Divan

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Ett ode till en katt

Man satte en adresslapp på mig och en liten kappsäck i handen när jag var drygt fem år gammal. Iväg bar det till ett främmande land och ett okänt språk.

Gammelkatten på bondgården var min bästa läromästare. Enligt indisk filosofi är det lämpligt att lära steg för steg på samma sätt som flickor börjar med dockor och sen går leken vidare tills de får barnbarn.

Naturligtvis gör vi män på samma sätt. Bland djuren är det först kattor och hundar. Sen blir det frågan om man ska bli en kentaur genom att kunna leva i samspel och bli den vise Cheiron. Vist lär man mycket av djuren fast man kanske inte alltid kan klä det i ord.

Vår gammelkatt var en tuffing. Hon jagade bort kattor och t.o.m. en schäfer från gården som var hennes revir. Mig lärde hon att man ska inte dra i svansen och sluta när leken är god. Hon brukade gömma sig under ett björnbärssnår när hon fått nog.

Senare lärde min hund och jag knepet när vi ville var i fre´. Det är allt gôtt med ett eget rum.

Det bästa var väl att hon hade oändligt tålamod när jag gick och pratade alla de nya orden jag fick lära mig. Annars i livet räcker det gott att ha en låtsaskompis man kan bolla emot.

Genom att studera kattor kan man lära mycket om att leva avslappnat. Att hela tiden småträna för att hålla sig i form, men samtidigt koppla av ... ibland räcker det att man bara sträcker lite på sig för att man ska kunna somna om.

Det man lär sig av kattor och kattungar sjunker in och blir en del av vår natur. Det goda med katten är att den är icke allt igenom vänlig, utan den har sin självständiga natur.

Vi hade en blå "vildkatt" på gården. Det tog mig flera år att komma så nära att jag nätt och jämt fick stryka den över ryggen. Vist hade den rätt. Hon hade sett att på den gården fick inte alla kattor leva.

En gång jag var extra känslig och kanske shamanaktig kände jag att hon satt på mitt bröst och ville klösa ögonen ur mig. Men samtidigt hade jag en kattunge som satt på axeln och sa att jag ska inte vara rädd. Den ska nog försvara mig när det kniper. Sen hade ungen roligt genom att i tid och otid ge mig varningar. Nu har den väl blivit vuxen och har inte tid längre.

Mina kattögon är verkliga. Jag har sett dem vid något speciellt tillfälle i spegeln … men se det är min lilla hemlighet

Nog om det i det följande följer några bilder på en fotogenisk katt. Jag var ute med min nya kamera och mötte denne som viste med en gång vad det var frågan om.

Så lång var den …

.

Min rätta natur