Bildsten Gotland 1

Bildsten, Gotland, Havor, Pärlan, hingshetsning, Kivik Thera, Lochlin

Öland och Gotland är det förlovade landet vad gäller arkeologi under guldåldern och den tidiga vikingatiden dvs. generellt sett hela första årtusendet vår tideräkning. Gotland är till ytan relativt liten och tätbebodd vilket förstås gör att jorden har genomarbetats mycket … intresset har varit stort och klimatet favoriserar arkeologer sommartid. Man ska dock akta sig för att generalisera för mycket från detta område.

Gotland har ett tiotal stenar från 400 - 600 AD samt det dubbla från Bildepoken 700 - 900 AD plus några få från en övergångsperiod. I denna fil behandlas de tidiga som sammanfaller med erilernas blomstringstid. De är mycket lika i stilen och man borde kanske kalla dem "iconstenar" eftersom de flesta av bildmotiven är iconer för nånting i deras världsordning.

Man ser ett tydligt kultursprång från de tidiga iconstenarna till de egentliga bildstenarna som med stiliserade figurer antyder sagor och begravningsseder.

Havor II södra Gotland funnen som täcksten på gravfältet vid Mästermyr 115 cm

I sin enkelhet är denna sten ett praktverk som visar i sin teknik att det var folk som hade råd att få något väl gjord. Eftersom fyndet är i närheten av fornborgen och fyndet av halsring plus vinkittel plus service kan vi förstås spekulera om samma människor bakom. Likaså kan det ha varit en ledare för ett större område. Ledarskap brukar flytta sig om det gäller en längre tidsperiod där 6 genrationer är ett nyckeltal för hur länge manssidan "lever" dvs. ett par hundra år.

Spiralornamenten för oss bakåt till mitten av bronsåldern liksom för övrigt de flesta dekorationerna i denna grupp av stenar. Mönstret mitt i cirkeln finner vi på frånsidan av en medaljong från Lyngby, Randers på Jylland, där aversen har ett huvud och ett par ormar plus svastika. Säkerligen symboliserar det året och säsongerna. De två ormarna kan man med säkerhet se som de två säsongerna, medan andra symboliserar livet kämpande krafter. I vårt nordiska klimat är det en kamp mellan varma och kalla krafter.

Pärlan förekommer under hela tiden och fortsätter under hela perioden med runstenar. Pärlan var förmodligen symbol för såväl kornet som pärlan man bringar hem till sin älskade ... ibland man kanske får strida för den. Man ser ibland en fågel med en pärla i näbben, medan Havsörnen med fisken är en mer allmän bild. Även i senare kristen symbolik ser man den sorts bilder … t.o.m. att kristendomen är lejonet som tar mannen.

Också här har vi de två ormarna. Därtill två stridande hingstar och symbol för noblessen kamp. Hingsthetsning känner vi igen från Kiviksgraven 1400 - 1200 f.Kr. Skölden ger os en känsla av tidens gång och vi finner motsvarande på grekiska sköldar i antik tid. Den finns på 6 av tio stenar. Liknande dekoration finns i Leon Spanien på gravvård från klassisk grekisk tid.

Formen på dessa stenar ska förmodligen vara ett yxblad som symbol för den fallne kämpen. Denna symbolik finner vi enstaka gångar allt från fjärde årtusendet och framåt. Man "skärar" = helgar här ett rum för den döde.

Överst har vi en löpande spiral som symbol för tiden. Här finner vi samma spiralsköld plus ytterligare ett par lite olika sköldar. Den till vänster kan vara en stiliserad bläckfisk, såsom vi ser i den förstorade bilden

Vi säger fortfarande "den sista färden" och för sjöfarande handelsmän var det väl naturligt att färden gick till en "annan värld". Från vikingatiden känner vi till att liket lades i ett skepp som stacks i brann och bogseras ut i vattnet. I keltiska mytologin pratar om "det förlovade Lochlin i väster" på samma sätt som Egyptierna såg dödsriket i väster i soldnedgångens land. Denna poesi går hem ännu i dag.

Sammantaget med annan symbolik i guldbrakteater och smycken får vi en symbolvärld med rötter i bronsåldern. Vi kan se att allt var formaliserat ja rent av standardiserat över hela Norden. Det är vad vi ser, men hur det var i verkligheten är en annan fråga. Naturligtvis levde detta vidare även mycket senare. Människan är traditionsbunden såsom vi ser bättre i långlivade kulturer som exempelvis Egypten.

Egentligen är skillnaden i nordisk symbolik inte så stor jämfört med romersk symbolik man ibland tog till sig. Skillnaden är att romarna ofta hade mer utrymme för symboliken samt använde skriftspråket. Men såväl i romersk som nordisk symbolik måste man se noga efter de betydelsebärande detaljerna.

Den efterföljande Bildepoken ger oss små bevis för att en del av nordiska sagorna fanns åtminstone på 700-talet. Vissa sagor har vi gemensamt med Västeuropa och ska kanske ses som en litterär efterskörd till folkvandringstiden. Oftast glömmer man att motivkretsarna är allmänskliga och har rötter tusentals år bakåt och där främst sumeriska kulturen har stora likheter med den senare europeiska.