Solvagnen, världsägget, regndraken, solens giftermål, Kalevala, Bryggan till Europa, Vedatiden, Hjulets härskare, Jesus, Kullervo, månguden, Rahu, åskviggen,årshjulet, ordningen RTA, Agni, Pushan, Solörnen, världspelaren, bopåle

Pushan var körkarlen när väl man uppfunnit solvagnen för att poetiskt beskriva solens färd. Savitr betyder "den som sätter igång" och tycks ha använts vid gryning och skymning. Surya och Vivasvan var namn för solen, där Surya, livgivaren ingick det rituella äktenskapet med Soma, månen dvs. regnet.

Lite motsägelsefullt är Soma den manliga parten. Men i Sumer hade någon stad månguden Nergal som högsta gud. I vår symbolik är nymånen kvinnlig Inanna, nymånen Nymånemären. Somas väktare hette Krsanu, "han som böjer bågen" dvs. en bågskytt vi känner som Björnväktaren.

I Rigveda äter demonhunden Rahu likt ett kakmonster sol och måne till vardags. Den hör förmodligen till de äldsta symbolerna och hade säkerligen köttfest vid Ramadan.

Den efterlängtade var Usas, gryningen, vilket man förstår om man upplevt den tropiska svarta natten. Vena och Solfågeln tycks höra ihop och namnet betyder "längtan"... att jämföra med Odins örn och korp. Visnu var säkerligen ursprungligen årsdelningen, där solens abstrakta aspekt hörde ihop med tideräkningen. I samband med begreppet Dvärgens avatar sägs att Visnu stegar med tre steg Universum, vilket är en delning i himmel, jord och underjord.

Samernas trummor har ofta denna delning och är den sista lämningen av denna världsbild. Möjligen menar man då delning i tresäsonger. En del tycker det är primitivt, men i praktiken brukar vi skilja på samma sätt med lite olika ord.

År tycks man ha räknat i "höstar" dvs. på samma sätt som i Egypten och även i Norden där den räknades i skördar. Vi ser att vissa gudanamn kan bytas ut mot bara ett ord, medan bakom andra ligger en process eller ordning av något slag.

I den tidiga världsåskådningen var det allt i ett. Visserligen hade man "äggets" övre och undre halva, men de flöt ihop på samma sätt som att vi kan inte skilja på våra idéer och vår verklighet i egentlig mening. Vi tar fram idéerna när vi behöver dem och vi tar även fram förfäder i form av vad de lärt oss. En sorts avancerad förfäderskult där forntid, nutid och framtid är ett med livsrummet.

 Världsägget

Världsägget är en gemensam abstraktion av vårt universum åtminstone i hela "gamla Världen". I Rigveda föddes solen ur det sjunde ägget som "ett dött ägg". I Kalevala är solen gulan i ägget. Naturligtvis måste man ha en fågel för att få ett ägg. I Kalevala kallas hon Ilmatar eller Luonotar vilket betyder luft eller natur. Fågel som figurin eller i symbolik ser vi i den tidigaste symboliken för tanken och det flygande på himmelsk höjd.

I jordnära versioner skapades "universum" än av smeden, hantverkaren, snickaren, krukmakaren osv. när man satte människan i centrum av sitt universum. Det är samma problem med karta och terräng som filosoferna ägnade sig åt på ordens plan. Egypter och sumerer talar om att först var "ljuset" eller först var "ordet" dvs. ljudet, vilket är vår upplevelse när vi föds.

I Kalevala är den första människan egentligen Väinämöinen, vismannen som styr sin stam. Kanske naturligt i mindre sammanhang. I keltiska kulturen motsvaras det förstås av druiderna vi vet hade alla funktioner att övervaka lag och ordning samt folkminnet genom barderna.

En av de sena hymnerna är en blandning av Snorres berättelse om Ymer, jätten ur vars delar man skapade det mesta och å andra sidan Rigstula om de fyra klassernas ställning.

I Rigveda kallas vismännen i äldre tid sager, och senare braminer som högsta klassen enligt dem själva förstås. Det är också naturligt att dessa uppstod ur munnen, eftersom de sökte styra folket med ordets makt.

Ur samma luftdrag kom vinden Vayu samt Agni, elden och i grunden offret som ett medel att samla folket in för ordet. Även gudarnas kung, Indra kom ur munnen och blev förebild för kungar. Han bar åsksymbolen en hammare eller åskvigg. Utanför "kungaborgen" bar Rudra viggen. Den tidiga åskviggen liknade en dubbelyxa.

De minoiska och mykenska kungar kallades wanax = dubbelyxa, symbol för tidsdelningen. Man ska inte hänga upp sig på att attributen kan växla i tiden och mellan kulturer. Åskviggen är en symbolisk sak och ingen kan inverka på åskan.

I äldre tid var indiska kungen "hjulvändare", där man underförstår årshjulet och att han var överstepräst. Han kallas även världshärskare och där man förstår att i deras tänkande inbegrep man hela universum utifrån sin egen himmels pelare med det tänkta hjulet som angav takten i ordningen RTA. Hos oss kallade man det Midgård och tiden symboliserades oftast med båtar på tidsfloden. Sen när fartdårarna kom började man använda hjulet i större utsträckning.

De feodala herrarna klarade sig dock ej utan "väktare" dvs. mannaförbundet av krigare föddes ur armarna. Benen var folket och fötterna tjänarna. Solen kom ur ögat. Månen ur tanken är kanske naturligt eftersom man underförstår hela naturens kretslopp i månen som symbol för vattnet. I äktenskap med solenergin var de förutsättningarna för fruktbarheten.

Soma hade en vild inkarnation i Vrta, regndraken som kallades begränsare. Det var kanske naturligt i landskap där regn och vatten vid rätt tid var ett problem. Man skymtar regnmakare bakom Indras kamp med draken som också finns på himlavalvet. Samtidigt gav det skenbart guden makt eftersom vattnet ju brukar komma förr eller senare och då var det förstås Indras förtjänst.

Draken finns på himlavalvet just vid den ursprungliga regntiden. I Indien och bortre Asien blev draken både god och ond dvs. vattnets kretslopp måste betvingas. Moderna kineser tar fortfarande hänsyn till Draken genom att planera höghus så att Draken = vattenmolnen kan passera mellan husen istället för att dess fukt tränger in i husen. I Västerlandet gjorde de kristna den till en virtuell figur Djävulen.

Prajapati var skapare/avlare och djurens herre motsvarande Perseus på himlavalvet. Ändrar vi lite på ljuden får vi namnet Frajafader, där FR har lika mycket att skaffa med FRuktbarhet som flera andra ord i vårt språk som beskriver denna egenskap.

Den långhornade baggen är Väduren. Den blev vårdagjämningens symbol under Rigvedatiden. Den knäböjande unga mannen är Avlaren Perseus, Den Nakna gudinnan är vattnet och Aurigas stjärnbild. Hon omges av ett par lotusstänglar som i en hymn sägs vara Asvins eller Tvillingarna och under finns Plejaderna. De var fixstjärnor för bönder i stora delar av världen.

Det finns en hymn om 47 verser om Surya, solens giftermål med Soma, månen och flödet. Hymnen var en modell för alla bröllop. Det centrala temat liknar fastlagsseden och bondbröllopen i min barndom samt brudlopp på Dal under medeltiden. Somrarnas bondbröllop i Bengtsfors är den sista resten.

Det verkliga bröllopet förbereddes genom slakten i sommarmånaden Agha och i Arjuni hämtade man bruden … i våra landskapslagar var gästabudstider först efter att skörden var färdigt behandlad. Naturligtvis var bruden uppklädd i finaste kläderna och vi får tänka oss till alla förberedelserna.

Agni elden var föraren och det är möjligt att ceremonin innefattade dans runt en eld. Tvillingarna Asvins var brudsvenner och Pushan körsven på bröllopsvagnen. Brudloppet gick från brudens hem där Raibhi och tärnan Narasamsi gav bort bruden under sång. Samtidigt öppnade bruden sina flätor, vilket var en viktig symbolisk handling eftersom de kallades Varunas snaror. Ett par gudar Aryaman, gästfrihet och Bhaga, lycka åkallas som färdkost.

Pushan körsvennen leder bruden till vagnen, som är förspänd med Asvins. Dessa har tydligen flera inkarnationer och här som brudsvenner och dragdjur eller kanske de rider hästarna som drar. Hymnen har inte allt i en naturlig följd. Man kan anta att när hon kommer till brudgommens hem görs handtaget enligt följande vers:

 .

.

I hymnen finns också verser om första samlaget och att flera gudar har förberett bruden. Agni är förstås den renande symbolen och möjligen rituell handling med eld. … det är möjligt att man på andra håll haft badet som en symbolisk rening på samma sätt som vid vårbröllop.

Naturligtvis uttalas förhoppningen att kärleken må bestå tills de blir gamla och grå. Helt kort ges några råd till bruden. Indra åkallas för att ge henne elva söner. Som den elfte räknas husbonden själv. Med uttrycket menas att husbonden lever vidare genom sin son … fast en del män kanske blir sin makas pojke? Sista versen lyder så här:

.

.

Hon som visar vägen är antingen stjärnbilden eller nymånen dvs. Den Nakna. Första meningen antyder att vatten eller bad hörde till ritualet. Den vårliga Gangaur-festen i Rajasthan avslutas med rituellt bad … På Laghällen, Högsbyn finner vi också det fästande handtaget och vi ser en avslutning med bad.

… Den som vill ha genuina råd från ett ursprungligt bondsamhälle kan söka i Kalevala. Där finns sju sånger om gudasmeden Ilmarinens bröllop, med råd till såväl den som förblir ogift som till bruden och brudgummen. Där finns de flesta råd ett ung husbondepar kan behöva.

Vidare kan man läsa om Björnfesten som åtminstone i Karelen var en giftermålsceremoni ... Jag har ett vagt minne av att min mormor visade mig hur hon dansade när hon blev Björnbrud. I Värmland hämtade man "björnen", brudgummen i skogen till bröllopsstugan.

Vidare i Rigveda finns en hymn till "Den säkra graviditeten". Många manliga gudar är inblandade som "konstruktörer". Visnu preparerade livmodern, Tvastr skapade formerna, Prajaphati (Siva) utgjöt säden, och Dhatr placerade den i livmodern. Vidare hjälpte lotusstänglarna Asvins till att placera fostret med hjälp av gudinnorna Sinivali och Sarasvati, flödet vi kan jämföra med himlavalvets Vattenorm som livmoder under tillväxten.

Ur andra hymner kan vi sluta oss till "det vanliga samlaget" i motsats till första gången. Poeterna använde förstås liknelser från gudavärlden. Det var inte ovanligt med tidelag mellan gudar i mänsklig gestalt och gudar i djurhamn. Men från andra sammanhang vet vi att gudarna förbjöd våldtäkt och incest och samma gäller nog tidelag.

Vi ser samma sak på våra hällar ... I öppet tal brukar vi tala om horbockar och häradsbetäckare. Vad jag vet om de intima tonerna i sängkammaren är det inte ovanligt att man har namn som hingst och tjur på den manliga parten. Min ungdoms älskade brukade kalla mig Nallebjörnen.

Redan har nämnts några motiv vi finner i nordisk saga. Till dessa kan vi addera att Indra och Örnen stal diktarmjödet från Tvastr. Galten Särimner kallade de Curadmir. Om man lusläser alla 10 böcker finner man säkerligen fler gemensamma motiv inom Gamla Världen.

Vän av nordisk lokalpatriotism säger måhända "Vad rör det oss, Indien är långt borta inte kände våra förfäder till indisk poesi". Vissa av motiven är så lika att vi inte kan utesluta att dessa idéer burits av handelsmän och en överklass och förts även till höga nord. Under årtusendenas gång känner vi till åtskilliga tillfällen där vi med säkerhet känner till kontakt mellan Norden och Svarta Havet exempelvis.

Vi ser även hästkarlar med spjut i deras tempel. Men denna bild säger att det är hästkarlarna man kallar Asvins i Rigveda. De är solens bröder/söner och läkare som räddar män. Bilden visar att de håller i Solörnen medan den lilla förmodligen är Pushan.

Schamantrummor är ofta tredelade där människans värld är den mellersta och de övriga är då Övre Världen och Undre Världen. Denna delning fanns även tidigt i högkulturerna … och faktiskt praktiserar vi det även i dag. Vi lever här och vår själ dunstar förmodligen till himlen medan maskarna säger "av jord är du kommen, välkommen tillbaka".

I mångfalden av hymner finner vi flera som refererar till himlens navel eller till en världspelare. Bopåle lär nog ha varit sed även i Norden. Numera är det flaggstången som fyller denna funktion. Varuna var förmodligen den tidiga ordningens gud med egen påle och tidhjul. Det framgår också att man troligen under andra årtusendet f.Kr. haft samma dualism som vi skönjer på våra hällar. Gudarna nämns i par såsom Indra-Agni och Mitra-Varuna. Det är naturligt eftersom de är egenskaper eller moment i ett skeende.

Språkligt har arabiskan kvar dualen som användes i dessa fall. I vårt språk ser man det möjligen i ett antal ortnamn. Egentligen såg vi i min ungdom resterna av det urgamla "guda-språket" genom att vi skulle kunna ange maskulinum, femininum och neutrum. Det finns kvar i några språk än. Det var människan som graderade olika företeelser där neutrum förmodligen ursprungligen är eunucker eller liknande.

När Vedatiden skrev sina sagor framhävde man helt enkelt vissa egennamn eller egenskaper genom att personifiera dem och kanske ordna dem i familjer dvs. gruppera i kategorier. Till detta kom då de överordnade klasserna av begrepp som mest använda gudar eller begrepp. … Vi skulle skriva dem genom att börja med stor bokstav.

Sol och måne var viktiga som tidmätare. Soma var såväl vatten som fruktsaft och mjölk. Agni var elden inombords samt den vi kan se.

.

.

Våra dagars teknokratiska samhälle förstår kanske ej denna poesi och beskrivning av det man egentligen inte kan förklara med få ord. En rektor sa till mig när jag skulle ta farväl efter studierna: "Du har en eld inom dig, låt den aldrig slockna" … jag tror jag förstod vad han menade fast det kanske inte tillfredsställer kärnfysikerna.

Senare i hinduismen övertar Visnu Varunas roll som den som tar tre steg. Antagligen menar man såväl stegen mellan de tre världarna och att man delade årsrundan i tre delar längs rundan. Denna delning tycks ha spridits i hela Gamla Världen efter 1000 f.Kr.

Rigveda är allt igenom världslig utan mystik om vi bara förstår eller översätter de ovana namnen och begreppen. Synden hade inte uppfunnits än. Visserligen finner man en hymn "Mot onda drömmar och synd":

.

.

Det är tredje versen av fem. I första ber man Mästare av Tankar leda rätt och i sista rekommenderar man Agni att överföra otrevligheterna på de som hatar oss ... det är den gamla bondefilosofin där ingenting fick förfaras.

Den som söker fruktan och underdånig åkallan får söka förgäves. Vi ser samma kontanta inställning till tillvaron som vi ser i det nordiska fornarvet och i de tidiga lagarna. Vist fanns ritualet som genomsyrade vardagen som den givna ordningen RTA, men den tycks vara baserad på förnuft och gammal vana. Om man åkallade gudarna var det för att organisera och få de världsliga nödvändiga tingen … jag behöver ett snabbare modem om jag ska surfa på Internet. Alltså åkallar jag Hr Modem och Dustin Ab som brukar vara min leverantör.

Mystiken kom med prästerskapet och i synnerhet de inriktningarna som framhäver lidandet och offret som viktiga ting för själen hos somliga. Glada människor med enkel livssyn brukar inte bekymra sig i onödan utan inriktar sig på att skaffa vad som behövs. Naturligtvis är festerna i ritualen de roligaste bitarna och dem kan man arbeta extra för att få dem festliga.

Offret var förstås indoktrinering av folket att skänka gåvor offergåvor till gudarna = prästerna. Vi vet från Egypten att templen blev en stat i staten med stort jordinnehav och världslig makt. Man kan dra paralleller till katolska kyrkan i Europa under bättre känd tid.

Vi kan förstås ej säga att den västeuropeiska människan hade samma livsinställning som den indiska trots ett stort antal likheter. Ändå får det oss att granska våra hällbilder och kanske upptäcka att de är rätt så pragmatiska och världsliga. Mystik och magi samt djup andlighet går nog inte att läsa ur dem. Det krävs tid och lämpligt folk att fundera ut magi … mitt intryck av figurerna på hällarna är att de oftast är skrivna i hast ... prov själv och ligg på en kall häll nån gång. Det är sällan utstuderade även om man ska vara noga med att granska detaljerna.

Mystiken som livsattityd utvecklades av allt att döma i stadssamhällen med tempel och präster som hade tid att formulera mysterierna. För stadsbor var och är förstås naturen ett mysterium

Indra, kung över gudar sägs vara åskgud. Han hade åskvigg, men det hade även Rudra, men kanske denne var från ett annat landskap eller en annan tid. Mest troligt är att en kung gärna skrämmer folk till lydnad och tar till sig från andra starka makter. Naturligtvis hade Indra egen vagn och körsvennen Matali. Indras tistelstång sträckte sig mot himlen. Elden Agni hade vagn och hjälparen budbärare Matarisvan. Det var vanligt med eldoffer och att i hymnen användes vagnen som medel.

Vagnens delar tistelstång, axel, hjul, hjulsprint användes av poeter och filosofer att symbolisera olika saker i ritualen. I allt detta var det överordnade begreppet RTA vilket kan skrivas rita = rit och betyder ordning på allt inklusive fördrag.

Observera de fördubblade benen som visar fart och fläkt. Vi ser en del liknande vagnar och även fart på våra hällar. De flesta tycks dock vara fyrhjulade och ofta dragna av oxar. En del tycks vara tidsvagnar, medan andra är regelrätta vagnar. Hjul utan ekrar eller negativa hjul antas vara skivhjul. De användes långt efter att man lärt sig göra ekrade hjul. I Indien i daga kan man se kärror av samma modell som tillverkades som leksaker i Induskulturen för mer än 4000 år sen. De fungerar och drar ej diesel och förpestar ej luften.

Man använde liknelser såsom att äktenskapet är som en tvåhjulig vagn. Värdsaxeln satt i himmelns navel. Ett hjul med tolv ekrar var den tolvdelade rundan på himlavalvet. I den tidiga Indussymboliken var hjulet sexdelat, men i Rigveda säger man att man då räknade månaderna parvis.

Det är symboler vi lätt ser logiken i. Men när man talar om solens dubbla färd, femhjulingar, trehjulingar, två hjul ett gömt, tre nav osv. i abstrakta sammanhang eller spänner en klubba och en tjur för vagnen eller en tjur och en delfin måste vi känna noga till deras värld för att förstå. En örn m3d antilopben är ochså en märklig skapelse. Min blåa Raffgi är inget i jämförelse.

I alla händelser hjälper dessa hymner oss att inse att hjulet och vagnen var utomordentliga symboler för att beskriva en "rullande tid". Indien var så tät befolkat att man hade såväl prästerskap som aristokrati som kunne bära upp de högandliga och dyra ritualen som låg bakom.

Det var knappast någon tillfällighet att i mitten på sista årtusendet innan vår tideräkning träder nya vismän in på agendan. I Kina var det Konfucius, i Indien Buddha och i Grekland flera filosofer. Gemensamt är att man börjat analysera skeendet till skillnad från tidigare givna regler i ritualsamfundet. Det var förstås en lång process och där dessa kulturer var mogna för filosoferna får man väl kalla dem.

I sammanhanget bör man ej glömma att fr.o.m. ca 550 till 100 f.Kr. fanns en direkt förbindelse mellan Indusdalen och Grekland. Först behärskade perserna länderna och sen grekerna.

I Frankrike har man funnit statyer av män i lotusställning. En del menar att det var en vanlig sittställning på den tiden. Det är bara det att man gjorde knappast statyer av vanliga människor på den tiden om vi jämför med andra fynd. Snarare får man se det som att missionen från öster nått så lång den kunne mot väst.

Jesus är i det närmaste en eftersläntare. Någon har jämfört honom med Buddha och funnit ungefär 40 likheter i budskapet. Prof. emer. Alvar Ellegård hade en uppsats i Tvärsnitt 4/98 där han redogör för sina väl underbyggda slutsatser att Jesus förmodligen aldrig existerat utan är en fiktion.

Till samma slutsats har man kommit om grekernas Homeros. Gemensamt för Konfucius och Jesus är att det var lärjungarna som skrev ned det om vi får tro källorna. Denna utveckling kan lika gärna ha börjat samtidigt med Buddha.

Alvar menar att biskop Ignatios skisserade stommen till gestalten på hans martyrresa till Rom ca år 100 vår tid:

Det må vara naturligt att han upplevde sitt eget Golgata och ansåg sig vara martyr eftersom han var fånge. Samtidigt var det ett lämpligt budskap att sälja i kristendomens början. Lidandet och den underlägsna hållningen till prövningarna är inget nytt inom litteraturen. Det fanns en Job i Sumer ett par tusen år tidigare och en av de hettitiska kungarna tusen år tidigare skrev klagovisor. Det slår an på en vis del av människorna som har dels läggningen, dels villkoren för att utöva klagan.

För min del är jag nog mer lik Kullervo i Kalevala som knyter näven mot makterna och tar nya tag. Jag minns att jag som fyra-femåring knöt näven mot alla flygplan som flög över vårt hem under kriget i Karelen. Det var därför att de skrämt mig en gång så att jag gjorde på mig i byxorna. När jag väl insett att de inte gjorde mig nånting var jag bara förbannad på dem.

Runt tio år senare sa en lärarinna till mig "Du har en Tor-sten i ögat "… vist jag hade då haft mina duster med Bonde-Tor.

Nu är jag inte ensam om att ha den inställningen och den är inte ens beroende av sisu. Många av mina danska vänner är precis likadana. Försöker man tvinga dem blir de icke goda att tas med.

Den livsattityden är förstås uppbyggt under många år sen födseln. Det är därför jag finner Golgatamotivet och mycket i kristendomen vara ren slavmoral utvecklad inom ett förslavat folk. Fria jämlika människor offrar inte människor och gör det till kult ... om inte man heter Saddam eller Milosewitz förstås.

… sen är det en annan sak att jag vore dum om jag inte tog till mig förnuftiga tanker även ur Bibeln. Min danska mormor var min markservice som barn och läste sin bibel för att ge mig råd. När hon blev nästan blind läste jag det dagliga budskapet. Jag tror hon förstod att i min verklighet behövdes nog urkraften för att överleva med självaktning.

Det var ett stort sidosprång, för att visa min inställning till det bokstavstrogna. För mig gäller det att leva i nuet och lösa de nya problemen. De är aldrig precis likadana som de gamla. Man får själv ta ansvar för att vara med sin tid.

Frågan är om det har nån betydelse om vi vet upphovsmannen eller omständigheterna bakom ett visdomsord? Vi sparar deras ord därför att de är brukbara … egentligen borde man gallra bort det som inte har plats i en global värld där alla ska leva i fördragsamhet.

Vi släpar med oss även de dåliga råden tyvärr.

En del vill kanske underbygga sin säkerhet genom att hänga upp sig på det yttersta upphovet till satserna de olika religionerna har sparat. Det är samma behov att veta ursprunget som man finner i de tidiga skapelsemyterna. Huvudsaken är att man ger något svar.

För mig som en enkel och rak tänkare har upphovet aldrig haft något större värde. Huvudsaken är att tankarna eller levnadsråden är mig till nytta och jag tar dem då i min ränsel för framtiden. Sen må det då vara ett enkelt ordspråk, något någon sagt i ett sammanhang, något ur alla de böcker och religioner jag plöjt igenom. Några av de bästa råden har jag fått av barn … det är självklart att jag låter inte auktoriteter styra mig. Dels har jag dåliga erfarenheter, dels vet jag att de har inte tid att sätta sig in i min problematik.

Vi får ej glömma att det funnits många tillfällen till kulturell kontakt under det sista årtusendet före Eddans tillkomst. Erilerna och deras förbundna hade många kontakter med Svartahavssfären. Efter dem kom väringarna. I detta sammanhang är det frågan om vad man kan finna på våra hällar eller i keltisk kultur före vår tideräkning.