Mina brev ska ses som bollplanke när du försöker förstå din egen kropp. Ta inte med en nypa salt, men väl med omdöme. Vi människor är så olika redan vid födseln. Därtill utvecklas vår kropp under livets gång och vår känslighet därefter. Jag hör till en äldre generation uppväxt att äta fet mat. En av orsakerna var bl.a. att jag fick jobba från barnsben. Då åt vi mycket fläsk och det förbrände kroppen efterhands. När jag sen blev nästan stilla sittande kom näringsbalansen ur led.

Jag börjar med ett brev till min vän Kjell som fick varningssignaler av kroppen att ta det lite lugnare.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Kjell hej!

Vi blev avbrutna till morgon och jag är inte så snabb i skallen heller. Tänkte säga något om att man ska ta varningssignalerna på allvar.

Fick min första varningssignal vid 41 års ålder 1978 genom infarkten och kärlkrampen jag fick dras med i 13 år. Det är som att gå med döden vid handen.

Vanligt folk har stor respekt och är i det närmaste pjoskiga när det gäller lilla hjärtat. Läkarna på den tiden sa bara "ta det försiktigt", sen fick man själv ta reda på sina gränser. Det är problem som drabbar de flesta och hälften av oss dör i hjärt- och lungsjukdomar. Sen är det något av åldrandets problem att känna efter hur mycket man tål.

Då -78 började jag omedelbart kolla hur mycket jag tål, hur jag ska medicinera och bete mig. Fann exempelvis för mig specifikt att jag inte tålde en hel nitroglycerin under tungan utan måste knipsa av en lämplig bit. Sen behövde jag varje gång vid större ansträngning "sparka" igång hjärt-lung-verksamheten.

Sen kunde jag hålla på i jämt tempo nästan som förr. Testade ut detta genom att spela badminton, men kom till slutsatsen att det nog var att gå på lina i längden. Samma gällde att återuppta jobbet jag hade förut. Det kändes som om jag stod i kallt vatten och jobbade.

Det ende jag fortsatte med var bangolfen som inte var så fysiskt påfrestande men mycket värre psykiskt. All tävlingsverksamhet är som livet själv när det är som mest målinriktat. Man tål hur mycket stress som helst förutsatt att man behärskar hela situationen och är förberedd på allt.

Man ska ha tränat det tekniska och fysiska, veta rutinerna och kunna klara av vädret och det yttre. En kronisk sjukdom gör att man är mycket känsligare för t.o.m. enkla förkylningar. Konditionen svänger mycket mera och det är svårt att komma tillbaka.

Mina hjärtproblem har sitt ursprung i fysiska obalanser i kroppen. Jag har haft en hjärtmuskelinflamation någon gång och hjärtat är förstorat. Hade s.k. a-rytmi-problem redan i ungdomen. Min lungkapacitet är onormalt stor.

Vid belastning är det inga problem, men vid stillasittande är allt oproportionerligt och jag behöver bara en bråkdel av kapaciteten, varför systemet tenderar att kolapsa. Det nya är förstås att mina infarkter har minskat hjärtkapaciteten. Jag känner att kroppen har

svårare att sköta temperaturbalansen. Blir jag kall tar det en evighet innan jag blir varm igen.

Senaste infarkten ledde till högt blodtryck och jag kände åter att jag inte kände min kropp riktig och viste inte gränserna. Om kvällarna blev det svårare med syrebalansen och kroppens temperatur. Därför har jag lagt in en sen promenad för att ruska igång systemen innan "nattpasset".

Med allt detta vill jag säga att du måste lära känna din kropps reaktioner och lära var gränserna går. Som ung var jag en härdad hårding och gillar inte att behöva iakta mig själv, men det är livsförsäkringen.

När jag hade kärlkramp fick jag vara på min vakt samtidigt som jag fortsatte de dagliga rutinerna. Innan bypas-operationen fungerade bara ett kärl men trots att det var vinter tog jag min dagliga promenad. Så snart det tog emot vilade jag mig och tog vid behov lite dynamit.

Stress är av flera sorter. En långvarig belastning kan leda till kolaps och där gäller semester. En långvarig psykisk stress är när man inombords dras upp som en fjäder genom att man har en massa olösta frågor.

Då jag fick min första infarkt hade jag väntat i fjorton månader på operation av handen samtidigt som jag hade blivit för stillasittande. Regelbundna rutiner, motion och att man löser problemen efterhands är medicinen.

Den kortvariga stressen kan vara lika farlig och bero på fel rutiner i det mesta. När jag koncentrerar mig vill jag ibland hålla igen andningen och det frestar på systemen. Likadant att sitta stilla i dålig luft.

Den andra sidan är frågan om att ha överblick och kunna styra sin tid. Kunskap och överblick ger sinnesro och en bättre arbetsrytm. Som äldre får man försöka lära sig arbeta i ett lugnt men vägvinnande tempo. Därtill lära sig att säga NEJ ibland ... nej till sig själv såväl som till andra. Få får medalj efter att ha stupat på sin post. Minns att jag som ung hade svårt att i längden hänga med "gubbar" som lärt sig allt detta.

Har glömt berätta om min tredje mormor ... en finlandssvenska gift med en fransk diplomat i St. Petersburg då det begav sig. Hon var väl närmare 80 när jag lärde känna henne och hon jobbade till hon blev nittio. Hon var stolt över att ha fått beröm av den finlandssvenska filosofen Lagerborg. Kontentan av hennes livs filosofi var "Arbetet ger livet åt människan" ... en sanning med modifikation, men på den tiden var tempot i samhället ej så uppskruvat som nu.

m.v.h. 1998-09-22

.

Magnetism och elektrofält finns överallt och omkring oss i synnerhet i städer och bostäder. Bådadera är två sidor av samma sak, fast de är principiellt sett vinkelräta mot varandra. Alla strömmar omgivs av magnetfält och magnetfälten ger upphov till strömmar. Det som skiljer är fältens täthet, där exempelvis fältet avtar med kvadraten på avståndet från källan. Om man befarar att påverkas av en magnetkälla är bästa skyddet att fjärma sig från källan.

I naturatillståndet innan elektriciteten uppfanns och människan var barfota var man ett med jordens magnetfält och elektriska laddning vi känner mest vid åskväder. I elektromagnetiskt avseende är jorden en stor magnet. Jordmagnetismen genom-strömmar allt, men uppträder med sänkor och toppar sagt på fackspråk. Variationerna kan bero på många saker och oftast då i naturligt tillstånd variationer i förekomst av magnetiska metaller och icke minst vatten. Vatten är magnetiskt och innehåller även exempelvis järn. Vattnet orienterar sig efter det starkaste lokala fältet.

Vi omger oss med allehanda maskiner och manicker med elektromagnetisk fält, vilka då stör referensfältet jord-magnetismen. Därtill kommer de elektrostatiska effekterna, där exempelvis roterande maskiner eller banor av material ger upphov till elektrostatiska laddningar. Även människan kan laddas och man har mätt fällt på upp till 80 000 volt vill jag minnas.

Orsaken till detta är i regel att människan går med skor eller är annars isolerad från jorden och blir då en elektrisk motpol. I princip kan man ta i en högspänningsledning förutsatt att man är isolerad från jorden. Det farliga är icke spänningen, men motståndet i förhållande till jord dvs. ju lägre motstånd desto mer ström kan passera i jord.

Vi är själva en hel elektrisk anordning med flera typer av elektriska företeelser inombords. Mest förstås elektrokemi, där alla grundämnen har sina inbördes relationer och påverkas av katalysatorer så att pyttesmå strömmar kan flyta hit och dit och påverka oss samt i vissa fall upplevas psykiskt.

De två mest förekommande ämnena i kroppen är vatten och blod. Blodet innehåller mycket järn och är särskilt känsligt för magnetiska fält och därtill naturligtvis nervernas elektriska signalsystem mest byggt på elektrokemi.

Vi har alla olika känslighet i att tolka kroppens signaler och hur vi känner omgivningen. Därmed sagt att det är fullt möjligt att träna upp kroppen att känna variationer i jordmagnetism. När man analyserar metoderna är antagligen en förutsättning att man kan försätta sig själv i ett avkopplat tillstånd aboriginerna kallar drömtid. Det liknar mycket meditation med den skillnaden att man kravlöst koncentrerar kroppen att känna efter bara en sak, utan att låta hjärnan analysera allt möjligt oväsentligt eller tänker för mycket. Det är frågan om att mätapparaturen får inte påverka verkligheten.

En annan förutsättning att man är medveten om att man ska mäta det okända med det kända ... elektrikerna kallar det en bryggkoppling där man har ett känt motstånd i ena armen av bryggan och mäter strömmen genom det okända i andra bryggarmen. Att träna upp sig bör då ske genom att lära att känna hur man känner normal jordmagnetism, för att kunna känna igen sänkor och toppar när man rör sig.

Jag anser nog att människan kan uppnå en känslighet som överstigar vad våra instrument förmår och med ett vidare spektra än instrumenten. I mätteknik kan man i regel bara mäta en faktor i taget, medan människan har förmågan till splittrad uppmärk-samhet.

Mitt arkeologiska intresse koncentreras på två frågor.

1) Huruvida man tagit hänsyn till jordmagnetismen när man gjort sina anläggningar i forntiden.

2) Huruvida man kan mäta och känna sig fram till variationer förorsakade av forn verksamhet. Det är inte enbart fynden utan de kemiska förändringarna i fältet

Till detta fogar jag ett brev jag skrev till TV-programmet Livstlust där man uttryckte vist skepsis om dethär med slagruta ...och en forskare demonstrerade hur känslig han är.

.

Jag tvivlar, alltså finns jag ... Ordklyvaren

Allting flyter ... Zenon

Ingenting förgås ... allting rör sig (termodynamikens huvudregel)

Under min livstid drygt 61 år har mycket hänt även inom vetenskapen. I min ungdom talade man om naturkrafter och dethär med elektromagnetism var en mystisk kraft. Allergi var inbillningssjuka liksom en del andra sjukdomar läkarna inte begrep sig på.

Som nån sorts summering av mina direkta och indirekta erfarenheter av läkarvetenskapen tycks det vara så att läkare i allmänhet klarar akuta tillstånd, medan dethär med bråkdelar av det sjuka eller inkubation gör dem handfallna ... vad gäller direkt forskning håller man helst på med sånt som ger garanterat forskningspengar och har ett skimmer av mystisk läkarromantik kring sig.

Min erfarenhet av sistnämnda är att hjärtläkare gärna forskar i att sätter manicker in i hjärtat, men är ointresserad av att forska i diffus omgivningspåverkan på hjärtat, såsom buller och markburna mononotona vibrationer. Inte desto mindre har jag med 100 % säkerhet haft en hjärtinfarkt initierad av monotont dunk.

Det var uppvärmning.

I mitten av 70-talet arbetade jag dagligen i ett ställverk för en stor pappersmaskin. Om dagarna laddades jag elektriskt ... har jag förstått efteråt. Förutom att det påverkade mitt humör gav det mig alla tiders "hästspark" i bröstet. Använder bilden eftersom jag en gång fått en spark i bröstet så att ett revben gick. Som tur hade jag en spann framför mig som fördelade trycket och så att inte hoven kom ut genom ryggen.

Alltnog varje kväll åkte jag från jobbet till ett motell och åt. Ett ställe gick en kraftledning över en vägbro över en å vid Sundsnäs. En gång just som jag körde över fick jag en rejäl "hästspark" i bröstet dvs en smärta som strålade från en punkt i trakten av vänster bröstvårta.

Vist gjorde det ont och vist blev jag tillfälligt nervös, eftersom jag inte kunne begripa vad det var. Jag stannade till i en närliggande parkeringsficka och satt en god stund och återhämtade mig. Sen var jag i tvivel vad jag skulle göra.

Uppsökte dock läkare dagen efter. Han var ett stort frågetecken efter sedvanlig koll. Sen trodde han det var något psykiskt och ordinerade lugnande medicin ... vilken jag lät bli att lösa ut.

På den tiden var det ofta psykiskt när läkare inget begrep. Och dessa sjukdomar var i klass med inbillningssjuka. Berättade man om det blev man behandlad som en spetälsk många gånger. Likaså var det med öronsus, där en öronläkare bara skrattade efter han konstaterat att vist var min trumhinna spräckt. Men han gjorde sig lustig över vad jag berättade om att jag hör i skallen

... vid samma tid hörde många storrökare röster och en del ansåg att de var lite ding. Många författare lär ha en hel teater i skallen under sina skapande perioder ... så även jag ett halvår efter som hästsparken.

Då utsattes jag dagligen för zinkdamm genom en ventil. Lång tid efteråt fick jag veta att jag haft zinkfrossa. Det gav psykiska effekter där väl nog Skå-Gustav gett den bästa förklaringen hur kroppen reagerar när den får gift i kroppen eller annars hotas. Kroppen och psyket har bara ett fåtal reaktioner man kan känna. För min del vill jag klassa min reaktion som en parallell till allergireaktioner eftersom jag senare hade en liknande reaktion när man återplanterade amalgam efter några års frånvaro.

Båda dessa fall gav förstås även fysiska reaktioner. I förstnämnda fallet sjönk hemoglobinvärdet till hälften av normalt värde. Jag kände som om kroppen var utan styrsel eller som om balanssinnet saknades, så att jag nästan fick bita ihop tänderna för att gå och hålla mig uppe. Läkaren ordinerade järntabletter och skogspromenader.

När jag gick med vägarna kände jag med regelbundna mellanrum som om det fanns virvlar som ville snurra mig runt. Samtidigt var jag överkänslig för elektrostatisk laddning ... även i normaltillståndet blir jag lätt som ebonitstaven och kattskinnet. I naturatillståndet går vi barfota och har samma potential som jorden.

För att fördriva tiden under sjukdomen höll jag på att skissa en bok av gamla minnen. Då var det som om jag hade en hel teater i huvudet eller på nån sorts mellandistans halvt ute i rummet.

En av min barndoms röster ville muntra upp mig och påstod att jag har ett "lyssnarhuvud" ... en träffande definition. I vanliga fall har jag bara en röst, min tanke och som jag haft där hela livet. Men när jag var ute och gick hördes det som om den fanns några hundra meter bort och snurrade runt mig.

På den tiden skulle jag nog inte ha kunnat berättat för nån, utan att det hade påverkat min omgivning och framtid. Det är väl knappt så mycket bättre i dag åtminstone bland folk, trots att jag anses vara en mycket förnuftig person ... med ett kolugn som inte reagerar om taket ramlar i skallen.

Nåja, i samband med amalgamet i mitten av 80-talet viste jag mycket mer och hade ägnat tid att analysera vad som hände på 70-talet under en rätt kort tid. Problemen försvann när jag bytte arbetsplats ... märkligt nog försöker man få bort all kvicksilver ur naturen och varnar för förgiftad fisk, men är beredda att föra det in i kroppen via tänderna?

... gamla tandläkare vill inte lära sig ny teknik misstänker jag. Så tolkar jag åtminstone den som försökte få mig frälst på amalgam. Bara några veckor efter att jag fått bort det försvann alla symptom.

På 80-talet kom jag fram till att jag ska bära bomull nära kroppen ... och sällan termodräkt av nylon som laddar upp mig. Jag var så elektriskt känslig att jag kände fältet när jag promenerade över en järnvägsövergång ... och jag märkte hur humöret svängde som genom ett trollslag.

Utöver detta analyserade jag fram vad även gamla psykiatriker vet att man ska sköta sina vitaminer (främst C-vitaminer) och balans i mikronäringsämnen. Förutom att sköta motion och i synnerhet munhygien. Det ger ett jämt humör ... låter man därtill bli att äta svinkött är det än bättre.

Allt detta sagt bara i korthet.

Impulsen till detta brev gav inslaget om jordmagnetismen. Där jag beaktat den i många år, efter att jag under studietiden i Göteborg omöjligt kunne sova i ett vist läge i rummet. Även nu har jag i rummet ett par dödskallemärkta platser.

Eftersom jag i tre år studerat till elektroingenjör är det en naturlig sak att privat forska i elektricitetens natur ... tanker är tullfria och inte ens vantrogna stör ... Envar som varit vaken på fysiken har sett att järnfilspån lägger sig inte som ett jämt diffust fält, utan bildar koncentrerade linjer i ett förstärkt fält. Så är även jordmagnetismen med säkerhet ett fält med koncentrerade linjer.

Duvor orienterar sig jordmagnetiskt

... allt genomströmmas av elektromagnetism. Vattenattomerna orienterar sig magnetiskt. Kroppen är till över 70 % vatten och blodet har mycket järn som orienterar sig magnetiskt. På tvärs av naturatillståndet har vi då våra egna skapade onaturliga fält i omgivningen

... därtill fungerar mycket i kroppen elektromagnetiskt och måste förstås hela tiden korrigera sig efter de omgivande fälten. Fullt friska människor känner inte av allt detta. Men vid svaghetstillstånd eller bristtillstånd kommer förstås dessa obalanser i dagen. Vi har svårast att tolka de psykiska effekterna, som är lika osynliga som dioxin och radioaktivitet.

Vist påverkas vi av det elektromagnetiska och är olikt känsliga det är inget mystiskt eller magiskt med det. Det är helt vanlig kunskap om den mikroskopiska sidan av elektromagnetismen ... för mig får ni gärna vara hur skeptiska som helst på Livslust ... ovanligt nog är jag i mångt min bästa läkare i tidens anda att sköta sitt och skita i andra.

Med vänlig hälsning

.

Vare sig man är stillasittande kontorsmänniska eller äldre pensionär börjar friskheten med de rätta rutinerna. Man får se till att alltid ha frisk luft annars överansträngar man syrsättningen och i slutändan går hjärnan också på tomgång. Sokrates och hans lärjungar promenerade i stoan = pelargången, därför att motion och frisk luft stimulerade tankeverksamheten,

Efter min senaste infarkt har jag börjat med en sen kvällspromenad. Därför att när jag sitta och slöar framför titthålet TVn eller arbetar vid datorn går hela systemet ned i varv. Det närmar sig sömnläget. Jag kan t.o.m. få problem med lungorna. Den snabbaste lösningen är att gå till fönstret/balkongdörren och djupandas en stund.

En liten promenad sätter igång det igen. Ibland är vädret för dåligt då gör jag lite gymnastik eller sträcker alla möjliga muskler kanske fem minuter eller vad jag nu känner för.

Nu är jag en människa som väl är född glad och det går åratal emellan att jag deppar. Dock har jag haft nån enstaka period i livet, då ja lärt vad det vill säga.

Genom att iaktta mig själv har jag lärt att sämre syretillförsel p.g.a. väderlek, dåligt ventilerade rum samt att luftvägarna blockeras verkar nedsättande på humöret.

Av en tillfällighet upptäckte jag att om jag äter en klyfta vitlök till maten håller jag näsan torr. Innan dess var den nästan alltid fylld med snor. Åtminstone vid fuktig väderlek.

Mot alla regler finhackar jag den och blandar med grönsakerna. På det sättet undviker jag att "lukta vitlök"

Näsa och mun är inloppet till det "rör" kroppen utgör. Därför är det viktigt att luftvägen är öppen. I munnen gäller det hygienen. Under mina sämsta stunder, har jag märkt att jag känner mig mycket bättre efter att jag borstat tänderna.

Det är också viktigt att tänderna är i ordning. Har man löständer eller annars reparerat tänder är det viktigt att de sitter rätt. En läkare har upptäckt att dålig tandställning kan förvärra det för de som har öronsus. Se rekommendationer tinitus.

Likaså är det viktigt i vilken ställning man har huvudet när man sover, så att det inte ger spänningar i huvudets muskulatur. För min del kan jag inte använda huvudkudde, utan huvudet måste ligga rakt med kroppen. Däremot har jag hela överkroppen upplyft.

Kudde under huvudet gör att jag börjar känna spänningar i axlarna. Med det följer påverkan på humöret. Det gamla rådet från barndomen "gå rak i ryggen" gäller här.

Jag har en tendens att likt Kirvesniemi gå med huvudet lite på sne´ när jag funderar. Det är inte hälsosamt. Det är en av de saker jag ofta glömmer.

... Svårt att leva upp till sin egen präktighet. Det är därför man ska göra det mesta till rutin.

.

Nån gång på 80-talet läste jag en bok från Biblioteket Vitaminer och Mineraler av Matti Tolonen. Hans far var hjärtsjuk vilket gav honom än mer orsak att forska i den hjärtsjukas kosthåll. Han rekommenderade att vara vaken när det gäller intaget av vitaminer och mikronäringsämnen. Det är viktigt för alla från 40-årsåldern och uppåt som en regel.

Då jag 1978 fick min första infarkt fick man en liten broschyr och överläkaren gav rådet "Var försiktig". Sen fick man själv ta reda på hur man skulle klara överlevnaden. Kärlkrampsbesvären och den växlande konditionen fick mig att hela tiden söka förstå det hela.

Hjärtbesvär är en kronisk sjukdom som inte syns utanpå. Det kan vara svårt för friska människor att förstå att man när som helst kan bli överbelastad och får ta det lugnt. Det syns ju inte, utan det är den där krypande smärtan i bröstet och ut i armarna mot handlederna. Om inte man lugnar ned sig kan man framkalla en infarkt och än värre ... se även buller och tinitus.

En annan sak är att om det tillstöter andra saker såsom normala förkylningar och influensa, så är man känsligare och det tar längre tid att komma igen. Jag hade en lindrig lunginflammation 1981 och det tog över en månad att komma över den. Sen dess har jag varit nästan livrädd för att få en ny ... se förkylningar.

Mattis rekommendationer gällde främst Selen och E-vitaminer. Då började jag omedelbart att ta en tablett om dagen med dessa ämnen. Sen fanns det multi-vitaminer vid den tiden. De var inte så utvecklade som i dag. Det blev en tablett om dagen. Min mage säger stopp om jag tar två.

Jag förstod att jag fick börja vara noga med kosthållet om än inte leva efter diet. Om jag skulle ha ätit enligt rekommendationerna skulle jag ha vägt hundra kilo vid detta laget. Vitaminer finns ju mest i grönsaker så jag slutade att äta potatis. Sen insåg jag att det var ingen skada att blanda frukt i grönsaladden, så nuförtiden är det en mixed saladd allt efter årstiden.

Nånstans i min ödesstjärna står att jag ska bli en liten kulmagad gubbe med fjunigt hår och förmodligen av orangutangens ursläkte. För att hålla kulmagen i styr är enda sättet att hålla inne med maten. Motion hjälper, men mina ben säger stopp vid mer motion än jag nu håller mig med dvs. 3 till 4 halvtimmespromenader om dagen.

Därför måste jag få vitaminer och mikronäringsämnen koncentrerat via piller om de inte finns i min mat. Jag avstår inte från en bit magert kolesterolfattigt kött om dagen. En gång eller två i veckan äter jag fisk eller överraskar mig själv med annat. Jag steker i olivolja och det går bra om jag inte repar pannan eller tvättar ur den. Det räcker med att torka den med en pappersservett.

Då jag idrottade var det en del av söndagslirarna som skrattade åt min noggrannhet med maten. Jag ledde ungdomsverksamhet och föräldrarna tyckte jag gick för långt när jag hade vissa rekommendationer vad gäller mat i allmänhet och i synnerhet in för tävlingar.

Skrattet fastnade förmodligen när jag klarade en tävling om fjorton timmar helt klar i knoppen och utan minsta trötthet. Detta genom att som proffsen bunkra med kolhydrater och sen äta och dricka lagom under tävlingens gång. Allt detta var egentligen före de flesta idrottsföreningarna kommit på knepen.

Ändå fattades det något när jag summerade ihop balansen mellan normalt ätande och vad jag fick i mig. Eftersom jag inte dricker mjölk ... det skulle bara surna i kylskåpet ... så får jag i mig för lite kalk. Kalktabletterna är dyra men det blir en tablett om dagen. Jag får lätt blemmor på ryggen i synnerhet vintertid. En extra B-vitamintablett tar bort dem.

I övrigt har medicinerna blivit flera med åren. Något jag inte själv kan hålla nere även om jag försöker. Senaste infarkten gav förhöjt blodtryck, vilket tycks kräva vattendrivande medicin. Där varnar man för att man kan få kaliumbrist. Därför har jag börjat äta en banan nu och då och varvar det med att äta gröna ärtor till maten. Hoppas att det är nog ... kroppen kommer att svara om det inte är det.

Får väl nämna vitlöken även i detta sammanhang. Det var en slump att jag la märke till att vitlöken ger torr näsa. Då jag prövade den till maten var det bara för smakens skuld. Nu lämnar jag inte bort den från rutinen.

Vi är vad vi äter

En gammal dam över åttio i full vigör sa någon gång i min ungdom: "Arbetet ger livet åt människan". Hon har nog rätt att huvudsaken är att man är sysselsatt och har liksom en morot framför sig hela tiden. När man blir över fyrtio är det lika viktigt att ha fasta rutiner. De håller en i gång även om det vädret skiftar och det går tungt.

Hörde någon gång en erfaren allmänläkare säga att rätta vitaminbalansen är en försäkran även mot psykiska sjukdomar. Även om de flesta inte har akuta psykiska problem nosar vi på gränserna någon under livet när all jävlighet sammanstrålar.

Det är därför att arbete, rutiner och rätt livsföring är som livsförsäkring. Det skadar inte ha en vänkrets som står bakom en i alla väder. Det är inte alla förunnat och då får, man försöka att hitta på något annat. Sista biten i immunförsvaret är attityden till livet. En fråga om att alltid vara på gång och se framåt. Det är en god vana att alltid skyffla undan det tråkiga och göra upp med dagen innan man lägger sig ... om man hinner.

Förkylningar och influensa

Influensan klarar jag sen många år genom att vaccinera mig. Förkylningarna klarar jag dels genom knep och dels genom rätt kosthåll. Mormor var något av en egen husläkare på bondlandet. Hon drack sitt kamomillte på kvällen. Om hon blev förkylt skulle det vara het svarta vinbärssaft. Ville hon få en riktig svettkur mot feber var det kokt öl med en äggula rört med socker och bums i säng. Sen började man svettas.

Jag studerade min egen kropps reaktioner vid lättare förkylningar. Märkte att om jag annars var varm och stod nära fönstret vid värmebatteriet och sen fick drag. Då tog det bara en kvart och jag började nysa. Efter ytterligare en timme kunne förkylningen sätta igåg förutsatt att väderleken var fuktig. En förkylning brukar sitta i ett par veckor.

Sen började jag systematiskt praktisera mormors svarta vinbär = C-vitaminer. Vid samma tid köpte jag en bok av Linus Pauling på antikvariat. Han uppfann C-vitaminet och hade tillsammans med flera andra vetenskapligt provat ut det ...

... redan då vid hans tid försökte företag och experter att överbevisa folk om att hans försök var humbug. Det var ett hot mot förkylningsmediciner och specialiserade läkare. I våra dagar ser vi med mellanrum s.k. experter döma ut C-vitaminerna ... medan de samtidigt kanske rekommenderar att äta grönsaker som innehåller C.vitaminer? ... somliga för krokiga resonemang!

Alltnog min variant är utprovad och som stämmer väl överens med de vetenskapliga undersökningar. Vintertid äter jag C-vitaminer en brustablett om dagen förutom vad jag annars får i mig ... se vitaminer.

Vid första nysningen tar jag omedelbart inom 10 minuter en brustablett. Fortsätter jag att nysa efter det tar jag två tabletter. Sen fortsätter jag med chockbehandlingen om det behövs. Observera att behandlingen ska sättas in omedelbart och vara som en chock. Sen kan man förhöja intaget per dag under en känslig tid. Normalt ökar jag till 2 eller 3och ej mer.

Man behöver nog inte var rädd för överdosering. I försök har man provat i försök med 40 och 100 gram per dag utan synliga biverkningar. Man kan klassa dem ofarliga. Min erfaring är att kroppen säger nog själv stopp. Jag har aldrig slutit behandlingen, men vid något enstaka tillfälle har jag fått en ofarlig diarré som en magrensare. Men då har det troligen varit genom kombinationen med andra mediciner jag äter. Efteråt har det känts toppen.

 .

Om öronsus

Assar Bjarne

Specialisttandvården

Lasarettet, 271 82 YSTAD

Vad gäller spänningsvärk av tänderna minns jag från tiden då jag hade tänderna kvar att jag kunne ha såväl ensidig som tvåsidig värk i huvudet i ett band ungefär mitt över hjässan. Vill minnas att jag kom så långt i analysen att jag insåg att det kom från tänderna.

Normalt tror jag inte att jag på dagtid bitar ihop tänderna. Däremot förmodar jag att jag kan göra det om natten.

En period vaknade jag ofta med en mardröm att jag bet ihop så intensivt att proteserna jag hade i början smulades i munnen. Kanske jag drömt eller annars ansträngt tandställningen. Senare har jag fått löständer som sitter som "en smäck" och kan inte minnas jag haft den mardrömmen på länge.

Sen ungdomen har jag en utsliten höger axel. Den håller sen många år en grad högre temperatur än den andra mätt i armhålan, åtminstone under vinterhalvåret. Jag kan inte ligga på den sidan. Det gör att jag legat mycket på en sida fast jag egentligen helst vill ligga på höger sida. I backspegeln kan då möjligen en del av värken i huvudet och möjligen tinitusen bero på detta.

Sen har tillkommit att jag har en utsliten vänster höft och kan inte ligga på den heller. Numera försöker jag ligga på rygg, men sen snarkar jag. Det har jag förebyggt med att ligga högt med huvudet ... som yngre ville jag ligga helt plant med bara en liten huvudkudde.

Det farligaste tycks vara om jag glider ned och ligger med huvudet i vinkel, då tydligen luftvägarna kan täppas på något sätt. Då brukar jag vakna till med en hemsk mardröm ... eller att jag ser rött eller vitt ljus.

Att förebygga

För min del är det nog inte bara käken som orsakar tinitus. Sen har det aldrig varit jämnt fördelat över året. Det är värst om vintern och i synnerhet då vädret eller sovrummet har liten syretillförsel. Sommartid brukar jag ha öppet dygnet runt.

Det är sällan jag numera vaknar på morronen med en nästan olidlig tinitus. Det kunne hända ofta så att jag var tvungen att skynda mig ut på en promenad för att få syre och blodomlopp.

Intensiteten på suset tycks också bero på hur full blåsan är. Det sjunker när jag tömt den. Det kan dock också bero på att jag vädrar. Jag får inte få kallt om ryggen heller. Min temperatur-reglering har blivit sämre och den reglera långsamt. Jag känner inte av att jag blir kall och det tar lång tid innan jag blir varm. Antagligen är det en följd av hjärtsjukdomen jag haft sen 1978.

Antagligen varierar känsligheten även med lufttryck och luft-fuktighet. I rummet brukar jag hålla luftfuktigheten runt 50 %. Har akvarier som sköter detta.

Insikten om syrebehovet har hjälpt mig att förebygga inte bara tinitus utan alla andra sjukliga eller tillstånd av börjande infek-tion såsom vanlig förkylning.

Det var väl i början av 80-talet jag analyserade detta på skarpen. Fick en allergireaktion av amalgam, när en tandläkare envisades med att kleta en massa amalgam på mina tänder trots att jag varit utan amalgam några år.

Reaktionen var hemsk dels med värk i armarna och kroppen och sen den normala psykiska reaktionen med gifter i kroppen att man börja känna lindrig förföljelsemani. Kroppen har bara några få sätt att analysera hoten. Det var därtill i december och vädret var inte för bra och förvärrade saken.

Alltnog, jag resonerade mig fram till att detta berodde på bl.a. amalgamet. Efter jul gick jag till en annan tandläkare som tog bort vad även han tyckte var lite väl mycket. Efter ett par veckor var alla symptom borta.

Men i samma veva hade jag då hunnit analysera min livsföring och min mat som rätt stillasittande och utan kroppsarbete. Insåg att jag har svårt att genom maten få alla vitaminer och mikronäringsämnen. Läste en bok om hjärtsjukas behov av selen och E-vitaminer.

Räknade igenom mitt normala vitaminintag via födan och började käka en allvitamintablett om dagen. Dricker inte mjölk och får för lite kalk, varför jag började ta en till två kalktabletter om dagen (för en kort tid minskade värken i höften märkbart), Sen hade jag upptäckt att det är ingen skada till ett par extra tabletter B vitaminer. Det håller blem-morna borta från ryggen. De brukar komma i synnerhet vintertid.

Kronan på verket är mitt C-vitaminintag och där jag läst Linus Paulings lilla bok i ämnet. Vintertid brukar jag ta en före-byggande brustablett om dagen om inte det är mycket surt i luften då jag ökar till två. Men det som hållit borta alla förkylningar i över 15 år är att så snart jag börjar nysa tar en brustablett och fortsätter med detta efter varje nysning så länge försöken till inkurbation pågår från luften.

Det är en sorts chockbehandling i uppgångsfasen. Tar jag den för sent bryter det ut, jag behöver bara att få samtidig värme och kalldrag för att det ska bryta ut.

Vet inte hur många år jag tagit virussprutan, men den skadar inte. Visserligen har jag tur att inte umgås med småbarn, men resultatet är att jag bara haft enstaka mycket korta influensadagar och inga förkylningsdagar.

Min analys säger mig att det är en av försäkringarna mot tinitus Vid sidan om den dagliga motionen och att se till att alltid ha frisk luft. Än minns jag tider då tinitusen kunne vara rent olidlig. Slutligen sista rådet är förstås att vara aktiv och sysselsätta hjärnan så att man sublimerar oljudet.

Just i dagarna har jag haft kraftigt morronsus. Annars lägger jag inte märke till suset eller funderar i dessa banor, men det finns där bakom hela tiden.

Tackar för ditt arbete där jag fått en ny infallningsvinkel och kan förebygga uppbyggandet av spänningar i käkarna.

Med vänlig hälsning.

tisdag 21 oktober 1997