskaplig betydelse och är en akademisk fråga hur man beskriver solens rörelse från punkt A till B. Våra poeter skriver obegripligt och det gjorde Brageskalderna i Norge och på Island också. Vilken fantasi när de kom på sina kenningar!

I den andra delen av ristningen i Evenstorp stämmer månräkningens antal dagar mellan riktstjärna och Ramadan med hur man måste ha bestämt denna sammankoppling mellan solbana och månbana. Likaså kan man räkna dagar från Perseus till Tvillingen i slingan där man bestämmer odlingssäsongen. Däremot är det svårt att hitta matematik i båtarna ovan.

 … Denna symbol är i sitt sammanhang en tydlig skriftsymbol. Den fick ljudvärdet MA som passar in, men är associerat till en båtfigur som symbol för månvarvet. Då blir roten MA av ett ursprungligt MAANE

 … I hettitiskan är symbolen för MA denna och det är sannolikt en sittande kvinna och roten till ordet Mari eller Maria vilket var känt i Syrien bl.a. Vissa av tecknen ovan liknar denna och på Vitlyckeristningen finns denna bild av sörjande modern. I senare avklappningar har man funnit en hettitisk HE symbol i hennes sköte. I våra språk står roten MA för makt och förmåga, vilket även månen hade eftersom man förband den med fruktbarhet.

.

Den lilla figuren kan knappast vara en båt ens i havsfararlandet Norge. Båten därunder med and/gåshuvuden har samma form som båtar från sjöslaget mellan Egypten och sjöfolket. Formen på stäven finns även på några symboler i Högsbyn. Det kan förstås vara en verklig båt, men lika gärna kan det vara en lånad symbol.

Den större båten kan knappast vara en norsk båt? För övrigt finns i Tröndelag båtar av helt säkert egyptiskt snitt. En fysisk möjlighet är att man på något sätt fått egyptiska modellbåtar med sig hem? Båt är det, det visas av fenan och stäven. Men de uppsvängda ändarna måste ha gjorts av ett lämpligt böjligt material. Det är svårt att se att formen skulle uttrycka "från … till".

Slutsatsen blir att man från fall till fall måste avgöra om det är verkliga lokala båtar; ritningar av andra kulturers båtar; anger obestämda sträcker/tid i mätenheter; anger tidsenheter, anger delar av geometriska figurer och ofta associerade till himlavalvet; ritualbåtar som anger bestämda delar av ett år.