Stenar i rad

Stenrad, megalit. stenformation, kultursten, stenskepp, vi, folkminnets bautasten, Carnac, Bockesten, Maiden Stone, Ekornavallen, Hovsten, gudahov

I vår natur finns förstås oändligt många betydelselösa stenar och oftast kan de vara ett hinder för våra planer och framfart. En kulturell sten skiljer sig från dessa genom att den fått status och man har gett den ett tillskott av idé och kultur.

I vår tid gör vi det lätt för oss genom att i regel märka den kulturella stenen på något sätt, medan alla äldre stenar i fornlämningar är omärkta förutom de som försetts med ristningar av något slag.
Den enskilda stenen måste i regel vara lång för att särskilja sig från terrängen. Andra alternativet är en altarsten eller liknande som till formen är utvald för att tjäna sitt ändamål. Vi kan lättare identifiera den och resta stenar om de ingår i en anläggning av två eller flera stenar så att vi tydligt ser att den har haft ett kulturellt värde.

.

Sumer och Egyptens myter och symbolik är ett kaos för oss därför att vi får oss till livs versioner från olika platser och tider. Det blir inte bättre av att greker och romare har indoktrinerat oss att se gudar och mytologi på sitt sätt. Vi är indoktrinerade att tänka i gudafamiljer. Det var knappast intressant för odlarna under stenåldern när de ville hågfästa odlingens och avlingens metodik i myterna.

Antika överklassens värld var en fråga om makt och relationer eftersom det är det centrala dels hos överklassen och dels i städerna … de hade sina egna Falcon Crest, Dallas och Dynastin i myternas värld, men direkt bröd på bordet gav det inte. Det fick underklassen sköta. I Skandinaviens glesbygder är det svårt att tänka sig ett avancerat klassamhälle. Det har snarare varit en federativ ordning med olika lagrum bredvid och inom varandra … såsom det är i dag i viss bemärkelse.

Det var den också i Sumer och Egyptens städer, men ändock fanns där kvar mycket av det ursprungliga. Då delade man upp tillvaron i moment och gudarna var abstraktioner för dessa. Var det ett mer invecklat arbete eller process var förstås många "gudar/idoler" inblandade. En del av dessa kunne sen komma tillbaka i helt andra sammanhang.

När vi ser våra hällristningar får vi vara beredda på att det finns inte bara en förklaring. Deras värld rör sig uppenbart om brödfödan på det ursprungliga sättet vi ser i stenanläggningar före bronsåldern.

Frågan om det finns värde i stenen är beroende av om vi förstår det och sätter värde på det i dag. Värdet måste vara högt för att man inte ska spränga sönder den om den på något sätt strider mot våra värdeskalor.

Vi har inte många ensamma stående stenar på Dals. Dessa kan delas in i fler grupper. Folkminnets bautasten reste säkerligen över död man på samma sätt som vi gör i dag. I sagan heter det att det var över särskilt bemärkt man. Men är vi inte bemärkta allihopa?

Förmodligen är bautastenen som gravsten en rätt sen företeelse från järnåldern och framåt. Därför använder jag ordet rest sten om det är i samband med ritualanläggningar. Bautastenen Det indikerar att den enskilda människan har fått ett värde, medan vi nog måste anta att i det tidigare rituella samhället var vanliga människor bara "gudarnas ben".

A. Lignell berättade att på Fornkullen i Mellerud fanns någon stensättning med rest sten i mitten och likadant är folkminnet från Gestad. De har försvunnit eftersom långa välformade stenar har varit begärliga för byggare i alla tider. Mycket nog att vissa lämnat skriftligt minne.

När vi gör statyer av bemärkta män gör vi egentligen samma sak genom att bevara minnet av en ledare i sten. Romerska noblessen gjorde statyer i helfigur av sig själva och hade därtill kanske faderns och farfaderns byst vid sidan av. Romarna var superpatriarkaliska. Enligt lagen fick en huspatriark sälja sin son som slav bara tre gånger.

Denna typen minnessten är för att hålla i minnet de idéer vederbörande stod för. Steget därifrån till skallkult är inte särskilt långt. Att vi "avskyr" skelett visar tydligt vår brist på kärlek till förfäderna. Vissa arkeologer hjälper till genom att behandla dem nedlåtande utan att inse att kanske han just håller skallen av en kvinna/man som gav ett stort bidrag till vår utveckling. Det är en sak som inte är förbehållet de egyptiska mumierna..

Vi har ju bra många byster även i Sverige och ett något mindre antal statyer. Oftast är det män medan sumererna tydligt visar på kvinnans stora bidrag till kulturen. Vi låter oss gärna förvillas av former och finess, men idéen är den samma som hos en bautasten.

Storstenskulturen förenar speciellt Atlantkusten från Norge till norra Afrika, men finns överallt i världen. De unika för Västeuropa är de gemensamma idéerna vi kan skönja. Specialfallet av ensamma stenar är obelisken eller den långa resta stenen. Vissa av dessa stenar har tydligen använts för astronomiska iakttagelser medan andra har varit "minne" dvs. symboler för att bevara metoden i det kollektiva minnet från generation till generation.

Vi måste till Frankrike och Carnac Bretagne för att finna de största och där Le Grand Menhir med sina 23, 5 meter och vikt 350 ton slår allt annat i den vägen. Den har haft sina mindre bröder i området och de har helt klart använts att syfta efter. Det har varit ena delen av ett fast astrolabio där man bestämt tiden.

 ........

Håvestenarna kan vara äldsta kvarvarande ritualstenarna på Dal. Vi har i Sverige på många hål två tre eller möjligen fler orienterade stenar som kan ha använts att syfta mot stjärnorna efter.

Den folkliga förklaringen att hacket i den stora stenen skulle vara en transportskada köper jag inte. I detta sammanhang har det också mindre betydelse om man påstår att stenarna är ett nytt arrangemang. Det verkar nog så äkta

Sannolikt ska man se båda stenarna som en enhet där den mindre är en hälsten. Från hälstenen siktade man mot eller över syft- eller huvudstenen. Det är samma princip som i en enkel astrolabe med skillnaden att man har en fast riktning för en fast tidpunkt. I detta fall har huvudstenen formen av stjärnbilden Auriga/Kusken med den ljusstarka stjärnan Capella. en symbol för Den Nakna och himlens stora flod som än heter Mjölkgatan, än Vattengatan och i snöiga Nord Vintergatan. .

Det egentliga ritualet var i bruk före 2000 f.Kr. innan stjärnan Capella blev cirkumpolär … folkminnet säger "hon försvann 70 dagar". I äldre tappning var trekantens stjärnor symbol för barnet i famnen på Modern vår tids Maria. Tidigare Isis med Horusbarnet en scen vi ser bl.a. på häll i närheten av Timbuktu södra Sahara. Därifrån är det ungefär lika långt till Kairo som från Göteborg.

Maiden Stone rymmer fler frågor än svar. Den är ornerad med fyra motiv som kan betyda stjärnbilder varav Kentauren är säkrast men kan även vara annan symbolik. Det är inte säkert att bilderna gjorts samtidigt med att stenen restes. Sen frågan om det är en tillfällighet att den har nästan samma form som den dalsländska. Dock bekräftar den antagandet att båda är rituella stenar.

Det ligger nära att se Ekornavallens stenar som nån sorts anläggning man kan sikta efter. De små stenarna på sidorna är markeringar av något slag. Antingen för minnet eller man vill ha fasta referenser för någon riktning. Som observatorium är fasta stenar alltid en fast referens jämfört med stjärnorna vilka rör sig i förhållande till dem.

Några få danska fynd visar att vi också måste tänka oss stolpar, tempel och konstruktioner i trä för detta ändamål.

Folkminnet vill mena att bockarna hoppade upp på denna sten när den var förföljd av vargen. Ibland är folkminnet bedrägligt och vargarna började utrotas först efter 1647 års jaktlag och den var inte särskilt vanlig dessförinnan heller. Varför skulle folkminnet utmärka just denna sten av alla stora stenar som finns i naturen? Varför finns de två mindre stenarna på vardera sidan och vad betyder de?

När man ser Bockestenen tillsammans med Ekornavallens arrangemang är det lättare att se ett rituellt samband. Namnet kan möjligen ge oss en antydning om att den var aktuell då Bocken (Stenbocken) på himlavalvet var aktuell som symbol och fixstjärna.

När man ser tre stenar i rad och nån vill förklara dem som gravstenar frågar man sig om alla dog samtidigt. Här förklarar man i Gudhjem på Bornholm att det var tre som förliste. Däremot förklarar man inte varför de kallas häststenar. Var det hästar som gick under?

Vi kan säkrare definiera resta stenar i grupper om 2 till 5 som säkerligen haft en symbolisk eller praktisk innebörd. Man behöver 2 eller 3 stenar att syfta efter om man ska sikta på en stjärna. Vill man märka ut väderstrecken behöver man 4 och vill kanske ha en femte som referensriktning. Femstenarör finns fortfarande i naturen och de utmärker sockengräns. Det var vanligt att använda märkliga stenar i terrängen för alla sorts gränsdragningar.

De rituella tre-stenarna är förmodligen från sista årtusendet f.Kr. och framåt. Hov förekommer oftast som trestena anläggningar. Ytterst är det förmodligen inspiration från Egypten och deras tredelade år odling - sommarhetta - översvämning. Inom keltiskt område är detta lika gammalt som gånggrifterna där vi har den "keltiska rosen" och de tre spiralerna symboliserar årstiderna.

I Norden syns tretalssymboliken under sista årtusendet f.Kr. och fortsätter till folkvandringstiden då den ses såväl i gravvårdar som i gulbrakteaternas symbolik. Från och med järnåldern passar kanske denna delning av året som ledde till de tre tingen vinter (februari) - sommar (juni) och höstens lagting (oktober).

Tretalssymboliken i keltisk kultur fanns även i de tre ultima domarna dränkning vid sedlighetsbrott, bålet vid brott mot ordningen och hängning vid förräderi och brott mot samhällsordningen. Men i glesbygd var det knappast vanligt och de kan nog ha växlat i olika tider och bygder

Gudahoven är inte märkligare än tre idoler och stjärnbilder för dessa tidpunkter Eftersom det finns namn som Hovsten symboliserar de tre fixpunkter på djurkretsen, vilket vi normalt förbinder med gudahov. Men vad var gudarna om inte ikoner för arbeten eller tidpunkter under året?

Det har gjorts en del försök att tolka runorna man daterar till tidig runtid. Svårt att tro att bönderna då använde magi för att odla. De behövde inte ens känna till texterna, men det var bra att binda folkminnet till stenarna. Det är en enkel minnesteknik vi lärde som scouter att låta föremål vara symboler för ting man vill minnas.

Sen kan det finnas fler förklaringar till att texten är obegriplig. Vid den tiden använde man säkerligen andra namn på företeelser vi känner till. Formen på fornlämningen samt några av orden får mig att förbinda texten och anläggningen med årsritual. Kanske runristaren inte viste hur han skulle använda runalfabetet? Kanske det var medvetet att ristaren ville att bara han kan tolka runorna? ... dvs. man fick tillkalla honom ... mot betalning förstås. Våra förfäder älskade med säkerhet gåtor ... och vad är väl roligare än att själv ha lösningen till gåtan andra försöker lista ut?

Om man generaliserar är trekantiga stensättningar med mindre sten i regel gravar från folkvandringstid och de finns spridda på ett antal ställen i Norden, men mest i Rönneåns dalgång i Skåne. Det talar för en tillfällig moderiktning. Samma gäller fyrkantiga stensättningar vid gravar från samma tid.

Däremot finns det enstaka fyrkantiga stensättningar som har omgärdat ett tempel allt från fjärde årtusendet och framåt. De är dock få och i regel ej undersökta ordentlig , men ger en antydning om hur olika kultursyn förekommit sida vid sida. Eftersom vi inte har kronologi för detta kan vi ej vidare bedöma detta och då bör man nog analysera ett större område runt det man analyserar. Att försöka dra slutsatser från enstaka fall kan leda fel. Att sätta in en sak i sin omgivning och sammanhang ger en extra dimension.

Ansur

Ur Bibeln får vi svart på vitt en del detaljer vi kan tolka och jämföra med liknande företeelser i Norden Dock behöver vi inte ta allt efter bokstaven och lämplig källkritik är på sin plats. I Sinai formulerade Moses enligt Bibeln budorden och en del annat. I Exodus. 28:22 "Denna sten har jag satt som en pelare, vilken är guds hus"

Det ska antagligen förstås så att stenen som kallades RAS i Anatolien och Levanten var samtidigt en bopåle för byn/staden och en symbol för den lokala gudomen. I judarnas fall hade Gud inget ansikte, medan man på övrigt håll personifierade stamguden. Detta var inte Moses eget påfund utan vi känner till det från hettitiska sigill från mitten av andra årtusendet flera hundra år före Moses tid. Delar av Exodus är förmodligen skrivna än senare.

Exempelvis på Korsika finns flera meter långa pelare där man format ett huvud på toppen. Här kan vi göra antagandet att många byar hade en sten eller en bopåle som symboliserade byns idol. Vi ger ofta byar städer namn efter nån idol Karlstad, Mariehamn, Kristinehamn osv. Märkligare än som så är det inte när vi finner gamla namn som Viskinge, Eslöv, och andra på -inge och -lev.

Den bestämmande leden är då namn eller synonymer för forntida gudar. INGE betyder förstås "ge in" i idolens namn, medan LEV betyder "bröd" som också kan vara en förled Levene = Brödängen. I skogsdelen av Skandinavien blev detta aktuellt senast då odlingen blev kontinuerlig fr.o.m. järnålderns början, men vissa jordbruksslätter har förstås utvecklats tidigare.

Herdefolket behövde inte vara bofasta medan odling alltid innebar att vara bofast och att sätta upp sina "bopålar". Odlarna behövde gärda in sina åkrar och de hade kanske också boskap och behövde en inhägnad vid mjölkning och för natten. I Levanten hade man mindre städer och bruket ändrades förstås efter det och det finns många städer med bestämningen Ras i namnet. Judarnas första tempel var ett "tabernakel" som var ett tält med förgård och det talar för ett då nomadiserande folk.

Vid Braunston kyrka i Leicestershire står en stenstod av en gudinna med stora ögon. I Grekland kallades de "koögon" och det kan vara att boskapsfolk satte upp den. I Caldragh nära Ulster på Irland finns en Janus-sten dvs. den har ett ansikte i två riktningar. Den markerar med säkerhet året början i Tvillingens tecken och där vi kan associera till såväl romerska Janus som till sumeriska Utu vilka står i porten mellan "nya och gamla tiden"

Även i Norden har vi exempel såsom Rosslandsguden från Norge. Den nordiska beteckningen var förmodligen ANSUR. Treenigheten är en byst med tre huvuden och det finns fynd från Glejbjerg och Braminge nära Esbjerg på Jylland och vidare finns en markering på kartan 15 km öst Ribe "Stenmanden". Det är rimligt att anta att det är på samma tema. Antagligen kan man finna fler stenar på temat i forna keltiska Europa.

De trehövdade är förmodligen inflytande från Frankrike eller Västeuropa. I Frankrike finns fler fynd. I en byst bär den ena halsring och horn, vilka är symbol för solen och ledaren samt tidens reglering. De tre huvudena var symboler för tre tidpunkter på året..

Här är det lätt att ta på sig de schamanfärgade primitiva glasögonen och se nedlåtande på bilden. Jag ser nästan liknande scener ofta när jag cyklar förbi vår kyrkgård. Oftast är det gamla gummor i huckle som liksom behöver att tala med de kära avlidna.

Det spörs att italienska präster talar med helgonbilderna men samtidigt förbannar församlingsbor om de pratar med en viss sten eller ett träd som inte är vigt av kyrkan. Kultur är ej alltid av godo. För min del struntar jag i vad folk tänker och jag låter ingen bestämma vad jag ska göra..

I många år stannade jag till i skogen och låg under en månghundraårig ek. Det blev väl inte sagt så mycket, men under stunderna fick jag en uppfattning om hur det är att ha "ekens visdom". Om hur det är att vara värd för 600 - 800 art av liv om finner en nisch i eken och dess närhet. Tyvärr fällde bonden eken och förstörde flera hundra års historia.

Människan har alltid försökt använda genvägen över förfäderna för att få råd och vägledning. Ibland kan det vara bra att ha ett fysisk föremål en skalle eller som vi har byster och bilder av bemärkta män. Min teknikerutbildning gav mig en mängd "lagar" som formulerats av föregångare i tekniken. En del av deras namn gav namn åt formlerna Det är en fråga om vi verkligen vill se likheterna i beteende.

En del av de resta stenarna har bearbetats att visa ett ansikte och har då varit bosättningens förebild. Det spelar inte så stor roll om det var en verklig människa eller om det är en virtuell idol. Det viktiga är vilken kunskap man lagrat i symbolen. Andra resta stenar har kanske bara varit rå stenar man givit ett namn.

Så länge det finns en levande kultur på orten bevaras namn. Kanske man även vet vad den var bra för annars hittar folkminnet och humorn på nya namn som kanske inte alls berättar om ursprunget. Men fram till våra dagar har man haft en nedärvd tradition att helga forntidens stenar. Nu uttunnas banden till de kloka förfäderna.

I Biskops Sagu från Island berättas om hur biskopen vann över de gamla sederna. Antagligen kunne inte tingshövdingen riktig förklara och ursprunget hade fallit i glömska, men när de stod in för en viss sten i en gammal helig anläggning kallade han den årmannen. Biskopen tycks ha varit av den nitiska sorten och enligt legenden gjorde han korstecken över stenen och … se den sprack. Kanske liknande ligger bakom borrhål i stenar jag antar varit altarstenar eller hör till en domarring här i min socken?

I alla händelser antar jag att ikonen årmannen var manifesterat i stenen och med tillhörande riter och där sen en part fanns på himlavalvet för att bestämma året och dagen. Inom vårt kulturområde har vi manifesterat det i begreppet fotpallen och i ortnamn som Edsten, Stenlille, Maidstone, Frösten, Hovsten, osv. Observera att steget mellan fotpall och "ansursten" (dvs. ortens symbolsten) är mycket kort och är egentligen skillnaden mellan ritualsamhälle och det tidigt demokratiska samfundet.

I känt tid var årmannen kungens eller annan höjdares uppbördsman som årligen krävde in. I Hälsingelagen används uttrycket konungs ari, där man också kan tolka det som "kungens örn". Örnen var en gammal symbol för "att gripa bytet" och ett exempel på ett urgammalt språk vi också ser i symboliken. Havsörnen som griper fisken är en liknelse.