Genetiska frågan

För en del år sen hörde jag i media att några vetenskapsmän avlönas för att söka svar på vilken gen är upphov till brottslighet. De hade nog behövt en av Wittgensteins analytiker att reda ut begreppen innan de började kasta pengar i sjön.

Man kan spydigt fråga varför sattes de inte att leta efter en gen det står kapitalist på. För åtminstone en del av mänskligheten tycks det vara viktigt att få fram så många kapitalister som möjligt. Om brottslighet skulle vara medfödd borde egenskapen att kunna samla kapital också vara det. Om det nu inte är så att finner man tjyvgenen har man samtidigt funnit kapitalistgenen?

Resonemanget om ärftlighet är ofta volapyk och en samling logiska motsägelser. Ofta saknas sinnet för proportioner. Man kan sällan manipulera det genetiska annat än i en smal sektor av verkligheten. Nyttokalkylerna över ett längre tidsperspektiv och med beaktande av sidoverkningar brukar vara anpassade att ge tillfälliga inkomster åt manipulatörer och inte åt att främja mänsklighetens livsrum.

Numera är det väl uppenbart för de flesta att de genetisk arvet är för varelser endast ett startkapital. Omgivningen under varelsens livstid kommer att visa om och hur denne klarar sig. Men det dominerande inslaget hos långlevande varelser är att det måste lära sig omgivningen och anpassa sig kontinuerligt. Luften var bra mycket hälsosammare i min barndom än den är i dag. Ändock är min fysiska varelse anpassad efter ett äldre arvsmaterial och min kropp har knappast i nån större grad ändrats fysiskt för att motsvara omgivningen. Mina barnbarn har knappast anpassat sig genetiskt efter omgivningens krav att tåla föroreningar.

En viktig komponent i människans uppenbarelse är språket. Det är inte medfödd utan måste inläras före puberteten … även om antagligen våra stämband i viss mån har förändrat sig genetiskt, eftersom människan haft ett språk så länge. I allt väsentligt är språket en fråga om inlärning. Men det är bara ett redskap och det väsentliga är all den kunskap vi tillägnar oss samtidigt med språken.

… om jag exempelvis nu kan minst fem normala språk och därtill andra till viss grad och därutöver grunderna i ett antal fornspråk … ja, det innebär att jag lärt mig en del om bärarna av alla dessa språk … en del akademiker tycker förstås att det är inget värt eftersom jag är amatör. Annars betyder ju amatör = älskare … Kanske det är så att man får inte älska föremålet för sitt intresse? Hoppas att jag i mina verk visat att jag gillar de folk jag studerat.

Många i min generation minns den där skrikiga galningen Hitler som med sitt pseudovetande om genetik fick många med sig. Även i Norden fast man gärna förtiger det … jag har mött en del av dessa "rasrena" under mitt liv. Propagandan var förstås inte den ende orsaken bakom skeendet … och skulden låg icke enbart på tyskarna utan den fanns i tiden och undfallenheten hos parter som tidigt kunnat sätta stopp. Samma slapphet upprepas för jämnan tycks det. Det finns en maktmänniska i oss alla … och alldeles bredvid en fegis.

Det är bara ett par decennier sen man hörde historiker tala om att den utvalda rasen hade erövrat Europa och att indoeuropéerna hade spridit sig från ett urhem för ca 4000 år sen. Ja, liknande teorier från andra utgångspunkter sprids den dag i dag. Allt detta från en önskan att hitta olikheter som kan upphöja den egna förmodade stammen till super homo.

Oftast är tidsperspektivet alldeles för kort. Ty är man konsekvent hamnar vi alla hos old black mamma Lucy om vi får tro paleontologerna.

För min del har jag väl nog det mesta av livet sökt likheterna och det som förenar folk. I ungdomen vara det naturligt att när man kom till en ny plats sökte jag tydliggöra likheter. De finns ju där. Olikheterna är oftast frågan om ett ytterst litet antal komponenter … vilket sorts bröd man äter … vilken frisyr man har … dricker man mjölk till maten … finns det isbjörnar … och vilka möjliga märkliga frågor jag stött på vid jämförelse av olika nordiska länder. Jag möter ju dessa frågor livet ut.

Antagligen tycker någon akademiker att jag har fel ögonfärg eller fel politisk åsikt. I sistnämnda fallet är jag besvärlig eftersom jag inte röstar och bedömer varje fråga för sig. Det är alltid suspekt om man inte tar ställning och ansluter sig till en stam som är mot nånting. Tja, vi ödemarksmänniskor är vana att till varje tid måste kunna gå ensamma och själva klara en björn. Det är nog en sorts genetik det me΄…

Gentikerna menar att det skjiljer runt 2 % genetiskt mellan mig och den coola orangutange ovan … det är rart att veta var man har släkten … även om man kanske inbte tjänar så mycket på det.

Intuition

Det är möjligt att vissa akademiker har svårt att föreställa sig att man inom handel och industri sysslar med mycket noggranna kalkylationer och ett tålamodskrävande kvalitetsövervakande samt analyser av resultaten. Det är sånt som syns lika lite utåt som vad akademikerna har fått fram om hällristningarnas innehåll hittills. Här gäller det gamla existensvilkoret: "Det som inte syns i världen existerar inte" i detta fall detaljanalys av olika lokalers ristningar.

Att analysera våra hällristningar har krävt en stor spännvidd av analysmetoder. Största svårigheten har faktiskt varit att forskningen hittills inte har erbjudit tillräckligt med tillförlitligt material att analysera. Det har gett för små serier att dra slutsatser av. En företeelse ska ju helst förekomma ett antal gångar så att man kan bedöma om det är en allmän företeelse man kan generalisera ifrån eller om det är ett undantagsfall som bara är ett litet symptom på nånting.

För att bedöma vad är normalt eller icke är det en fördel att känna till normalfördelningens natur och veta dess tumregel dvs. normalt fördelas runt 80 % av kvaliteten på 10–20 % av kvantiteten … och inte minst att det abnorma upptar sällan mer än ett par procent av kvantiteten. För att återkoppla till vad sades om tjyvgenen förekommer den då bara hos en liten procentandel av befolkningen … lika väl som att 10 % kapitalister äger 80 procent av kapitalet. Vidare tycks det även gälla geografisk spridning där 80 % av höjdarna bor på den lilla "ön" mellan Stockholms tullar … samma torde gälla London och Tokyo.

De fysikaliska vetenskaperna sysslar sällan med intuition även om den säkerligen leder även dess forskare framåt. Intuition är något man får först när man sysslat intensivt inom ett område länge och kan det. Då finns möjligheten till synergier av vetande. Därtill kan inträda att som yrkesfotograferna säger "man är vid rätt plats vid rätt tidpunkt." Det går inte att definiera eller härleda och det är lika bra att låta bli. Man får vara tacksam för att det förekommer. Det händer av och till att det man letar efter nästan kommer till en.

Våra förfäder var oftast bra på att rita. Det syns speciellt i djurfigurer tagna på kornet. Men svårigheten har legat i att knacka in dem att bevaras intakta. Därtill kommer svårigheten när vi som ibland inte vet vad figurerna ska föreställa försöker rita eller klappa av figurerna. Exakthetskravet säger att varje del av figuren måste avbildas exakt och att inget i hela ristningen får lämnas bort. Om det finns olika skikt måste det framgå av avklappningen.

Vid tolkningen och klassificeringen av symboler har det av och till krävts besök på platsen eller flera olika bilder för att det ska "klicka" till och man känner igen vad det ska föreställa med någorlunda säkerhet.

Efter vad jag kan se är det nya jag sysslat med att jag klassificerat ideogram och ikoner och gett dem kvaliteter, så att man kan samla dem i kategorier med kvalitativa värden. En del symboler är helt tydligen skriftsymboler, där förstås de som har sin motsvarighet i kända skriftsystem ligger i frontlinjen vid angivande av ljudvärden. Det är ju en kvalitet symbolen får. Inom en ristning gjort vid ett tillfälle är sannolikheten stor att varje symbol har ett unikt värde. Finns det flera skikt minskar sannolikheten för entydighet. Dessa bedömningar måste oftast göras på intuition.

Sanningen

I min ungdom skulle man söka sanningen (om livet). I backspegeln förefaller mycket naivt. Men på alla plan var man nog naiva jämfört med i dag. Inom den intellektuella världen tog det mycket längre tid innan de banbrytande analyserna nådde ut till folket. Hitlers framgånger med det rasistiska budskapet var i allra högsta grad en följd av hans tolkningsföreträde och att nyheter och motstånd inte nådde ut i samma grad.

Nu har vi både praktiskt och teoretiskt lärt oss att all sanning är relativ. Ju finare våra mätmetoder blir, desto svårare blir det att kunna precisera sanningar … i slutändan möter gränsen där våra mätutrustningar påverkar mätresultatet.

En annan sak är att praktikens sanningar är ofta politiserade i ordets vidaste bemärkelse dvs. olika särintressen strider om vem som ska ha den sannaste versionen eller vem som ska få framföra relativa sanningar.

Miljöfrågan väckte till liv ett otal bulvaner för särintressen som smyger i korridorerna eller syns i media med banbrytande forskning som de säger. Senast var det nån som varnade för C-vitaminer att de kan ge cancer. Å andra sidan uppmanade han att äta grönsaker … med C-vitaminer! Måntro han är bulvan för grönsaksodlarna? Det är svårt att tro att det skulle vara skillnad på vitaminer i tabletter och naturaform. Om det finns något cancerframkallande måste det rimligen finnas i de tablett- ämnen som binder vitaminerna.

För en del år sen varnades för att tobak innehåller 4000 skadliga eller cancerframkallande ämnen. Alltså de finns då i växtämnen. Finns det inga skadliga ämnen i grönsaker? Amalgam är en liknande fråga. Vi jagar med ljus och lykta för att få bort kvicksilver ur naturens cirkulation … medan det tydligen är helt OK att vi käkar det med maten?

Riktig rena sanningar är illa sedda viste redan Sokrates. För min del är jag lyckligtvis helt fristående och utan vinstintressen. En a΄n kan strunta i om makthavarna inte gillar vissa sanningar och att man ifrågasätter deras handlande … utifrån att historien visat att deras agerande barkar åt helvete. … eller att vi ser att vårt livsrum direkt förbrukas. Man kan inte kompromissa med naturen. Den reagerar i förhållandet 1 : 1 på våra ingrepp. Ger vi den gift förgiftas den … även om det ibland är i små doser samlas det till en räkning för framtidens barn.

En akademiker skriver om sin egen världs relativa sanning "I realiteten förekommer också ett stort mått av självcensur rädsla för vittgående tolkningar, förtal av kollegor och idéinriktningar, ojämna ekonomiska möjligheter, bedömningar där höjdarnas ord väger tyngre än argumenten etc.."

Samma författare talar om att "amatörers" uppfattningar är utanför "de av samhället sanktionerade kunskapssystemen" … I min ungdom sa vi att tanker är tullfria och ordet är fritt …senare la vi till må marknadskrafterna råda. Därtill kommer att nationerna, det är vi, säger i konventionen för mänskliga rättigheter att det är nationens skyldighet att se till att vetenskapens landvinningar når ut till folk. Inom hälltolkningar är det mycket litet som nått ut till folk och vi skattebetalare får lite tillbaka för våra penningar.

Vi vill ej heller betala för allehanda mygel och att man sätter krokben för forskare och amatörer. Höfligheten är det inte så noga med, men respekten för alla människor är grundläggande för att etablissemanget ska ha respekt för förfäderna … men även för folket och varandra! Ofta talar man om de gamla i tredje person och som objekt istället för om en kär mycket gammal tiptipoldemor som danskarna säger.

I realiteten förekommer förstås myglet och de vassa armbågarna på många arbetsplatser … vill inte säga alla därför att det är inte så. I kreativa miljöer har man upptäckt att det är fruktbarare att sträva åt samma håll med en generös inställning gentemot varandra och alla tendenser till nya idéer och kreativa lösningar. Likaså uppmuntrar man förstås varandra och alla som kan tänkas komma med något som kan föra framåt mot gemensamma mål. Är man generös ökar möjligheten att man själv får igen.

Det var den anda som en gång skapade välfärden. Alla negativitet är en nedgång och ett minskande av den gemensamma förtjänsten. Danskar och finnar skulle kalla det degeneration! De riktigt framgångsrika företagen vet att ju mer som bjuds ut, desto mer efterfrågas och stimulerar till nya uppfinningar eller att man upptäcker nya behov.

Sen är det en annan sak att den struntförbrukande kommersialismen i hög grad förbrukar vårt livsrum. Att inbilla oss att vi är skapelsens krona och att de senaste generationerna skulle vara störst, bäst och vackrast leder bara till att vi lever i en artificiell sfär utan kontakt med verkligheten. Om vi inbillar oss att vi är bäst och att stenålderns förfäder var skit har vi förlorat våra rötter och flyger … mot okända mål.

Förenkling

Forntiden forskade inte i vår mening, men skaffade sig kunskap om hur de skulle behärska än det ena och än det andra. Deras metod var nog mer någon sorts förenkling än den problematisering många av dagens forskare sysslar med. Därtill fanns knappast den tendens till mystifiering en del sysslar med av rent behov att göra sig själva oumbärliga. Mina verk har inte varit möjliga utan ett otal forskares ansträngningar får sägas även här.

En arkeolog kritiserade de amerikanska skattletarna i havet utanför Florida. Han menade att arkeologer försöker använda så lång tid som möjligt på en utgrävning eller undersökning? … Inom hällforskningen har ett par arkeologer menat att det tar 50–100 år att tolka hällarna, så det är tydligen i sann arkeologisk anda.

I Florida är problemen många. Dels gör naturen sitt till att dölja undervattensfynden, dels vill ingen finansiera arkeologi om inte det ger nånting igen, dels att innan skattletarna satte igång hade inte skett nånting på hundra år. Med andra ord en vanlig linjär värdering ger att det nog är bättre att skattletare får upp skatterna och låter arkeologer behandla dem i samma takt

… än att vi hade väntat hundra eller tvåhundra år så att arkeologer av facket hade fått fram nånting … eller att skatterna hade varit helt förlorade. Även kunskapen om fyndens innehåll och form får vi nu med en tempovinst.

Floridas arkeologer häcklar skattletarna för girighet. Men nog är det en sorts girighet också när arkeologerna vill ta monopol på forntiden och gömma fynden i källarvalv på museerna. Nog finns det så många fynd att en del av dem kan finnas hos privata, som kan visa upp dem och låta dem leva. I källarvalv är de döda enligt existensvillkoret.

Sumerernas metod var att dela upp i delmoment och definiera exakta gränssnitt. För att få det begripligt exemplifierade man det med en sekvens jag i regel kallar följe. Sammanfattningen var ofta en ikon eller idol.

Min metod är inte avsedd för att man ska kunna upprepa förstagången mot evigheten. Utan det är en avsluten beskrivning av vad vi ser på hällarna. Där har jag för begriplighetens skuld sökt just de begripliga hällarna och förenklat beskrivningen från den ursprungliga detaljtolkningen så att läsaren ska få en ledtråd för sin egen tolkning.

I synnerhet under 80-talet la jag ned mycken tid på att analysera ekologi och ekonomi. Där är det ofta bra att ha forntiden som bollplanke. Historien lämnar kvar enkla skelett av sanningen och lättare att se mönster i än samtidens kaotiska verklighet. Samtidigt är nog bra många av människans problem tidlösa och likaså lösningarna.

Det förgångna ger även perspektiv på ekologin. Ett rent jägarsamhälle kräver i regel stora landytor per familj i vårt nordiska klimat. Som nöjesfiskare lärde jag mig att man kan inte tulla de kända ställena på mer än en del om man vill kunna komma igen nästa år. Stockholmsherrarna ville ha ripjakten i Norrland åt sig. Men frågan är hur mycket tål vidderna av folk med moderna effektiva gevär och rovdrift.

Mitt språk är en del av förenklingen eftersom jag använder en svenska nära talspråket och med så få främmandeord som möjligt. När jag själv läser högt texter med många främmande ord stakar jag mig, trots att jag har sex språk i bakfickan och ett mycket stort ordförråd. Det har antagligen att göra med språkrytmen att vi förstår lättare och fortare texter i det egna språkets rytm.

LIX-talet ligger i snitt på 45 eller tidningssvenska med få långa meningar eller långa ord. För det mesta löser jag upp sammansatta ord och undviker relativbisatser.

Om jag har problem med språket beror det på att jag glömt modersmålet, men fostermålet danska slår igenom. I synnerhet därför att jag bor så nära Danmark och Dalmålet har haft stor påverkan av danskan. Förövrigt lånar jag friskt språkbilder från de språk jag kan om det ger en bättre bild av det jag vill säga. Ett språk är ett medel och förståelsen av budskapet bör stå i centrum.

Skönspråk är för lyriker och skönprosa. Om det faller på läppen försöker jag förstås få ett varierat språk och målande meningar, men det är inget självändamål. Likaså försöker jag få in lättsamma delar utan att vilja låta det gå ut över mina släktingar i det förgångna. Finner det inte förenligt med min människosyn att driva med eller förklena förfäderna.

Genom att låta exempel, bilder m.m. tala är förfäderna själva i centrum med sitt stumma budskap … fritt från mina spekulationer och värderingar. En fördel med dåtiden är att den var inte så komplicerad som vi gärna vill tro … men ej heller så enkel som de nakna stenåldersmänniskor med klubba man ibland animerar.

Faktum är att de hade tillräckligt med effektiva metoder att försörja sig och bringa släktet vidare till vår tid. Det är intelligensens A och O … vida visare än vår förbrukarmentalitet.

Om man använder all för mycken statistik, kategorisering och schematisering försvinner den friska ursprungliga mångtydigheten. Slår man an på vad som finns kvar i vår egen tid från dåtidens lösningar känner vi igen oss och blir delaktiga av deras värld. Tröskeln mellan oss och dem är i regel våra fördomar och förutfattade meningar, vilket leder till brist på samhörighet. Då tänker man på dem i tredje person med åtföljande värderingar.

Viljan att bevara arten

Jag konfronterades med kristendomen redan i femårsåldern. Man kan väl säga att det gällde Uppenbarelseboken 19:18 när jag kände det äckligt att äta oblater och dricka vin dvs. i ord människosonens blod och kött och bli kannibal. Mitt främlingsskap och ringa språkkunskap gjorde mig naiv och jag trodde exakt på ordet. Samtidigt tvingades jag bli vuxen med en gång och ta det fulla ansvaret att värna mig själv. Sen ligger det kanske i mitt urarv att vara vänlig mot allt och alla. Kristendomens oförsonlighet strider mot min natur och även mot Jesus viktigaste budord om att du ska älska din nästa som dig själv. Jag vill inte ha fiender.

Som lite äldre var det väl nog kapitalisternas budord från Lukas 8:18 om att ge de som har mer och tar allt från de som har litet. Det strider mot vad jag lärde som barn och mot Det Naknas Lag som mitt urarv. Man får väl säga att apostlarna var mycket skröpliga människor, som trodde att man med våld och i kristendomens namn kan behärska andra. Mitt sista uppgör med det kristna var i tioårsåldern och för mig gäller nog Det Naknas Lag inser jag nu. Därtill kommer förstås likheten mellan människor som en naturlag.

Att bevara arten är en fråga som endast kan besvaras genom att sätta betraktelsepunkten utanför arten. Med varelser utanför oss är det lätt genom att vi automatiskt bedömer dem från ovan och det är vi som ställer frågorna. Frågan är om vi ställer dem utifrån vårt eget intresse eller för att kollektivt ta ansvar för alla arter. Har vi gjort oss till gud får vi också ta ansvar. Det är den etiska frågan. När vi ska tala om oss själva spörjs det om vi har kurage att vara objektiva.

Sumererna vet vi hade förmågan att se sin värld utifrån och inrätta livets etik efter det. Vi i våra massamhällen har svårare att finna en metod som ser oss själva från distans. Påven, generalerna och kapitalägarna sitter i sina slutna rum isolerade från den självupplevda verkligheten.

Vist har vi haft diktare som Selma Lagerlöf med sin Holgersson-Express, men aspekten att se från ovan är inte utvecklad. Samma sak ligger i H.C. Andersson när han vänder på perspektivet och jämför oss med att se på livet genom förstoringsglas. Ett helt nytt universum öppnas, men frågan är om vi kan behärska det?

Sen är frågan om Påven i Rom kan svara för överblicken och den övergripande etiken i ett massamhälle? Vi kan mäta det genom att fråga hur många verkligt religiösa det finns. Då blir svaret negativt.

En annan faktor är Mr Marknaden som ser till att vi frågar oss först vad är subjektivt ekonomiskt försvarbart … och då blir perspektivet inte försvarbart i evighetens perspektiv. Lämnar vi bort det ger vi bort lite livslust och börjar kompromissa med arternas och den egna artens fortbestånd.

Den nyliberala egennyttan smyger sig in hos alla. "Sköt dig själv och skit i framtiden". Det blir en ideologi att försvara den kortsiktiga storätaren av natur och resurser. Själva grund-stöten är när nyliberalerna anfaller kollektivets ansvar. Endast ett kollektiv kan utan våld hålla i schack de tärande liberala krafterna eller vad de nu är.

Viljan att överleva måste sitta i människan som en kollektiv tanke. En kraft som tvingar till förutseende. Det är något vi inte kan sluta oss till genom att se på andra arter med stor massa av individer. Massa är i sig ett försvar av egna arten. Zebran har sina ränder och vi kan se att många arter har ett kollektivt beteende mot direkta yttre faror. Däremot är det bara för specialister att se om de har ett kollektivt förutseende i ett vidare perspektiv.

Människan har gjort sig själv till gud och det är i sig att göra sig jävig. Att förlita sig till förnuft fungerar inte när massorna leds av små klickar lierade med ekonomisk och militär makt. Då styr egennyttan och samhällets livskraft minskar.

Urkraften ligger i att till varje tid försvara det långsiktiga livet. Den urkraft har vi förlorat med civilisationen och massamhället. Det är den kraft som får furan att fästa sig i berget eller maskrosen att spira genom asfalten. Den andra sidan är "Det Naknas Lag" att alltid värna det som ej själv har kraft att klara sig själv. Det är mina förfäders humanism som även omfattade naturen eftersom den är skafferiet.

Den stora skillnaden mellan då och nu är förstås folkmängderna. För att skapa saker krävs arbete och effekterna och avfallet från arbete är proportionellt mot detta.

Den stora intellektuella skillnaden är att med ökad folkmängd och specialisering tappar man helhetssynen. I våra dagar är alla specialiserade på det arbete de hamnat i och efter arbetsdagen har de ej tid över till mer än familj och avkoppling.

Helhetssynen på ekologi och allmänna frågor försvinner och lämnar öppet fältet för de dolda krafterna i styrelserummen. Att skriva mina böcker och samtidigt växelverka med min omgivning och studera allmän ekologi har fått mig att inse en del av orsakerna till att det går snett i accelererande takt.

Ett verk som mitt kan inte skrivas av någon specialist, eftersom ingen utbildas till helhetssyn. Innan jag började var jag medveten om att det krävs en syntes av många områden. Jag var även medveten om att jag kom in på tassemarker där ingen annan varit … om jag sen trampar andra på tårna i en del frågor bekymrar mig inte. All framåtskridande riskerar att trampa på andra.

Jag har turen att ha en tvärutbildning med tre år inom vardera ekonomi, agro-ekologi och teknik plus mina språk. Numera väger de tio åren lätt mot tjugo år på heltid i förfädernas sällskap.

Men jag gör inte anspråk på mer än att ha gjort en förundersökning för att lyfta mina anor till ett högre intellektuellt plan. Hädanefter kommer jag att se det som en skymf av min urfamilj och rötter om man talar nedlåtande om dem eller kallar dem primitiva eller något annat invektiv.

Den enkla ekvationen är att de lämnade efter sig en relativt opåverkad ekologi. Med vetenskaplig stringens kan man inte påstå att våra såkallade framsteg är framsteg om man något kan läsa vad som pågår i den globala naturen.

Realintelligens

Amerikanerna har lärt oss att försöka mäta intelligens. I själva verket är det vetenskapligt blaha, blaha. I en värld där förnuftiga och mindre förnuftiga handlingar blandas måste man förstås mäta handlingarna algebraiskt dvs. så att IQ antar negativa värden, när människor håller på med livsfientlig verksamhet.

Det finns ju ett otal handlingar som renderar negativ intelligens. Att förstöra livsrummet och minska livet i biosfären måste anses vara en följd av negativ intelligens. Att uppträda som kannibaler som tränger ut egna arten måste anses vara negativ intelligens. Att slänga ut gemensamma medel på strunt är rent av idiotiskt.

Människan är en inbilsk varelse som inte kan skilja på ord och verklighet.

Så lång var den …