Var de kristna? 2

Kristen symbol, likarmat kors, grekiskt kors, hakkors, triskele, Ansur, Jahve i Sandinavien, Ashera, Yahve, D-brakteat, ormgropsmotiv, Tyrmyten, Brigith, vikingatiden, Kildara, Faughart, källkult, folkmedicin, mirakel, Gregorius I, Aethelbert, drottning Bertha, Augustinus, garum, surströmming, sedvanelag, Vendeltid, Karlemagne, Otto I

Observera att ett likarmat kors är inte automatiskt en kristen symbol. Kristna forskare brukar leta efter "kristna symboler" och det är fel attityd. Hjulkors och svastika symboliserar sen gammal solårets fyrdelning och finns i mängd exempelvis på brakteater.

Kelterna i Norra England och på Irland föredrog grekiska likarmade korset. I Norden ser vi det också fram till tidiga kristendomens "svinrygg"-gravkistor. Nordiska kristna symboliken och kyrkan är starkt influerade av Bysans vet vi från mitten av 1000-talet. men kontakterna fanns säkerligen tidigare.

På dessa amuletter kan vi inte vara helt säkra om man menar en kristen symbol eller om det årets fyrdelning. Det likarmade korset gav förstås också en balanserad komposition. Något enstaka likarmat kors dvs. grekiskt kors och även med tvärbalkar på armarna förekommer på guldbrakteaterna och dessutom en symbol som kan vara en grekisk altarsymbol.

Likarmat kors eller kryss hör till de äldsta symbolerna. i hela Gamla Världen bort till Indien. Samma gäller hakkors och triskele. Många former från de tidigaste till vår tid är utformade som ben eller visar annars en rörelse. Tvivelsutan finns Tidens gång som en ursprunglig tanke. Vi har ett hakkors bland symbolerna i Högsbyn förmodligen sista årtusendet f.Kr. Vid samma tid förekommer den ofta i grekiska vasmålningar.

Former byggande på tretalet blir svårare att bestämma eftersom till kalendersymboliken adderas keltiska triader och treenighet i katolsk eller ariansk form. Är det dekoration eller symbolik när vi ser tre punkter? I andra fall förenas tre punkter i triangel eller så är de förenade med streck mot mittpunkten. Vi behöver helheten och fler hållpunkter för att kunna se vad symbolen betyder.

Det synes uppenbart att guldsmederna har varit män och motiven är överlag manliga. Man får kanske undantaga ormgropsmotivet som närmast är allmän fruktbarhet och återfödande.

Den korsformade fibulan förekommer i många olika varianter. I regel finns en i varje grav även om det finns en praktfibula i silver eller guld.

Kanske den korsformade var för vardagsbruk, samtidigt som den genom formen visade tillhörighet till kulturkretsen av angloskandinaver. Gemensamt är korsformen och de flesta har knoppliknande avslut i de tre vingarna. Många av dem är slitna så man vet inte hur de sett ut i original. Dock är det mest sannolikt att de tre knopparna ska avbilda huvuden när man jämför med de påkostade stora dräktspännena.

Den korsformade har i stort samma utbredning som guldbrakteaterna, med undantag för Östsverige mellan Hälsingland och Skåne där den förekommer sparsamt efter vad vi vet i dag. Den förekommer på Öland men inte på Gotland. Det finns fynd i Pommern, Angeln, lite i norra Saxen, Frisien och i Kent, Angeln, Mercia och norrut i England. Det är kanske en indikation på varifrån angler och juter kom när de flyttade till England samtidigt som det understryker kulturgemenskapen inom erilernas område.

Vi kan dock inte vara säkra på vilken symbolik den korsformade fibulan står för. Det finns en stor variation i utformningen av de tre huvuden som finns på praktspännena. Naturligtvis avspeglar de vad man hade i sinnet, men det kan vara bara dekoration

Jahve i Skandinavien?

 … denna lilla amulett från Levanten är från ca 200 f.Kr. och visar att även i judendomen fanns gammal symbolik där kanske nog ormen ska ses som något fruktbart. I Kungaböckerna nämns Ashera som Yahves maka och de judiska kvinnorna envisades med att vilja behålla den gamla gudinnan som symbol och vägledare för fruktbarheten. Ashera var troligen född i Ugarit, Syrien och kallas "av havet", vilket är en lämplig symbol för de som tar sin näring av översjöhandel och via fiske och vad annat havet kan ge.

I den urgamla symboliken stiger den nya generationen ur ormen i underjorden eller livmodern hos djur och människor. Den nya generationen stadsbor och profeter ville skapa en ny mystik och var fjärran från naturens ban. Därför gjordes fruktbarhet och det sexuella till synd medan i synnerhet bönderna ville förstås förbli vid det gamla.

Motivet på amuletten ser ut som en intellektuell analys av Ormmotivet i det sumeriska eposet om Gilgamesh. De urbana profeterna och prästerna har tappat banden till verkligheten. De har gjort det till en kamp i stil med Tyr och Fenrisulven eller St Göran och Draken som var lekar för noblessens unga män. Medan det sumeriska motivet ursprungligen var frågan om naturlig fruktbarhet. Även grekerna hade en underlig inställning i.o.m. att man kallar livmodern Pyton. Denna process kan man se i Gen 2:17, 3:14; Num 21:6; 2 Kungb 18:3 och Exod 4:1-4

Det finns ett halvdussin guldbrakteater med en idol med benen utåt uppåt på ett onaturligt sätt. Jag fick leta länge efter förklaringen och det finns även en och annan kvinnlig figur på samma tema. Och ett par kyrkor på Jylland har en liknande manliga eller kvinnliga relief. Min tolkning stannar nog vid att symboliken är den vegetativa uppståndelsen eller reinkarnationen.

Serien av D-brakteater kallar jag "ormgrops"-motivet och det tycks utgå dels från denna typ, dels från Tyr-motivet. På nån enstaka guldbrakteat ser man mitt i kaos att en hand är låst i något. Ja, hur ska man beskriva vad som sker i jorden när korn växer? Kanske förfäderna använde denna typ liknelser för "uppståndelsen" som ju också finns i kristendomen.

På Anglernas horn från Gallehus ser vi i första raden nära mynningen en liknande figur flankerad av två ormar. I nästa rad ser Fenrisulven och att samma figur mist en arm. Det är naturligt att knyta detta till myten vi känner. I den äldre myten syns han ovan jord och representerad såväl himmelspelare som Livets Träd med armarna mellan Fenrisulven dvs. Skyttens stjärnbild och Pelaren dvs. Kräftans stjärnbild som avgränsar sommarhalvåret.

Livet träd är en levande varelse med rötter i den Underjord man bara kan beskriva med ett kaos. Därav de s.k. ormgropsmotiven, men där enstaka brakteater låter oss ana "Tyr i Underjorden". Detta är kornet som i Sumer symboliserades med herden Dumuzi ibland. I Sumer liksom i Egypten,.

På Dal finner man i folkminnet en kvist som symbol för det nya växande trädet … eller i Egypten är det Horus som hämnas sin far Osiris varav bara skalet är kvar. Även I Voluspa säga att sonen hämnas fadern genom att leva vidare. På Dal brukade man sätta upp "rönna med grannlåt" när korna släppts ut första gången i maj. Dal var boskapsland så de urgamla ritualen knöts till detta.

Brakteaten från Bolbro får oss att ana den arianska treenigheten. Det finns triader av cirklade punkter på två ställen. Ovanför munnen finns bara en punkt. Han för handen till munnen i en gest av "att tala" eller andas. Från tidig kristendom vet vi att Ordet motsvarade Heliga Anden alltså antyds den här. Bakom huvudet finns tre punkter förenade i mitten som den samlande kraften Fadern. Vid hans penis finns tre punkter och det är förstås den kommande Sonen före första skuttet … detta är den andliga Treenigheten vi kan härleda ur denna symbolik.

Runtexten binder motivet till kalendern genom att visa solvarvsvändning och ange de fyra säsongerna. Orden är obegripliga liksom många tidiga runtexter och även latinska texter på romerska mynt. Stavelserna i ordet LA-UR betyder ungefär "flöda ur". I den gamla astronomin symboliserades vattenflödet med Vintergatan som ger vårfloden. Säsongen börjar vi Kräftans stjärnbild som symboliseras med pelare ibland och Vattenormen livmodern börjar där. Förmodligen står Världsträdet där. Säsongen fortsätter till Skorpionen där skörden "binds up" och man även har justeringen av månåret.

Den ursprungliga Tyr-myten var praktisk astronomi. Bönder tänker med magen och de behöver ej omedelbart andlig återfödelse eller uppstigande ur exempelvis dopet. Däremot är de år ut och år in koncentrerade på att varje år skapa återliv såväl med sin boskap som med sin sådd. Om inte den andliga myten följer naturens gång blir det nog myten om naturens återfödelse som vinner

Sen är möjligt att erilerna tjänstgjort i Antiochia och fått direkta intryck av judendomen. Vid denna tid har den nog inte varit så utmejslad som i dag eller m.a.o. även där får vi skala bort 1500 år av senare historia. Vi kan inte förvänta oss att de religiösa myterna ska vara precis efter Bibeln eller efter vad känner till från Eddan och andra källor. Det är också möjligt att man blandat Tyr-myten med vad man fått utifrån.

Man får kanske också anmärka att man säkerligen i forntiden skrivit sina myter att passa vad man ville åstadkomma som ledning av samfundet. Bönder vill i regel ha fruktbarhet och många händer att göra arbetet. Fattigfolk önskar många barn så att åtminstone nån kan försörja dem under ålderdomen.

Nobelt folk önskar ej fler barn än att de får en arvinge till stamgården. I synnerhet övertaliga söner vill man bli av med för att kunna hålla egendomen samlad. Sen när kristendomen och klostren gång var det en snygg lösning att sätt såväl söner som döttrar i kloster. I början fick man t.o.m. en viss maktställning och bra kontakter genom detta.

Kungarna och länsherrarna ville ha många beskattningsobjekt och de inledde försöken att splittra upp de gamla familjekollektiven. Dessa är is själva verket den mest rationella driftformen som sen noblessen praktiserade på sitt reglerade sätt. Allt detta var en utveckling i takt med folkökningen och behoven.

Brigith

Texten och motivet är kristet. Franks' skrin från Northumberland norra England är visserligen från 600-talet efter att St Augustinus hade missionerat i England. Men förmodligen hörde man till den iriska kristendomen som förblev en särart. Den visar att runkonsten levde kvar och det finns en några andra fynd från England mellan erilerna och de nya vikingarna på 800-talet

Om vi granskar de tidiga iriska klostrens bilder, symboler och skrifter finner vi åtskilliga gemensamma element med vår nordiska formvärld under 600 - 700-tal innan den officiella vikingatiden. Vikingatiden kan man kalla en "andra invandrarvåg" till brittiska öarna. Den riktade sig främst till norra England och Irland. Exempelvis -by-namnen i England finns företrädesvis nord om Öst-Anglia och Mercia.

Man glömmer lätt att den första vågen av inflyttade nordbor från Norden och Angeln skapade band över Nordsjön med kommunikation i båda riktningar. När vikingarna sen hemsökte England mot slutet av 700-talet var det i vissa delar egentligen att anfalla nordiska släktingar. Men folkminnet är kort ibland och Norden som källa till förflyttningar i stort.

En annan sak är att man påträffar runtexter i England. Jag tycker nog att de tidiga före 550 AD måste räknas till samma familj och de är så få att man kan nog inte med säkerhet säga att de hade ett eget engelsk system naturligtvis fick man anpassa runorna efter språket. Men om vi ser på de runrader dvs. futharkar man hittat skiljer de sig alla så man kan inte tala om något standardiserat skriftspråk vid i tiden före Vendeltiden.

Det är omöjligt att finna spår av den tidiga kristendomens natur i Norden. Därför tar jag ett exempel från Irland som på sätt och vis lever än i dag. Där har man sparat och vårdat det arv St Brigid lämnade i synnerhet på hennes födelseort

Man kan inte låta bli att bli smått rörd av legenden om St Brigid senare kallad Gaelernas Maria. Det rörande är den brinnande äkta tron hos en kvinna som verkligen skapade en av rötterna till Irlands traditioner. Hon föddes ca 451 AD och växte till en företagsam kvinna ur överklassen i Faughart Dundalk Bay … kanske hennes familj bara vad glad när hon sökte sig till religionen. Släkten såg gärna att det blev mer arv att dela på om övertaliga söner och döttrar gick i kloster eller annars försvann ur skaran. Verkligheten rymmer inte bara socker och mjukt bröd.

Hon tänkte knappast på det utan hon fick helt enkelt tron utan bitankar. Legenden berättar att hon samlade sju nunnor under en gammal ek i urgammal keltisk tradition. Detta hände ca 438 AD och orten fick namnet Cill-dara = Kyrkan under Eken och numera Kildara. Brigiths lilla församling växte fort till en by och sen stad som blev centrum för lärdom och religion för att sen bli en katedralstad.

Hon grundade två kloster, ett för kvinnor och ett för män och anställde St Conleth som andlig ledare. Hennes biografi berättar att hon formulerade valet av Conleth: "att leda kyrkan bredvid henne själv". Således styrdes institutionerna i Kildara i decennier gemensamt av en abbot-biskop och en abbedissa. Abbedissan av Kildara var länge ledare av kyrkans konvent på Irland.

Brigith hade många järn i elden som beskyddare av studenterna. Hon grundade en skola för konst som inkluderade metallarbeten och de illuminerade gospelböckerna vi kan beundra den dag i dag. Conleth var ledare även för den verksamheten.

Särskilt en gospelbok var ett praktverk som tyvärr försvann under reformationen. Giraldus Cambrensis berömmer den som ett verk i klass med Book Of Kildare där varje sida var illuminerad. Hans omdöme var kompositionens harmoni och färgprakt: "det är som ett arbete av änglar och inte mänsklig konst".

I Faughart finns ett tempel med hennes relik. Mest intressant är kanske Källan och den Heliga Strömmen som flyter igenom templet. Där finns också några "hälsostenar" såsom Ögonsten med en grop med heligt vatten man tvättar ögonen med. Knästenen är en bönpall för bönar om hjälp med hälsan och en Baksten kan man sitta på för att hela rumpan.

Den Heliga Strömmen har mycket djupa rötter i europeiska kulturen. Den anknyter också till all vattensymbolik i Gamla Världen såsom, Himmelsfloden Vattengatan /Mjölkvägen och den stora Vattenormen som rinner från stjärnbilden Kräftan till Skorpionen som en underjordsflod och livmoder. Nymånegudinnan var symbol för regnen som ibland är en bristvara även på våra breddgrader. För att förstå dess betydelse måste vi leva oss in deras verklighet.

Vi reflekterar inte över den heliga strömmen av vatten. Det var såväl ett praktiskt begrepp som en filosofisk modell. Vi har det lätt när vi tappar vatten från kranen. Ibland smakar det aningen brackt eller salt eftersom vattenverket desinficerar med salt om det behövs.

I forntiden var man lycklig om man hade en kallkälla. Vatten i naturen är tjänligt att dricka bara under de perioder då det biologiska filtret fungerar och då ska det vara rinnande syrsatt vatten. Alternativet är förstås en sjö med genomströmning.

När man tala om Disating eller liknande var det en märkesdag när vattnet var tjänligt igen. Vid flera av de Vi man känner till har funnits en källa i anläggningens spets. Vid tillfälle skal jag gräva i "källkulten" som var något mer praktiskt än att mumla böner vid en källa. I min socken har man folkminnet av tre källor.

Under tiden från lövfallet och till februari pågår förruttnelsen i naturen och den tar det fria syret ur vattnet samtidigt som de förstås förorenas med bakterier och annat. Brigiths dag är 31 januari och hon levde upp till sin föregångare den keltiska källgudinnan med samma namn eller varianter som var synonymer.

Vi vet ej exakt hur de fick kunskapen, kanske helt enkel genom iakttagelser och att hålla saker i minnet. Men vatten är den stora helaren vid sidan om solen och den syrerika luften även i våra dagar. Solljus under mörka hösten är bästa helaren vid depressioner. Att vistas vid ett vattenfall är som att få en kick och hjärnan klarnar med en smäll. Efter detta kommer trons makt som även den moderna vetenskapen har upptäckt efter att ha levt århundraden i mörker.

Förfäderna hade bara Kajsa Varg och folkminnet av de lyckade kurerna. Carl von Linne hade ett ödmjukt sinne in för folkmedicinen och antecknade allt han kom över. Ibland skriver han "Man tar det på god tro" .. men vad annars göra? Ibland det kanske hjälper när människan gör sitt yttersta för att ingjuta livslust hos såväl människor som djur. Hälsostenarna hör förstås till denna kategori, där besökarna för ett ögonblick knuffas ut från sin vanliga onda cirkel och kanske får nytt mod utan att fastna i den gamla cirkeln igen.

Kristendomen liksom andra möjliga missioner kännetecknas bl.a. av bruket av mirakel. Det hörde till att man skulle vara lite av trollkonstnär och fånga publikens uppmärksamhet och leda dem in i rätta tron. Det hörde till standardformuläret när man skulle beskriva ett helgon skulle man i helgonlegenden berätta om de mirakler denne åstadkommit.

Biskop Brynolf Algotsson i Västergötland ska tre gånger ha återuppväckt en människa från de döda. Modellen var den samma alla gångerna att nån hade dött utan att få det heliga sakramentet. Han återuppväckte dem och förrättade den heliga handlingen och sen dog vederbörande i frid … vem säger väl emot en hög prelat när han berättar om sina bravader.

Kildara är ett exempel på en ort där klostret blev en motor som fick samhället att växa. Andra motorer var om det var en handelsplats och tredje om en kung eller jarl tog säte. I Norden var det alltför glest befolkat för att vi skulle få denna typen av utveckling före kungadömet och 1000-talet om man undantar platser som Öland och Gotland.

De iriska klostren bestod i regel av en höjd omgiven av en mur eller vall i oval eller cirkelform där klostret fanns. Utanför den fanns en annan cirkel som omslöt försörjningen av klostret, handel och hantverkare. Denna modell passar dock inte helt på Kildara eftersom där fanns ingen mur.

St Brigid och St Patrick etablerade kristendomen redan på 400-talet och framåt etablerades centra för den irländska kyrkan. Det behövs såväl manifestationer som en fast stab för att hålla en religion i gång även om den sen utvecklats åt sitt eget håll. Den keltiska kyrkan utvecklades från sin omgivning och befolkning på landet. det var en helt annan verklighet än storstäderna Rom och Konstantinopel. Här kom man inte långt med högtravande teoretiserad religion.

Kättarjakt och maktkamp

Såsom vi sett av brakteater, medaljonger och smycken är det mycket sannolikt att nån form av kristen religion praktiserades i Skandinavien fr.o.m. 327 AD när Konstantin I införde kristendomen. På hans tid rådde trosfrihet och det gör det åtminstone i Norden i dag. Nordborna var förmodligen arianer.

Det finns ingen anledning att nedvärdera vilken tro man än praktiserade under influens av romarna och egentligen tog ju även katolska kyrkan efter det som fanns förut. Folk liv var landsbygdens liv där årstider och märkesdagar styrde livet. Det hade ingen större betydelse vad man kallade detaljerna.

Förmodligen var den pådrivande kraften för Konstantin hans mor Helena som var ariansk kristen tror man. Denna krutgumma gjorde vid 80 års ålder en pilgrimsresa till Jerusalem 326 / 328 gammal. Hon ville gå samma stiger som Jesus. Med lite hjälp av Judas Kyriakus upptäckte hon graven och fann det rätta korset enligt legenden och det inrättades vakt vid graven.

Hon lät bl.a. bygga Födelsekyrkan i Betlehem men det är oklart om hon satte igång byggandet av Sepulchrekyrkan. Den var i alla händelse färdig på 340-talet och bevarade rester av korset i ett silverskrin. Det mesta av korset inklusive naglarna skickades till kejsar Konstantin. Han använde delarna som skyddsamuletter bl.a. i en staty och i sin hästs mundering

Egentligen kan vi svara "Ja de var kristna" till rubrikfrågan…och detta före 382 AD när katolska kyrkan proklamerades av Theodosius I. Nordborna hade kommit i kontakt med såväl greker som goter och de antog den arianska kristendomen som var mer jordnära och begriplig än den katolska. Överprästen Theodosius önskade medvetet att religionen skulle vara ett mysterium, som förstås bara han och prästerskapet kunne förklara.

Sen vet vi förstås icke i vilken mån de rättade sig efter det officiella Rom. Men i tjänst hos romarna har de säkerligen för CHI-RO-banneret. Historikern Edward Gibbon skriver i Kap.43 att när Justinian skulle återta kolonin i Africa fanns ett tusental soldater mest heruler som stödde arianerna bland vandaler och lokalbefolkning 533 AD dvs. närmare 150 år efter att katolska kyrkan blivit enarådande i romarriket. Här är det dock möjligt att det rörde sig om Cimbri-legionen som nämns i rullarna. Det var inte alltid romarna kunne skilja på folk utanför riket.

Legenden berättar att påve Gregorius I f. ca 540 AD drömde om att bli missionär när han såg engelska slavbarn på marknaden därför att de var ljushåriga. Det mesta talar för att detta är ren legend. Romarna drog sig ur England 408 AD, fast det är ju möjligt att slavhandlare varit framme.

Men efter runt 200 år hade romarna väl glömt att de en gång varit herrar och även infört statsreligionen. Kanske man glömt att Palladius hade sänts iväg 431 AD att reorganisera skotska kyrkan som förfallit till kätteri genom dess biskop Agricola. Tyvärr får vi i sådana fall sällan veta vari kätteri och meningsskiljaktigheter bestod. Det är alltid omdömen om att det inte var förenligt med katolska kyrkan.

Påve Gregorius åtgärd låter som ren mission i södra England. Där kan också finnas en gnutta av maktkamp mellan frankiska kungahuset och Æthelbert på ett sofistikerat plan. Detta helt enkelt därför att hans franska drottning Bertha ville ha samma religion som i hennes hemland Frankrike. Sen förstod kanske kungaparet att det var vissa fördelar med en religion de själva organiserat.

Först tänkte Gregorius köpa unga pojkar och skola dem i den rätta läran, men övergav tanken … Ansgar använde en liknande metod drygt 200 år senare visavi Danmark. I alla händelser år 595 eller 596 skickar påven 40 munkar tillsammans med Augustinus mot England.

Redan i Frankrike blev de betänksamma och ville återvända och stannade i Aix-en-Provence. Förmodligen var det när de hörde franska omkring sig och insåg att de skulle inte förstås engelska när de väl kom fram. Även Augustinus blev betänksam och skrev till påven. Gregorius sockrade erbjudandet genom att utnämna Augustinus till abbot och möjligen ett underförstått löfte att han skulle bli biskop om han skapade två biskopsstolar i England.

Väl över Kanalen landsteg de på ön Thanet norr om Kent hösten 596. Det tycks ha varit den vanliga proceduren för "besökare" till Kent att de landsteg på Thanet och väntade på tillåtelse. De var förstås ängsliga och till det bidrog förmodligen alla historier och skrifter som under några hundra år utmålat britterna som vilda barbarer och därtill fanns det ättlingar till vilda nordbor också.

Man kan säga att romarna fick smaka sin egen soppa. Den var beskare än när de fraktade sin garum världen runt till sina soldater. Det var rutten fisk i amforor och man kommer att tänka på surströmmingens upphov.

Men det visade sig att Aethelbert var en artig och vänlig man och inbjöd dem till Canterbury, då en mycket förfallen stad bygd av romarna som kallade den Durovernum. I alla händelser fanns det tomma byggnader förutom Drottning Bertas förfallna kyrka St Martin.

Det måste ha varit en rörande syn när de skrämda munkarna kom i procession ut med Kungsgatan i Canterbury. Förmodligen bar de ett kors främst medan de sjöng en litania man använde i den galliska kyrkan och här tillägnat drottning Bertha. De installerades i en lämplig byggnad för alla 40 och snart kunne de utföra mässa i St Martin.

… Flyktingströmmen i våra dagar gör det kanske lättare att förstå munkarnas situation, när man kommer till ett helt främmande land. År 1942 upplevde jag situationen att plötslig vara bland människor jag inte förstod. Jag var misstänksam och de hade sina förutfattade meningar.

Snart nog etablerades den katolska kyrkan på nytt. Till detta bidrog att kungen lät döpa sig som exempel för folket. Augustinus skrev stolt vid ett tillfälle om ett massdop av 10000 på en gång … men romerska siffror ska man aldrig lita på. Vi kan förstås inte veta hur många "kättare" eller tidigare "fel kristna" varit i den skaran.

Augustinus försökte att få keltiska kyrkan till den rätta tron. Där misslyckades han även efter ett flertal möten med de keltiska biskoparna. På sätt och vis vann kelterna eftersom påven senare instruerade missionärerna att fara varligt fram och låta folk behålla exempelvis sina källor vid de heliga platserna. Faktiskt finns det en och annan källa kvar även i våra dagar.

Just i Kent var det rätt säkert nordiska ättlingar som fick rätta tron. Vad viktigare för oss är att kungen nu fick skrivare som kunne skriva såväl skattelistor som lagar. Man hade nog lagar och ordning förut, men Augustinus måste också ha varit medveten om den romerska kodifieringen av lagar runt 50 år tidigare i Justinianus kodex.

Första steget var att man skrev ned sedvanelagarna i den ordning man kom ihåg eller de användes. Kodifiering innebar bara att man ordnade dem i kapitel för varje art av gemensamma ärenden. I alla händelser fick vi ett antal "Aethelbirth's Doomas" som ger en uppfattning inte bara av Kents samhällsorganisation utan av tidigare nordisk organisation och vi får en del andra uppgifter om vardagen på köpet. .. se mer under Angelsaxare.

Exemplet är några hundra år yngre än guldåldern. Men det visar på den naturliga samfärdseln mellan länderna. I Vindbläs kyrka nära Randers i Norra Jylland finns ett liknande ornament på dörrkarmen och det förekommer ochså på andra håll. Jag minns de svanslösa kattorna på Reersö i min barndom ... precis likadana som Manxkatten. Folk var inte isolerade utan reste nu och då fast förstås mest överklassen.

Därmed sagt att vi vet inte om den ömsesidiga kulturinfluensen pågick under alla år fram till och med och under vikingatiden. Vi har mattats med ensidiga berättelser om de vilda nordborna. Källorna är de ställen som drabbades av plundringar, medan hälsan tiger still. Man kan inte lita på sanningshalten i berättelserna heller, men det är alltid lika spektakulärt att berätta om blodtörstiga nordbor som rister blodörn… men det finns inga bevis att tala om. En lögn blir inte sannare genom upprepning, men allt fler tror att det är sanning.

Under den s.k. Vendeltiden på 600 -700-talet får vi bevis för att överklassen i Norden hade kontakter med åtminstone Västeuropa och England. Sutton Hoo är ett exempel på likhet med Vendel. Frankerriket blev expert på att tillverka svärd av yttersta kvalitet och man t.o.m. förbjöd export. Det hindrar inte att man finner dem i Norden i relativt stora mängder.

Det ligger utanför denna bok att djupanalysera fynden från Vendeltiden och Öland är för lite uppmärksammat. Men från Norden har säkerligen bytesvaran varit järntackor till svärdssmederna. Där ligger Öland och Småland bra till som leverantörer vid sidan om Jämtland och vissa landskap i södra Norge.

Under sex och sjuhundratalet vet vi ingenting om en möjlig ariansk kristenhet på åtminstone vissa platser i Norden. Om man ska leta efter den måste man beakta att arianerna var lite annorlunda och hade inte kontakter med en normgivande centralkyrka. Det finns stora möjligheter att den deras form av kyrka blivit "vildvuxen" även om de hade kontakter med England och Frankrike.

Våra historiker har tyvärr inte analyserat vikingatiden utifrån ett nordisk perspektiv. Eftersom nordborna bedrev handel på Frankerriket viste de hela tiden precis hur den politiska situationen var i Västeuropa. I början av 800-talet hade Karlemagne stora ambitioner och nordborna insåg säkerligen att hans skulle bli ett hot mot Norden. I det ljuset framstår vikingatågen i början av 800-talet som "angrepp är bästa försvaret" för att försvaga Karlemagne.

Den stora i Karl i in tur insåg nog religionens värde och det var ett politiskt beslut att skicka Ansgar att pacificera nordborna. Psykologin i att nån kommer och säger "Du har inte rätta, jag ska lära dig hur du ska tänka" är att de lättskrämda snart nog börjar känna sig underlägsna och då är halva slaget vunnet.

Den starke låter sig inte omvändas. Vi får inte glömma att äran var något som kunne få bersärken att vakna i det nordiska sinnet. Några av de missionärer som dog hastigt viste kanske inte var gränsen går.

Den stora gåtan i sammanhanget är de fem trelleborgarna. En sannolik förklaring är att Otto II anlade dem när Harald Blåtand hade försökt lösgöra Danmark som markland" i 974 AD. Den danska kungen ville inte vara markgreve under kejsaren. Samma taktik använde han på sin östfront. Endast en kung kan ha haft makt att ta i anspråk så mycket skog och resurser som krävdes för det väldiga bygge som dock blev kortlivat.

Fynden i trelleborgarna förbryllar genom att det finns lite bevis på militär verksamhet. Men tillika finns fynd som tyder på munkar och kyrklig verksamhet. Slutsatsen blir att tyska kejsaren ville göra trelleborgarna till missionsstationer. De hade dock kort livslängd efter ca 980 AD. Det tyder på att danskarna återtog makten.

Det är begripligt att vara sig kejsarriket eller danskarna har nämnt detta äventyr i sina annaler. För tyskarna var det en nesa att förlora dem och för danskarna var det en nesa att bli markland och underordnade tyskarna.

Kristendomen infördes oftast i strid med Hamburg-Bremen men med hjälp av engelska förkunnare, dvs. egentligen kanske ättlingar till nordbor. De nordiska kungarna kunne dock inte opponera sig mot påven så det var något sorts ställningskrig.

Även under denna del av processen vet vi inte hur många kristna det redan fanns. Den försiktiga nöjer sig med att anta att vissa orter eller landskap hade tagit till sig den nya tron om än inte på föreskrivet sätt. Öland är en sannolik plats för kontinuerlig kristendom kanske av den ursprungliga arianska modellen.